Din krönika över 2007 var ju något av det sämsta som krystats ur budgetkanalen Tv4 Göteborg!
Anonym kommentar på bloggen, skriven minuter efter att krönikan visats i dag torsdag morgon. Bra med spontana reflektioner! Märkligt dock att de alltid är anonyma...
Nu får alla som missade krönikan över mitt 2007 chansen igen, här nedan ligger den. Två delar om mitt 2007!
Del 1
Del 2
Det där var mitt år.
Vad var bäst under ditt 2007? Kommentera gärna!
(min lista över 2007s härligaste händelser hittar du här.)
Nu siktar vi mot 2008!
Tillsist:
Läser att EMA tänker köra festival...samma helg som Hultsfred! Så nu är smålänningarna ledsna i ögat. Kommer förmodligen försöka få folket med sig med orden "Vi var ju först!"
Jag säger: Ni får skylla er själva! Om man så totalt sabbar bort vad det egentligen handlar om, dvs musik, så får man faktiskt skylla sig själv.
Hultsfred förra året var mer "I år sammabetar vi med Företaget X och Affärspartnern Y. Köp köp köp deras produkter!" än "Här ser du de bästa konserterna under hela året. De unika konserterna. Här får du minnen för livet!". Eller ja, minnen för livet får man ju i Hultsfred... i form av ett halsband från Bredbandsbolaget!
Kanske var det bäst för JP att han hoppade av/blev kickad från Hultsfredsfestivalen och gick till Storan. Kanske kommer alla att åka till Hultsfred i år igen av gammal vana, kanske kanske kanske återgår festivalerna till att vara en uppvisning i god smak och bra musik. Det där sista är bara ren spekulation.
Ett litet orosmoln dock:
Var parkerar man en husvagn i Stockholm?
Jerry Boman
Spara det bästa till sist.
Man skall akta sig för att ta ut segrar i förskott. Att tro för mycket på distans, för det som hände för ett tag sedan är inte per automatik bättre. Det jag vill komma till är att lördagens händelser på Join Our Club hör till årets bästa. Men eftersom jag redan gjort min lista kom de inte med...Attans också.
Tre band per kväll kan bli mycket. Eller lite. Om banden är lika bra som Liechtenstein, Compute och Le Muhr så kan tre band verka lite. Tiden flyger iväg under alla tre konserterna. Vill ha mer, mer, mer.
Först fram är Liechtenstein. Om jag börjar så här: 2007 blev året när indiepopen tog tillbaka grunduttrycket. När det fanns en genre att tala om igen, ungefär som den i slutet av åttiotalet/början av nittiotalet. Jag är inte mycket för återanvändning, många av banden som ploppat i den genren tar rakt av. Det blir samma upplevelse om igen. Liechtenstein lägger till och vågar utveckla, utan att tappa känslan. Och i grenen "Stämsång-Kör" är de bäst i år!
Men det bestående minnet är ändå beslutsamhet. Här står man framför ett band som inte viker sig, som vet vad de vill och genomför det. Linjen håller de genom hela konserten, och det är där det blir så mycket bättre än många andra. Våga hålla ut, andas inte, sväng inte av och försök ta genvägar. Utforska mörkret i allt det svarta. Liechtenstein kommer växa.
Band två: Compute.Vanligtvis tre men den här kvällen två. Ulrika Mild som själva hjärtat och Liechtenstein sångerskan Renée Gustafsson som viktig sidekick. Tillsammans gör de den här spelningen till en enastående uppvisning i synthpop! Alltså, att inte Compute är större övergår mitt förstånd! Jag minns när jag såg Compute för första gången tidigt 2005. Redan då var jag förvånad att de inte spelade överallt, så nu borde de ju vara ännu mer.
Men det spelar ju egentligen ingen roll, för den här stunden var den bästa. Att framföra synthpop med visst förinspelat material brukar bli stela historier, och det är här som Compute har sin styrka. De för in analoga känslor mitt i ljuden. Sen har vi Ulrikas oändligt vackra röst, jag har tidigare beskrivit den som "en ängel som käkat sten". Något som jag står fast vid.
De börjar med en Page cover, fin fina Förlåt:
Det är något naivt charmigt över Compute, som två tonåringar som just hittat folköl i jourbutiken. Musiken leker lätt över dasngoven, samtidigt som den tar oss med in i mörka vår av vårt medvetande. Framgång och fall i samma känsla.
Ulrika säger att det kan vara Computes sista spelning. Jag vill inte tro det. Om det skulle vara så, då begravde vi ett stycket göteborgsk musikhistoria på Henriksberg i lördags. I bakspegeln kommer det här att lämna avtryck, och vem vet, om tio år kommer någon ny att sno hela härligheten och vi kommer falla på nytt.
Sista låten blev Dance with me, uppbackad av Liechtenstein. Snyggt med livetrummor!
Är det här det sista vi ser av Compute?
En liten rolig händelse: mitt i setet glider Ebbot förbi. Jo, ni läser rätt, härlige herr Lundberg passerar framför scen. Det hela ser så komiskt ut att Ulrika helt tappar fattningen och kommer av sig. Inte så att Ebbot ser rolig ut i sig, men situationen är tokrolig. Det gamla möter det nya. Nånå, det kanske var en mer "du skulle varit där för att förstå hur roligt det var" händelse...
När Johan, som är en av de som fixar med JOC, berättade att de bokat in Le Muhr sprattlade han av glädje. Ögonen brann.
Nu förstår jag honom! Och ångrar bittert att jag skrev listan över 2007s bästa några dagar innan året var slut...
Le Muhr gör generationsmusik, smärta/hjärta/synth. Inte bara det att skivan heter Generation Destruktiv, utan de kopplar grepp på en hel känsla om samtiden. Och de gör det träffsäkert, med en smula humor (inte för mycket, det är ingen nyårsrevy) samt med ett musikaliskt tankesätt som är ovanligt just nu. De tänker högt, vill nå ut. Bortom de egna begränsningarnas replokaler, ut och berätta saker de ser.
Maria Loohufvud är popsveriges skönaste frontfigur just nu. Med stil och klass, vasshet och ömhet, driver hon oss rätt in i fördärvet. Likt en pirat som vet att skeppet kan gå under pekar hon ut mot de öppna havet, helt orädd inför farorna som väntar. Musiken lurar oss att sänka garden, sen står vi där och får smäll på smäll av uppriktighet.
När jag beskrev Elenettes nya "Autenticitet EP" blev det med ordet synthprogg. Le Muhr äger den klassen, om vi nu skall klassa musiken. Det är dansant och angeläget, berättade och ytligt på samma gång. Hemvävt i en storstad som brinner, uppoffrande om omfamnade när de flesta andra bara vill posera.
Ja, man kanske måste nämna gästbasisten den här kvällen: Liten Falkeholm från Tant Strul. Saken är den är att hon är mamma till den ordinarie basisten Maja Thorén (pappa är Tony i Eldkvarn...). Hursomhelst är hon stencool. Såklart.
Utöver bandets egna fenomenala låtar blir det en cover den här kvällen...och här ångrar jag som sagt att jag redan lagt ut listan över årets bästa stunder. Le Muhr drar, i Göteborg på Henriksberg med utsikt över hamnen, till med en svensk version av Broder Daniels "Work"! Herre min skapare vilket genidrag! Eller "Det här var topp fem... ever"!
Jag tror det gick så här:
Åh min Missär
Åh min Missär
DEN HAR JAG HÄR (Maria slår sig för bröstet)
osv osv
Ojojojojoj OJ! Snyggt gjort, de utvecklade låten och precis som en bra cover skall vara: kopian gjorde originalet bättre. De växte tillsammans. Le Muhr gjorde för en stund låten till sin. Underbart!
Nu är det mina ögon som brinner, hela jag brinner av iver att berätta för Johan hur bra det var. Bandbokaren var nämligen inte på plats... och jag kommer ägna hela våren åt att reta honom för att han missade en av JOCs bästa konserter... och 2007 års bästa cover!
Tillsist:
Nyår firas på tak, bland annat på Henriksberg. Tre våningar, spring i trappan och förmodligen så nära fritidsgård man kan komma. 2008 skall få en bombstart!
Tillsist2:
Japp, jag spelade skivor på Sticky i fredags... och jag gillar inte att skriva om saker man själv är inblandad i men kan nämna att låtar med 64Revolt, They Live By Night, Stefan Wern (ha öronen öppna för den killens musik) gjorde succé. Eller ja, de var de låtarna som flest dansade till när just jag spelade skivor... Skoj var det iallafall, även om jag fick totalt hjärnsläpp när jag glömde att Johnny Boy heter just Johnny Boy...
Tillsist3:
Kolla Tv4 Göteborg 09.15 på onsdag... En musikårskrönika som heter duga!
Japp, jag lägger upp den här sen.
Gott nytt år alla vänner! 2008 blir en succé!
Jerry Boman
Året enligt Jerry.
Först: Ikväll (fredag) spelar jag skivor på Sticky. Mars TV och Violent Green spelar. Kom för fan! Det blir en helkväll!
Ser just precis att BDHY också skall spela! HELKVÄLL var ordet!
Sen: Lördag och sista Join Our Club för året... VILKA BAND! Le Muhr, Liechtenstein och Compute. Sweet music all night!
Sist:
Så var det då dax för den efterlängtade LISTAN.
Först lite siffror:
239 (antalet band/artister som jag såg på en scen 2007...helt SJUK siffra!)
6 (antalet festivaler, då var jag ändå inte på varesig Arvika eller Roskilde.)
5 (antalet gånger jag sett Emmon)
4 (antalet gånger jag fått äran att spela skivor)
Det här var året när jag:
Fick ett jätte jätte fint pris.
Fick arrangera en klubbkväll på ett riktigt ställe.
Fick arrangera tre spelningar vid min husvagn.
Fick en bild publicerad i GT utan att de frågade först.
Fick göra en lista till Metro.
Fick göra en lista i GP.
Fick göra en lista till Punkt.se (som de slarvade bort...)
Fick stå tillsvars för min feminism.
Fick chansen att göra något jag alltid velat göra under en festivalbevakning.
Sist men inte minst, det här var året när jag gick till banken med en magnumflaska champagne...
Annars var 2007 det här:
Årets konsert: Jens Lekman på Nef.
Det blev Jens som gjorde det...IGEN. Två år i rad har killen gett mig de starkaste upplevelserna.
Årets band: Children Come On
Härliga snubbar. Alltså, de har så skön inställning och är så fina hela högen att det inte finns något annat band som kan vara bättre! En dröm att känna.
Årets låt: Superwoman
This Is Love växer för varje sekund.
Årets pop: Johan Hedberg
Han skapade en ny genre: Stutpop
Årets synthpop: Arvid.
Han kommer bli större än störst 2008...
Årets Nya: Palpitation
Det behöver egentligen inte förklaras...
Årets Röst: Soko.
Superlativen tog slut.
Årets battlande: Peter Sjöholm vs Baby Don´t Hurt yourself.
Kärleksbomerna ven på Storan, först skrev Peter en låt om Anders och sen skrev Anders band en låt om Peter...Internt ersätter Internet 2008.
Årets piano: Kapten Hurricane
I Rådanefors var det så fint.
Årets livelåt: Only Dancing med Strip Music.
En gammal Yvonnelåt fick Storan att explodera!
Årets låttitel: A
Almedals underbara låt. Mer än så behövs inte. A som i...A.
Årets vissling: Endless Summer - They Live Ny Night
Kommer snart ut på riktigt och du kommer vissla dig död!
Årets mörker: Pen Expers
Live är de bättre än de flesta...skrämmande, mörka och så bra!
Årets land: Dalsland.
Där ligger både Säffle och Rådanefors...
Årets text: Pats.
Låten heter Sanningen & Ångesten och texten går så här:
kära du ge mig ett råd
det finns för många sätt att dö och leva på
snälla ta mig bort härifrån
jag har fått nog av apati och tomma ögon
mamma minns du när jag var fem
på morgnarna hur du låg sönderslagen
du sa att du älskade livet
men jag vet att du drömde om himmelen
den bilden kommer kanske aldrig gå att sudda ut
och det kommer kanske aldrig bli ett lyckligt slut
men jag lovar jag försöker
mycket mer nu än förut
så spill ingen tår för mig bekymra dig inte alls för mig
Karin, Karin lyssna på mig
-Åh nej här kommer sanningen & ångesten!
du vet det där jag sluddrade till dig var inte mina ord
-Håll käft och lämna mig!
ja, jag vet jag inte har nåt alls som du vill ha
men det känns faktiskt helt okej ibland så glömmer jag
att varenda en av dom som vill ha mig är psychon och idioter
så spill ingen tår för mig, bekymra dig inte alls för mig
Årets cover: Gustav Kjellvander sjunger Dance With Your Shadow.
Vackrare än så blir aldrig en The Rough Bunnies sång.
Årets mest oväntade cover: Håkan spelar Almedal på Liseberg.
Jag förstår att Adam höll på att svimma...
Årets kortaste: Elmo.
Den lille lille norrlänningen som slog ner en kort stund i Göteborg och gav oss The Anthem. Stor låt, liten kille!
Årets underskattade: Heather D´Angelo, Erika Foster och Annie Hart.
På Storan var vi två som älskade Au Revoir Simone. Sen kom sommaren och Emmaboda, då älskade plötsligt hela världen samma band. Märkligt. Man kanske har fel vänner?
Årets klubb: Populär.
Där var jag mest hela tiden. Även om det ibland var tomt (det blev alltid fullt mot slutet av kvällen) så var den klubben alltid fylld med värme och kärlek.
Årets inredning: Pustervik
Är det verkligen laxrosa? Det var tidigt 2007 som P-vik bytte utseende...och färgdebatten pågår än. Är det snyggt eller inte?
Årets lokal: Förtältet.
Kristian tryckte in 40 personer...
Indiedagis kommer tillbaka 2008, i samma förtält, på samma plats. På Emmabodafestivalen 2008 alltså.
Årets festival: Rip It up.
Bättre lineup kommer aldrig att finnas...Aldrig.
Årets båt: Styrbord Barbord.
Bra där! Det kommer ta sig, det kommer ta sig.
Årets bild:
I parken bakom Storan den 30 Juni klockan 02.03.
Årets duett: Peter och Anders.
Kärlek.
Årets soundcheck: The Lionheart Brothers
Ni var dumma, dumma, dumma. Man kollar ljudet INNAN klubben kört igång, inte när folk vill dansa. Tänker inte ens länka till de dumma människorna...
Årets vattendelare: Television Personalities på Rip It Up.
Bra eller anus?
Årets diss: Jag gillar inte alla dessa män som skall spela överallt.
På Hultsfredsfestivalen såg jag alltså bara kvinnliga artister...
Läs här, här, här, här och här.
Årets intervju: Jonas Lundqvist.
Han är bara en för härlig kille.
Bra skiva också. Och bra spelning.
Årets svar: Jag ställde några frågor till Palpitation och fick följande bild som svar:
Årets mailsamtal:
J: Skall du té Säffle eller?
E: Ja. Och ett förtydligande: nästan alla band jag kände igen på affischen är dåliga - de andra är säkert bra! ;)
J: OK då ses vi där och gör upp....Förtydligande: Nästa alla band jag kände igen på postern är bra...de andra är nog dåliga....
E: Jaha, och här försöker man vara positiv för en gångs skull.. ;)
Förtydligande:
Television Personalities - fantastiska
Cats on Fire - mycket, mycket bra
St. Christopher - mycket bra
My Darling YOU - dåliga
The Honeydrips - sämre
Kissing Mirrors - ännu sämre
Taff Lajjånns - bottenlösa
Resten är säkert bra, de är i alla fall från Storbritannien flera stycken.
Bubblare: DJ-arna. De tre i liten skrift är mycket bra, de i lite större skrift borde förbjudas.
På med boxhandskarna, Boman..
J: My Darling YOU är ju soundtracket till allas snefylla! Hur kan det vara dåligt?!?!?!
E: Det är knappast ett hållbart kvalitetsargument.. ;)
J: Det är det bästa av kvalitets argument! Musik handlar ju om fylla, sex och...ja fylla....Jag tar med mig karatepinnar.
E: Karatepinnar är ingen stil och klass. Ta på dig en Burberrykeps och knapra lite amfetamin istället.
J: Men jag har ju ingen stil och klass.
E: Det är aldrig försent vännen.
Årets tjuvlyssning:
På Pustervik i början av september:
Slirande Kille:
- När vi kommer hem till mig kan du få läsa mina dikter så du fattar hur galen jag är... på riktigt.
Tindrande Tjej:
- Ooo Ja! Med nöje!
Årets debatt: Lack eller inte lack?
Det började här och slutade här.
Årets resa: Röd Express till Jörlanda.
Inne i en gammal tågstation utspelade sig en klassisk konsert, och såklart var det hela resan värd.
Årets "Alla på samma scen": Irene
På gott och ont. Mest gott visade det sig tillslut!
Årets förvirring: Steen Priwins stipendiet.
Jag blev SÅÅÅÅ lurad... och är fortfarande överrumplad och glad.
Årets dans: Köping!
Släpp allt och älska stunden, att "Dansa Köping!" är det enda rätta.
Årets dubbelarbete: Per-Olof Stjärnered.
På dagarna: Västnytt.
På nätterna: Autisterna.
Årets stöld:
Det började som ett oskyldigt lån... i augusti! Ännu har jag inte sett röken av min tamburin!
Årets arm:
Poparmen...som vanligt.
Årets NEJ!: Nicolai Dunger ryter till.
Från bloggen:
En överförfriskad herre med halsduk och solbrillor börjar klaga på Dungers musik. Den i övrigt knäpptysta baren håller andan. Efter att mannen gapat för tredje gången får Nicolai nog, han slutar spela och säger till mannen att hålla käften. Mannen i solbrillorna fortsätter gapa.
Då stegar Nicolai fram till honom och ber snubben att gå. Han får hjälp av några vakter och till ljudet av våra applåder åker snubben ut, samtidigt som Nicolai än en gång tar plats vid pianot.
Så bra gjort! Den där snubben förstörde för alla andra och att Dunger slängde ut honom var det bästa för alla. Tack!
Årets sökord: "Pagefrisyr".
En massa folk hittade min blogg pga en död frisyr...Märkligt.
Årets video: Factory - They Live By Night
Världspremiär på bloggen!
Inför 2008 väntar jag på:
Pats.
Eftersom den första låten är underbar så väntar jag med spänning på resten.
They Live By Night.
Eftersom den första låten (till nya skivan) är underbar så väntar jag med spänning på resten.
Samtidigt Som.
Eftersom de första låtarna är underbara så väntar jag med spänning på resten. Det viskas om släpp på Luxury... eller ingen viskade egentligen jag såg ett möte i en bar...
Vapnet
De spelar in just nu... och det skall tydligen vara stora saker på gång...
Palpitation
Jag väntar hela tiden på nya saker...hela dagarna...
Peter Sjöholm
2008 vill jag att fler upptäcker denna skatt till människa!
Sommar på svenska
En midsommarfest i Emmaboda med endast band som sjunger på svenska. KAN det bli bättre?!?
Kräftskivefestivalen.
Bra saker redan nu.
Rip It Up.
Blir det en del 2? Kan man toppa 2007? Kommer det att pissregna?
Martin Elissons blogg på Djungeltrumman
Fd Bad Cash kille nu Hästpojke gör bloggdebut och det kan bli HUR spännande som helst!
Indiedagis
Det blir en del tre vid min husvagn på Emmabodafestivalen i augusti...
Tillsist:
Jag försöker ha semester men...
Var på Styrbord Barbord på Juldagen. Inte mycket att ha, speciellt som de inte kunde blanda en vanlig drink rätt...
Var på Jazzhuset på Annandagen. Ett band spelade, The Animals In The Jungle tror jag de hette. De var inte roliga alls... men jag gillar att Romo-Tobbe styr upp synthsaker mest hela tiden! En sann eldsjäl.
Tillsist2:
Glöm inte att kolla in min nyårskrönika i TV4 Göteborg nästa torsdag, 09.15 Jaja, ni kommer hitta den på nätet också...
Tillsist3:
GPs kartläggning häromdagen om vilka som har makt i nöjesgöteborg var skrattretande! Isse? Kai? Johan?
Inget ont om dem personligen men hela listan känns lite -99 eller nått. Medelåldern ligger på runt 40...
Var är Jon-Erik och Rasmus från EDGE? Herrström? Plåt-Erik? Wonderland-Sebastian? Ny Tid Ny Strid Gänget? Populär-Anders?
Och var är Jonk?
Nä, det blir bakläxa på den där listan. Sen blir det bakläxa för alla, eftersom det är så få kvinnor...
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
God jul!
Musik enligt Jerry (dvs jag) önska alla läsare och vänner en riktigt God jul!
Två skivor att lyssna på under de lediga dagarna:
The Sweptaways - A christmas party
Klart det skall vara en kör i jul! Och Marit och Magnus är ju popsveriges Piff å Puff...
Oh, no...it's Christmas! - Div artister
Razzias julsamling kom visserligen förra året men är lika bra i år...jul betyder väl att man gör/lyssnar/ser på samma saker år efter år? Samt att skivan är tokbra!
Tillsist:
Dapony Bros på Juldagen!
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Den bästa julen är här.
Tjej i entrén: - Jag såg dig på tv i torsdags, när du tipsade om den här julfesten. Trodde inte du skulle komma hit.
Jag: -Varför trodde du inte det?
Tjej i entrén: - Äh man vet ju hur ni nöjesjournalister är, tipsar om det som är bra men går aldrig dit själv...
Jag håller med. Man skall inte sitta i stora mediehus och tipsa om saker som man aldrig sätter sin fot i/på. Inte försöka samla coolpoäng med att tala om roliga saker men inte stödja de roliga sakerna rent fysiskt.
Jag viger mitt liv till att inte bli en sådan. Nu fick ni andra julens stora spark i ändan.
Koloni fixar med julfest och det blir såklart precis så mysigt och härligt som man vill att det skall bli. Direkt innanför dörren har tre kreativa själar byggt ett pepparkakaslandskap. Ett litet tåg susar runt bland karuseller, höghus, små café med tvskärm och hus med cyklar på. Det är så fint så fint. Den perfekta hybriden mellan då (pepparkakshus har alla gjort) och nu (i det lilla cafét sitter en liten lcdskärm och visar ett litet tvprogram. Teknik och hantverk i skön samklang.
Det är precis sånt där som gör att jag gillar idéen med Koloni, man blir överraskad varje gång. Det är gränsöverskidande, finns inga ramar för uttrycken och det är alltid kvalité. Jag tänker att den här grottan måste vara den bästa platsen i Göteborg just nu, vi som är där får för några timmar skapa oss ett eget land, ett eget liv. Fly bort från skitnödiga arrangemang som skall "gynna kulturen" och som skall få "ungdomar att se bortom mainstremskvalet" . Här gynnas inte kulturen, här ÄR kulturen. Det här är det bästa Göteborg. Koloni skriver oss inte på näsan, Kolonifolket handlar. Handling framför snack är alltid en bra metod.
Som vanligt blir det också en del uppträdanden. Först fram är en märklig varelse, direkt i kontakt med barndomens teatarföreställningar. De där akterna som man var för liten för att förstå (om det fanns något att förstå) men som ändå gav en känsla av att världen kunde se ut lite annorlunda. Jag brukade gilla de där teatarföreställningarna, jag kände mig mindre ensam när jag gick därifrån, hand i hand med resten av klassen. Är man en outcast är det skönt att se på andra i samma liga.
XgLosCho är en liten komprimerad föreställning som ger mig hopp. Det är totalförvirring, intensivt trumspel och ord som bara skjuter ut ur munnen. Ta allt du tänkt på och låt det bara flöda. Tommas Halling spelar och gör ljud, han är estradpoet med speed i blodet och han är på alla ställen samtidigt. Ja, det är underhållning att se på. Jag mår bra.
Det är svårt att förklara, titta på filmen. Så där höll det på. Märkligt och eget. Det kan sammanfattas med: Allt på en gång.
Sen kom Ved. Och här blir det intressant, jag fastnade direkt. Kunde inte slita öronen får ljuden. Kunde inte slita ögonen från processen. Jag brukar ändå få för mig att det är resultatet som räknas men här var faktiskt vägen dit väldigt spännade. Ta till exempel den härliga konstruktionen som loopar en bit av ett kassettband, som i sin tur skapar ett rytmiskt meditativt ljudlandskap. Tar en med på en tågresa, via rälsens sövande dunkade, till landet där du aldrig varit för men som är ditt hem.
Ved på Myspace låter inte alls så där, mer låtar än landskap. Konstigt, två så skilda världar. Vet inte riktigt vilken jag gillar bäst...
Kvällens höjdpunkt var en total överraskning. Att bara få vara med om en så person som Larkin Grimm är en av de bästa julklappar jag fått. Larkin har något sorgligt där längst inne, en röst som samtidigt kopplar till de vida indianviddarena, där ljudet ekar mellan sockertoppsbergen, och är på en gång nere på dåliga gatan och spelar småslantar av de ömmande whitetrashparen med förstora Wallmartpåsar. Det är många delar ursprungsamericana, lika många delar nuet och en skuld inför hur folk tänker. Feminism, politik och ren folkmusik i samma låda.
Jag är helt överväldigad. Rösten är så stor och budskapet lägger in mig i våtvarma filtar.
En gång drömmer jag om att det här blir soundtracket till världens toppmöten. Det skulle de behöva.
Det blir en litet snabbt öra till sista akten, Kompjotr Eplektrika. Kanske var jag för full av intryck men jag kunde inte riktigt ta in. Det blev överkokt i mitt huvud. Jag vilar där, är tyst. Och slutar med: Ingen kommentar.
Summan av det här: Årets bästa julfest! Fin "kändis"bar. Fina pepparkakor. Bra band. Superbra grej. Nu kan julen vara hur fan den vill, det blir inte bättre än så här. Tack.
Fin stämpel/teckning fick man på köpet...
Alla vill veta var du köpt din tröja. Skönt ljus i lokalen.
Tillsist:
Kanske skall man ändå värna traditionen: Dapony Bros och Stickyfingers på juldagen. Jo, så är det nog. Gå dit och få en dos upplyftande skapop på götebosska! Skaka julskinkan!
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Det blev en skön kväll!
Efter några sömnlösa nätter...jo jag var sjukt nervös inför den här "Jerry fixar klubb själv för första gången, även om det är Allears som står för arrangemanget så håller jag själv i alla trådar och HJÄLP..."....Men vad skall jag säga, succé! 80 betalande och tre supersuper spelningar! Tack tack tack!
Kvällens tema var det något våghalsiga "En skön kväll på Sticky". För om man skall vara ärlig så är inte just skönhet och mysighet något man förknippar med Sticky, det är ju mer party och röj... Men det lyckades! Stolar och bord på dansgolvet, glögg i muggarna, fin fint bildspel av Rockfoto på väggarna och en herrans massa folk. Jag blev så glad för alla som kom!
Först ut var Frida Sundemo. Och det kan man ju säga med en gång, vi som var där såg en stjärna födas. Hon var nervös innan men allt sånt var bortblåst när hon väl satte sig på scen. Närvaro är ordet jag söker. Frida gör små fina melodier, med finurliga harmonier som får mitt hår på armarna att resa sig. Vilken premiärspelning! Faktiskt enda artisten som fick spela extranummer den här kvällen! Och när hon kör "Fallin´" stannade tiden...
Jag vet att Frida kommer spela överallt närsomhelst. För alla som vågar lyssna ordentligt.
Children Come On är normalt fem personer men den här kvällen lämnade de trummor och bas hemma, och körde ett lägereldsset med ukulele och melodica.
Fredrik Coranders sång är större och vackrare än någonsin. Finast är min personliga favorit "Traces and tracks" med speedukulele och fin slinga på melodican... Rys igen. Och all stämsång är bara för vacker.
Sist ut var Lisa Pedersen, med nya låtar och uppbakad av gitarr och kör. Mycket snyggt! Jag stod och tänkte på hur fan det gick till att en så bra artist, så "stor" ville komma och spela på min lilla klubb. Det har jag inte riktigt klurat ut än...
Mot slutet kommer Die for you... Det kan vara den finaste kärleksförklaring som någonsin kommit ut från ett parhögtalare. Så skört, så försiktigt men ändå så bergfast. Den här avskalade kvällen blev låten lätt. När refrängen kommer, musiken stannar upp och så orden:
But I would die for you
If you let me too
Cause I grow with you
Så vackert. Sant. Ärligt. Mina ögon tåras, låt alla som vill dö för någon få lov. För om vi låter oss ge upp våra klichéer kommer stora saker hända.
Det har hänt mig. Jag skulle kunna dö för det. På riktigt.
En stor applåd till Tobias Isaksson från Irene som spelade helt rätt musik hela kvällen. Han bidrog väldigt mycket till den härliga stämningen! Jag gör som Marit Bergman på bilden, lägger mig på knä och tillber the dj...
STORT tack till alla duktiga fotografer på Rockfoto som valt ut sina bästa bilder och som jag fick köra som bildspel på väggen. Vilka bilder!
Jag fick ju ett litet tillfälle att spela några låtar också... då blev det premiär för They Live By Nights helt färska "Endless Summer"... Och det tro fan, vilken låt de har gjort! Supertrummisen Christoffer har tagit steget fram och sjunger, det kommer tankar om disco i Japan och det kommer snygga ljusa refränger. Jag hörde i alla fall en person som direkt efter låten visslade på den. DET är ett bra betyg för en låt!
Jag stängde butiken med Emil Jensens Väck mig inte i morgon... och det kanske är så, för den här kvällen kommer jag komma ihåg. Det var som att hitta hem.
Tack alla som var där och gjorde kvällen till en skön en. Tack till David på Sticky som hjälpte till med glögg, bar bord och vågade tro idéen när jag "sa att det kunde vara roligt med en myskväll på Sticky, och vi kan ju flytta ner djbåset till golvet". Tack Till Tobbe som spelade så bra skivor, tack till Pauline på Rockfoto som trots sjuk stress tog sig tid att samla ihop bilderna från alla fotograferna, tack till Frida för premiärspelningen, Tack Children Come On för att ni dedicerade "Traces and tracks" till mig och tack Lisa Pedersen med crew för allt ni gjorde stora känslor levande.
Väck mig inte i morgon
Denna dagen har varit så lång
Alla stigar jag har prövat
Och jorden har haft sin gång
Nu börjar fötterna domna
Dom har har vandrat sig slut
snart får jag äntligen somna
så vilar jag ut
Väck mig inte i morgon
Låt solen gå upp utan mig
Låt det vara en fin dag
Låt solen gå ner utan mig
Tack.
Tillsist:
Imorgon fredag går vi till Koloni och deras julffest i Gamlestan. Nu skall jag vara ledig!
Tillsist2:
Avdelningen skumma saker kvarglömda på nattvagnen hem...
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)