Det är synd om bandet

1 kommentarer



Fredag och Röda sten. Luxury och Lichtenstein. Ett paket som så det flesta här i stan, en samling av fyra bra saker. Precis som i drömmarna så slår det inte alltid in. Ibland blir det knas på linjen, fast den här gången från helt oväntat håll.

Lichtenstein är bra. Jag vill få det sagt med en gång, jag gillar dem som fan!

Men den här kvällen har de något stort att spela mot, det är motarbete och svårigheter. Man skall inte klaga, det är gubbigt och dumt men just den här konserten gick i kras av en enda sak: ljudet.

Jag vet inte vad som hände, men inget verkade stämma. Lichtenstein som normalt är stämsång och beslusamhet är nu ett stort segel som svajar. Det låter stundtals fritidsgård, orepat och kasst. Men det är som sagt inte bandet det är fel på, låtarna finns kvar och det är tur för den som fixade med ljudet där bör somna om. Jag fattar inte hur människan lyckades, det var en enda gröt och ibland stack gitarrerna igenom tokhögt. Som om någon satt random på ljudreglarna.

Det var väldigt synd om Lichtenstein i det ögonblicket. För jag är helt övertygad om att ingen hade gjort sig själva rättvisa på den scenen just då.
Synd så synd.
Jag lämnar resten därvid, för det där var inte Lichtenstein. Ni som hörde dem för första gången på Röda sten, glöm vad ni hörde. Bandet är långt mycket bättre än så.



Överraskningar är roliga och speciellt när de innehåller överraskande musiker. Efter Lichtenstein kliver Stefan från Den Stora Sömnen upp på scen, med sig har han Luxury-Rasmus och Johan Friman från Dorotea/De överlevande! Det är en stund att minnas, de fyrar av en Uggla låt och resten är så att säga historia! Väldigt spontant och uppåt energi! Det blir flera låtar och allt är bara underbart! Tack!

Sist en stor applåd för Luxury-Rasamus. Han är stans bästa dj (bland allt annat han är bra på)! Han spelar skivor med sådan entusiasm att väggar hotar rasa. Om fler inte krånglade till det så mycket skulle världen vara en gladare plats. På med skivorna bara och visa hela stället att du älskar det du gör. Precis som Rasmus den här kvällen, en glädjespridare av stora mått!

Jerry Boman

Musik på hallmattan igen.

3 kommentarer



En ny laddning skivor som landat framför mina fötter:


Hari and Aino - Just Be Happy


Redan i första låten börjar jag dansa! Det är resemusik med disco på pakethållaren. Jag flyttas till Malmö på nitiotalet, den där soldränkta stan som är helt platt. Cyklen går fort och allt är hela tiden bäst. Avslappnat. Kalla öl i Pildamnsparken med vänner. Framtiden finns som en suddig prick vid horisonten och kvällarna tar aldrig slut.

Jag gillar Andreas röst, lagom släpig likt en mördare utan känslor men med det skarpaste intellekt du kan hitta. Det klaffar väldigt fint till den lätta melodierna. Det här är skivan som man bör spela i bilen på vägen till Emmabodafestivalen... eller egentligen på väg var som helst när det är sol i ögonen!

Mest gillar jag Seasons, hela värmen bland vänner på 3 och 36. Jag sitter här och ler... Även Finland är en favorit, mest för den härliga texten. Underbart! Jag gillar Finland!

Don Agbai vs Evergreen days - A last resort


Vintern 06 såg jag Don Agbai på Storan. Jag var inte så förtjust, upplevde det som platt. Men nu ändrar jag mig! Det här är riktigt dynamiskt, stort och inbäddat. DA tar hjälp av Evergreen days aka Emelie Berg. Men det är egentligen oviktigt, bandet har växt eller hur man skall säga det. Det låter dyrare.

Jag ser sena nätter på gator som inte är mina, jag hör röster som inte talar till mig. Det sänker sig en svart mjuk isolering över mina sinnen, stänger ute allt oviktigt. In i detta tränger sig Don Agbai vs Evergreen days. Tar upp all plats. Små viskade ljud och tillbaka dragna axlar. Försiktigt, låta musiken tala och inte egot.

Sen måste jag bara påpeka att det är väldigt snyggt mixat, eller producerat jag fattar inte vad som är vad, det är brett ljud i allafall. Vackert!

The Greencoats - Spring EP


Släng alla Sixties Hits skivor i hinken, dra på med reverb och platta till härligheten med en stekpanna. Greencoats blir en karikatyr av musiken de älskar. En seriestripp, en illustrerad klassiker, ett snabbspolade genom en musikgenre.

Men men i Hello har ändå Ramo Spatalovic (ja han som spelar bas i Franke) lyckas till vis del, han har helt enkelt gjort det där som Gessle är så bra på. Satt ihop en låt som man hört förr men ändå inte. Jag gillar den! Men som sagt, det blir mer karikatyr än framåtanda.

Nina Natri - Demo


Jag har tjatat om Natris Lovers United och hennes soloprojekt ett tag nu, det är en fantastisk låt. En dansgolvslåt, inte helt självklar att dansa till men det är defenitivt en näven-i-luften låt som ger styrka!
Nu damp det ner några låtar till, och det spretar. Men på det bra sättet! Här hittar men Hard 2 Beat som faktiskt är Fidget uppdaterat. (det är en gammal Fidgetlåt) En uppkäftig låt som knappt går att grepp om. Förmodligen helt galet bra live!
Men den låt som är bäst är sista låten (som finns ute att köpa): Destroyer.

First vi destroy
then we go dancing


Hårt och mjuk på samma gång, precis som allt annat Nina Natri gör.
Jag tror att den här skivan, när den fylls ut med fler låtar, kommer bli en klassiker. Här finns allt!
Nu vill jag se Nina på scen, hon har premiär på Hultsfred imorgon (faktiskt enda anledningen till att man kan sörja att man inte är där...) men sedan ser jag inga andra spelningar inbokade. Kom igen!

Bonus fakta: Destroyer är skriven tillsammans med Emmon, producerad av Detektivbyrån-Martin och Andreas Tilliander har mastrat låtarna och Jon Axelsson från Melody Club spelar bas. För er kalenderbitare samt ni medarbetare på Musikbyrån.

Tillsist:
På fredag är det Sveriges första Balkongfestival i Gårdsten. Två balkonger vid Kanelgatan blir för en eftermiddag/kväll scen åt ett tiotal band.
Alltså, det är så tokigt härligt bra initiativ att jag tycker vi alla åker dit!
Jag ser fram emot att får höra en massa musik jag annars aldrig skulle stött på, och det är kul!
Klockan 14.00 på fredag, och det håller på till 21...

Annars har man ju Rip It Up förfesten på Röda sten med Lichtenstein.
Man hinner gå på båda om man vill...

Och så spelar Kristian Anttila på Bengans vid fem.

Tillsist2:
Det här ser ju bra ut!

Tillsist3:
SVART till Midsommarfestivalen! Jag slog en frivolt nu!

Jerry Boman

Större än livet

3 kommentarer



Jag känner hur ilskan kommer. Först smygande för att en stund senare knocka mig med full kraft. Ilskan över Göteborgs lokalägare har så dålig smak och egentligen bara är en bunt giriga lallare som vill skinna folk på pengar. En stor tokig hög som inte lägger ner en sekund på inredning, som inte för en dag återinvesterar de pengar de drar in på att ge klubb/konsert besökare en upplevelse... Mer om det här längre ner.

Det hela ter sig egentligen rätt osannolikt, att Yvonne står på scen igen. Det tar mig flera låtar att fatta att det är på riktigt. Men när jag väl landar i nuet sveper en del av mitt liv framför mina ögon, jag gillar inte nostalgi så flashbacken är över väldigt snabbt.

Men vi börjar några timmar tidigare. Jag sätter mig på ett tåg som på fem timmar tar mig till Stockholm, jag tar in på ett hotell utan fönster och beger mig sedan ner till Debaser Medis. Jag åker alltså till Stockholm bara för att få se Yvonne. Kan verka galet men så kan det vara ibland.

På plats ser jag Henric de la Cour linka in på kryckor. Han lider av cystisk fibros och ser i ärlighetens namn inte helt frisk ut, han är smalare än någonsin och kryckorna behövs. Ändå ler han.
Jag känner ännu starkare för Yvonne i den stunden. Dumt kanske men framför mig går en kille som inte ger upp. Det är stort.

Det går några timmar och några stora glas rose...

Musiken tystnar, det blir svart. Bandet kommer ut på scen. Det är fortfarande svart. Sist kommer Henric ut, på kryckor. Publiken går från applåder till åskväder.

Så händer det som gör Yvonnes spelning på Debaser Medis större än en herrans massa annat.

Henric slänger kryckorna, vacklar fram till mikrofonen. Han greppar den hårt, som för att stödja sig...



PANG! När musiken börjar är Henric 25 igen, han är den mörka teatraliska sångare vi alla älskar! Gesterna som kopierats runt landet sitter där de skall och faktiskt, Yvonne 2008 är fan yngre än någonsin! Vilken energi, låtarna är bättre än någonsin! Jag ser mig om och alla, jag menar här alla, skriker.

De la Cour ger allt, som det vore på liv och död. En sliten fras som här betyder något på riktigt, det ÄR på liv och död. Han lever när han står där, när han får berätta och stå i ljuset. Då kan inga sjukdomar i världen stoppa honom. Det hela är gåshuds framkallade extra allt!

Sen kommer låten som förändrade en hel generations förhållande till utgång.

You know that I meant what I said
I wanna see you from above
I wanna be left on the dancefloor
I wanna be the modern love
The modern love

Det är så innerligt tragiskt och självutplånade. Modern Love berättar det vi egentligen redan visste, att vi mår bättre när vi mår sämre. Att svart alltid är bättre än vitt. Att en bra historia alltid är tragiskt mot slutet...

Nej, jag vill inte tänka på det.



Vi såg slutet den här heta lördagen i början av juni 2008. Kanske var det slutet på våra liv som vi känner det, kanske var det egentligen början på något nytt. Stora ord men det var en stor spelning. En stor artist.




Det som hände var att någon pedal till trummorna gick sönder, men det löste sig efter tio minuter. Sen gick inte ljuset igång, men även det löste sig tillslut.



Sen vad det här med inredning, Debaser har gjort det fint där vid Medborgarplatsen. Inget speciellt, lite palmer och stort segel i taket. Det som gör mig så ilsken är att det i Göteborg inte finns något ställe som ens är i närheten! Alltså, kolla på Storan! (nu talar jag inte om den stora salongen, den är fin men det beror ju inte på att någon i modern tid har smak...) Baksidan är ett svart hål, ett lättskurat fritidshak där man skall dra in pengar snabbt och lätt. In med folket, låt dem vänta hundra timmar på spelningen så de skall köpa en massa öl, och så ut med dem igen och spola av. Repetera nästa kväll.
Eller ta Henriksberg, massa bra klubbar men inredningen är värre än ett slitet hotell i London. För att inte tala om den svampiga helteckningsmattan... Sticky tänker jag inte ens nämna. Eller Pustervik.

Jag vet inte hur man skall göra för att lösa knuten. Man kan ju inte gärna bojkota ställena, då blir det ju inget kvar. Jag vet inte hur man talar om för folk att de har dålig smak.

Eller vänta lite! Det finns en lösning! Låt gänget bakom GS2H dekorera alla stans lokaler! Hepp!

Tilsist:
Tack alla som var så snälla under mitt storstadsbesök! Tack till Send In The Clowns-Erik! (även om det inte var entré när jag kom så bugar jag för fritt inträde) Tack till Hatis Romans-Åsa! (gör fler låtar för fan!) Tack Cosy Den-Mattias! (roligt att ses igen men vi glömde skivorna) Tack till alla som kom fram för att prata! Tack till alla som ville ta bild på mig... eller ja, det där med att ta bild på lilla mig var bara märkligt... UPPDATERAT: Tydligen tog fler bilder än jag minns, tex Djungeltrumman. DE är överallt! (ni får bläddra runt lite för man kan inte länka till en enskild bild...)

Tillsist2:



Hej Storstadschickamodebloggen!

Tillsist3:
Har du inga planer för Midsommar, haka på till Emmaboda och Midsommarfestivalen! Jag tror det kommer bli väldigt trevligt!

Jerry Boman

Musik för värme.

0 kommentarer



Det är egentligen på tok för varmt för inomhus aktiviteter men om du ändå skall hänga inne så kommer här härlig musik att lyssna på. Lite tyska, lite franska och lite Yvonne:

Perrecy
The Smiths på TYSKA! Da ist ein Licht!

Automelodi
Gryma ljud och sång på franska. Lyssna på Schema Corporel.

Varm fin elektroniskpop. Passar perfekt i hettan.
Som en del i Yvonnepeppen inför lördag:

Littleredcorvette
Fin fin cover där. Det blir ju alltid bra när folk gör covers på helt eget sätt.
Även det andra är ju bra! Mer sång på franska!

Tillsist:
Fredag kan man springa sig svett mellan Musiken Hus och Henriksberg.
Och på lördag…på lördag… YVONNE! Send in the clowns här kommer jag!
Tillsist2:


Tillsist2:

Hatis Romance har gjort video till superhiten Indieland! Härligt!

Jerry Boman

Alltid missar man något...

1 kommentarer



Här är det alltså det som står skrivet på Anders tröja som är det märkliga...
Jag rodnar.

Jerry Boman

Cresendomästarna

0 kommentarer



Det blev ytterligare en sådan där kväll, en kväll när man undrar vad folk gör istället. Vad det egentligen är människor vill ha? Aha, hade inte "rätt" gubbe skrivit om Sunset Rubdown? Var du inte lite nyfiken ändå? Jag förstår inte hur du tänker.

Träffar Woody-Kim i trappan, han säger att han är väldigt glad att just jag är på Pustervik just den här kvällen. Jag blir ju såklart glad, fast ändå tänker jag att han kanske menar "Vilken tur att någon kommer överhuvudtaget". Det var inte annat än att jag tyckte lite synd om Kim för det är inte så värst mycket folk på plats när folket från Canada drar igång.

Men som de drar igång, här finner jag cresendomästarna! Flytta dig till en skog, gå gå gå och så öppnar sig den där perfekta gläntan. Solen står högt, naturen är på din sida den här dagen och du rusar ut. Allt är dit och alla andras på samma gång. Det surrar fort. Ut ur skogen strömmar mer människor och ni förenas i en stor dans. En lycklig stund av himmelsk pop, där nästa sekund alltid tar dig framåt uppåt.

Varenda låt är extranummer, fyrverkeriet slutar aldrig. Slingriga låtar, ibland kommer Robin Hood galoperade, tar dig på en resa med vind i håret. Stråhatten flyger av samtidigt som gitarrsisten ställer sig vid "extratrumman". Ju, det blir dubbelpukor och så börjar flickan vid synthen spela på en minicymbal. Ja, ni fattar, det bara ökar hela kvällen!

Sen får jag inte glömma Spencer Krug...japp det är han i Wolf Parade. Här sitter en kille och flyger fram över pianot, han röst pendlar högt och lågt. Ivrigt och angeläget berättar han skruvade historier, rösten blandar glam med mylla. Diamanter med potatis. Och samtidigt håller han distansen och ler. Han skiner, älskar att vara där med oss. Vi älskar honom tillbaka.

Nä, jag kan inte riktigt förstå hur det fungerar när det är typ 30 pers på Sunset Rubdown och runt 20 pers på The Brunetts tidigare i år. Jag kommer aldrig förstå.

När jag sedan går hem så kommer jag på var jag sett/hört/kände igen Camilla Wynne Ingr... Pony up. Lyssa på dem du också...

Tillsist:
Jag hoppar fast jag sitter ner, snart är det lördag och då spelar Yvonne! Pallar du inte åka till Stockholm för det så har ju Bonnie & Clyde släppfest på Henriksberg.
Och på fredag är det Picknifestival! Med sol!
Så spelar ju Navid på Musikens hus med eminenta Vit päls från Malmö! Och sen och sen och sen...

Tillsist2:
Det här var tråkig läsning från Fox Machine:

ATTENTION!!
Somebody stole our guitars from the backstage room at Uppåt Framåt, Göteborg, on Thursday night May 15th.

One black US Fender Stratocaster with white pickguard, serial no. 927196,

One black 1982 Gibson Les Paul Custom with three humbucker pick-ups and golden tuners, serial no. 82312667,

One sunburst Hagström HJ-600 in a brown Gibson Jumbo case and

One cream coloured Fenix jazzbass.

If you have noticed someone carrying or trying to sell one of these guitars, please get in touch with us immediately. We issue a reward to the finder or anyone who contributes to the recovery of these instruments. Call ****-******** or ****-****** Thanks! Fox Machine

Jag suddade telefonnumren men om du vet något hör av dig till bandet tycker jag! De har ju Myspace tex. Om du inte kan komma i kontakt med dem så dra iväg ett brev till mig så hör jag av mig till dem.
Stjäla instrument är lågt! Jävligt lågt!

Tilsist3:
Fick ett konstigt brev om att Hemstad bytt namn till Thailand... sänt sent sent söndag natt, så det kan lika gärna vara ett PR-trick.

Tillsist4:
Jag missade sista Klubb Populär i lördags ja... jag skyller på att jag inte vet hur många öl man skall dricka på en fredag...

Jerry Boman