Midsommarfestivalblogg

Jag åker på Midsommarfestival och kommer blogga därifrån. Rörliga bilder, vanliga bilder och kanske någon lite text.
Midsommarfestivalbloggen hittar du HÄR! Kolla gärna in där och se vad som händer.

Trevlig midsommar!

Jerry Boman

Jämställdhetskollen

Nu inför jag en ny punkt här på bloggen, Jämställdhetskollen. Jag kommer helt ovetenskapligt kolla hur det står till med jämställdheten bland dj:s på klubben/baren/konserter. Spelar man mest tjejer, eller är det så att männen regerar?

Jag kommer helt enkelt räkna låtar och artister och redovisa det hela här på bloggen. Det kommer bli koll under minst tio procent av ställets öppettid, eller den tiden som dj:n spelar. På så sätt blir resultatet någorlunda statistiskt och rättvist.

Eftersom jag tror att Jämställdhetskollen kan reta upp en och annan så börjar jag lite fegt med en Stockholmbar, Pet Sounds Bar.
---------------------------------------

Plats: Pet Sounds Bar, Skånegatan, Stockholm

Tid: 21.00 till 22.20 den 14 juni 2008

DJ: En kille som heter Martin

Publik/besökare: Blandat. (först mest tjejer men när fotbollen är slut väller snubbar i fotbollströjor in)

Antal låtar med män: 25

Antal låtar med kvinnor: 1

Not:
Väldens första "Jämnställdhetskollen" här på Musik Enligt Jerry ger ett nedslående resultat, 25 - 1 till killarna/gubbarna/skäggen. Pet Sounds Bar hymlar dock inte med att man hyllar snubbar, på väggarna trängs tavlor och skivomslag från diverse mer eller mindre historiska musikmän.
Det spelas mest äldre utvalda, godkända creediga hits. Inget att klaga på egentligen, det är bra musik som spelas. Målgruppen verkar vara något äldre musikintresserade personer. Där prickar killen i båset helt rätt, det spelas både Depeche och Smiths. Dock saknas kvinnorna helt i den här djkillens musikhistoria.
-----------------------------------------

Nu är det upp till bevis Göteborgsklubbar, nog har ni bättre koll på läget än 25 - 1 till killarna på drygt en timme?

Tillsist:
Jag skall försöka mig på att blogga lite från Midsommarfestivalen, kanske blir det ett och annat rörligt klipp också. Det hela kommer att ske på en specialblogg, Midsommarfestivalen enligt Jerry. Kolla gärna i där!
Nu hoppas jag bara på sol över Småland! Spelschemat hittar man numera här. (hur det står till med jämställdheten på den festivalen vill jag inte ens tänka på...)

Jerry Boman

Indiedagis 2008!

Det är med illa dold stolthet jag kan presentera det bästa Indiedagis*) programmet någonsin!

*) Indiedagis är en festival i festivalen och håller till på husvagnscampingen under Emmabodafestivalen. Klockan 12.00 varje festivaldag är det akustisk konsert i förtältet vid min husvagn. Husvagnen är silverfärgad och förtältet orange.

Torsdag 31 Juli klockan 12.00
Nancy Star.

Det snackas mycket om ”äkta” när det gäller musik. Ofta är det en spelad äkthet som menas. Nancy Star heter också Martin Christenson och gör äkta popmusik. På riktigt. Det är näven i luften, storslagna arrangemang i det lilla och jag vet att det finns hopp när jag lyssnar på Nancy Star. Jag ryser och världen är en bättre plats där alla får plats. Nancy Star har gett musik och ord till en hel generation. Missa inte den här chansen att se Martin innan resten av landet ser honom!

Fredag 1 augusti klockan 12.00
Palpitation.
Förband: Spring Johnny!

Eftersom ni precis som jag lider av Indieavundsjukan så får jag skryta lite och säga ”Kom ihåg var ni läste om dem först!”. Det är med enorm stolthet och glädje jag kan pressentera ett av de band som betytt mest för mig de senaste åren, Palpitation. Bandet kommer förmodligen få efterföljare som försöker låta som dem. Det kommer snackas om ”Palpitation-soundet”. Soundet med de taktfast gitarrerna, den hesa rösten och mystiken i musiken.
I år spelar de precis överallt men lyckas ändå klämma in en akustisk spelning på Indiedagis. Ingen är gladare än jag! Det här kommer bli helt enormt!

Kom i tid på fredagen, Indiedagis bjuder på förband! Stort! Från Trollhättans heta nätter kommer Spring Johnny! och de tar med sig en påse känslor på svenska.

Lördag 2 augusti klockan 12.00
Svart

Så här skrev jag efter att ha sett Svart på Midsommarfestivalen:

"Ja, jo jag har pratat mig varm över Svart, jag har pratat mig varm över sångaren Carl Carlssons soloprojekt. Nu fick jag äntligen se dem live.
Och vet du vad, de stod upp mot förväntningarna! Alltså, det var ändå en mur att komma över, för jag var så pepp. Men Svart utstrålar "Nu jävlar har vi vår chans i livet!" och det är bra. De sparar inte på något, lägger vartenda ägg i samma korg och skiter i konsekvenserna. Det är underbara poplåtar de får till, små bagateller som går sönder och splitras framför oss. Precis som det skall vara!
Superhitten "Carl du lever i en dröm" blir ännu bättre med inledning av Krakelspektakels ABC. Ja, det är precis så märkligt och genialisk som det låter!"

Svart är fem unga män från Eskilstuna med självförtroende större än en buss. De har lyssnat sig glada på Håkan men det är inte det som gör det hela speciellt. Det riktigt fina med Svart är hoppet. De kastar sig rakt ut i världen, utan att se sig om, utan att bry sig. Jag blir så glad när jag hör dem, jag blev ännu gladare när jag såg dem. Här fanns ingen tvekan! Sångaren Carl Carlsson har all Sveriges popenergi samlat i sig!

Kom och se en helt unik spelning med Svart, för nu är jag ännu mer glad! Du kommer också bli glad!

-------
Svart ersätter alltså:
Hatis Romans

Stor premiär! Hatis Romans gör sin första spelning på Indiedagis!
Med precision och skarpa blickar beskriver Åsa och Andy sin omgivning, och förmodligen också sig själva. Det är insiktsfullt, varmt och med en stor portion humor. Det är också det mest handklappsvänliga du har hört någonsin, ta med dig tamburin för fan! Jag kommer dansa mig galen till Indieland!
Hatis Romans berättar historier som vi alla känner igen oss i, för visst undrar vi vad som hände med poplandet Sverige? Visst har vi alla varit lite för mycket emo för vårt eget bästa någongång? Åsa och Andy är nutidens Evert Taube. Plus handklapp och med Bohuslän utbytt mot Slussen, Söder och Medborgarplatsen.
-----


Band som spelat på tidigare Indiedagis:

2006:
Irene

2007:
Almedal
Children Come On
Kristian Antilla

Kom till husvagen och upplev popmusik precis så som det var menat, utan el och så nära att du kan lukta på artisterna!

Det hela finns som event på Facebook också.

Här och här kan du se hur det sett ut de andra åren.

Äldre Indiedagis nyheter:

UPPDATERAT! Svart ersätter Hatis Romans!
Hatis Romans har tyvärr meddelat att de inte kan genomföra sin spelning på Indiedagis. De hälsar att de är otroligt ledsna, vilket jag också är. Men inga dåliga miner här, för ersättaren är på inga sätt dålig: Svart! Läs mer om dem längre ner!
Sedan kan ju alla tjata och peta på Hatis Romans så att de kanske kan komma till Göteborg och spela så jag får se dem ändå...

UPPDATERAT:
Spring Johnny är förband på lördag!

Jerry Boman

Det är synd om bandet

Fredag och Röda sten. Luxury och Lichtenstein. Ett paket som så det flesta här i stan, en samling av fyra bra saker. Precis som i drömmarna så slår det inte alltid in. Ibland blir det knas på linjen, fast den här gången från helt oväntat håll.

Lichtenstein är bra. Jag vill få det sagt med en gång, jag gillar dem som fan!

Men den här kvällen har de något stort att spela mot, det är motarbete och svårigheter. Man skall inte klaga, det är gubbigt och dumt men just den här konserten gick i kras av en enda sak: ljudet.

Jag vet inte vad som hände, men inget verkade stämma. Lichtenstein som normalt är stämsång och beslusamhet är nu ett stort segel som svajar. Det låter stundtals fritidsgård, orepat och kasst. Men det är som sagt inte bandet det är fel på, låtarna finns kvar och det är tur för den som fixade med ljudet där bör somna om. Jag fattar inte hur människan lyckades, det var en enda gröt och ibland stack gitarrerna igenom tokhögt. Som om någon satt random på ljudreglarna.

Det var väldigt synd om Lichtenstein i det ögonblicket. För jag är helt övertygad om att ingen hade gjort sig själva rättvisa på den scenen just då.
Synd så synd.
Jag lämnar resten därvid, för det där var inte Lichtenstein. Ni som hörde dem för första gången på Röda sten, glöm vad ni hörde. Bandet är långt mycket bättre än så.



Överraskningar är roliga och speciellt när de innehåller överraskande musiker. Efter Lichtenstein kliver Stefan från Den Stora Sömnen upp på scen, med sig har han Luxury-Rasmus och Johan Friman från Dorotea/De överlevande! Det är en stund att minnas, de fyrar av en Uggla låt och resten är så att säga historia! Väldigt spontant och uppåt energi! Det blir flera låtar och allt är bara underbart! Tack!

Sist en stor applåd för Luxury-Rasamus. Han är stans bästa dj (bland allt annat han är bra på)! Han spelar skivor med sådan entusiasm att väggar hotar rasa. Om fler inte krånglade till det så mycket skulle världen vara en gladare plats. På med skivorna bara och visa hela stället att du älskar det du gör. Precis som Rasmus den här kvällen, en glädjespridare av stora mått!

Jerry Boman

Musik på hallmattan igen.

En ny laddning skivor som landat framför mina fötter:

Hari and Aino - Just Be Happy

Redan i första låten börjar jag dansa! Det är resemusik med disco på pakethållaren. Jag flyttas till Malmö på nitiotalet, den där soldränkta stan som är helt platt. Cyklen går fort och allt är hela tiden bäst. Avslappnat. Kalla öl i Pildamnsparken med vänner. Framtiden finns som en suddig prick vid horisonten och kvällarna tar aldrig slut.

Jag gillar Andreas röst, lagom släpig likt en mördare utan känslor men med det skarpaste intellekt du kan hitta. Det klaffar väldigt fint till den lätta melodierna. Det här är skivan som man bör spela i bilen på vägen till Emmabodafestivalen... eller egentligen på väg var som helst när det är sol i ögonen!

Mest gillar jag Seasons, hela värmen bland vänner på 3 och 36. Jag sitter här och ler... Även Finland är en favorit, mest för den härliga texten. Underbart! Jag gillar Finland!

Don Agbai vs Evergreen days - A last resort

Vintern 06 såg jag Don Agbai på Storan. Jag var inte så förtjust, upplevde det som platt. Men nu ändrar jag mig! Det här är riktigt dynamiskt, stort och inbäddat. DA tar hjälp av Evergreen days aka Emelie Berg. Men det är egentligen oviktigt, bandet har växt eller hur man skall säga det. Det låter dyrare.

Jag ser sena nätter på gator som inte är mina, jag hör röster som inte talar till mig. Det sänker sig en svart mjuk isolering över mina sinnen, stänger ute allt oviktigt. In i detta tränger sig Don Agbai vs Evergreen days. Tar upp all plats. Små viskade ljud och tillbaka dragna axlar. Försiktigt, låta musiken tala och inte egot.

Sen måste jag bara påpeka att det är väldigt snyggt mixat, eller producerat jag fattar inte vad som är vad, det är brett ljud i allafall. Vackert!

The Greencoats - Spring EP

Släng alla Sixties Hits skivor i hinken, dra på med reverb och platta till härligheten med en stekpanna. Greencoats blir en karikatyr av musiken de älskar. En seriestripp, en illustrerad klassiker, ett snabbspolade genom en musikgenre.

Men men i Hello har ändå Ramo Spatalovic (ja han som spelar bas i Franke) lyckas till vis del, han har helt enkelt gjort det där som Gessle är så bra på. Satt ihop en låt som man hört förr men ändå inte. Jag gillar den! Men som sagt, det blir mer karikatyr än framåtanda.

Nina Natri - Demo

Jag har tjatat om Natris Lovers United och hennes soloprojekt ett tag nu, det är en fantastisk låt. En dansgolvslåt, inte helt självklar att dansa till men det är defenitivt en näven-i-luften låt som ger styrka!
Nu damp det ner några låtar till, och det spretar. Men på det bra sättet! Här hittar men Hard 2 Beat som faktiskt är Fidget uppdaterat. (det är en gammal Fidgetlåt) En uppkäftig låt som knappt går att grepp om. Förmodligen helt galet bra live!
Men den låt som är bäst är sista låten (som finns ute att köpa): Destroyer.

First vi destroy
then we go dancing

Hårt och mjuk på samma gång, precis som allt annat Nina Natri gör.
Jag tror att den här skivan, när den fylls ut med fler låtar, kommer bli en klassiker. Här finns allt!
Nu vill jag se Nina på scen, hon har premiär på Hultsfred imorgon (faktiskt enda anledningen till att man kan sörja att man inte är där...) men sedan ser jag inga andra spelningar inbokade. Kom igen!

Bonus fakta: Destroyer är skriven tillsammans med Emmon, producerad av Detektivbyrån-Martin och Andreas Tilliander har mastrat låtarna och Jon Axelsson från Melody Club spelar bas. För er kalenderbitare samt ni medarbetare på Musikbyrån.

Tillsist:
På fredag är det Sveriges första Balkongfestival i Gårdsten. Två balkonger vid Kanelgatan blir för en eftermiddag/kväll scen åt ett tiotal band.
Alltså, det är så tokigt härligt bra initiativ att jag tycker vi alla åker dit!
Jag ser fram emot att får höra en massa musik jag annars aldrig skulle stött på, och det är kul!
Klockan 14.00 på fredag, och det håller på till 21...

Annars har man ju Rip It Up förfesten på Röda sten med Lichtenstein.
Man hinner gå på båda om man vill...

Och så spelar Kristian Anttila på Bengans vid fem.

Tillsist2:
Det här ser ju bra ut!

Tillsist3:
SVART till Midsommarfestivalen! Jag slog en frivolt nu!

Jerry Boman

Större än livet

Jag känner hur ilskan kommer. Först smygande för att en stund senare knocka mig med full kraft. Ilskan över Göteborgs lokalägare har så dålig smak och egentligen bara är en bunt giriga lallare som vill skinna folk på pengar. En stor tokig hög som inte lägger ner en sekund på inredning, som inte för en dag återinvesterar de pengar de drar in på att ge klubb/konsert besökare en upplevelse... Mer om det här längre ner.

Det hela ter sig egentligen rätt osannolikt, att Yvonne står på scen igen. Det tar mig flera låtar att fatta att det är på riktigt. Men när jag väl landar i nuet sveper en del av mitt liv framför mina ögon, jag gillar inte nostalgi så flashbacken är över väldigt snabbt.

Men vi börjar några timmar tidigare. Jag sätter mig på ett tåg som på fem timmar tar mig till Stockholm, jag tar in på ett hotell utan fönster och beger mig sedan ner till Debaser Medis. Jag åker alltså till Stockholm bara för att få se Yvonne. Kan verka galet men så kan det vara ibland.

På plats ser jag Henric de la Cour linka in på kryckor. Han lider av cystisk fibros och ser i ärlighetens namn inte helt frisk ut, han är smalare än någonsin och kryckorna behövs. Ändå ler han.
Jag känner ännu starkare för Yvonne i den stunden. Dumt kanske men framför mig går en kille som inte ger upp. Det är stort.

Det går några timmar och några stora glas rose...

Musiken tystnar, det blir svart. Bandet kommer ut på scen. Det är fortfarande svart. Sist kommer Henric ut, på kryckor. Publiken går från applåder till åskväder.

Så händer det som gör Yvonnes spelning på Debaser Medis större än en herrans massa annat.

Henric slänger kryckorna, vacklar fram till mikrofonen. Han greppar den hårt, som för att stödja sig...



PANG! När musiken börjar är Henric 25 igen, han är den mörka teatraliska sångare vi alla älskar! Gesterna som kopierats runt landet sitter där de skall och faktiskt, Yvonne 2008 är fan yngre än någonsin! Vilken energi, låtarna är bättre än någonsin! Jag ser mig om och alla, jag menar här alla, skriker.

De la Cour ger allt, som det vore på liv och död. En sliten fras som här betyder något på riktigt, det ÄR på liv och död. Han lever när han står där, när han får berätta och stå i ljuset. Då kan inga sjukdomar i världen stoppa honom. Det hela är gåshuds framkallade extra allt!

Sen kommer låten som förändrade en hel generations förhållande till utgång.

You know that I meant what I said
I wanna see you from above
I wanna be left on the dancefloor
I wanna be the modern love
The modern love

Det är så innerligt tragiskt och självutplånade. Modern Love berättar det vi egentligen redan visste, att vi mår bättre när vi mår sämre. Att svart alltid är bättre än vitt. Att en bra historia alltid är tragiskt mot slutet...

Nej, jag vill inte tänka på det.



Vi såg slutet den här heta lördagen i början av juni 2008. Kanske var det slutet på våra liv som vi känner det, kanske var det egentligen början på något nytt. Stora ord men det var en stor spelning. En stor artist.




Det som hände var att någon pedal till trummorna gick sönder, men det löste sig efter tio minuter. Sen gick inte ljuset igång, men även det löste sig tillslut.



Sen vad det här med inredning, Debaser har gjort det fint där vid Medborgarplatsen. Inget speciellt, lite palmer och stort segel i taket. Det som gör mig så ilsken är att det i Göteborg inte finns något ställe som ens är i närheten! Alltså, kolla på Storan! (nu talar jag inte om den stora salongen, den är fin men det beror ju inte på att någon i modern tid har smak...) Baksidan är ett svart hål, ett lättskurat fritidshak där man skall dra in pengar snabbt och lätt. In med folket, låt dem vänta hundra timmar på spelningen så de skall köpa en massa öl, och så ut med dem igen och spola av. Repetera nästa kväll.
Eller ta Henriksberg, massa bra klubbar men inredningen är värre än ett slitet hotell i London. För att inte tala om den svampiga helteckningsmattan... Sticky tänker jag inte ens nämna. Eller Pustervik.

Jag vet inte hur man skall göra för att lösa knuten. Man kan ju inte gärna bojkota ställena, då blir det ju inget kvar. Jag vet inte hur man talar om för folk att de har dålig smak.

Eller vänta lite! Det finns en lösning! Låt gänget bakom GS2H dekorera alla stans lokaler! Hepp!

Tilsist:
Tack alla som var så snälla under mitt storstadsbesök! Tack till Send In The Clowns-Erik! (även om det inte var entré när jag kom så bugar jag för fritt inträde) Tack till Hatis Romans-Åsa! (gör fler låtar för fan!) Tack Cosy Den-Mattias! (roligt att ses igen men vi glömde skivorna) Tack till alla som kom fram för att prata! Tack till alla som ville ta bild på mig... eller ja, det där med att ta bild på lilla mig var bara märkligt... UPPDATERAT: Tydligen tog fler bilder än jag minns, tex Djungeltrumman. DE är överallt! (ni får bläddra runt lite för man kan inte länka till en enskild bild...)

Tillsist2:



Hej Storstadschickamodebloggen!

Tillsist3:
Har du inga planer för Midsommar, haka på till Emmaboda och Midsommarfestivalen! Jag tror det kommer bli väldigt trevligt!

Jerry Boman