Reta och provocera.

När The Though Alliance vevade runt som mest för något år sedan blev folk väldigt upprörda. Rent av svinförbannade.
Efter några konserter var jag en av dem. Visst det var underhållande men lite tråkigt i längden. Ge mig nått nytt!
Det roliga var hur detta lilla band kunde uppröra så många människor samtidigt som det skapade grupper av människor som skulle kunna dö för bandet.
Någon skrev att TTA var det sista riktiga rockbandet, ett band som provocerade på allvar och inte bara ägnade sig åt luftslott.
Om det är sant är Pistoldisco Göteborgs sista, sista rockband och jag älskar dem!

Till att börja med, ja det var jag som stod och tryckte i ett hörn på Ambassaden igår. Det handlade om att jag faktiskt bara ville se bandet, den andra musiken berör mig inte. Därmed inte sagt att det var dåligt, alla verkade ha hur kul som helst! Inget problem i det, det är bara inte min påse. Har aldrig varit och kommer aldrig bli, men som sagt jag tror de som lirade skivor var hur grymma som helst för jäklar vad det dansades! Med rätt sällskap så hade jag också dansat. Men du får det vara rätt sällskap...

Nåväl, efter typ 2 och en halv timme kom så då äntligen Pistoldisco upp på scen. Vid den punken var dansen som mest intensiv...

En sökning på nätet efter de här två männen ger inte mycket, jag hittar ett franskt garagerockband och en nerstängd Myspacesida. En liten film hittar man och så ett namn: Alexander Palmestål. Vad den andra killen heter har jag ingen aning om men han spelar synthtrummor.

Pistoldisco har lugnat ner sig, det är inte lika mycket mortorsåg länge. Den här kvällen betår mest av vassa synthcymbaler och monotona noisemattor. Ibland sjunger Alexander något. Tyvärr hör man inte vad han sjunger...eller förresten tyvärr och tyvärr, Pistoldisco är helheten av det är. Av ljud och tystnad.
Det är meditation. Man försvinner för en stund.

Och det är just det publiken också gör. De blir provocerade av den här musiken, de vill ha dans och lättillgänglighet. Någon kastar en plastpåse på trummorna, någon buar och resten går helt enkelt ut och röker. Det verkar som bandet tillslut ger upp, efter tre låtar skakar de på huvudet och går. Pang bom bara.
Så då är det då sant: Pistoldisco är Göteborgs sista rockgrupp, det här är punk på riktigt! Shit vad folk kan gå igång! Antingen hatar man det eller älskar man det.

Jag älskar det! Förmodligen bara för att det retar någon annan...

Tillsist:
Nä, just nu är det inte mycket som händer...

Jerry Boman

Andra bloggar om: Pistoldisco, Ambassaden, Hyml, Göteborg, Musik