Heligt, på svenska. Heligt.

Jag brukar alltid fråga människor som skriver musik på engelska hur de lyckas. Andra språket kommer ju aldrig bli lika stort som ens modersmål. Säg vad ni vill, men ibland verkar folk ta till engelska för att gömma sig. Det är lättare att berätta om vardagliga händelser och platser på ett annat språk. För att dölja sitt ibland tattiga berättande. "I love you" kan vem som helst säga, men "Jag älskar" dig är många månresor större.

Det inte lika mycket folk på Kellys den här kvällen som förra tisdagen. Det är inte tomt men heller inte tokfullt.
På scen sitter Lisa Gideonsson, hon kallar sig HolyLisaHoly som en liten blinkning till favoritbandet Bear Quartet. Alltså, hela det viktiga musiksverige börjar likna en enda hyllning till de där supernorrlänningarna!



Lisa är en hjältebegåvning. (bättre ord än jättebegåvning, vilket hon också är) Inget snack om det, hon spelar magiskt fint på både gitarr och piano. Ibland får hon lite hjälp av syster Anna på kör och en kille på ukulele. Men ärligt så behövs det inte, det blir mest i vägen även om de är duktiga.

Musiken kan beskrivas som självsäker vispop. Små berättelser och sagor som slingar sig fram längs varma grusvägar. Kompisar på roadtripp i en vit Amazon. Ibland farligt nära det pretentiösa, men för det mesta håller hon sig på rätt sida muren.

Sen gör hon misstaget att dölja sin talang för text genom att sjunga på engelska. Det blir tråkigt i början faktiskt, när de engelska klichéerna staplas på varandra.
Men men MEN när hon börjar sjunga på svenska så blir det en klassresa av Guds nåde. Vilken skillnad! På hemspråket kommer den smarta humorn fram och allt verkar så lätt. Orden sprutar fram. Rösten kommer också mer till sin rätt på svenska, den hoppar snabbt och säkert mellan tonerna. Upp och ner.

Jag gillar "Alexander den store", om någon sorts resa till Berlin. Riktigt bra! Radioklass direkt!
Så om jag får önska något till nästa gång: Sjung allt på svenska Lisa!
Då kommer jag och lyssnar igen!

Tillsist:
Ikväll skall jag mysa med Magnus.

Jerry Boman

Andra bloggar om: HolyLisaHoly, Kellys, Henriksberg, Göteborg, Musik