Musik man kan skära sig på.

Den fyrkantiga tegellådan har noll/zipp/nada utsmyckning. Röda sten är bara rakt och pang på verkligheten. Som en smocka utan teknik.
My darling YOU! är lika våldsamt raka. Klas och Chistoffer slår till en mitt i nyllet. Ramlar rak ner i realiteten. Inga konstigheter helt enkelt. En gitarr, en bas och så lite sköna förinspelade trummor och stålsågs synthar. Det är musik man kan skära sig på.

Det är släppfest för My darling YOU!:s nya skiva "The winter will take us all". Utanför har vintern tagit över bron, älven och alla på väg till eller från. Innanför är det välkända ansikten och jackan på.
De korta korta setet, med korta korta låtar, är riktig trevligt. Killarna har tagit sitt sätt en nivå högre. Det är säkrare, bättre och extra allt. Eller kanske extra avskalat delux.



Klas sjunger mycket om fester. Saker vi kan känna samröre med. Om den där kvällen som skall bli så bra men slutar med en skadad skalle och trasiga drömmar. Det är väldigt känslosamt. Man trycks ner samtidigt som någon håller en hårt, hårt i armen.
Alltihop slirar runt som en nybliven femtonåring på en moped i färd med att förstöra traktens bästa golfbana. Det gäller för de rika att inte känna sig säkra. Med MdY! kan ingen känna sig säker, närsomhelt kommer den perfekta melodin. För att i samma sekund försvinna in i ett "Blablablaaa". Att försvinna är popens innersta väsen. Inte stå still och aldrig stelna.



Tillsist:
De nya nattvagnarna som skulle vara precis som på dagen blir jag inte riktigt klok på. Någon tänkte tanken men kom inte riktigt hela vägen. De går ju precis som man villa att de skall gå...en stund. Sedan är allt som vanligt igen och vagnen stannar för att man skall tvingas byta.
Jaja, det motverkar alla som tänkte sova på vägen hem.

Jerry Boman