Möllan del 2

Dag två på Möllevångsfestivalen rivstartar med Lisa Bouvier. Och Malmö visar sin bredd, sin storhet. Nu vet jag, stan har fanimej allt!
Lisa är sommarens bränslecell, den nya tekniken som gör att du aldrig slutar hoppa, aldrig kan trycka paus på din Ipod. Klappmarscher, pianodrivna och ibland en liten melodica. Det här är den naturliga fortsättningen på pop i Sverige!



Lisa och hennes Herrorkester är era nya vänner, de där polarna som finns tillhands när du är som mest nere. Tyvärr har de precis som så många andra inte lyckats spela in all sin energi och glädje. Live är det en bomb! Det förvånar inte om de kommer riva Malmö den 22 augusti, jag uppmanar alla att gå på deras spelning under Malmöfestivalen. Och se till att lyssna in er på låtarna, för då kommer den dagen bli komplett, och Lisa med herrar får den uppskattning de förtjänar!



Solen har på helljuset och termometern slår i taket. Asfalten vibrerar och vinden bromsar upp. Steso Songs är överallt men hon sitter där vid sitt piano. Steso Songs kryper in i mina celler, tar plats som fan och sedan börjar hon riva. Trasar sönder, varsamt och målmedvetet. River ner allt som jag byggt upp.
Tar hål, rinner ut, omformar, fryser till is, hackar bort, bitar flyger, samlar spillror och gjuter figurer.



Det är en himmelsk upplevelse att se och höra Karolina Stenström. På en svettig gata mitt i Malmö. Även de mest hårdföra skivnördarna stannar upp. Plötsligt känns ett tufft tryck på en liten tröja molnlätt. Totalt oviktigt. Budskapet rinner bort till tonerna av din mjukaste mardröm. Personlignot: Steso Songs skall du aldrig missa mer.



Humor i musiken kan ta sig olika uttryck. Det kan vara roliga peruker. Tokroliga hattar och skojiga ackord. Inte att förglömma roliga jackor.
Sen kan man använda humor för att berätta sanningar som ingen egentligen vill prata om. Som att små killar som spelar i band och babblar om sitt band är jävligt jobbiga ibland. Speciellt eftersom det finns så många av dem.



Miss Mimi & The Mysticals berättar underfundigt och precist om det senare, och prickar in det roligaste Malmö kan bjuda på just nu. Samtidigt är det det viktigaste i Sverige just nu! Lyssna noga på "Black hair blue jeans" och tänk efter. Sen kan ju hybriskillarna dra igen en stund.



Du kan skratta åt Miss Mimi, ta lätt på hela saken. Skrocka och dra på något med Soundtrack på skivspelaren. Leva vidare övertygad om att ingen kommer rubba balansen.
Men jag tror du har fel. Miss Mimi har satt igång något. Något stort och viktigt. De har börjat snacka så nu är det revolution på gång. Skaka!

Helgens bästa citat står även Miss Mimi för:

"It takes more than dreadlocks to move to Möllan yo"

Vi ta ta det till oss själva:

"It takes more than Cheap Monday to move to Göteborg yo"



Sista händelsen är mer visuell än musik. Sunshine rabbits försöker också berätta massa viktiga saker,problemet är att de virar in det i tyll och krepppapper. Pyntar med smådjur och skriker. Men det är klart, ibland funkar inte humor. Man kan inte använda humor för att skyla brister i retoriken. Även om det också här fanns poänger så tröttnade jag efter några låtar...



Tillsist:

Möllan va faaan! Ja hoppas det här är ett skämt! Dj Fredrikk "plus FLICKVÄN"!

Hurududu du Fredrik, ta det där sista K:et och banka hårt i huvudet på dig själv och tilltala din flickvän med namn!

Jag hoppas det är ett skämt.

Jerry Boman

Möllan del ett

Titta noga på bilden ovan. Noga.
För det händer inte så ofta där jag bor att gator stängs av, att hela stadsdelar ställer upp och det bjuds på musik, gratis musik, i det fria. Inte i en park, inte på ett torg utan på en helt vanlig gata.
Gatan på bilden heter Ivögatan och ligger på Möllevången i Malmö. Killen på den lilla lilla scenen är Torbjörn Hallberg och det hela utspelar sig på Möllevångsfestivalen. Om man säger så här, ALLA är på Möllan den här helgen. Henric de la Cour, Claes Malmberg och Erik Dellgren. I min bok är det typ alla.
Även jag gled alltså runt lite på underbara Möllevången i helgen. Och ja det är helt sant, HELA Möllan är med. Folk hänger på gatorna, de dricker öl i soffor på trottoaren, band spelar i portuppgångar och allt är bara strålade trevligt. Det är något speciellt med den där stadsdelen, jag ser minst två personer som tatuerat in "Möllan" på sin kropp.
Jag har aldrig sett någon med "Majorna", "Masthugget" eller "Landala" förevigat i huden.

Vad jag vet klagar ingen på festivalen. Springer på en gammal vän. Han rycker på axlarna inför det faktum att de spelas bongotrummor utan för hans fönster, och förmodligen kommer spelas bongotrummor utanför hans fönster hela natten. Och nästa natt.
"- Äh det är bara trevligt! Fint med festival!"
Vad fick vi av detta i Göteborg? Ett stort gnäll när någon råkade spela lite för högt på Kafe Publik en gång...

Men även om det är trevligt på Möllan började festivalen så där:



Det första jag kvistar förbi är Rundgångsscenen, den ligger direkt utanför skivbutiken (japp det finns sånna kvar) med samma namn. Det är Goz Mongo Alliance som spelar. De har noll vänner på Myspace... och de lär inte få många fler nu. Galet tråkigt. Massa ljud utan finnes, och tillsynes utan mål. Om man nu skall till att göra noice så får man ändå anstränga sig lite.



Mannen på bilden är John Essing. Han spelar i Bob hund. Ibland spelar han skivor på Jazzhuset. När John inte gör det så brukar han pilla på sin dator. Då kommer det ljud ur datorn.
Alla gillar John Essing för att John Essing är just John Essing och för att han spelar i Bob hund. Eventuellt för att han har snygg skjorta. Något annat kan det inte vara. Musiken han gör går det 22 på ett tjog. Lika spännande som sockerkaka. Elektronisk slumpmusik som stavas "jag skruvar till det låter hyfsat, sen skruvar jag tillbaka igen".



MerdeNiluap är lofi-synth i sitt esse. Men det är också storslaget, musik som med hjälp av varma mjuka vindar lyfter långt över Malmös tak. Små bitar som klistrats ihop och träffar mig rakt på känsliga nerven. Antidans är väldigt trevligt. Att inte alla tar genvägen till mitt hjärta genom att få mig att dansa uppskattas. Det är maskiner men ändå tänker jag på jord, på fötterna i gräset och på solen i ögat. Jag blir helt enkelt glad, tänk er samma glädje som exakt rätt antal folköl kan ge dig. När hela världen är så underbar.



Nu fick jag ÄNTLIGEN se dem och därtill på hemmaplan! The Crashlanders musik har förföljt mig i snart ett och ett halvt år. Jag har trånat efter en livespelning. Förväntningarna var med andra ord långt över molnen...



Ja, ni ser och hör ju själva! The Crashlanders ger mig tillbaka känslan varför det är så roligt med musik från en scen! Jag får en sån kaffekick av deras 80tal! Erika har rösten och strålandet som kommer ta det här pistolskott-fort överallt!

Ja, jo säger du. Den här musiken är ju redan gjord. Och ja, visst, det är mycket likt men det ni glömmer att den här genren svämmar över av killar/grabbar/gubbs som kräker ut sina fantasier om diamanter och närhet. TC vänder på det hela, och inte bara det. Här hittar vi också ett uppdaterat ljudrum, dvs det är inte bara ripoff på svunna tiders ljud. Hör jag en enda person fälla en kommentar om "...låter precis som..." så förtjänar ni ingen respekt. För ni var inte där! Där och då, när Malmö Folkets park såg ljuset! För visst är TCs "En ensam man" så mycket bättre är Mauros dito? Jo tack du!



Sen var det då meningen att jag skulle se Kite... men det hela är försenat och jag får istället se MFMB. Tråkigt. Som ett snörfullt Silverbullit. Jag står bara och tänker varför de inte låter tjejen sjunga mer, för killen har värsta trista högljuda rösten.



I en port står Jackie Khan och laddar ur hela sitt liv mot mot folket utanför. Danspop, staccato och trummor som lever helt eget liv! Ett blixtnedslag rakt i magen. Det kanske är gatan som gör det, men jag blir rustade kär i det här! Hinner bara se slutet, men det räcker. Mer Jackie Khan i alla portar!

Dag två i Malmö berättar jag om i morgon.

Tillsist:
Ölcafét förklara er:

Antingen är ni snälla mot väldigt korta människor eller så erkänner ni att ni serverar öl till barn?

Tillsist2:
Det lutar åt att det blir förband på Indiedagis på fredag! Javisst, Palpitation får sällskap! Riktigt gött sådant! Snart mer info!

Jerry Boman

Disco och inget disco

Det blir en del nyheter idag:

Vapnet spelar inte

Vapnet kommer INTE att spela på Razzia/Handen på hjärtat ikväll. Enligt bandets blogg så är det hela inte deras fel utan någonstans. Oklart vem.
Kungsgatan 19 förbannelsen fortsätter kan man säga. Nu har det varit både konkurser, inställda spelningar och tomt på folk i olika konstellationer. Jag frågar igen: Vad är det som gör det så svårt att driva den där lokalen? För det är ju bra arrangörer som fixar saker. Men ändå fuckar det upp sig i slutet.

Svart ersätter Hatis Romans

Indiedagis -08 har fått sitt första och förmodligen enda avhopp. Hatis Romans säger att det tyvärr inte kan genomföra sin spelning på lördagen. Men inga sura miner här, för ersätter gör inga mindre än Svart!
För er som inte vet så är alltså Indiedagis en festival i festivalen som äger rum på husvagnscampingen under Emmabodafestivalen nästa helg.

Läs mer om Indiedagis och Svart här.

Adam ställer upp

Jag skrev för ett tag sedan så här:

----
Kollade just bloggstatistiken, där man bland annat kan se vad folk har sökt på för att komma hit. Det är ju det vanliga sakerna i topp: "Musik enligt Jerry" och så mitt namn. Men lite längre ner på listan ser man en fin söksträng som 22 personer sökt på och sedan kommit hit: "adam + almedal + flickvän". Jag tycker det är fint.

Frågan är vad Adam i Almedal tycker:

Var med mig, var med mig, lämna mig, var med mig
var med mig
lämna mig
Var med mig, var med mig
Almedal/Första måndagen i mars
-----

Nu sprang jag på Almedal-Adam igår, han hade via förvirrade MSN konversationer tagit del av informationen om att det var folk som förmodligen var efter honom.
Och till er, alla ni 22, så citerar jag Adam:

"-Jag slår till på vem som helst! Jag gör hela grejjen direkt: gifter mig, skaffar barn...hela skiten. Allt om någon vill ha mig. Jag är helt tillgänglig!!"

Då vet ni det, alla 22, att Almedal-Adam står med öppna armar och väntar.

Slut på nyheterna.

Igår var jag på Styrbord Barbord och klubben Guilty pleasure. Trevligt och jävligt bra och kul musik! Stor eloge till Alex bla, han spelade roligaste sakerna! Även de andra var väldigt bra. Kul helt enkelt!

Mindre roligt blir det lite senare på kvällen när alla överstroppiga småbrats verkligen invaderar båten. Lika roliga som svärmar av gräshoppor är de plötsligt överallt. De skriker, dricker champagne och beter sig som pappa ägde världen...
Tråk!

Men på det stora hela, en skön klubb i den meningen att de spelar rolig musik. Mer av det! Att sedan några små loppor verkar ha saft i hjärnan kan ju inte en båt beskyllas för.

Sen är det väldigt tragikomiskt när jag möter fyra killar på vägen hem, i höjd med Grönsakstorget. De enda de lyckas få ur sig efter lite betänketid är: "Öhhh TV4!!"
Frågan är om de tilltalar varandra på samma sätt: "Öhhh Burger King!!"

Jerry Boman

Soko ställer in på Emmaboda...

Soko ställer in sin spelning på Emmabodafestivalen. Tydligen fick arrangörerna reda på det via hennes Myspace sida... OM så är fallet är det ruttet!

Så här står det på sidan den 16 juli:

SO, i'll be recording my album from next week til mid august in amazing Seattle, meaning, i am so so sorry, but that include that i have to cancel a few great festivals : Paléo, 3 elephants, Emmaboda, Haldern... i'm very sorry , deeply ..
but it was the only spot where all these amazing people were available ... and i need them with me to make a good enough record..

Hur som helst, Soko kommer inte till Småland.

En gång var hon fantastisk.
En annan gång var hon inte fullt så bra.

Lite synd att hon inte kommer.

Tillsist:
Som ni märker: det är sommaröken och jag har fått någon märklig migrän.
Men på onsdag är det Vapnet! Se om Razzia lockar mer folk nu då...

Jerry Boman

Urkraft på besök

Det finns så många som försöker. Det finns så många som snackar. Att de gör enkel musik, att de vill göra enkel musik och att de bara kör på. Det brukar alltid sluta med att man blir besviken när bandet snurrat upp sig i allt det enkla och ändå står där och harvar ackord som ingen utanför Musikhögskolan kan namnet på. Som locket på grytan brukar det också komma en text som utger sig för att vara enkel men som tvunget måste innehålla minst tre knepiga ord, för att som man säger "utvecklingen av bandet kräver det".
Det är i tider som dessa som Pascal är det kalldusch hela landet behöver, slaget rakt på näsan och hjärtattacken som får dig att omvärdera livet.

Pascal är inget lätt band. De flirtar inte med en jävel, de är själva väldigt svår flirtade. På håll kan det uppfattas som dryga. Men här hittar vi bandet som faktsikt på riktigt och skönt går helt sin egen väg. Det pratades förra rundan, förra skivan, mycket om att de snott hela grejjen från en massa andra band. Och ja de kanske de har, men jag skiter som vanligt i vilket. För Pascal är min hjärtattack den här kvällen.



Det är helt enkelt så befriande att se grottpop som veklingen känns i huvudet. Vi åker ner i grusgropen, bränner kullagren på vinkelslipen när vi försöker klyva sten och kastar dynga på de få blommor som växer här nere. Det här är vår planet, vår bubbla. Här är vi allena rådande, vi skriker hur fan mycket vi vill. Kom inte och stick upp.

Samtidigt är det inbjudande, varmt. Man känner att de är med oss. Isak, Manuela hårdaste trummisen Mimmi är där för oss. De sätter ord och musik till urkraften. Skall man ha rädsla/ångest/panik så skall det höras!

Jag ska bygga något stort och vackert.
Jag ska bygga något stort och vackert.
Jag ska bygga något stort och vackert.
För jag ska krossa er med det.

Helt underbart! Så få ord, så mycket sagt. Att de sedan börjar och slutar konserter (om vi inte räknar de två extra låtarna) med samma låt, Min enda vän, är inget annat än en spottloska rakt i ansiktet på allt. Jag älskar det!



Och så kommer de själva essensen av det väsen som är Pascal: Publiken skriker efter låtar, många vill höra Springsteen i stenhuggarversion i Hungrigt Hjärta, andra vill höra smärtande tragiska Kal P. Dal covern Johnny och andra vill höra båda låtarna. Pascal viker sig inte, de kör två låtar som extranummer från nya skivan...

Där har ni ett band som på riktigt gör de här för sig själva, men som ändå lyckas få mig att vara med. Storslaget? Bara förnamnet. Eller för att Pascalisera *) hela den här bloggtexten:

Alla i landet behöver er
Alla i landet behöver er
Alla i landet behöver er
För ni dödar allt så vackert

*)Pascalisera - korta ner, förenkla, upprepa budskapet

Tillsist:
När ska förbannelsen över Kungsgatan 19 släppa? Vem kan driva ut spökena som Wish födde upp i lokalerna? Igår var vi kanske 40 pers... Det är ju ändå så toksnyggt. Även om någon snubbe med seglarslingor i håret som jobbade i baren verkade tycka det var bättre att prata med en polare än att servera...

Tillsist2:
Inte missa Le Capitane släppet idag. Som sagt, det är ett nytt barn i stan, det är rosa och nu har vi fest. Kom till Pustervik i rosa! Eller mintgrönt...

UPPDATERAT
Tillsist3:
Kollade just bloggstatistiken, där man bland annat kan se vad folk har sökt på för att komma hit. Det är ju det vanliga sakerna i topp: "Musik enligt Jerry" och så mitt namn. Men lite längre ner på listan ser man en fin söksträng som 22 personer sökt på och sedan kommit hit: "adam + almedal + flickvän". Jag tycker det är fint.

Frågan är vad Adam i Almedal tycker:

Var med mig, var med mig,
lämna mig, var med mig
var med mig lämna mig
Var med mig, var med mig
Almedal/Första måndagen i mars

Jerry Boman

Ljudet av hotell

Hur låter en stad? Hur låter en tunnelbana? Och hur ger man musik till ett hotell?
Hotell Bloom i Bryssel tog det här på allvar och bjöd in Cosy Mozzy. Trots det fåniga djnamnet är det här killen hela da´n i Bryssel, han är stans störste dj med egen radioshow: "The Dirty Cosy Mozzy Show"....

Nu fick han alltså uppdraget att sätta ihop en skiva som skulle beskriva känslan på fin fina Hotell Bloom. Jag har lyssnat:



Det börjar med dansken Anders Trentemøller och det låter... mycket stad. Monotont som en hotellkorridor, men ändå med melodier här och där. Precis som man i en korridor kan ana att livet pågår där innanför de låsta dörrarna.

Det fortsätter med hissmusik, Cagedbaby. Väldigt ogripbart och tråkigt. Denna låten spelades faktiskt ofta i hissen. Oroväckande ofta.

Det är avslappnat och urbant, obehagligt sexigt, inte trevligt sexigt med Max Berlin. Väldigt Benelux. Plötsligt kändes hotellet väldigt sunkigt...

Ännu mer obehagligt blir det med A mountain of one. Här snackar vi ågren i en hotellsäng. Hotelldöden. Jag såg dem på Storan i vintras och det var mest segt. Musik för de som tror på backpacking i ett hotell, som tror de är coola eller som så innerligt vill vara det.

Mike Monday vill jag knappt nämna, såååååå segt och tråkigt! Gud! Att bo på hotell skall ju fan vara roligt! Inte blir det roligare med Eelke Kleijn. Möjligtvis något roligt ljud här och där.
Coyote håller tråkstilen men det lyfter lite lite med Urbs... fast bara tillfälligt. Postprior, DJ Krush & Toshinori Kondo, Morgan Geist, Mike Foyle rullar runt i barmingel sörjan. Inget står ut, ibland dansar det till men allt som oftast klarar men sig utan att springa fram till djbåset och fråga "Vad är det här!!". Jimpster gör hellre inget väsen av sig.

Och har fasen Scritti Politti kunde göra så trist musik och ändå bildas 1978 är ett stort mysterium. Mitt i punkvågen!
De är bandet för alla flummpellar med dreads som reser världen runt och försöker hitta sig själv. Om de bara valt ut en rolig låt istället, som "Sex" tex. Hade ju passat på hotell.

Nä, den här skivan var inte speciellt rolig. Väldigt fegt urval, vad vill man säga? Vem riktar sig låtarna till? Jag hade hellre haft ett mer personligt urval, som människor fritt hade fått relatera till. Den här sortens downtempo house/dansmusik är inte skoj, inte ens i en hotellbar. Det är precis som man inte vill störa någon. Alla skall ha det bra, ingen skall bli upprörd och det brukar som bekant sluta med att ingen bryr sig.

Så var det det här med tunnelbanan, för något som är betydligt roligare är musiken som spelas i Bryssels tunnelbana.
Här får man höra allt från Wouldn't It Be Nice/Beach Boys till Sabotage/Beastie Boys via When A Man Loves A Woman/Percy Sledge och Hit Me With Your Rhythm Stick/Ian Dury & The Blockheads.
Det var alltså ingen radiokanal som spelades, utan utvald musik! Väldigt skoj varje gång man gick ner i underjorden!

Tillsist2:
Torsdag missar du inte La Capitaine kalaset imorgon torsdag va?! På Pustervik, under Mints vingar och med en massa massa rosa i lokalen!

Annars spelar Hästpojken-Martin lite akustiskt på Magnus och Magnus...

Jerry Boman