Jag förstår egentligen inte varför poesi och musik har gått skilda vägar. Den ena genren får locka och slita i människor för att få uppmärksamhet. Sällan är det uppskattat att dra en dikt på förfesten, att sedan försöka dra samma dikt på efterfesten är socialt självmord. Men med en gitarr i näven kan du göra hur du vill, även om du inte har så mycket att säga eller kan uttrycka. Kan du några ackord får du garanterat röra främmande hud.
Något som sällan händer poeten, denne skriver mest om bristen på just kärlekrörelser.
Igår spelade Klubb Populärs snälla killar bakom skivspelarna väldigt bra musik. Inte en kotte lämnade dansgolvet...kan i och för sig bero på att nästan ingen äntrade dansgolvet. Sällan har den fina lokalen känts så tom, var det 50 personer där? Men som sagt de spelade väldigt bra musik.
Bland annat fick jag höra Peter 5jöholms underbara hyllningslåt till Populär-Anders, "Varför blir jag så glad när jag träffar Anders". Väldigt varmt gjort! Anders själv var klädsamt ödmjuk som vanligt men jag vet hur han känner, att få en egen låt är bland det finaste som kan hända. De sjunger om mig alltså finns jag!
Tillmans var i somras bandet som räddade en av mina kvällar på Rosenlundsbåten. Ian Curtis ala 2006 tog sig ner i kajutan och förmörkade våra sinnen totalt. Den gången försvann jag i tanken ner i kanalen. Av lycka.
Nu är inte Tillmans lika roliga, men det är bra som vanligt. Nämda Joy Division hörs, och så även New Order. Det är iallafall bra att de lämnat den strängslitade basen hemma. Annars hade det varit lite för likt. Nu bygger det fram stora stråkar och dunkla ljud med eko raserade sånginsatser.
Jag gillar Tillmans...ibland. Måste vara i rätt läge, igår var jag nog på för bra humör. Man måste vara lite förbannad för att njuta, det måste se hopplöst ut runt omkring en. Då är Tillmans stort.
Igår var det för mycket trevliga människor runt mig för att det skulle gå.
Kanske var scen för stor också.
Familjen är en stor poet i en rastlös kropp. Inte att han sätter sig ner och drar historier, dikter eller bränner av prosa framför oss. Språket finns där, det är mer än dialekten som smakar Emil Jensen. Men där Emil bygger varma täcken av piano hamrar Familjen fram dansanta melodier. Korsa Detektivbyrås organiska nostalgi med Kalle J.
Som ni vet gillar jag människor som vågar på svenska. Skruvar till orden och öppnar mina ögon för andra vinklar, blåser bort dammet och polerar fram en ny språkyta. Nya förståelser med vanliga ord. Inget larvigt överspråk tagit direkt ur uppslagsverken, Familjen använder talspråk med tvist.
Han skruvar på sin lilla låda, vi får pausa i dansen när datorn laddar och det är inte speciellt märkvärdigt alls. Ut ur det där kommer faktiskt en av höstens bästa konserter! Jag dansar väldigt mycket i slutet! Samtidigt som hjärnan fylls med viktiga ord.
Tillsist:
Även om jag inte är så mycket för jul, jag menar soundtracket till den här högtiden kan vara det sämsta man hört, så är det ändå den där stora aftonen i morgon. Jag önskar er alla en fin dag.
Så ses vi den 25 på Ambassaden eller kanske på Sticky.
Tillsist2:
Min jakt på något uteställe med klass i Stockholm under nyår ger knappt något alls. Märkligt, Göteborg ställer ju upp i guldklass den där sista dagen på året. Konstigt att inte stora stora staden kan bjuda på mer. Nu lutar det åt Debaser Medis och Service-Olas dansparty. Ironin kan inte bli större: Även om Ola nu kanske bor i Stockholm så känns det som de får ta hjälp av västkusten för att få ihop något... Indiestockholm var är ni!?!
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar