Tänk dig Rågsved 1977. Tänk er Oasen.
Ebba Grön spelar och det är fullt pådrag. Det väser ur förstärkarna och taket funderar på att lyfta.
Alla i publiken sitter ner. Pimme Thåström skriker för full hals "Profit Profit!!" Det är uppror...eller vänta nu? Nu var det något som inte stämde här va, vadå ALLA SITTER NER?
Nä, det var nog ingen som satt ner då. Det skulle ju liksom inte funkat.
Det här scenariot utspelade sig i Gamlestan idag. För även om Deltahead är mer blues än punk så passar det liksom inte att sitta ner. Det är tokdrag hela tiden och jag känner mig väldigt obekväm med att sitta i en skön fåtölj. Det är bara fjärrkontrollen som fattas.
Jag har sett Deltahead två gånger förut, på Storan i Göteborg och på Popadelica i Huskvarna. Då var det roligare.
Men Benjamin och David, nästan direkt från Roskilde, gör inget fel och inget dåligt. Det är lika svettigt som vanligt. Vi i publiken får rökelse och godis. Och musiken är så bra och punkblå som den kan bli. Man åker som vanligt i väg i tankarna och södra, varma, USA uppenbarar sig.
Men det är det här med att sitta ner. Jag gillar Gamla arbetarteatern annars, men den här spelningen funkade det inte.
Sen förstår jag inte varför de envisas med att spela "Don´t Move To Finland" på radion när "My Mama Was Too Lazy To Pray" är så mycket bättre!
Innan Deltahead släpade upp sin ljudanläggning, kallad "Aset", på scen så smög sig We are soldiers we have guns fram.
Då passade det perfekt att sitta ner.
Malin Dahlberg (Laurel Music bla) sjunger så vackert att jag sjunker ner en meter i stolen. Och hennes medhjälpare (annars i Doglas Heart, Franke mm) ramar in det hela med svarta, metaliska och luftiga ljud. De använder sina gitarrer och cymbalen för att göra ljud, inte bara spela på dem. Ett backtrack snurrar på ibland med hårda lo-fi takter.
Det är väldigt, väldigt vackert.
Jag är helt betagen, jag blir kär, och glömmer tid och rum. Min stol flyger sakta över nedsläckta städer. Sommarmörker. Det kan vara England.
Det är varmt och jag ser människor på håll. Någon textrad försöker skjuta ner mig men skotten går i slowmotion så jag hinner hela tiden styra undan. Inget rör mig.
I våras såg jag WASWHG på Café Publik på Andra Lång. Det var väldig bra då också men det här smällde högre. Eller så smällde det lägre och det var det som var själva poängen.
Tillsist:
Deltaheads turnébuss är helt fantastiskt rolig!
Också hade en stadsbuss från Stockholms Länstrafik parkerat i Gamlestan.
Det är en konstig sommar vänner...
*) Tackar My Darling YOU! för den lilla stölden i rubriken.
Jerry Boman
Andra bloggar om: Deltahead, We are soldiers we have guns, My Darling You, Gamlestan, Göteborg, musik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar