Ditt nya favoritband.

Alltså, rent objektivt är Broder Daniels "Forever" den bästa skiva jag äger. Lika bra nu som när den kom. En helt fulländad produktion som man kan slänga på närsom man vill starta en fest. Eller få igång en insomnad efterfest.
Dreams End gör samma sak med mig.




Hemliga klubben höll möte igår igen. I en replokal i Kortedala samlades vi för att umgås. Lite mer städat än förra gången men fortfarande skönt virrigt. Det är mp3 djs och skivspelare som går sönder. Billig öl och snälla människor. Opretto ända upp till taket. Me like! Enda negativa är väl att håret luktar rök igen när man vaknar...
När ridån föll, eller rättare sagt togs ner, stod ditt ny-gamla favorit band på scen.

Dreams End är mycket som jag saknat. Ett stort ljud, väggar av ljud, ljudet av svart och en ylande sångare. Broder Daniel utan Pop-Lars och Lite mer stiligt än Frölundas största. Känslan finns där, känslan av att Ian Curtis är där i skuggorna och övervakar allt.
Allt är nattsvart.



De säger att de inspireras av alkohol. Det skulle kunna vara löjligt men jag förstår vad de menar. Klart hårda drycker har gjort denna musik. För att kunna ta tillvara den känsla och den energi som man få av alkohol, trycka fram den efteråt, krävs smarta människor. De flesta av oss kanske inte gör vårt bästa under rusdryckes inverkan, men det är klart Dreams End handlar om alkohol. Det där fina i att vara lite packad.

Jag blundar flera gånger.
Det är då det händer magiska ting.
Jag inser att det här är bättre än livet.
Jag vill ha Dreams End på min begravning.
Komihåg det.



Tillsist:
Nattens taxiresa slutade på 80 spänn jämt. Därmed lägger sig den bland de top-5 dyraste resorna upp på berget från Järntorget. Samma bolag som vanligt. Och en förare som hade svårt att hitta...

Jerry Boman