En modern klassiker.



Bra musik har alltid förflyttat mig. Tagit mig till nya okända ställen, ställen jag förmodligen inte åkt till om det inte vore för ny och bra musik.
Jag har fått se små Småländska samhällen, jag har rest till överfulla lägenheter i Bergsjön, tagit 6:an till Flunsåsparken, njutit mitt bland de skrämmande höga träden i Pildamsparken, sett genom röken under Kortedalatorg, hittat en väderkvarn söder om söder och så har jag promenerat i Jörlanda mitt i natten.

Det sistnämnda hände igår och allt är Peter Sjöholms förtjänst.

För att göra en lång historia kort: Peter Sjöholm har ett förflutet i popgudarna Waterbug. Bandet har spelat på Emmabodafestivalen inte mindre än tre gånger: 94, 95 och 98. Peter var med på den senaste. Jag var där i publiken alla tre gångerna.
Jag kände inte Peter då, vilket är synd för han är en jäkligt skön snubbe.

Nåväl, nu är nu och jag tog alltså Röd Express till Jörlanda. Upplägget var så att Peter skulle spela på "Jörlanda festivalen".
Nu kanske man skall förklara en del, det är inte så att den där "festivalen" är en riktig festival utan mer ett roligt namn. Kanske en liten pik till alla småstäder som envisas med att ha festivaler med tattiga band och regnblöta langos.

Den här "festivalen" håller till...Nej jag skall nog inte skriva vad det är någonstans i Jörlanda. Att hänga ut var svartklubbar håller till har jag slutat med, det blir så mycket krångel med myndigheterna.
Det är en trevlig lokal, tydligen bor några i det där huset och har inrett vardagsrummet som en bar. Förvillande lik en riktig bar. Riktigt trevligt!
Billig öl och genomtrevliga personer runt om kring. Jag skäms över att jag faktiskt tänkte tanken på bussen: Nu kommer jag möta fulla raggare och bönder.
Dumma storstadsmänniska!

Första gången jag såg Peter 5jöholm (som stavar just så när han uppträder) var strax innan jul för ett och ett halvt år sedan. Jag föll direkt! Snubbens första soloframträdande, på sista Killing Music, var så skönt att jag direkt köpte skivan!
Sedan dess har jag längtat efter en ny konsert. Fått nya skivor av Peter, en heter "Bra enligt Peter"...

Jag gör som jag brukar, säger det rakt ut: Peter, det du gjorde igår kommer jag aldrig glömma. Och till publiken: Det ni gjorde igår kommer jag aldrig glömma.
Hela lokalen blir ett enda stort glädje kalas när Peter kom ut med en mellanmjölk i hand!

Sjöholm gör glad synthmusik. Man ler igenkännande till hand texter. Som "Kärlek", där hela krogen sjunger med och allsången hörs förmodligen till Kungälv! Peter har en förmåga att träffa rätt i hjärtat. Det är inga konstiga saker. Lite utlämnade misslyckanden och en simpel synthslinga. Också sing-a-long refränger.

Den största låten av dem alla, som Sjöholm får köra två gånger eftersom publiken inte slutar klappa, är "Varför blir jag jämt så glad när jag träffar Anders?". En hyllnings låt till kompisen Klubb Populär-Anders a.k.a Synthklubben-Anders a.k.a Baby Don´t hurt yourself-Anders. Det är vackert och just där just då älskar vi alla Anders. För om Peter gillar honom gillar vi honom med! Det är dans, dans dans och i hela lilla lokalen börjar svetten rinna på väggarna. En modern klassiker!

Lyssna själv här:


Under den dryga halvtimmen som Peter kör hinner han med ett klädbyte. Han rusar ut och kommer in som...Stålmannen! Och kör Alice Coopers "He's Back (The Man Behind The Mask)"! Allsång!
Det kan vara den mest otippade covern från en glad synthkille ever! Bara Peters cover på Sticky förra gången, Sabrinas "Boys Boys Boys", ligger i samma liga.

Jaha, säger du, det där låter ju jäkligt bonnigt. Klä ut sig till Stållis och köra gamla sträckklassiker.
Men det skiter jag i! Min kompis Joel tyckte att man ibland borde släppa indiestolpen, och det kan jag säga: Att släppa den pretentiösa indepinnen gör jag närsomhelst om jag får vara med om fler nätter som den i Jörlanda!

Nu väntar jag på att Anders musikaliskt svarar Peters "Varför blir jag jämnt så glad när jag träffar Anders?". Det skulle bli synthmusikens omvända motsvarighet till hiphop hårdingarnas "beef"!
I det här fallet skulle det alltså inte vara ilska inblandat, utan den mycket mer angenäma känslan "Kärlek".


Så här ter sig Jörlanda en natt i maj.


Det här bjuds Jörlandaborna på annars...


Tillsist:
I torsdags var det "Covers" musiktema hemma hos Join our Club-Johan. Tanken var att man skulle ta med sig tre bra covers. Alltså nya versioner på redan gjorde låtar.
Jag körde:

Here them sing - Hospitale (original: Håkan Hellström - Gråsparven när hon sjunger)
Kalla mig - The Sweptaways (original: Vapnet - Kalla mig)
Dub will tears us apart - Jah Division (original: Love will tears us apart - Joy Division)

Nu till saken.
Här har du en skön cover på Familjens "Det snurrar i min skalle".
30 och 31 maj på Cafe Stanna i Majorna kanske vi får höra den live...

Tillsist2:

Skön gatukost i Allén.

Tillsist3:
Är det sant!

Jerry Boman

3 kommentarer:

Kaiser sa...

Erkänn... Du behövde hjälp med att identifiera Alice Cooper-låten va? ditt popsnöre...

Jerry Boman sa...

Precis som du behöver hjälp med identifiera en bra konsert tex CAarmé på Emmaboda...Men det är ju en annan historia.

Jerry Boman

Anna sa...

Haha, gatukonsten var ju skönast! Bra blogg du har förresten:)