Man skall akta sig för att ta ut segrar i förskott. Att tro för mycket på distans, för det som hände för ett tag sedan är inte per automatik bättre. Det jag vill komma till är att lördagens händelser på Join Our Club hör till årets bästa. Men eftersom jag redan gjort min lista kom de inte med...Attans också.
Tre band per kväll kan bli mycket. Eller lite. Om banden är lika bra som Liechtenstein, Compute och Le Muhr så kan tre band verka lite. Tiden flyger iväg under alla tre konserterna. Vill ha mer, mer, mer.
Först fram är Liechtenstein. Om jag börjar så här: 2007 blev året när indiepopen tog tillbaka grunduttrycket. När det fanns en genre att tala om igen, ungefär som den i slutet av åttiotalet/början av nittiotalet. Jag är inte mycket för återanvändning, många av banden som ploppat i den genren tar rakt av. Det blir samma upplevelse om igen. Liechtenstein lägger till och vågar utveckla, utan att tappa känslan. Och i grenen "Stämsång-Kör" är de bäst i år!
Men det bestående minnet är ändå beslutsamhet. Här står man framför ett band som inte viker sig, som vet vad de vill och genomför det. Linjen håller de genom hela konserten, och det är där det blir så mycket bättre än många andra. Våga hålla ut, andas inte, sväng inte av och försök ta genvägar. Utforska mörkret i allt det svarta. Liechtenstein kommer växa.
Band två: Compute.Vanligtvis tre men den här kvällen två. Ulrika Mild som själva hjärtat och Liechtenstein sångerskan Renée Gustafsson som viktig sidekick. Tillsammans gör de den här spelningen till en enastående uppvisning i synthpop! Alltså, att inte Compute är större övergår mitt förstånd! Jag minns när jag såg Compute för första gången tidigt 2005. Redan då var jag förvånad att de inte spelade överallt, så nu borde de ju vara ännu mer.
Men det spelar ju egentligen ingen roll, för den här stunden var den bästa. Att framföra synthpop med visst förinspelat material brukar bli stela historier, och det är här som Compute har sin styrka. De för in analoga känslor mitt i ljuden. Sen har vi Ulrikas oändligt vackra röst, jag har tidigare beskrivit den som "en ängel som käkat sten". Något som jag står fast vid.
De börjar med en Page cover, fin fina Förlåt:
Det är något naivt charmigt över Compute, som två tonåringar som just hittat folköl i jourbutiken. Musiken leker lätt över dasngoven, samtidigt som den tar oss med in i mörka vår av vårt medvetande. Framgång och fall i samma känsla.
Ulrika säger att det kan vara Computes sista spelning. Jag vill inte tro det. Om det skulle vara så, då begravde vi ett stycket göteborgsk musikhistoria på Henriksberg i lördags. I bakspegeln kommer det här att lämna avtryck, och vem vet, om tio år kommer någon ny att sno hela härligheten och vi kommer falla på nytt.
Sista låten blev Dance with me, uppbackad av Liechtenstein. Snyggt med livetrummor!
Är det här det sista vi ser av Compute?
En liten rolig händelse: mitt i setet glider Ebbot förbi. Jo, ni läser rätt, härlige herr Lundberg passerar framför scen. Det hela ser så komiskt ut att Ulrika helt tappar fattningen och kommer av sig. Inte så att Ebbot ser rolig ut i sig, men situationen är tokrolig. Det gamla möter det nya. Nånå, det kanske var en mer "du skulle varit där för att förstå hur roligt det var" händelse...
När Johan, som är en av de som fixar med JOC, berättade att de bokat in Le Muhr sprattlade han av glädje. Ögonen brann.
Nu förstår jag honom! Och ångrar bittert att jag skrev listan över 2007s bästa några dagar innan året var slut...
Le Muhr gör generationsmusik, smärta/hjärta/synth. Inte bara det att skivan heter Generation Destruktiv, utan de kopplar grepp på en hel känsla om samtiden. Och de gör det träffsäkert, med en smula humor (inte för mycket, det är ingen nyårsrevy) samt med ett musikaliskt tankesätt som är ovanligt just nu. De tänker högt, vill nå ut. Bortom de egna begränsningarnas replokaler, ut och berätta saker de ser.
Maria Loohufvud är popsveriges skönaste frontfigur just nu. Med stil och klass, vasshet och ömhet, driver hon oss rätt in i fördärvet. Likt en pirat som vet att skeppet kan gå under pekar hon ut mot de öppna havet, helt orädd inför farorna som väntar. Musiken lurar oss att sänka garden, sen står vi där och får smäll på smäll av uppriktighet.
När jag beskrev Elenettes nya "Autenticitet EP" blev det med ordet synthprogg. Le Muhr äger den klassen, om vi nu skall klassa musiken. Det är dansant och angeläget, berättade och ytligt på samma gång. Hemvävt i en storstad som brinner, uppoffrande om omfamnade när de flesta andra bara vill posera.
Ja, man kanske måste nämna gästbasisten den här kvällen: Liten Falkeholm från Tant Strul. Saken är den är att hon är mamma till den ordinarie basisten Maja Thorén (pappa är Tony i Eldkvarn...). Hursomhelst är hon stencool. Såklart.
Utöver bandets egna fenomenala låtar blir det en cover den här kvällen...och här ångrar jag som sagt att jag redan lagt ut listan över årets bästa stunder. Le Muhr drar, i Göteborg på Henriksberg med utsikt över hamnen, till med en svensk version av Broder Daniels "Work"! Herre min skapare vilket genidrag! Eller "Det här var topp fem... ever"!
Jag tror det gick så här:
Åh min Missär
Åh min Missär
DEN HAR JAG HÄR (Maria slår sig för bröstet)
osv osv
Ojojojojoj OJ! Snyggt gjort, de utvecklade låten och precis som en bra cover skall vara: kopian gjorde originalet bättre. De växte tillsammans. Le Muhr gjorde för en stund låten till sin. Underbart!
Nu är det mina ögon som brinner, hela jag brinner av iver att berätta för Johan hur bra det var. Bandbokaren var nämligen inte på plats... och jag kommer ägna hela våren åt att reta honom för att han missade en av JOCs bästa konserter... och 2007 års bästa cover!
Tillsist:
Nyår firas på tak, bland annat på Henriksberg. Tre våningar, spring i trappan och förmodligen så nära fritidsgård man kan komma. 2008 skall få en bombstart!
Tillsist2:
Japp, jag spelade skivor på Sticky i fredags... och jag gillar inte att skriva om saker man själv är inblandad i men kan nämna att låtar med 64Revolt, They Live By Night, Stefan Wern (ha öronen öppna för den killens musik) gjorde succé. Eller ja, de var de låtarna som flest dansade till när just jag spelade skivor... Skoj var det iallafall, även om jag fick totalt hjärnsläpp när jag glömde att Johnny Boy heter just Johnny Boy...
Tillsist3:
Kolla Tv4 Göteborg 09.15 på onsdag... En musikårskrönika som heter duga!
Japp, jag lägger upp den här sen.
Gott nytt år alla vänner! 2008 blir en succé!
Jerry Boman
