Mycket mera Magnus!

Jag fick ju rätt tillslut! Även om jag tvekade en stund förra veckan.
Men jag kände det på mig, att hela astrot skulle så in! Yohoo!

För det är ju helt klart att det är en bra idé, att ta in de bästa musikerna, de bästa showmännen. Ställ dem på Majornas minsta scen och bjud in någon supersångare den här gången! Nu var det andra bullar, andra andningen.

Veckans kompis var Magnus Carlson, han den mysige i Weeping Willows. Och det kan ju sägas, jag har varit avundsjuk på Stockholmarna för deras Indie Allsång på Debaser. Bland annat har nämnde Magnus hållit i micen.
Tur då Allsången tillslut kom till Göteborg!

För hela den här grejen bygger på allsång, att vi vill höra våra favvolåtar. Framförda av Sveriges bästa röst och med det bästa bandet.
Men men säger du nu, vad skiljer det här från förra veckans "afterski"?



Magnus lägger till något unik till varje låt. Det gör inte Daniel Lemma.
Carlsons röst är faktisk mycket mer spännande och han har en ödmjuk utstrålning. Att sen snubben har väldigt bra musiksmak spelar ju inte in alls...eller?

Everyday is like Sunday
Everyday is silent and grey

Kvällens första, största allsång bryter ut under Morrisseys "Everyday is like sunday". För det finns ingen som gör den låten rättvisa förutom Magnus! Reffärngen vevas runt i det oändliga och bandet slutar nästan spela. Allsången fortsätter...
"-Klart att Morrissey började sin turné här!" skriker Magnus. Han menar nog att Skandinavien rundan började här...men Moz är hemma här i hamnstaden!

Carlson och Co kör såklart en WWs låt, Stairs från senaste skivan får taket att lyfta! Bättre än originalet! Eller ja, det är ju Magnus men jag syftar på att det är ett annat band, ja ni hajjar.

Setets sista låt, extralåten var det meningen, startar med stråkar och muller....Det bygger upp...

Cause it's a bittersweet symphony this life
Trying to make ends meet, you're a slave to the money
then you die

Alltså, fuckin ay!! Vilken avslutning! Jag tror inte Magnus sjöng många rader, vi lyfte honom upp på taket!

Efter sånt får man skylla sig själv att vi inte släpper iväg dem. Vi vill ha mer!
Hur toppar man The Verves epos?

Magnus öppnar munnen:
"-En gång fick jag frågan om vilken låt på svenska som jag önskar att jag skrivit. Och ja, det är den här...Jag tror att bandet kan den..."

Dom e uppe på taken
alla e högt över staden
Sommarn snurrar fort
när vi bara snöar bort
Å ja våga aldrig hålla din hand
Vi är inte sånna som i slutet får varann..

My God! Varenda kotte skriker! Den veckan slutar ALDRIG förvåna! Magnus Carlson sjunger Hellströms "Nu kan du få mig så lätt"! Det blir för mycket det här! Snälla ger mig inte fler såna här upplevelser...jag klarar det inte mer. Min hals skriker sönder och mina fötter väver sårskorpor.

Nästa vecka är det dax ingen...det kan vara så att det blir ännu bättre då, för då är Veckans kompis....Nejhej du, det är hemligt. Ja, herrar konsertarrangörer håller det hemligt.
Men jag vet vem det är, och det kan jag säga, den här onsdagen var bara en bris i jämförelse!

Tillsist:
Här kommer en lista, ett urval, på saker du inte får missa framöver:

Ikväll: Las Palmas på Pustervik. Det är GRATIS inträde!

Imorgon: Hellsongs eller Navid Modiri. Man kan hinna båda...

Lördag: Kajfesten i Skärhamn. Jag säger bara Peter 5jöholm (ja han stavar så..), Äkta Kärlek, BDHY och Vapnet. De kan mer än rensa fisk på kusten!

Söndag...Äh, vila dig lite va!

2 september: Popdakar (med bla Fontainebleau i Stockholm). Någon som skall med? Jag skall dit...Hör av er!

16 september: Pet Politics på Klubb Populär på Storan.

22 september: Cosyden goes Casio på Underjorden och allas vår Håkan på Liseberg! Hinner man båda?

23 september Släppkalas för mina favoriter i Almedal, hyllingslåtar till Håkan Hellström. Kom igen och tvinga dit Håkan!

Under hösten: Trevlige Sebastian på Wonderlandrecords anordnar klubbpå Jord, på söndagar. Akustiska spelingar. Jag ser väldigt mycket fram emot Thermostatic! Överskottet går till den hemlösas tidning Faktum, fint den!

Tillsist2:
Var är världen på väg? Nu är tydligen inte Pluto en planet längre, den skall kallas "dvärgplanet", något "råd" har bestämt det. Jaha, det var roligt så länge det varade. Tack för allt Pluto! Snyft...

Tillsist3:
Nu har har någon tydligen sett ett sjöodjur i valgraven vid Varbergsfästning...Ja du, snart börjar väl Bockstensmannen gå på gatorna som en vanlig man.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Magnus Carlson, Henriksberg, Wonderlandrecords, Augustifamiljen, Göteborg, Musik

Heligt, på svenska. Heligt.

Jag brukar alltid fråga människor som skriver musik på engelska hur de lyckas. Andra språket kommer ju aldrig bli lika stort som ens modersmål. Säg vad ni vill, men ibland verkar folk ta till engelska för att gömma sig. Det är lättare att berätta om vardagliga händelser och platser på ett annat språk. För att dölja sitt ibland tattiga berättande. "I love you" kan vem som helst säga, men "Jag älskar" dig är många månresor större.

Det inte lika mycket folk på Kellys den här kvällen som förra tisdagen. Det är inte tomt men heller inte tokfullt.
På scen sitter Lisa Gideonsson, hon kallar sig HolyLisaHoly som en liten blinkning till favoritbandet Bear Quartet. Alltså, hela det viktiga musiksverige börjar likna en enda hyllning till de där supernorrlänningarna!



Lisa är en hjältebegåvning. (bättre ord än jättebegåvning, vilket hon också är) Inget snack om det, hon spelar magiskt fint på både gitarr och piano. Ibland får hon lite hjälp av syster Anna på kör och en kille på ukulele. Men ärligt så behövs det inte, det blir mest i vägen även om de är duktiga.

Musiken kan beskrivas som självsäker vispop. Små berättelser och sagor som slingar sig fram längs varma grusvägar. Kompisar på roadtripp i en vit Amazon. Ibland farligt nära det pretentiösa, men för det mesta håller hon sig på rätt sida muren.

Sen gör hon misstaget att dölja sin talang för text genom att sjunga på engelska. Det blir tråkigt i början faktiskt, när de engelska klichéerna staplas på varandra.
Men men MEN när hon börjar sjunga på svenska så blir det en klassresa av Guds nåde. Vilken skillnad! På hemspråket kommer den smarta humorn fram och allt verkar så lätt. Orden sprutar fram. Rösten kommer också mer till sin rätt på svenska, den hoppar snabbt och säkert mellan tonerna. Upp och ner.

Jag gillar "Alexander den store", om någon sorts resa till Berlin. Riktigt bra! Radioklass direkt!
Så om jag får önska något till nästa gång: Sjung allt på svenska Lisa!
Då kommer jag och lyssnar igen!

Tillsist:
Ikväll skall jag mysa med Magnus.

Jerry Boman

Andra bloggar om: HolyLisaHoly, Kellys, Henriksberg, Göteborg, Musik

Aldrig att jag kommer landa!

Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!

Mer om det senare.



Det byggdes upp under timmar. Världens längsta förspel.
Agent Simple är ju inte något som jag skulle kalla ett förband, även om han flera gånger nu agerat föråkare i Gamlestan.
För Stefan med band skulle allena få mig att GÅ ut till Underjorden. Självklara poplåtar som alla klappar i takt till. Små sagor för dekadenta barn.
Den här kvällen kommer det lite nytt också. Det bådar gott inför en kommande EP. Stefan skyller på att de "inte har någon lokal" att spela in i. Ja, men se till och fixa det då, för de här låtarna vill jag höra på mer!



Next up är The Bright Lights och det kan vara alla mespopares våta dröm just nu. Slingriga låtar framförda av Becky på trummor och en mjukhoppande Frank på gitarr/sång.
Först gillar jag det inte alls, det är en chock och inte direkt. Låter musikskola.
Sen fattar jag att Frank nog bara är sötnervös...efter tre - fyra låtar kommer stunden när Bright Lights blir helt oemotståndliga. Som trummorna och gitarren möts efter att ha varit ute på en resa. Ett kärt återseende mellan två älskade.
Det skiner och strålar. Kram kram.
Lyssna för allt i världen inte på Bright Lights Myspace sida, den låten som ligger där är helt kass. Jag vet inte varför de lagt upp den sämsta...Lyssna här istället.



De närmaste raderna...eller resten av texten skriver jag i rus. Inte av alkohol/droger. Jag skriver den i en lyckodimma, ett snurr som drar ut mitt leende till max. Öra till öra.
Still Flyin´kommer från San Francisco. Basen är där iallfall. Medlemmarna kommer från hela planeten. Den här kvällen är de nog 15 man på scen. För dig och mig här i Göteborg så känner man igen Jens Lekman och Josephine Olausson (Love is all). Men man hittar också Gary Olson (Ladybug Transistor), hela Bright Lights och som sagt en hel bunt andra människor.
Några träffades under kvällen. Fick några snabba lektioner i hur låtarna går och sen....och sen...och sen PANG!

Jag vet inte var scenen slutar och publiken börjar. Vi är i en replokal med väldigt begåvade musikanter. Reggajam och ekoröster. Det förkommer en del öl men det gör inget för det här är kärlek till musik. Alla svänger med.
Sammanhanget är helt taget ur luften, det händer här och nu. Inget kommer vara likt i morgon. Den här musiken går inte att öva in och sätta.

Det sjungs om bandmedlemmen som fick sitta i fängelse för att hon körde onykter i Emmaboda. Om att hon inte skall göra om det. Hon ser ut att skämmas ögonen ur sig. Bra det.
Och så sjunger man om Josephines bröllop. Om en hink med vatten och is.
Vad låtarna handlar om är annars inte så viktigt, det är helheten som känns. Vi blir inbjudna i det lyckligas land, där stunden är här och nu. Kom färg, kom styrka och kom glädje! I morgon är vi gråa och svaga igen. Men vem bryr sig!

Det vill aldrig sluta, sista raden i sista låten Still flyin´ never gonna touch the ground! upprepas tusen gånger. Även när bandet packar ner sakerna fortsätter vi.

Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!

Inte fan att jag kommer landa efter det där!

Vad jag just då, just där inte visste var att kvällen skulle bli ännu bättre...

Tyvärr tvingades Hemstad ställa in i sista stund. Tråkigt...men det kan ha varit det bästa som hände!
Plötsligt kommer Cosyden-Mattias springande och frågar om någon har en akustisk gitarr. Alla hjälper till och letar.



Och nu börjar en timmen som jag kommer ta med mig hela mitt liv. Gitarren skall Erlend Øye ha! Denna popgigant med världens finaste röst ställer sig mitt på Götaholmsgatan, i Gamlestan, i Göteborg och börjar spela. En enkelman med en enkel gitarr. Som trollbinder ett helt gang of indiepoppers. Tillslut blir det helt tyst och bara Erlends röst studsar mjuk mellan husen. Det är så vackert att jag skulle sälja min lugg för att få uppleva det igen.

"-And now a song from my dear friend Jens Lekman!" Utropet kommer lika snabbt som förvånat. Vi är inte beredda och Jens är definitivt inte beredd.
Men han tar gitarren och leder oss likt råttfångaren tillbaka till Underjorden.
Precis utanför finns en liten tunnel. Här blir fint.
Jens kör någon form av medly på alla sina låtar. Det är där och då. Och det är helt magiskt.



Erlend får tillbaka gitarren. Tro fan att han kör låten som är det finaste som kommit från Norge sedan MetteMarit, I'd Rather Dance With You! Jag tror jag svimmar! Det är så vackert och så sensommar.
In my heart förevigt Erlend och Jens!

Samtidigt som det här händer har inte sången slutat.

Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!

Erlend frågar vad det är för ackord.
Jens visar.

Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!

När jag sent omsider sätter mig på vagnen hem är sången där också. Vi visslar och sjunger vidare. Med på vagnen sitter några av bandmedlemarna från Still Flyin´. De ler.

Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!
Still flyin´ never gonna touch the ground!

Aldrig att jag landar efter det där.
Aldrig.

Tillsist:
Ikväll kan man gå till Kellys och höra HolyLisaHoly.
Imorgon onsdag kommer världens bästa Magnus till Henriksberg, och på fredag kan man välja på Hellsongs kalas eller Navid Modiris kalas.

Så mycket musik så lite tid!

Jerry Boman

Andra bloggar om: Agent Simple, Still Flyin´, The Bright Lights, Hemstad, Erlend Øje, Jens Lekman, Costden, Koloni, HolyLisaHoly, Hellsongs, Navid Modiri, Kellys, Göteborg, Musik

Alla säger JA Navid!

Klockan är nog närmare två på natten när jag först lyssnar på skivan. Det är ett tyst hus då. Bara min nattarbetande granne trampar tysta steg över mig.
Mellan de gamla bubbliga glasskivorna i mitt fönstret har hösten trängt sig in. Bildar dimmönster likt deltan av droppar och fukt.
När vargtimmen kommer har jag lyssnat flera gånger och är helt betagen.

Navid Modiri & Gudarnas andra skiva är mörkare. Trots sommarkänlsa reggae så breder sig de stundtals dystopiska texterna ut sig som mörka moln. Det är mer allvar nu.
fast det blir aldrig riktigt pretatiöstmörkt. Ljudet av glädje och hopp finns hela tiden. Han är smart käre Modiri.

Det är mer gråa tankar från Navid den här gången, det är skönt. Han berättar för mig nu. Det är mer på riktigt. Jag kan mer identifiera mig med texterna den här gången.

Bussen är försenad och när den kommer brinner den
jag sätter mig längst bak dit inte elden hunnit än
händerna för ansiktet stoppar papper i öronen
en mamma med bara en arm skriker på barnen

Det gör ont att tänka på. Hur kriget pågår fast ingen riktigt ser det. Hur vi skriker och flyr från den osynliga fienden som kallas livet. För oss som inte riktigt ser allt som er andra. Vi som har kriget innanför skjortan, dagligen. Samtidigt som andra går vidare och tar en snabblunch för att hinna med lite sol vid kanalen.

Det är lätt att bli avundsjuk på Navid. Det skrivs att han fick jobbet i P3 fast han aldrig jobbat med radio innan. Att han inte kan sjunga och nu åker han landet runt med sitt band.
Fast det fel att tro att allt är bananskal och tur. Framgången bottnar ju i en enorm talang och ett enormt jobb. Modiri har kämpat sig upp. Börjat skriva och läst upp sina dikter för tre halvsovande personer bakom tunga gardiner. Rest sig på nio. Den eviga kampen med orden och berättelserna. Sakerna som bara måste ut.

Vem ska trösta Gösta med att säga "vi beklagar"
vad gör man själv i sin dubbelsäng under veckans alla dagar
Månen gör sin bana igen det gör den utan att tänka
Gösta är snart nittio och hans ögon har slutat blänka

Vrider han sig åt höger i sängen ser han hennes morgonrock
vrider han sig åt vänster känner han doften av hennes kropp
Hoppas kommunen slutar skicka sina bud
De kommer med sina pillerkartor orsakar bara oljud

Sångerna på "Många mil att gå" fungerar väldigt bra live. Man lyfts upp ur sitt hål och glömmer regnet. Det är svettigt och viktigt.
Mer märkligt är att lyssna på skivan mitt i natten. I det tysta lyhörda huset på bergets topp. Mitt i vargtimmen får låtarna nya djup och andra meningar. Mörkret kommer in. Sakerna som gör ont. Sakerna som känns.

Stor poesi har förmågan att både lyfta och sänka oss på samma gång. Navid Modiri gör stor poesi, utan att bli pompös. Glimtar i ögonen och vakna iakttagelser som får mig att se världen på ett annat sätt. Han öppnar upp mina fönster och tar bort dimman mellan rutorna. Torkar bort höstmönstret. På köptet får jag bättre utsikt. Skarpare.

Den nattarbetande grannen har tystnat, stegen är borta. Jag är ensam vaken i huset. Jag kommer komma ihåg när jag hörde det här första gången, vad klockan var, var jag var, vad jag kände och hur jag mådde.

När skivan släpps 6 september tycker jag att du skall vänta med att lyssna på den tills natten kommer. Släck alla lamporna, lägg dig på soffan och låt hösten ta dig.
Du kommer sväva och tryckas mot golvet på sammagång.


Tillsist:


Gary Olson (The Ladybug Transistor), Wyatt (The Aislers Set), Yoshi (The Aislers Set), Jens Lekman, Frank (The Bright Lights), Becky (The Bright Lights), Josephine (Love Is All), Richard (Versus), Jimmy (Versus), Jason (Mates of State) och Mark (Lucksmiths) i samma jävla band!
Jag tror det är en feberdröm eller möjligtvis en sne bakfylla! Still Flyin´ är ett monster band och imorgon måndag spelar de på Underjorden i Gamlestan. Du reser dig och går dit!

Och precis när man hämtat sig från den chocken så visar det sig att Hemstad skall spela på samma ställe, samma dag! Jag tror jag smäller av! Det här är större än månlandningen!

Vet du vad, det blir ännu bättre än så. Agent Simple skall och gästa den gamla arbetar teatern på samma dag! Och Bright Lights!
Sträck er efter defibrillatorn pojkar och flickor för mitt hjärta stannar!
Det här kommer bli större än sex!

Jerry Boman

Andra bloggar om: Navid Modiri, Gudarna, Galmestan, Göteborg, Stil Flyin´, Hemstad, Agent Simple, The Bright Lights, Koloni, Cosy den, Göteborg, Musik

Afterski.

För ett tag sedan skrev en radiokrönikör att Sveriges Radio P3 mer och mer liknar en intern lekstuga, där det är viktigare att de inblandade har kul än att lyssnaren har det.
Man kan ju bara hålla med. För aldrig har det varit så mycket "Hej tjäna och Du" i radion. Alla känner alla och seglar runt i varandras program. Det bästa är när ingen "vanlig" människa tillåts vara med utan studion är smällfull av "radiofolk" alt. "mediefolk". Journalister intervjuar andra journalister bara för att göra sina polare kända eller för att det är det lättaste.
Pratar man med sina egna får man ju de svaren man vill ha.

Kvällen börjar väldigt spontant med vin på H balkong.
Livet kan vara bra skönt ibland, lite rött vin några kex och så S och H på bästa humör. Det gör mig glad.

Jag och H fortsatte sedan mot backarna och Henriksberg. Inte mycket folk när vi kom vid halv tio. Fast det var ju ändå bra för då fick man en bra plats med utsikt över hela Hisingen.
Den där ön är ju ändå så vacker på håll! Det är nog den här stans enda chans att få en riktigt storstads skyline, att sitta högt på fastlandet och blicka ut över Eriksberg. Hyrbåtarna rullar som drogade myror sakta fram över det svarta neondränkta vågorna.

Henriksberg har som sagt en liten klubb nu i augusti, på onsdagar. Grejen är den att det finns ett husband och så bjuder man en någon som gästartist. Igår var det Daniel Lemma.

Daniel är ju sympatiskt på alla sätt och har faktiskt en helt makalös röst. En klassisk röst som lika gärna kunde höra hemma i 40-talet.
Tyvärr verkar inte bandet den här kvällen fatta att de skall utnyttja det.

Mest är det en snubbe vid namn Simon som sjunger. Visst han är bra och så men det blir bara afterski. Han är glad och leende. Men det går inte igenom. Det är för bra helt enkelt. Totalkontroll och ingen känsla. Låtvalet skulle inte gjort någon på anala Musikbyrån besviken. Så man kanske skall kalla det för världens enda smarta afterski.

Fem väldigt begåvade killar på scen som lirar sina favvo sånger. Kunde varit hur bra som helst. När Lemma får ta lite mer plats så tar det sig, men bara tillfälligt.
Killarna på scen verkar ha väldigt roligt iallfall. Fast jag fattar inte vad en snurrig Daniel Gilbert (han var inte med i husbandet för han var tydligen sjuk i halsen) skulle upp på scen för. Han verkade mest besvärad och...snurrig.

Men som sagt det viktiga var kanske inte att publiken skulle ha roligt utan bandet. Det är ok. Bara någon har roligt så.

Nästa onsdag är det Magnus Carlsson som gästar. Vem vet, det kanske blir helt oförglömligt...

Tillsist:
Lyssnade precis på Join our Clubs samlingscd igen.
En massa sköna live inspelningar från klubbens första år.
Nu jävlar får klubben komma tillbaka och den här omgången skall jag hänga där mer!!

Ja och just det: Den 16 september hajkar ni upp på Storan och Klubb Populär. Underbara Pet Politics skall äntligen stå på hemmascen i Göteborg. Jag har vänat i ett år, minst!
Gå in på hemsidan och lyssna på The Ghost Mary And Her Friends så fattar ni att kvällen kommer bli bra.

Jag vill också tacka alla 3400 (!!!) unika besökare som hittils denna vecka hittat hit. Makalöst mycket folk och det är ju skoj, hoppas alla lär sig något och kanske får jag sällskap på alla underbara konserter som hösten bjuder på.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Henriksberg, Baddaren, Daniel Lemma, Pet Politics, Klubb Populär, Join our club, Göteborg, Musik

Jag vill bara ligga med dig men det får jag inte säga.

Kellys är the mother of all Gothenburgs sunkhak. Här hittar man alla attiraljer, sköna unga vuxna som vill dricka billig öl, inte så sköna alkisar som vill dricka billig öl, en sliten inredning som bär djupa spår av billig utspilld öl och så skönt snurriga bartenders som serverar billig öl.

Tisdag på Andra lång kan vara en ensam upplevelse. Släntrar man in på något av "de tre billiga" så är chansen/risken stor att man blir ensam.
Den här kvällen är det annorlunda, Kellys är helt fullt. Till och med stammisarna är förvånade.
Om det nu beror på att bandet för kvällen, Äkta kärlek, har många vänner eller att allt folk kommit för att de faktiskt är bra vet jag inte. Jag tror hårt på det sistnämda.
För ryktet har gått, från öra till mun och till andra öron, om Matilda Sjöström och Stina Göranssons hemmasnickrade reggae/hiphop/electro låtar. Det har pratas båda här och där och så har de ju spelat lite runt om i landet, bland annat på le grande Uppsala Reggaefestival.

Men att placera in Äkta kärlek bland baktaktsbanden är fel. Det är faktiskt lite mer än så. Jo, visst är det en del jamaicasväng men mest är det egen påhittade elektroniska beats som smyger ut över oss. Det är inte "fett sound" och det är inte "luftslott sound". Mer mitt emellan. Kanske söker de fortfarande.

Däremot så klickar det rejält när vi kommer till Stina och Matildas röster. De är som gjorde för varandra. När andra artister i samma genre förlitar sig på effekter och "hejappp hopp hopp hejappppp aaa" sång så litar Äkta kärlek på sina röster. Det är bra det. För det är verkligen bra.

Texterna är väl som vanligt i de här sammanhangen lek med ord. Inte för mycket inte för litet, och så den obligatoriska kängan till samhället på något ställe.
Bäst är helt klart Liggadoren.

Jag vill bara ligga med dig men det får jag inte säga
för just det
jag är tjej

Vad ska jag få göra för att få gänga med så många som möjligt?

Det enda som jag kanske stör mig på är att de Äkta kärlek kanske borde ta i lite mer. De har ju något att säga och kan säga det på ett bra sätt. Jag vet inte men jag litar inte på dem. Det är "ursäkta oss" ibland.
Det är väldigt synd och inte något som behövs.
Stå på er! Ni är ju för fan bra!

Ikväll: Henriksberg. Fylla, dans och hångel. Det är bra med ärliga slogans.

Tillsist:
Av en slump fick jag igår se Göteborgs coolaste lägenhet. Efter den kommer alla andra cribs vara bleka, ointressanta och standard.
Jag har inte riktigt tagit in det än. Den var överväldigande. Storslagen. Med Götalands bästa utsikt.
Phu.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Kellys, Äkta kärlek, Henriksberg, Göteborg, Musik