Idag satt jag i studion och snackade musik. Helt utan Allearslistan. Det gick bra tycker jag. Jag hade bjudit in ett helt förträffligt band (nyss inflyttade till Göteborg), ett band med känslorna på utsidan och närheten i texterna: Save Me RobinBobby. De bjöd på en låt och jag...ja, jag bjöd väl möjligtvis på mig själv samt ett väldigt långt papper...
Tillsist: Filmfestivalhelvetet är här. Även om själva festivalen på långa vägar inte är här så börjar de idiotintellektuella samtalen ta över hela stan. För när man tänker efter är faktiskt det rörliga mediet ett riktigt pissmedia. Kanske konstigt att säga så när man jobbar med tv, men jag tycker allt annat slå den rörliga bilden. Och allt slår en film.
Om du tex lyssnar på en låt i din dator får du EN upplevelse. Resten får du fantisera ihop själv, ingen skriver dig på näsan vilka bilder du skall se. Om du kollar in en fotoutställning kanske du drömmer dig tillbaka till någon du mött, eller skapar du helt ny musik i hjärnan. Läser du en bok fantiserar du också fram bilder och kanske musik. Ser du en konsert får du också musik, och en upplevelse som är där och då. Inget tillrättalagt. En film säger till dig precis vad du skall tänka, du får orden, du får bilderna och du får musiken. Vad blir kvar till din egen fantasi?
Jag tycker film är en enkel ingång, ett hjärnans fastfood, få folk att verka känslosamma och tänkande. Allt finns ju där. Och det är där som samtalen blir så roliga, för det diskuteras nog precis om de saker som filmskaparen ville att det skulle diskuteras om. Hon/Han har lagt orden/tankarna i våra hjärnor och sen är det inget mer med det. Du tror att det är det fria valet, den fira tanken, men du är lurad syster. Den där myten om att rörlig bild är det bästa, finaste som finns är just en myt. Film är överlastat, belamrat och dopat med fiktiva känslostormar som exakt styrts av skaparen.
Läs en bok och låt din kompis läsa samma. Beskriv sedan huvudpersonen för varandra, hur ser denna ut, vad har han/hon för kläder m.m. Lyssna på musik med din kompis. Skriv sedan ner de första hundra orden som kommer till dig. Jämför med din kompis. Gå på konstmuseet med din vän. Sen sätter ni ihop varsin blandskiva med utgångspunkt från utställningen. Ja, ni förstår själva, mediet fritt spelrum för den härliga fantasin. Det gör aldrig filmen på samma sätt. Visst, två personer kan uppleva samma film olika men aldrig på ett riktigt djupt plan. Film är ett riktigt pissmedia helt enkelt. Såvida det inte är stumfilm.
Nu väntar jag på smygläsningen av Popadelica programmet... samt att jag skall våga gå över Järntorget vecka 5.
Tillsist2: Jag håller med Annika Norlin: Lägg bort Grammiskategorin Årets manliga respektive Årets kvinnliga. Vi lever ju inte precis i Arntid?! Alltså, 16 kvinnor bland 75 nominerade i de stora kategorierna! SKÄMS!
Tillsist3: Jag fick en gratisbiljett av TV4... till Arn. Jag tänkte gratis är gott. Men nu vet jag bättre, just det här "gratis" smakade dynga. Se inte Arn!
På onsdag går du till Sticky och lyssnar på Bella Boop & the Robbers. Kan vara ett av de märkligaste bandnamnen men bra är de. Riktigt bra live. Det här kommer utveckla sig till något stort! Kolla speciellt in Hannes på gitarr...
På torsdag Club Zebra på Pustervik. Britta Persson är tillbaka och det låter bättre än någonsin... Så här var det när hon var här 2006.
På fredag går du på bio och kollar in Control. Om Ian Curtis. Av Anton Corbijns. I svartvitt. Skönheten kommer til byn den 11 januari helt enkelt.
På lördag har Koloni baluns igen. Nu verkar det vara dans på gång... och musik. Vid Maria plan. Stans mest överraskande klubb slår till igen! Kan man kalla Koloni för en klubb? Eller vad sjutton är Koloni? En händelse?
Saker att lyssna på: Carl "Jag föddes 1989. Sen började jag skriva låtar." Så sammanfattar Carl Carlsson från Eskilstuna sin musik eller sitt liv. Och ja, låtar skriver han, jag gillar speciellt Slangbacken. Märklig combo av dataspel och akustiska toner. Carl spelar för övrigt också med i Svart. Almedal goes riksvenska-ish.
Lucky Soul Jo, ja ni har hört låten i Clas Ohlsons reklam...och där kunde man ju slutat lyssna men Lucky Soul har satt ihop en alldeles för fin skiva, The Great Unwanted, för att man inte skall lyssna vidare! Gillar du The Pipettes, och det gör du ju, så gillar du det här.
Tillsist: För er som undrar: Jag jobbar inte med Allears längre. Just nu är det bara Sony BMG som äger den siten, innan var det 50% TV4. Men jag önskar dem all lycka och det var ett tokroligt 2007! Vem vet, kanske är jag där igen vad det lider... Själv jobbar jag alltså numera, precis som vanligt, på TV4. Varje torsdag kommer jag sitta i lokala Nyhetsmorgon och snacka musik... Det blir tips om konserter, det blir intervjuer med band och diverse annat. Kolla då! Kvart över nio på morgonen. Bloggen kommer rulla på, nu på min fritid, som den faktiskt gjorde ända fram till våren 2007... och det funkade ju det också. Så där ser det ut just nu, vad som händer snart är ingen som vet. Jag vet bara att 2008 kommer bli kanon!
Din krönika över 2007 var ju något av det sämsta som krystats ur budgetkanalen Tv4 Göteborg! Anonym kommentar på bloggen, skriven minuter efter att krönikan visats i dag torsdag morgon. Bra med spontana reflektioner! Märkligt dock att de alltid är anonyma...
Nu får alla som missade krönikan över mitt 2007 chansen igen, här nedan ligger den. Två delar om mitt 2007!
Del 1
Del 2
Det där var mitt år. Vad var bäst under ditt 2007? Kommentera gärna!
(min lista över 2007s härligaste händelser hittar du här.)
Nu siktar vi mot 2008!
Tillsist: Läser att EMA tänker köra festival...samma helg som Hultsfred! Så nu är smålänningarna ledsna i ögat. Kommer förmodligen försöka få folket med sig med orden "Vi var ju först!" Jag säger: Ni får skylla er själva! Om man så totalt sabbar bort vad det egentligen handlar om, dvs musik, så får man faktiskt skylla sig själv. Hultsfred förra året var mer "I år sammabetar vi med Företaget X och Affärspartnern Y. Köp köp köp deras produkter!" än "Här ser du de bästa konserterna under hela året. De unika konserterna. Här får du minnen för livet!". Eller ja, minnen för livet får man ju i Hultsfred... i form av ett halsband från Bredbandsbolaget! Kanske var det bäst för JP att han hoppade av/blev kickad från Hultsfredsfestivalen och gick till Storan. Kanske kommer alla att åka till Hultsfred i år igen av gammal vana, kanske kanske kanske återgår festivalerna till att vara en uppvisning i god smak och bra musik. Det där sista är bara ren spekulation. Ett litet orosmoln dock: Var parkerar man en husvagn i Stockholm?
Man skall akta sig för att ta ut segrar i förskott. Att tro för mycket på distans, för det som hände för ett tag sedan är inte per automatik bättre. Det jag vill komma till är att lördagens händelser på Join Our Club hör till årets bästa. Men eftersom jag redan gjort min lista kom de inte med...Attans också.
Tre band per kväll kan bli mycket. Eller lite. Om banden är lika bra som Liechtenstein, Compute och Le Muhr så kan tre band verka lite. Tiden flyger iväg under alla tre konserterna. Vill ha mer, mer, mer.
Först fram är Liechtenstein. Om jag börjar så här: 2007 blev året när indiepopen tog tillbaka grunduttrycket. När det fanns en genre att tala om igen, ungefär som den i slutet av åttiotalet/början av nittiotalet. Jag är inte mycket för återanvändning, många av banden som ploppat i den genren tar rakt av. Det blir samma upplevelse om igen. Liechtenstein lägger till och vågar utveckla, utan att tappa känslan. Och i grenen "Stämsång-Kör" är de bäst i år!
Men det bestående minnet är ändå beslutsamhet. Här står man framför ett band som inte viker sig, som vet vad de vill och genomför det. Linjen håller de genom hela konserten, och det är där det blir så mycket bättre än många andra. Våga hålla ut, andas inte, sväng inte av och försök ta genvägar. Utforska mörkret i allt det svarta. Liechtenstein kommer växa.
Band två: Compute.Vanligtvis tre men den här kvällen två. Ulrika Mild som själva hjärtat och Liechtenstein sångerskan Renée Gustafsson som viktig sidekick. Tillsammans gör de den här spelningen till en enastående uppvisning i synthpop! Alltså, att inte Compute är större övergår mitt förstånd! Jag minns när jag såg Compute för första gången tidigt 2005. Redan då var jag förvånad att de inte spelade överallt, så nu borde de ju vara ännu mer.
Men det spelar ju egentligen ingen roll, för den här stunden var den bästa. Att framföra synthpop med visst förinspelat material brukar bli stela historier, och det är här som Compute har sin styrka. De för in analoga känslor mitt i ljuden. Sen har vi Ulrikas oändligt vackra röst, jag har tidigare beskrivit den som "en ängel som käkat sten". Något som jag står fast vid.
De börjar med en Page cover, fin fina Förlåt:
Det är något naivt charmigt över Compute, som två tonåringar som just hittat folköl i jourbutiken. Musiken leker lätt över dasngoven, samtidigt som den tar oss med in i mörka vår av vårt medvetande. Framgång och fall i samma känsla.
Ulrika säger att det kan vara Computes sista spelning. Jag vill inte tro det. Om det skulle vara så, då begravde vi ett stycket göteborgsk musikhistoria på Henriksberg i lördags. I bakspegeln kommer det här att lämna avtryck, och vem vet, om tio år kommer någon ny att sno hela härligheten och vi kommer falla på nytt.
Sista låten blev Dance with me, uppbackad av Liechtenstein. Snyggt med livetrummor!
Är det här det sista vi ser av Compute?
En liten rolig händelse: mitt i setet glider Ebbot förbi. Jo, ni läser rätt, härlige herr Lundberg passerar framför scen. Det hela ser så komiskt ut att Ulrika helt tappar fattningen och kommer av sig. Inte så att Ebbot ser rolig ut i sig, men situationen är tokrolig. Det gamla möter det nya. Nånå, det kanske var en mer "du skulle varit där för att förstå hur roligt det var" händelse...
När Johan, som är en av de som fixar med JOC, berättade att de bokat in Le Muhr sprattlade han av glädje. Ögonen brann. Nu förstår jag honom! Och ångrar bittert att jag skrev listan över 2007s bästa några dagar innan året var slut...
Le Muhr gör generationsmusik, smärta/hjärta/synth. Inte bara det att skivan heter Generation Destruktiv, utan de kopplar grepp på en hel känsla om samtiden. Och de gör det träffsäkert, med en smula humor (inte för mycket, det är ingen nyårsrevy) samt med ett musikaliskt tankesätt som är ovanligt just nu. De tänker högt, vill nå ut. Bortom de egna begränsningarnas replokaler, ut och berätta saker de ser.
Maria Loohufvud är popsveriges skönaste frontfigur just nu. Med stil och klass, vasshet och ömhet, driver hon oss rätt in i fördärvet. Likt en pirat som vet att skeppet kan gå under pekar hon ut mot de öppna havet, helt orädd inför farorna som väntar. Musiken lurar oss att sänka garden, sen står vi där och får smäll på smäll av uppriktighet.
När jag beskrev Elenettes nya "Autenticitet EP" blev det med ordet synthprogg. Le Muhr äger den klassen, om vi nu skall klassa musiken. Det är dansant och angeläget, berättade och ytligt på samma gång. Hemvävt i en storstad som brinner, uppoffrande om omfamnade när de flesta andra bara vill posera.
Ja, man kanske måste nämna gästbasisten den här kvällen: Liten Falkeholm från Tant Strul. Saken är den är att hon är mamma till den ordinarie basisten Maja Thorén (pappa är Tony i Eldkvarn...). Hursomhelst är hon stencool. Såklart.
Utöver bandets egna fenomenala låtar blir det en cover den här kvällen...och här ångrar jag som sagt att jag redan lagt ut listan över årets bästa stunder. Le Muhr drar, i Göteborg på Henriksberg med utsikt över hamnen, till med en svensk version av Broder Daniels "Work"! Herre min skapare vilket genidrag! Eller "Det här var topp fem... ever"! Jag tror det gick så här:
Åh min Missär Åh min Missär DEN HAR JAG HÄR (Maria slår sig för bröstet)
osv osv
Ojojojojoj OJ! Snyggt gjort, de utvecklade låten och precis som en bra cover skall vara: kopian gjorde originalet bättre. De växte tillsammans. Le Muhr gjorde för en stund låten till sin. Underbart!
Nu är det mina ögon som brinner, hela jag brinner av iver att berätta för Johan hur bra det var. Bandbokaren var nämligen inte på plats... och jag kommer ägna hela våren åt att reta honom för att han missade en av JOCs bästa konserter... och 2007 års bästa cover!
Tillsist: Nyår firas på tak, bland annat på Henriksberg. Tre våningar, spring i trappan och förmodligen så nära fritidsgård man kan komma. 2008 skall få en bombstart!
Tillsist2: Japp, jag spelade skivor på Sticky i fredags... och jag gillar inte att skriva om saker man själv är inblandad i men kan nämna att låtar med 64Revolt, They Live By Night, Stefan Wern (ha öronen öppna för den killens musik) gjorde succé. Eller ja, de var de låtarna som flest dansade till när just jag spelade skivor... Skoj var det iallafall, även om jag fick totalt hjärnsläpp när jag glömde att Johnny Boy heter just Johnny Boy...
Tillsist3: Kolla Tv4 Göteborg 09.15 på onsdag... En musikårskrönika som heter duga! Japp, jag lägger upp den här sen.
Först: Ikväll (fredag) spelar jag skivor på Sticky. Mars TV och Violent Green spelar. Kom för fan! Det blir en helkväll! Ser just precis att BDHY också skall spela! HELKVÄLL var ordet!
Sist: Så var det då dax för den efterlängtade LISTAN. Först lite siffror: 239 (antalet band/artister som jag såg på en scen 2007...helt SJUK siffra!) 6 (antalet festivaler, då var jag ändå inte på varesig Arvika eller Roskilde.) 5 (antalet gånger jag sett Emmon) 4 (antalet gånger jag fått äran att spela skivor)
Det här var året när jag: Fick ett jätte jätte fint pris. Fick arrangera en klubbkväll på ett riktigt ställe. Fick arrangera tre spelningar vid min husvagn. Fick en bild publicerad i GT utan att de frågade först. Fick göra en lista till Metro. Fick göra en lista i GP. Fick göra en lista till Punkt.se (som de slarvade bort...) Fick stå tillsvars för min feminism. Fick chansen att göra något jag alltid velat göra under en festivalbevakning.
Sist men inte minst, det här var året när jag gick till banken med en magnumflaska champagne...
Annars var 2007 det här:
Årets konsert: Jens Lekman på Nef. Det blev Jens som gjorde det...IGEN. Två år i rad har killen gett mig de starkaste upplevelserna.
Årets band:Children Come On Härliga snubbar. Alltså, de har så skön inställning och är så fina hela högen att det inte finns något annat band som kan vara bättre! En dröm att känna.
Årets låt: Superwoman This Is Love växer för varje sekund.
Årets battlande:Peter Sjöholm vs Baby Don´t Hurt yourself. Kärleksbomerna ven på Storan, först skrev Peter en låt om Anders och sen skrev Anders band en låt om Peter...Internt ersätter Internet 2008.
Årets text: Pats. Låten heter Sanningen & Ångesten och texten går så här: kära du ge mig ett råd det finns för många sätt att dö och leva på snälla ta mig bort härifrån jag har fått nog av apati och tomma ögon
mamma minns du när jag var fem på morgnarna hur du låg sönderslagen du sa att du älskade livet men jag vet att du drömde om himmelen den bilden kommer kanske aldrig gå att sudda ut och det kommer kanske aldrig bli ett lyckligt slut
men jag lovar jag försöker mycket mer nu än förut så spill ingen tår för mig bekymra dig inte alls för mig
Karin, Karin lyssna på mig -Åh nej här kommer sanningen & ångesten! du vet det där jag sluddrade till dig var inte mina ord -Håll käft och lämna mig! ja, jag vet jag inte har nåt alls som du vill ha men det känns faktiskt helt okej ibland så glömmer jag att varenda en av dom som vill ha mig är psychon och idioter så spill ingen tår för mig, bekymra dig inte alls för mig
Årets mest oväntade cover: Håkan spelar Almedal på Liseberg. Jag förstår att Adam höll på att svimma...
Årets kortaste:Elmo. Den lille lille norrlänningen som slog ner en kort stund i Göteborg och gav oss The Anthem. Stor låt, liten kille!
Årets underskattade: Heather D´Angelo, Erika Foster och Annie Hart. På Storan var vi två som älskade Au Revoir Simone. Sen kom sommaren och Emmaboda, då älskade plötsligt hela världen samma band. Märkligt. Man kanske har fel vänner?
Årets klubb: Populär. Där var jag mest hela tiden. Även om det ibland var tomt (det blev alltid fullt mot slutet av kvällen) så var den klubben alltid fylld med värme och kärlek.
Årets inredning: Pustervik Är det verkligen laxrosa? Det var tidigt 2007 som P-vik bytte utseende...och färgdebatten pågår än. Är det snyggt eller inte?
Årets lokal: Förtältet. Kristian tryckte in 40 personer... Indiedagis kommer tillbaka 2008, i samma förtält, på samma plats. På Emmabodafestivalen 2008 alltså.
Årets festival:Rip It up. Bättre lineup kommer aldrig att finnas...Aldrig.
Årets båt: Styrbord Barbord. Bra där! Det kommer ta sig, det kommer ta sig.
Årets bild: I parken bakom Storan den 30 Juni klockan 02.03.
Årets duett: Peter och Anders.
Kärlek.
Årets soundcheck: The Lionheart Brothers Ni var dumma, dumma, dumma. Man kollar ljudet INNAN klubben kört igång, inte när folk vill dansa. Tänker inte ens länka till de dumma människorna...
Årets vattendelare: Television Personalities på Rip It Up. Bra eller anus?
Årets diss: Jag gillar inte alla dessa män som skall spela överallt. På Hultsfredsfestivalen såg jag alltså bara kvinnliga artister... Läs här, här, här, här och här.
Årets intervju:Jonas Lundqvist. Han är bara en för härlig kille.
Bra skiva också. Och bra spelning.
Årets svar: Jag ställde några frågor till Palpitation och fick följande bild som svar:
Årets mailsamtal:
J: Skall du té Säffle eller?
E: Ja. Och ett förtydligande: nästan alla band jag kände igen på affischen är dåliga - de andra är säkert bra! ;)
J: OK då ses vi där och gör upp....Förtydligande: Nästa alla band jag kände igen på postern är bra...de andra är nog dåliga....
E: Jaha, och här försöker man vara positiv för en gångs skull.. ;)
Förtydligande:
Television Personalities - fantastiska Cats on Fire - mycket, mycket bra St. Christopher - mycket bra
My Darling YOU - dåliga The Honeydrips - sämre Kissing Mirrors - ännu sämre Taff Lajjånns - bottenlösa
Resten är säkert bra, de är i alla fall från Storbritannien flera stycken.
Bubblare: DJ-arna. De tre i liten skrift är mycket bra, de i lite större skrift borde förbjudas.
På med boxhandskarna, Boman..
J: My Darling YOU är ju soundtracket till allas snefylla! Hur kan det vara dåligt?!?!?!
E: Det är knappast ett hållbart kvalitetsargument.. ;)
J: Det är det bästa av kvalitets argument! Musik handlar ju om fylla, sex och...ja fylla....Jag tar med mig karatepinnar.
E: Karatepinnar är ingen stil och klass. Ta på dig en Burberrykeps och knapra lite amfetamin istället.
J: Men jag har ju ingen stil och klass.
E: Det är aldrig försent vännen.
Årets tjuvlyssning: På Pustervik i början av september:
Slirande Kille: - När vi kommer hem till mig kan du få läsa mina dikter så du fattar hur galen jag är... på riktigt.
Tindrande Tjej: - Ooo Ja! Med nöje!
Årets debatt: Lack eller inte lack? Det började här och slutade här.
Årets resa: Röd Express till Jörlanda. Inne i en gammal tågstation utspelade sig en klassisk konsert, och såklart var det hela resan värd.
Årets "Alla på samma scen":Irene På gott och ont. Mest gott visade det sig tillslut!
Årets förvirring: Steen Priwins stipendiet. Jag blev SÅÅÅÅ lurad... och är fortfarande överrumplad och glad.
Årets dans: Köping! Släpp allt och älska stunden, att "Dansa Köping!" är det enda rätta.
Årets dubbelarbete: Per-Olof Stjärnered. På dagarna: Västnytt. På nätterna: Autisterna.
Årets stöld: Det började som ett oskyldigt lån... i augusti! Ännu har jag inte sett röken av min tamburin!
Årets arm: Poparmen...som vanligt.
Årets NEJ!: Nicolai Dunger ryter till. Från bloggen: En överförfriskad herre med halsduk och solbrillor börjar klaga på Dungers musik. Den i övrigt knäpptysta baren håller andan. Efter att mannen gapat för tredje gången får Nicolai nog, han slutar spela och säger till mannen att hålla käften. Mannen i solbrillorna fortsätter gapa. Då stegar Nicolai fram till honom och ber snubben att gå. Han får hjälp av några vakter och till ljudet av våra applåder åker snubben ut, samtidigt som Nicolai än en gång tar plats vid pianot. Så bra gjort! Den där snubben förstörde för alla andra och att Dunger slängde ut honom var det bästa för alla. Tack!
Årets sökord: "Pagefrisyr". En massa folk hittade min blogg pga en död frisyr...Märkligt.
Årets video: Factory - They Live By Night Världspremiär på bloggen!
Inför 2008 väntar jag på:
Pats. Eftersom den första låten är underbar så väntar jag med spänning på resten.
They Live By Night. Eftersom den första låten (till nya skivan) är underbar så väntar jag med spänning på resten.
Samtidigt Som. Eftersom de första låtarna är underbara så väntar jag med spänning på resten. Det viskas om släpp på Luxury... eller ingen viskade egentligen jag såg ett möte i en bar...
Vapnet De spelar in just nu... och det skall tydligen vara stora saker på gång...
Palpitation Jag väntar hela tiden på nya saker...hela dagarna...
Peter Sjöholm 2008 vill jag att fler upptäcker denna skatt till människa!
Sommar på svenska En midsommarfest i Emmaboda med endast band som sjunger på svenska. KAN det bli bättre?!?
Kräftskivefestivalen. Bra saker redan nu.
Rip It Up. Blir det en del 2? Kan man toppa 2007? Kommer det att pissregna?
Martin Elissons blogg på Djungeltrumman Fd Bad Cash kille nu Hästpojke gör bloggdebut och det kan bli HUR spännande som helst!
Indiedagis Det blir en del tre vid min husvagn på Emmabodafestivalen i augusti...
Tillsist: Jag försöker ha semester men... Var på Styrbord Barbord på Juldagen. Inte mycket att ha, speciellt som de inte kunde blanda en vanlig drink rätt... Var på Jazzhuset på Annandagen. Ett band spelade, The Animals In The Jungle tror jag de hette. De var inte roliga alls... men jag gillar att Romo-Tobbe styr upp synthsaker mest hela tiden! En sann eldsjäl.
Tillsist2: Glöm inte att kolla in min nyårskrönika i TV4 Göteborg nästa torsdag, 09.15 Jaja, ni kommer hitta den på nätet också...
Tillsist3: GPs kartläggning häromdagen om vilka som har makt i nöjesgöteborg var skrattretande! Isse? Kai? Johan? Inget ont om dem personligen men hela listan känns lite -99 eller nått. Medelåldern ligger på runt 40... Var är Jon-Erik och Rasmus från EDGE? Herrström? Plåt-Erik? Wonderland-Sebastian? Ny Tid Ny Strid Gänget? Populär-Anders? Och var är Jonk? Nä, det blir bakläxa på den där listan. Sen blir det bakläxa för alla, eftersom det är så få kvinnor...
Musik enligt Jerry (dvs jag) önska alla läsare och vänner en riktigt God jul! Två skivor att lyssna på under de lediga dagarna:
The Sweptaways - A christmas party Klart det skall vara en kör i jul! Och Marit och Magnus är ju popsveriges Piff å Puff...
Oh, no...it's Christmas! - Div artister Razzias julsamling kom visserligen förra året men är lika bra i år...jul betyder väl att man gör/lyssnar/ser på samma saker år efter år? Samt att skivan är tokbra!
