Matti Alkberg, Magnus Ekelund, Raketen och en spontan djduo

Strax innan djduon bildades på Babylon

Ja, hej, det är jag igen. Var tvungen att vila en smula efter helgen, det hände så väldigt mycket på en och samma gång. En massa spontana saker som resulterat i en massa annat bra. Världen blir aldrig riktigt lika fin utan ett stort mått av spontanitet.

Det började på fredagen. Skulle spela skivor i baren på Debaser Medis från halv två. Fint så. Utan yttre påverkan befann jag och en person till oss plötsligt på Babylon (lilla baren vid Björns Trädgård) och spelade skivor. Bara så där. Det var väldigt väldigt trevligt och de bjöd på en mycket god drink.

Eller sanningen var den att jag skulle gå dit, säga hej och sedan gå tillbaka till Medis… men när någon säger "Du kan ju ta och spela någon låt när jag går ut och röker" så får man skylla sig själv, jag lämnade aldrig djbåset.

När det stängde där gick jag och min nyfunna djpartner över till Medis, dansade och tog sedan över djbåset i baren under en och en halv timme. Det blev både Broder Daniel, Elenette, Misfits samt Guns N' Roses. En mix som publiken verkade gilla! Förlåt för att vi spelade lite för högt ibland...

Lördagen var planerad på Medis igen, Matti Alkberg, Raketen och Magnus Ekelund. Allt gick enligt plan (läs mer längre ner) men sen kom den där härliga förändringsvinden och slet tag i mig. Det hela slutar med att jag delar djbås på Strand tillsammans med samma person som på fredagen! Och vilket jävla djset det blev! Två timmar av danseufori, pop, punk, gammalt, nytt, något lånat och kanske något blått! Håkan, Bruce och Send me a postcard darling! Jag har i ärlighetens namn ALDRIG sett så mycket folk dansa på Strand samtidigt och så länge! Magi! Och de radiostryda hajarna var galet roliga!

Eventuellt föddes en djduo i helgen. Tre set på två dagar och alla verkade gilla oss hela tiden. Vill ni ha mer är det bara att höra av sig.

Klicka på bilden för bildspel

Att skriva en text är väldigt enkelt. Man bara gör det. Sen kanske man har någon musik till och där händer det att det blir en låt. Simpelt.
Men att göra texter som på samma gång är enkel, invecklade, lätta att förstå, i talspråk samtidigt litterärt enorma, det mina vänner är svinsvårt. Jag vet faktiskt bara en svensk som klarar av detta just nu. Mattias Alkberg råkar han heta.

Debaser Medis är sprängfyllt när lulebon och legendaren Matti går in på scen. Över 1300 personer fyller mer än väl salongen och bandet får direkt en kick. Matti får en kick, vrider sig själv likt en disktrasa, inte sällan småsur av samhällets och livets gamla mjölk.

För några månader sedan spelade han på Strand, jag var hög i veckor efter den spelningen och i lördags slog Alkberg alla rekord! Med en enastående närvaro, med de viktigaste orden, politik på de flesta ställen så får han alla 1300 att tro på svensk musik. Att det finns något annat än topplistor, cutoff-planer och rösttävlingar. Något som berör oss på riktigt. Slitet som fan att säga, men Matti visar att det går, år efter år, att utvecklas, att invecklas, med precis samma glöd.

Den absoluta höjdpunkten kommer i duetten med Magnus Ekelund. Född fel är denna januarikväll helt elektrisk, så övertänd att de båda sjunger fel. Men det gör inte det minsta. I detta epos om att inte finna sin plats och leva med det kan vi alla känna igen oss. Vi hatar inte vår hemort även om vi bor där. Vi kan inget göra och aldrig kommer någon att kunna göra något. Det enda är att berätta. Låta orden veckla ut sig över alla huvuden, omfamna, för att slutligen enas i graven. Amen.

Magnus Ekelund gör denna kväll ett ensamt set, bara han och gitarr. Jag hamnar långt fram och bredvid mig dyker en långhårig kille upp. Vi sjunger med. Konstant. Efter några låtar lutar han sig fram och skriker: Jag har sett dig på andra Ekelund-spelningar, och håll med, det här är fan den bästa!

Jag håller med. Magnus Ekelund låter sin röst tala, denna intensiva röst som om den hade hela norrbotten på sitt samvete. Axlar förväntningarna från en hel landsända att ge just röst. Bäst blir det faktiskt när han slutar spela och bara sjunger. Ekelund tar över sorlet från 1300 personer i blått motljus och jag kan bara hålla med: Det här var det bästa jag hört. Enormt.

Det blir några smarta covers, inte bara att han kör ryska nationalsången (en tjusig blinkning till den tidigare karriären som Elmo, där faktiskt hiten The anthem bygge på just den nationalsången) utan även en Vapnet-cover och så den där låten ingen vet var den kommer från: Tänder i taket. Bingo heter originalbandet men låten kan man inte hitta.
UPPDATERAT: Efter tips från forever_united på Twitter så hittar man Bingo med Tänder i taket här. Det är en helt briljant text!

Lyssna på båda här:



Rakteten med Birgitt Bidder i spetsen gör realismen romantisk. Ledsamhet och ilska utan tappat hopp. Orden flödar och musiken är bland det bästa du kan höra, i en låt kommer en tre man stark blåsorkester in och där föds korsbefruktningen av Sinatra och Säkert. Helt överväldigande bra!

Stort tack till ljusteknikern denna afton, kolla bara här:
(tackar Birget Bidder för att hon skickade över den fina ljudfilen så ni får höra riktigt bra ljud också)




Tom Jerry Boman