Nyheter och fildelning.

Nu ger jag mig in i fildelningsdebatten...igen.


Från TV4 Göteborgs lokala Nyhetsmorgon 09.15 idag.

Undrar om det blir lika mycket liv som förra gången?


Ikväll: Sambassadeur på Kafe Stanna i Majorna. Finpop och kakor.

Imorgon: Hidden Cameras på Sticky. Kyrkligbögpop och allsång.


Tillsist:
Senaste, senaste nytt om Cosyden 18 november: Pipas!

Jerry Boman

Två killar.

Efter att ha varit inventarier på Klubb Populär så var det äntligen dax för Klas och Christoffer i My darling YOU! att hoppa upp på scen. Det och klubben i sig bollade upp för en av de bästa kvällarna i mitt liv.

Återigen denna Populär. Världens bästa namn och världens bästa klubb. Det är som att hänga i sitt vardagsrum med polarna, gamla som nyfunna. Det spelas musiken man vill höra, med några små smarta kryddningar här och där. För var annars kan man dansa sig glad till Heut' ist mein Tag med Blümchen!

Med grötrimstitlar som "Please don´t talk to me I fall in love so easily" och "My heart beats too fast for our friendship to last" fick MDY snabbt en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Det här är onelinerspop, pang på karamellen direkt. Ut kommer en staccatospetsig rakbladsstil som står för sig själv. Tonårsångest i ren form.

Klas och Christoffer älskar sina roller lika mycket som vi älskar dem. Säg den fest som inte vill ha de här två på listan. De kommer alltid vara underdogs. De kommer alltid vara på samma nivå som oss andra. Jag kan känna igen mig i deras musik, i den minimalistiska stilen. Den man tar till när man är sprickfärdig av tankar och allt måste ut på en gång.

Skivor sprutar de ur sig lika snabbt som låtarna. Tycker inte det var längesedan förra skivan släpptes på Röda sten.
Vilket jag inser att det är. ett roligt år går så fort, så fort.



Ja just det, innan det blev lördag var det fredag. Världens bästa bandnamn I Love You But I’ve Chosen Darkness på Pustervik.
Det var riktigt kassa. Jag är djupt besviken. På nätet lät det bra, men i verkligheten blev det bara mossig americaindierock av gubbar med för mycket fritid.
Man som sagt, världens bästa bandnamn. Eller som Dapony Bros-Emil uttryckte det:
"- De borde fan franchisa ut namnet till band som vill ha en bra låttitel! Så kan de leva på det och sluta spela!"

Tillsist:


Ostig video men rolig låt.

Tillsist:
Alltså, 100.000 besökare! Tack alla! Jag älskar er allihopa!

Jerry Boman

Andra bloggar om: My darling YOU!, Storan, Klubb Populär, Blümchen, Göteborg, Musik

Tvättstuga och poprealism.

Det blev ju precis som man kunde förvänta sig. ALLA älskar Kusowsky!
För det var faktiskt längesedan jag såg en “nästan” första spelning som genererade så mycket händer och dans.

Några människor på lilla planeten Pop har det så lätt för sig. Det bara kommer till dem och krånglar inte till det. En direktlänk mellan tanke och känslor.
Daniel Karlsson, sångare i Kusowsky, är sådan person. Precis som Alf har Daniel ”den bra poplåten” flytande i blodet.



Det börjar med vardagsrealistiska ”Jag fyller år”, en feelgood låt. Jag kan inte undgå att le, låten är en bagatell och jag gillar popbagateller. Låtar som beskriver känslan av oövervinnlighet, när livet är en nedförbacke och jackan passar precis.

Små sånger som spricker upp och motar bort dimman som omger oss. Som värmer dig och tar hand om alla. Blir våra kompisar och ringer mitt i natten och frågar hur det är. Låtar som lika fort som de kom försvinner igen, ett leende med efterföljande magsmäll.

Nästan varenda sång med Kusowsky är glädje, en sprittande framtoning och glädjen över att glädja oss. Det är klart det skaver på några ställen. Saker sitter inte helt men jag skiter i det just nu. Ut med Daniel och Co på varenda viktig scen i Sverige och ni kommer se en stjärna födas! Det här är klass!



Bäst är helt klart ”Dansa”. Med inledande ”Det är OK om du vill dansa, bara du gör det med mig. Du ska skita i dom andra, Ahhhaaaaaa!” (som jag missade att få med i klippet ovan) slår de undan mina fötter. Eldar upp min hjärna och jag har hittat en makalöst bra festlåt!

Jag bugar mig djup efter den här kvällen. Jag har fått en ny idol och ett nytt sountrack till mitt liv i nedförsbacken. Alltså den där backen som man vill skall vara där. En backe man kan dansa nerför.



Kvällen började i tvättstugan. Inte för att tvätt utan för musik.
Jo, nu har det hänt. Någon satte upp lappar och så var det dags för livemusik i tvättstugan.

Key, som egentligen heter Merethe Soltvedt, kommer från Bergen i Norge.
Alltid detta Bergen! Det kan omöjligt finnas något annat att göra där än musik. Det lär finnas fler replokaler än barer.

Hursomhelst så befinner sig Key i Göteborg just nu för att göra lite reklam för sin nya skiva ” Audio Charm Bracelet”. Låter lite Alanis.
Hon har fått låna/hyra en lägenhet på min gård och hur tackar man för det? Genom att spela i tvättstugan såklart!



Det är inte så mycket folk men det gör inte så mycket. Merethe är charmig som få och har några riktigt sköna låtar.

What's the point of raining on your own parade
Self sabotage is only a delay
The cards have been dealt so play the game

Som “Pep-talk-to-self”. Man kan sucka tungt åt människor som säger självklara saker, om de inte gör det på ett riktigt sätt. Merethe ler och gör det här på riktigt, det känns som personligheten Merethe kommer igenom. Hon är sån där och det är ju väldigt bra. Man kan ju behöva lite peptalk ibland.

Tvättstugan kommer aldrig bli sig lik.

Tillsist:
Ikväll: Bra musik med bästa bandnamnet, I Love You But I Have Chosen Darkness, på Pustervik.

Imorgon: Äntligen får Klubb Populärs inventarier Christoffer och Klas i My Darling YOU! hoppa upp på scen. Det var fanimej på tiden! Kommer bli a blast!

Jerry Boman

Andra bloggar om: Kusowsky, Key, Merethe Soltvedt, Klubb Populär, My Darling YOU!, I Love You But I Have Chosen Darkness, Pustervik, Göteborg, Musik

Mjuktuff.

Hårdrock kanske du förknippar med långhåriga, skrikiga killar och högljudda gitarrer. Band jag blir lite rädd för helt enkelt.
Det vill Göteborgsbandet Hellsongs ändra på. De har ”softat” till några av historiens mest spelade hårdrocksklassiker. För ett tag sedan släppte de en skiva och i början av november blir det skolturné i Västsverige och spelning på Jord i Göteborg.

Jag träffade Hellsongs i den tillfälliga replokalen och fick för första gången höra bandet förstärkta med stråkar. Mäktigt!


Inslaget sändes i TV4 Göteborg den 12 oktober. Kvart över nio varje vardag är det lokalt Nyhetsmorgon i TV4. Ibland är det musik.

Extra!
Här kan du titta på (och höra) hela Hellsongs version av Black Sabbaths Paranoid. Med stråkar!



Ännu mer extramaterial som du inte fick se i tv!
Iron Maidens Run To The Hills är väldigt, väldigt mjuk.



Så här tyckte jag när Hellsongs spelade på Skivhugget.

Tillsist:
I kväll går vi man ur huse för Kusowsky på Sticky.
Du kommer få en melodi i huvudet.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Hellsongs, Kusowsky, Göteborg, Musik

Vissla när du är glad!

Mitt huvud är ockuperat. Ursäkta röran vänner, med det är fullt i skallen just nu. Helt fullt av en sång, av en melodislinga. En slinga som visslas fram och som kommer sätta sig i ditt huvud också. Den kommer inte försvinna förrän Blossa börjar med sin glöggreklam. Hårda dagar.
Den kommer äta på dig samtidigt som den föder dig.
Och du kommer le hela vägen hem.
”Dansa” med Kusowsky har gjort militärkupp på mitt huvudkontor!

Okej okej, tänk dig följande: Håkan Hellström flyttar till Skåne. Det kanske känns ovant men alla är ju fria. Efter några år börjar han göra musik igen Kristian Antilla kommer ner och ta med sig några gamla discokulor och några skitiga gevär.
Hur skulle det låta?

Här kommer facit: Kusowsky.

Daniel Karlsson kommer från Karlshamn. Han flyttade till Göteborg för runt två år sedan. Staden påverkade tydligen honom. Efter ett år startade han upp sitt enmansprojekt Kusowsky. Mest för att alla hans andra band låg på is.

Resultatet är ta mig fan en popsmocka!

Jag hittade Myspace-sidan, hittade www-sidan, hörde låtarna och föll direkt. Det är väl egentligen meningen att man skall vara svår och tvär när man skriver om musik.
Ta in, tänka efter. Smaka och värdera det man hör. Vädra och andas in det nya.

Popsmocka!

Jag var tvungen att ringa upp Daniel.

- ”Dansa” är en känsla att man vill dansa. Jag fixade melodin och började skriva strofer till texten. Texten hänger alltså inte ihop utan är mer olika delar. Så den handlar inte om något speciellt, bara om att man vill dansa.

Det räcker helt utmärkt för mig, tack!

Hur låter Kusowskys historia?

- Ja, jag började med det här för ungefär ett år sedan. Spelade in lite låtar på min dator.
I januari skickade min kompis en skiva till Sticky och plötsligt ringde de och ville att jag skulle spela en vecka senare!
- Det blev full panik! Jag hade ju inget band, ingen tid att repa och ingen lokal.
Jag fick dra ihop några polare och vi repade en gång i ett vardagsrum, utan trummor. Trummisen fick trumma på bordet.

- Det var faktiskt på soundcheck som vi körde med alla instrument för första gången, och det var också första gången jag hörde mina låtar med riktigt komp.

På torsdag är det dags igen, på samma Sticky.

- Den här gången har vi repat. Och vi har en lokal att repa i.(skratt)

Daniel gör som sagt allt själv men på scen har med sig några polare. Från början var det meningen att de bara skulle vara med på scen men nu är de fullvärdiga medlemmar i Kusowsky.
- Jag vill att de andra tre kommer med idéer men eftersom det är mina låtar så bestämmer jag vad som går igenom. Men de skall känna att det är helt OK att tycka.

- På torsdag kommer vi faktiskt vara fem på scen. Jag har tagit in en polare till som ska spela lite munspel och annat. Jag vill hela tiden bygga ut med massa folk, kanske blås och så.

Sen till den viktiga frågan: Kusowsky??

-Namnet har en rätt fånig historia. Jag var i Tyskland med ett annat band för något år sedan. Vi satt och larvade oss, kom på olika namn till varandra. Jag blev Kusowsky.
-Det funkar väldigt bra, tex när man googlar så hittar man oss direkt! Nackdelen kanske är att det är svårt att uttala.

Jag tror vi kommer lära oss. Sprida ordet om Kusowsky. Missionera på gator och torg om hur det uttalas. För den här musiken kommer vispa upp dig. Kanske på samma sätt som den där Håkan en gång gjorde. Jag överdriver inte.

Som vanligt avslutar jag med den viktiga frågan: Vad skall man ha för kläder på sig när man lyssnar på Kusowsky?

- Jag har inga speciella krav, bara alla dansar. Men det vore kul om någon hade en sombrero!
Hatt eller inte, gå till Sticky på torsdag och skåda det bästa sedan skivat bröd!

Tillsist:
Glöm inte svara på frågan som ligger längst ner i förra artikeln.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Kusowsky, Sticky Fingers, Göteborg, Musik

Rysningar och en fråga.

Jag vet inte hur många timmar jag spenderar med att vänta.
Vänta på att komma in.
Vänta på en öl.
Vänta på en ledig toalett.
Sist men inte minst: Vänta på att bandet skall börja.

Vi kan ju räkna på det, du och jag:

Låt säga att jag i snitt springer på tre konserter i veckan, gånger 52 veckor ger 156 konserter. Ofta står det kanske "22.00" på biljetten, man fattar att det inte börjar då och kommer dit vid 23.
Sen får man kanske vänta till tolv innan det hela brakar igång.
Det gör 156 "väntatimmar" på ett år...6 och en halv dag! Typ en vecka!

Om sanningen skall fram så kan man ju hänga med sina polare den där tiden, dricka lite öl och kanske dansa lite men... 6,5 dagar!

Skönt då att det faktiskt finns konsertarrangörer som insett att jag inte orkar vänta mer. Som drar igång konserten på utsatt tid.
I lördags på Storan hände just det, tyvärr var jag ju så inne i att inget börjar i tid så jag missade förbandet/artisten Maia Hirasawa. Synd, för hon är bra.
Hur man än vänder sig har man...ja ni vet.



Annika Norlin hade lätt kunnat bli nya Lisa Miskovsky. Ni vet en artist som gör musik (eller får hjälp med det) fullkommligt perfekt att det blir tråkigt.
Norlin aka Hello Saferides musik är inte perfekt. Eller hennes texter är det inte iallafall. De svänger runt precis när man tror att man fattat. Snygga humoristiska svängar.

You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep

Här börjar det som vilken kärlekslåt som helst. Små vackra saker som får en att bli kär och skriva en sång om det.
Sen kommer svängen:

Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were, too
So I could fall in love with you

Kaboom! Första gången jag hörde "My best friend" började jag skratta, gråta och hoppa för det var så briljant!



Nu har Annika mer än humor att ta till. Hon kan verkligen skriva låtar som får mig att rysa. "Long last penpal" kanske inte är meningen att vara "rys" låt, men i lördags kunde jag knappt stå på benen. Annika och Maias duett är så vacker, så vacker. Och väldigt sorglig, om hur vi alla vill vara någonannan. För vem har inte skruvat lite på sanningen för att skapa sig ett intressant liv?

Jag kan inte riktigt bestämma mig vilka låtar som är bäst, de snabba klappvänliga eller de sköra långsamma. Hon är ju så förbannat bra på båda!
Jag kan faktiskt inte komma på en enda dipp under den långa stunden (hon blev inropad tre gånger!) konserten höll på.

Tack Annika, du gjorde allt rätt...fast du gjorde fel.

Tillsist:

UPPDATERAT!

Omröstningen blev följande:

Ska jag prata med Hemstad?

Ja, kolla hur landet ligger. 0%
Ja, ni skall prata politik. 13%
Ja, ni bör prata om djur. 27%
Nej, de vill bara ha PR. 7%
Nej, jag gillar inte Hemstad. 20%
Nej, du bör fråga efter Tomas Ledin istället. 33%

Humm jaha. Jag som var sugen men men era ord är min lag.
Jag skall alltså försöka få tag i Mr Ledin. Herregud!

UPPDATERAT!


Jerry Boman

Andra bloggar om: Maia Hirasawa, Hello saferide, Hemstad, Göteborg, Musik