Håret reser sig på armen igen.

Vilken kväll! Kapten Hurricane på galet humör är en upplevelse, det flög gitarrer genom luften (bokstavligen, sångare Christian fick en i huvudet) och det var håret-reser-sig-på-armen-allsång. Lyssna på klippet ovan så förstår du! Till exempel från 04.30 och till slutet, underbart!

Jag spelade skivor och vad skall man säga, det gick väldigt bra. Underbar stämning när folk verkligen skriker låt efter låt! Jag var tvungen att hoppa in i dansen några gånger. Körde mitt "trick", tre låtar i rad av samma populära band... Ingen slog sig denna gången som tur var.
Jag vill spela skivor alltid! Man får så många kramar av snälla flickor och pojkar.
Jag spelar varsomhelst närsomhelst, bara säg till!

Men det var ändå Kapten Hurricanes kväll, de blir faktiskt bättre och bättre varje gång. De är fortfarade en samling märkliga människor, men musiken de gör, eller snarare Christians texter är i världsklass. Så smutsiga, så obehagliga och så smarta. Ovanpå det storslagen dansbandsindie.

Men som sagt, kolla på klippet och lär dig hur en publik skall tas.

Tillsist:
Det är saker på gång till "Klubb 031-The number of the beast!" För er som missat det hela: Den 6 december har jag och min vän Åsa klubb på Knast i Stockholm. Vi kommer BARA spela poplåtar från Göteborg. För att liksom visa 08:orna vad som gäller...
Om du är i Stockholm kommer du dit!
Finns som event på Facebook, lyckas inte länka just nu.

Jerry Boman

UPPDATERAT:Stockholm, Storhetsvansinne och Portrait Painters

På onsdag spelar jag skivor på Kapten Hurricanes släppkalas. Eller egentligen vet jag inte riktigt vad det är för tillställning, det hela har det underbara namnet Storhetsvansinne. Jag gillar! Klart är i allafall att Kaptenerna spelar, det är på Röda sten och sen fattar jag det som att det är någon form av utställning och en poet. Nu menar jag inte alls att låta avmätt, men bandet har själva omgett det här eventet med ett mystiskt skimmer.

Som svar på det kommer jag att spela mjuk trashdisco till att börja med, sen slinker det nog över till England en stund, via västra delarna av Europa för att fullständigt byta riktning och slungas tillbaka till Tuna! Jag tror fan jag skall dra till med sanslöst mycket Kent! Så avslutar jag med Broder Daniel och ber att ingen bryter käken den här gången. Har vi en plan?
Mitt i allt kommer jag premiär spela (tror jag, för låten kom ju upp på Myspace idag måndag) Portrait Painters nya låt. Den är helt makalöst bra!

Äh, ni får komma dit så ser vi vad det landar. Röda sten på onsdag alltså, klockan 19.

Tillsist:
Det kan bli en grym helg vänner!

Torsdag: Orkidéerna på Svanen. Och underbara Tildeh som förband! Så fint så fint! Ni minns väl var ni hörde om henne först?

Fredag: Knoppar-förfest med Tvärvägen och Hajen och Eric. OjojOJ!

Lördag: Svenska ord på Stars`n´Bars. Bara musik på svenska! Fatta va stort!
Sen cyklar man i väg till Ny klubb och andas in så mycket rök att man känner sig lika gammal som man är. Men ja, det lär ju bli mycket folk där. Om jag kopplar en GPS på Irene/Mint-Tobbe och han en på mig så blir det roligare och mindre missförstånd än förra gången.

Tillsist2:
Göteborg flyttar till Stockholm för en natt!
Jag och Åsa kör "Klubb 031 - The number of the beast" på Knast i Stockholm. Vi kommer bara spela musik från GBG! Ta på dig dina finaste sjömanskläder och kom!
6 December på Knast alltså! Kommer bli en galen kväll!
Du vill INTE missa!

Jerry Boman

Stan gör mig galen

Ryktet om min död är... nä, det där var fånigt. Jag har varit i Stockholm sedan i tisdags natt. Därav min bortavaro här, de har inte internet i huvudstaden. Jag kan sammanfatta det hela så här utan inbördens ordning:

Djurö
Carmen
Imperiet
Himmelen därtill
Speak easy
Knast
Gelin
Sugar Bar
Jerry lägger alla kort på bordet
Folkets kebab
CK
Kumlin
Våningsäng
Förlorare eller förlorade
Berlin
Hanna
Klubbmöte
Stora känslor
Sjömansboden
Åsa
Slussen
Gessle
Debaser Medis
Jerry är 14år
Staten och kapitalet
Buss 433
Bondegatan
Chutney

Allt har varit helt snurrigt, upp och ner, fram och tillbaka. Tack alla inblandade.
Nu skall jag bara landa, sluta vara så förbaskat naiv och planera för vinterns bästa klubbkväll i Stockholm. (en jävla massa mer om den grejjen inom kort!)

Heja Göteborg!

Jerry Boman

Fysiskt krävande under glaskronorna.

På något sätt tänkte jag att det var lite synd om Joel Alme. Han höll på med hockey när kompisarna spelade i BBQ, släppte skivor och höll på. Samtidigt som Alme stod mur för stenhårda puckar. Det något sorgligt över det, att han bara en dag bytte intresse. Sorgligt med meningen vackert. För precis som döden kan te sig vacker och romantisk kan andra livsavgörande händelser göra samma. Ut rämnar storhet och en stark känsla egensinnlighet. Att man vågade stå för sig själv.

Joel Alme gör musik att gråta till, att gräva runt med i sitt inre. Varenda liten beröring på stråkarna är pianosträngen runt halsen. Du måste berätta det du har att säga. Nu. Ut vinglar ord så vackra att Stadsteaterns foajé håller andan. Joel själv påpekar lite vackert att nu får vi allt hjälpa till och skapa stämning, men vem vill bygga en lokal med gråtande människor? Om allsången varit det minsta starkare hade vi varit fler som packat ihop där under de avlånga glaskronorna. Det lila ljuset hade använt våra blöta kinder likt spegelbollar och kastat ut våra känslor mot Götaplatsen. Posidon hade träffats av reflexer från många människors vackra tårar. Varenda raggare utanför hade kunnat se oss.

Vi är inte beredda att ta den risken. Det räcker att vi får vara i samma rum som dig Joel, att vi får höra dig högljutt viska fram de finaste ömhetsbetygelser som vi hört.





En sak måste du lova mig Joel, skriv aldrig en låt direkt till en specifik person. Den personen skulle inte ha en chans. Ingen skulle någonsin kunna säga de vackra sakerna, hur sorgliga de än må vara, lika vackert som du.

Efter den härdsmältan gick jag skakande ner för Avenyn, mot Ritz och Indianen. Det var trevligt men jag var på tok för trött och mentalt påverkad för att hålla ut någon längre stund. Jag var verkligen fysiskt utmattad av Joel Almes konsert. Möjligtvis av fredagens händelser också, men sånt brukar gå över. Minnet av den där kvällen i lila ljus, i foajén kommer dock göra mig skakig länge.

Tillsist:
De närmaste dagarna kan precis VAD som helst hända. Allt i från total våreufori med fjärilssafari till mörkaste smålandsskog i regn och minusgradshalka. Ses på andra sidan.

Tillsist2:


Vilken underbar idé! Kan bli hur kul som helst!

Jerry Boman

Energifältet och jag.

Kvällen kunde slutat i katastrof. Jag skulle ta en kort kort sovpaus, glömde ställa klockan och sov i några timmar. Vaknade helt snurrig och trodde för en sekund att det var lördag morgon. Största ångesten den här veckan!
Nu blev dock kvällen tvärt emot katastrof, det blev en av de bästa kvällarna den här sidan 00-året.

Jag har som ni vet väldigt svårt att anpassa mig efter min ålder, det kan verka patetiskt som fan och det är det säkert också, men jag vill inte stela till. Är livrädd för det. Jag blir hög på energin som finns där bra människor finns, en energi som jag inte har den blekaste om hur människor finner bland soffor,barnvagnar och "fredagsmys". Fan, fredagar skall vara en kamp! Nåväl, den här kvällen innehöll allt, bra gamla vänner, bra nya vänner, två band på toppen och en efterfest som jag kunde stå ut med. Vilken jävla tur att jag inte försov mig totalt...



Samtidigt Som är en uppviglade popmaskin. Var än de ställer sig blir golvet galet. Den här kvällen inget undantag, en kille försöker fyra gånger hoppa ner från scen, ner i publiken. Ingen fångar honom. Ändå försöker han igen. Förmodligen för att han tänker "om SS nu är så här bra i kväll så måste jag bjuda till!". Och SS är precis så bra! De spottar och fräser, rämnar mitt itu och blåser ut alla ljus. Frasses gitarrband går sönder, han sätter sig på knä och kör vidare. Aldrig ge upp, allt måste ut nu!

Samtidigt Som är idioten. Den renade känslan av att svinga sig tillbaka till apstadiet. SS är fyllan som inte tar slut, när världen är med en och rustningen faller av. Det kommer vara glömt i morgon men vem fan bryr sig. SS är nog det band som skulle passa bäst på en kryssning där baren var fri och alla nakna. Riktigt underbart blir avslutningen med Liket Levercovern "Levande Begravd". Efter mycket knuffade får vi upp Almedal-Adam på scen och han avslutar magnifikt vid micen!



Den Stora Sömnen kan ses som Samtidigt Soms storebror. Lite smartare, lite mer beläst och lite större helt enkelt. DSS är helt enkelt kostymen, Stefan levererar samtidsanalyser med en sådan skärpa att det mesta verkar dumt och naivt i hans närhet. Det är uppriktigt obehagligt ibland. Lätt att snöa in på det svarta hos DSS, men sanningen ligger i överblicksperspektivet. Bandet har förmågan att se sig själva i sammanhanget, de sätter inte sig själva på piedestal utan hymlar inte för en sekund med sina svagheter.

Musiken har mer själ än punken, samtidigt är det pophöjningar i parti och minut. Det har också soulat till sig. (Fråga mig inte om det ordet finns, eller nu finns det!). Texterna är uppgiva, ibland dubbelironiska men aldrig att de slår knut på sig.



För er som undrar, den stora kameran mitt i klippet tillhör SVT. De följde med DSS till Göteborg för att dokumentera bandet. Det hela kommer sändas i UR en fredag någon gång. Det är humor i det: Den stora sömnen i Utbildningsradion! Skulle kunna tänka mig att betala tvlicens bara för det!

Det var länge sedan publiken var så härlig på Pustervik! Är det Jonk-effekten? Club Slacker-effekten?

Festen rullade på, det var drinkar och det var drama. Hamnade på Vallgatan, hamnade på bild, hamnade i en soffa innan jag så sakta gick hem genom stan.
Det är då man tänker på att det ändå är fint att alla de här människorna faktiskt kan ha med mig att göra. Jag som i deras ögon är lastgammal, stundtals ohyggligt osocial och jag som varje vecka ömsöm älskar deras musik ömsom hatar den. Men samtidigt är det precis så här jag vill leva. Tack för att jag får vara med på ett hörn vänner.

Jerry Boman

En spårvagn döps.

Jag skall erkänna, jag var länge tveksam till Skansros. Det hela kändes skapat. Uträknat av den onde för att vi skulle älska det. Geografiska låtar om vår stad, en gnutta västkustromantik för dig utgjuten. Här, ta en del av Morrissey kropp och dela den med dina lärjungar. Besjung hatkärleken och längtan härifrån.

Det här var 1000 år FL. Tusen år före jag såg Skansros live. Före Live. Nu är det hela en annan skola. Det beror på en enda man, Felix Andersson. Resten av bandet ser man inte så mycket av. Men Felix står där mitt i regnet och väller ut sina ord. Då blir allt så mycket bättre, för när orden blir kött och blod förstår jag att ja, vad skall denna kille annars sjunga om än sitt liv? Han kan ju gärna inte sjunga om något annat, och att han tagit smak av sin omgivning kan han inte hjälpa.

Denna Göteborgskväll föddes en stjärna, en kille som folk kommer att referera till. Det kommer att viskas på spårvagnshållplatserna på fredagskvällar att "man borde gå dit Felix går". Han kommer bli stadens stora. För efter fem sex låtar känner vi Felix och det känns som han känner oss. Förmodligen har han 1200 vänner eller mer på Facebook, förmodligen börjar det i dagarna nålas upp bilder av honom i diverse lokaliteter. Om något år skall du inte bli förvånad om vagnen kommer ner för backen från Stigbergstorget och blänkande förkunnar att den minsann heter "Felix Andersson". Sen rullar det på, snart får Felix ett eget litet vitrinskåp inne på Evertmuseet och sen blir han en stjärna i betongen på Erik Dahlbergsgatan.

Men som sagt, resten av bandet minns jag inte alls.

Jerry Boman