Alla säger JA Navid!



Klockan är nog närmare två på natten när jag först lyssnar på skivan. Det är ett tyst hus då. Bara min nattarbetande granne trampar tysta steg över mig.
Mellan de gamla bubbliga glasskivorna i mitt fönstret har hösten trängt sig in. Bildar dimmönster likt deltan av droppar och fukt.
När vargtimmen kommer har jag lyssnat flera gånger och är helt betagen.

Navid Modiri & Gudarnas andra skiva är mörkare. Trots sommarkänlsa reggae så breder sig de stundtals dystopiska texterna ut sig som mörka moln. Det är mer allvar nu.
fast det blir aldrig riktigt pretatiöstmörkt. Ljudet av glädje och hopp finns hela tiden. Han är smart käre Modiri.

Det är mer gråa tankar från Navid den här gången, det är skönt. Han berättar för mig nu. Det är mer på riktigt. Jag kan mer identifiera mig med texterna den här gången.

Bussen är försenad och när den kommer brinner den
jag sätter mig längst bak dit inte elden hunnit än
händerna för ansiktet stoppar papper i öronen
en mamma med bara en arm skriker på barnen

Det gör ont att tänka på. Hur kriget pågår fast ingen riktigt ser det. Hur vi skriker och flyr från den osynliga fienden som kallas livet. För oss som inte riktigt ser allt som er andra. Vi som har kriget innanför skjortan, dagligen. Samtidigt som andra går vidare och tar en snabblunch för att hinna med lite sol vid kanalen.

Det är lätt att bli avundsjuk på Navid. Det skrivs att han fick jobbet i P3 fast han aldrig jobbat med radio innan. Att han inte kan sjunga och nu åker han landet runt med sitt band.
Fast det fel att tro att allt är bananskal och tur. Framgången bottnar ju i en enorm talang och ett enormt jobb. Modiri har kämpat sig upp. Börjat skriva och läst upp sina dikter för tre halvsovande personer bakom tunga gardiner. Rest sig på nio. Den eviga kampen med orden och berättelserna. Sakerna som bara måste ut.

Vem ska trösta Gösta med att säga "vi beklagar"
vad gör man själv i sin dubbelsäng under veckans alla dagar
Månen gör sin bana igen det gör den utan att tänka
Gösta är snart nittio och hans ögon har slutat blänka

Vrider han sig åt höger i sängen ser han hennes morgonrock
vrider han sig åt vänster känner han doften av hennes kropp
Hoppas kommunen slutar skicka sina bud
De kommer med sina pillerkartor orsakar bara oljud

Sångerna på "Många mil att gå" fungerar väldigt bra live. Man lyfts upp ur sitt hål och glömmer regnet. Det är svettigt och viktigt.
Mer märkligt är att lyssna på skivan mitt i natten. I det tysta lyhörda huset på bergets topp. Mitt i vargtimmen får låtarna nya djup och andra meningar. Mörkret kommer in. Sakerna som gör ont. Sakerna som känns.

Stor poesi har förmågan att både lyfta och sänka oss på samma gång. Navid Modiri gör stor poesi, utan att bli pompös. Glimtar i ögonen och vakna iakttagelser som får mig att se världen på ett annat sätt. Han öppnar upp mina fönster och tar bort dimman mellan rutorna. Torkar bort höstmönstret. På köptet får jag bättre utsikt. Skarpare.

Den nattarbetande grannen har tystnat, stegen är borta. Jag är ensam vaken i huset. Jag kommer komma ihåg när jag hörde det här första gången, vad klockan var, var jag var, vad jag kände och hur jag mådde.

När skivan släpps 6 september tycker jag att du skall vänta med att lyssna på den tills natten kommer. Släck alla lamporna, lägg dig på soffan och låt hösten ta dig.
Du kommer sväva och tryckas mot golvet på sammagång.


Tillsist:


Gary Olson (The Ladybug Transistor), Wyatt (The Aislers Set), Yoshi (The Aislers Set), Jens Lekman, Frank (The Bright Lights), Becky (The Bright Lights), Josephine (Love Is All), Richard (Versus), Jimmy (Versus), Jason (Mates of State) och Mark (Lucksmiths) i samma jävla band!
Jag tror det är en feberdröm eller möjligtvis en sne bakfylla! Still Flyin´ är ett monster band och imorgon måndag spelar de på Underjorden i Gamlestan. Du reser dig och går dit!

Och precis när man hämtat sig från den chocken så visar det sig att Hemstad skall spela på samma ställe, samma dag! Jag tror jag smäller av! Det här är större än månlandningen!

Vet du vad, det blir ännu bättre än så. Agent Simple skall och gästa den gamla arbetar teatern på samma dag! Och Bright Lights!
Sträck er efter defibrillatorn pojkar och flickor för mitt hjärta stannar!
Det här kommer bli större än sex!

Jerry Boman

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: