Energifältet och jag.



Kvällen kunde slutat i katastrof. Jag skulle ta en kort kort sovpaus, glömde ställa klockan och sov i några timmar. Vaknade helt snurrig och trodde för en sekund att det var lördag morgon. Största ångesten den här veckan!
Nu blev dock kvällen tvärt emot katastrof, det blev en av de bästa kvällarna den här sidan 00-året.

Jag har som ni vet väldigt svårt att anpassa mig efter min ålder, det kan verka patetiskt som fan och det är det säkert också, men jag vill inte stela till. Är livrädd för det. Jag blir hög på energin som finns där bra människor finns, en energi som jag inte har den blekaste om hur människor finner bland soffor,barnvagnar och "fredagsmys". Fan, fredagar skall vara en kamp! Nåväl, den här kvällen innehöll allt, bra gamla vänner, bra nya vänner, två band på toppen och en efterfest som jag kunde stå ut med. Vilken jävla tur att jag inte försov mig totalt...



Samtidigt Som är en uppviglade popmaskin. Var än de ställer sig blir golvet galet. Den här kvällen inget undantag, en kille försöker fyra gånger hoppa ner från scen, ner i publiken. Ingen fångar honom. Ändå försöker han igen. Förmodligen för att han tänker "om SS nu är så här bra i kväll så måste jag bjuda till!". Och SS är precis så bra! De spottar och fräser, rämnar mitt itu och blåser ut alla ljus. Frasses gitarrband går sönder, han sätter sig på knä och kör vidare. Aldrig ge upp, allt måste ut nu!

Samtidigt Som är idioten. Den renade känslan av att svinga sig tillbaka till apstadiet. SS är fyllan som inte tar slut, när världen är med en och rustningen faller av. Det kommer vara glömt i morgon men vem fan bryr sig. SS är nog det band som skulle passa bäst på en kryssning där baren var fri och alla nakna. Riktigt underbart blir avslutningen med Liket Levercovern "Levande Begravd". Efter mycket knuffade får vi upp Almedal-Adam på scen och han avslutar magnifikt vid micen!



Den Stora Sömnen
kan ses som Samtidigt Soms storebror. Lite smartare, lite mer beläst och lite större helt enkelt. DSS är helt enkelt kostymen, Stefan levererar samtidsanalyser med en sådan skärpa att det mesta verkar dumt och naivt i hans närhet. Det är uppriktigt obehagligt ibland. Lätt att snöa in på det svarta hos DSS, men sanningen ligger i överblicksperspektivet. Bandet har förmågan att se sig själva i sammanhanget, de sätter inte sig själva på piedestal utan hymlar inte för en sekund med sina svagheter.

Musiken har mer själ än punken, samtidigt är det pophöjningar i parti och minut. Det har också soulat till sig. (Fråga mig inte om det ordet finns, eller nu finns det!). Texterna är uppgiva, ibland dubbelironiska men aldrig att de slår knut på sig.



För er som undrar, den stora kameran mitt i klippet tillhör SVT. De följde med DSS till Göteborg för att dokumentera bandet. Det hela kommer sändas i UR en fredag någon gång. Det är humor i det: Den stora sömnen i Utbildningsradion! Skulle kunna tänka mig att betala tvlicens bara för det!

Det var länge sedan publiken var så härlig på Pustervik! Är det Jonk-effekten? Club Slacker-effekten?

Festen rullade på, det var drinkar och det var drama. Hamnade på Vallgatan, hamnade på bild, hamnade i en soffa innan jag så sakta gick hem genom stan.
Det är då man tänker på att det ändå är fint att alla de här människorna faktiskt kan ha med mig att göra. Jag som i deras ögon är lastgammal, stundtals ohyggligt osocial och jag som varje vecka ömsöm älskar deras musik ömsom hatar den. Men samtidigt är det precis så här jag vill leva. Tack för att jag får vara med på ett hörn vänner.

Jerry Boman

2 kommentarer:

Björn sa...

Jag såg dig på listan på Sticky i lördags, men du dök inte upp. Har vi blivit för kommersiella för dig?

Jerry Boman sa...

Nä alltså om du läser mellan raderna så fattar du varför jag inte kom... Min kropp ville helt enkelt inte lyda mer.