Sveriges bästa liveband

-Vi går in från det hållet.
Vakten, denna kväll lite extra påpälsad, ser helt neutral ut. Inga tendenser till skoj och skämt här inte.
Jag ser mig omkring, det är tomt, ingen kö bara ett rött snöre som nerisat svänger i vinden. Vi är tidiga.
Vakt: Alltså, ni får gå bort och gå in där.
Han beter sig som en robot. Pekar bort på trottoaren, bort mot början av det röda snöret. Felet vi gör är alltså att vi går direkt fram till dörren, vi går inte in i den köfålla som ställts upp. Det känns verkligen märkligt, det finns alltså ingen kö men vi ska ändå in i en fålla.
Jag: Men, det finns ju ingen kö, och det är rätt kallt.
Försöker le, så snällt ja kan. Lägger huvudet på sne.
Vakt: Jaja, okej då. Leg på er.
Jag tar upp mitt körkort, siffrorna säger född 1974. För att komma in får man inte vara född senare än 1991.
Vakten granskar kortet noga. Jag tycker mig se att munnen rör sig. Ja, den rör sig faktiskt. Han räknar tyst för sig själv. Han räknar ut hur gammal jag är. Då måste munnen röra på sig, så tankarna är riktiga. Så slutar munnen röra på sig, ögonbrynen närmar sig varandra och pannan veckas. Han rör på munnen igen. Kanske räknar han också på fingrarna, en hand är i fickan i allafall. Tillslut verkar han dock komma fram till en slutsats, han ger tillbaka kortet med en svag grymtning.
Jag: Tack så mycket. Ha en bra kväll!
Vakt: Hypfff, grymt, grymt.


Jag står längst fram och jag är så jävla glad. Hela världen försvinner. Jag hoppar upp och ner, näven i luften och det kan hända att jag skriker. Svetten rinner och jag är så lycklig så lycklig. På scen står Dapony Bros… *nålen slits av skivan, skratch*

Du står på håll och studerar detta, funderar över min smak. Du är avvaktande. Kanske anser du dig vara en smula bättre och ha mer finkänsliga musikspröt. Du har precis taggat dig, det blev en tribal. Kollar man snabbt liknar den Gudfadern-loggan. Sårskorpan sitter kvar. Du har köpt en HTC till dig själv i julklapp, din flickvän fick ett gymkort. Du känner dig stolt och tuff, att du äger världen.

Dapony Bros är bandet som inte finns. Frågan är om de någonsin fanns, är inte bara allt på skoj? Är vi en del av ett enda stort bedrägeri? Är vi då scambaiters? Men Dapony finns verkligen, om än väldigt sällan, och sanningen är att de är Sveriges bästa live band. För i den hänsynslösheten till genretänket hittar de här underhållarna något riktigt. Lyssnar man på texterna är de inte sällan mörka, de sjungs om saknad och melankoli. Om frustration och längtan. Och så blandar de plötslig in Ice Ice Baby...

Nu spänner du musklerna, Kos -09 tishan smiter åt och du skakar på huvudet. I din ficka vibrerar telefonen och man kan svagt höra vocoderversionen av "Man ska ha husvagn, unz unz unz RMX by Pist-Kalle". Du fiskar up den ur dina rymliga fickor, trycker hört på grönknapp och svarar: "Kungen!"

Dapony är så levande som ett band kan vara, de står aldrig still. Jag menar inte bara fysiskt utan musikaliskt. Man vet egentligen aldrig vad man kommer att få. En gång splade de med en sambaorkester, en annan gång var ett påhittat eurodiskoband förband och den här gången slutar de hela konserten med "Total eclipse of your heart" som välter över i tokmäktig "O helga natt"…

Nu till det som gör den här spelningen så fantastisk, tänk på vad jag skrivit här innan. Det hela utspelar sig alltså på Sticky Fingers Top floor. Det är stor humor! För även om det är femte året som Dapony gör en juldags spelning här så blir det ett stort skämt, och de som skämtas med fattar förmodligen inte ett skit! Det kastas pärlor för svin, det sprids färgpaljetter för blinda och det är underbart att se! Förvirringen total!

Det blir en smula skoj här, för nu tar jag alltså på mig rollen som smakdomare, jag dömer på plats och ställe ut Top Floors publik som en skara Partille-lallare som köper sina kläder på Dressman. Tänk om vi bara kunde mötas. Förenas i glädje. Gå upp i stunden, klistra på våra bästa Fellowship of the Sun-leenden och bara vara! Dapony är precis det, man får bara låta sig ryckas med, det finns inte så mycket att tänka på, bara att de faktiskt är Sveriges bästa liveband. Och Sticky Fingers är jordens sämsta ställe.

- Vi går in från det hållet.

Tillsist:
Jag är som ni vet i Göteborg över nyår och festen börjar redan den 30 december, det vill säga en dag innan själva dagen med stort D. Pustervik är platsen och på scen står Bye Bye Bicycle och Portrait Painters. En hemlig artist blir det också, och den hemliga artisten är jättebra! Det kommer bli en helkväll! Inte missa!

Ledtråd: Den hemliga artisten brukar ha väst och åka spårvagn.

Tillsist2:
På tal om spårvagnar: Nu spelar Dom kallar oss mods på The Tram Sessions! Titta gärna på hela klippet och lyssna noga på kvinnan i högtalaren i slutet...
Det finns numera hela 50 klipp på Tram Sessions. Fatta, FEMTIO klipp på band/artister som åker spårvagn och spelar musik! Galet ändå! Och jag är en smula stolt.

Fick höra att något radioprogram, de kan ha varit Morgonpasset i P3, pratade om The Tram Sessions. Att vi var ett exempel på att tven och musikvideor är döda. Jag är gärna med och tar död på tven!


Jerry Boman