Indian på vift i korridoren



Den är känd och frukad i hela landet, Stockholmskorridoren. Utrymmet mellan scen och publik som bara finns i vår stad. Ett avvaktande, en distans och huvuden som nickar. Det är aldrig fel på applåderna här i stan. Riktiga, mustiga och rejäla. Nästan så man kan tro att alla jobbar med fysiska arbeten, kraftiga underarmar piskar handkrämshänder mot varandra. Har man riktigt tur blir det en och annan busvissling. För att kompensera den där korridoren. Kommer man utifrån och ser, samt hör, det här måste det verka helt bisarrt. Här betalar folk och sen står de bara där. Tur då att det finns artister som inte låter sig nedslås. Som kör på, ger oss allt vi egentligen vill ha men är för rädda för att visa.

Torsdag kväll och landets nu mest underhållande artist, Andreas Söderlund, står på scen. Platsen är Debaser Slussen. Det som utspelar sig är värdigt en Roy Andresson-film, inklusive de skruvade karaktärerna. För trots att Andreas är känd (brukar funka fint här i stan), bjuder enormt på sig själv (funkar ibland i huvudstaden) och skojar om sin egen bonnighet (-Jävlar va jag snackar otydligt, förstår ni?) så händer…igenting på golvet.

Andreas Söderlund har precis släppt den där ärliga, råa plattan som alla små replokalsband med ambitioner om att skrika högst vill släppa. När andra musiker som ”varit med” ska till och göra rock blir det ofta gitarronani, gubbsmekningar och in till märgen förfinat. Andreas vräker på likt en krisande banktjänsteman som dragit på sig indiankostymen för att skoja till företagsafterworken, som dricker för mycket redan innan kunderna gått hem. Han får plötsligt utlopp för alla missade fester då han satt nergrävd i böckerna och lärde sig allt utantill.

Söderlund är det roligaste du kan se på en scen just nu! Det är så jävla befriande att se någon som bara skiter i allt, och samtidigt kan backa upp det med fantastiska låtar.
Kolla 01:57 in i klippet nedan, så glad kille! Jag älskar det!





Något senare hoppar Andreas ner på golvet och börjar veva, mitt i korridoren. Han springer runt, nere på knä, upp igen, hoppar i profil och tar sig tillsist upp på scen igen för att bära runt på gitarristen. Det är underbart!
När låten är över kommer kvällens roligaste och mest pricksäkra kommentar från Söderlund:

- Va fan gjorde jag där nere?

Pärlor för svin skulle man också kunna utrycka det. Igen fattar det här, det är som sagt torsdag och klockan slingar sig runt nio. Igen kan göra något. Den här gången. Andreas Söderlund kommer när som helst välta ett ställe. Håll i hatten.

Bäst är Först Kommer Tårarna där hela bandet gör en hjälteinsats och faktiskt får igång allsången. När vi inte hänger med första gången så kastar de inte in handduken, de tar låten ett varv till och nu du, publikkören kommer igång! Se på fan, folk ler! Och skriker med! Storslaget! Heja heja!

Tillsist:
Du har väl inte missat min avslöjade mix mellan Håkan Hellström och Wilmer X?
Om så är fallet, klicka HÄR!

Tillsist2:
På tal om indianer, Mats Udd meckade ihop en video till Simon Norrsveden:



Tillsist3:
På tal om Mats Udd, han har varit ute på sommarfält och fixat video till underbara First Aid Kit! (är det bara jag eller får du också Sommar med Ernst-vibbar?)



Jerry Boman