Det finns en gata där alla kan mitt namn.

3 kommentarer



Jag är uppväxt bara kvarter från min lilla stads store son, Per Gessle. I Halmstad är han fortfarande kungen av pop, vad resten av Sveriges popcredsnubbar än säger. Det är helt legitimt att på sommaren veva ner bilrutorna, dra på stereon för fullt och ladda in en kassett med Gyllene Tider. Ingen höjer ett ögonbryn, man tycker snarare det är en självklar hyllning till "den store sonen".
Det finnes en kärlek till Gessle i Halmstad som tar sig lite märkliga uttryck, se bara den underbara Gyllene Tider/Roxette parodin "Join the Flumride" (med Per själv i en av rollerna, som biografvaktmästare).
Någon har sagt att om man blir en karikatyr, en parodi, så har man gjort något viktigt. Om folk lägger ner så mycket möda att man gör sig lustig över dig så måste man vara verkligt viktig.
Nu behöver man ju inte håna någon om man vill hylla dem. Det är ju bättre att bara ärligt hylla dem.

Göteborg har Håkan. Ja, för man behöver inte längre säga att han heter Hellström i efternamn för han är Håkan med hela svenska folket. Även om Håkan gjort lite svenniga utflykter till scenen på Skansen så är han älskad i Göteborg.
Göran Johansson och Göteborg & Co dansade nog segerdansen när de hörde "Känn ingen sorg för mig Göteborg" första gången. Att det fanns en kille som sjöng om Göteborg, som var yngre än 60! Och alla älskade honom.
Killar som Håkan kräver hyllningar.

I april i år slogs Adam och Love i fina bandet Salty Pirates av att de verkligen gillar Håkan Hellström. Eller de hade nog fattat det tidigare men kände då att något måste göras. De var tvungna att dela med sig av sin kärlek till Håkan. En ärlig hyllning till Håkan.
Bandet Almedal bidades.

Adam och Love:
- Håkan Hellströms musik och texter har naturligtvis betytt mycket för oss, och vi gör denna musik för att beskriva det. Vi känner att det är det rakaste och mest uppriktiga sättet att göra det. Mycket sägs ju hela tiden, vi ville göra något mer konkret. Vi hoppas det hörs vad vi vi vill säga. Förstås vill vi ju att Håkan ska höra det. Det är ju till honom.

Jag skickar ett vykort för jag undrar så. Det tar en stund att få svar från Almedal. Men när sedan svaren väl kommer så påpekar Adam och Love att de svarar gemensamt på det mesta för att de är "rörande överens". Det är fint.

Om man döper sig till en stadsdel i Göteborg, må vara att den mest består av industrier, så blir ju den självklara frågan var det är vackrast i Göteborg.
Var finnes ert Gullbergs kaj paradis?
Och plötsligt var de inte så eniga längre.

Adam:
- Majorna. För känslan av det gamla arbetargöteborg.
Love:
- Svårt. Men Gamla Masthugget vid Slottskogen. Utsikten över Göteborg, landshövdingehusen och den genuina göteborgskänslan.

Det är ju klart, det här med platser är ju individuellt så man kan omöjligt tycka lika.
Men när det gäller vilka band som är underskattade i Göteborg blir enigheten påtaglig igen.
Stans bästa band river upp en. En stund av svärta kan man utläsa. Lite upprördhet att alla hyllas hela tiden.

Adam och Love:
- Egentligen känns det inte som om det finns något speciellt underskattat band från just Göteborg, kanske snarare tvärtom.
Men fler borde förstås lyssna på Franke och Salty Pirates. Och förresten borde alla se och höra Utah Rangers!

Jag avslutar med lite snabba, men stora, frågor.

När känner man som mest?

Adam och Love:
- När våren kommer känner man alltid mer. Kärleken känns alltid. Och när någon i ens närhet försvinner.

Identifierar ni er med hundar eller katter?

Adam och Love:
- Ja. Ni kan hata oss om ni vill. Det är lugnt. Vi är inte långsinta.

Vad skall man ha för kläder på sig när man lyssnar på er?

Adam och Love:
Man ska har på sig precis vad man vill eller vad man har. Kom som du är. Och så är det med det!

Almedal kan man lyssna in här. Och jag hoppas verkligen att vi alla får se dem på en spårvagn någonstans.

Adam och Love:
- Spelningar kommer med all säkerhet att bli av, men vi har inte letat eller spikat något ännu. Så blir det en skiva också. Det kommer finnas fyra låtar på hyllnings-epn som ska släppas i sommar, kanske förr. Efter detta kommer vi köra vidare med Almedal, men det återstår att se precis vilken form det kommer ta.

Om Almedal är pojkar i för stora skor återstår att se, men jag vill att de lyckas. Om inte annat för att det är fint med kärleksförklaringar. men ingen vet vad som händer. Plötsligt hamnar man väl under en spårvagn för Vasastan är som Chinatown.
Då hoppas jag att jag lyssnar på Almedal.


Tillsist:
Dagens sida på nätet måste bli den här. Sätt dig i lugn och ro och läs igenom alla texterna. De tar tag i dig jag lovar. Han är något speciellt den där Håkan...


Jerry Boman

NYHET: Fotoblogg på nätet och i din telefon.

1 kommentarer



Jag har blivit med Fotoblogg!
Nu kan ni följa med lite mer direkt från konserter och annat jag är på.
Det funkar som så att jag sänder in bilder från min mobil som då hamnar på en sida. Enkelt och nästan som direktsänding.

Platsen för det hela är den här. Du hittar i fortsättingen samma länk ute i spalten till höger under rubriken Fotoblogg. Klicka på den så ofta du vill!

Om du har en mobil med WAP så kan du skriva in

http://kompis.nu/mb.php?user=Jerry

(var noga med att det blir stor bokstav i Jerry). Där kan du se bilderna jag lägger upp på Fotobloggen direkt i din telefon.
Enkelt och nästan som direktsänding rakt in i din telefon.

Detta Internet!

Jerry Boman

En förväntnig slår in. Eller två.

1 kommentarer



-Ha inte några förväntningar.
Erik Halldén är en ödmjuk snubbe. Han skryter inte. Han kommer till Gamlestan för att spela, trots att han skall jobba i Stockholm både samma dag och dagen efter. Tyvärr har jag stora förväntningar. Som ni vet gillar jag Erik, och då kan jag inte tänka på annat än att hans musik är bra. Och att konserten blir bra.

Vi börjar med en rent av superkass grej. När klockan är "jag-har-väntat-i-timmar-här" så sänker Mattias stereon i foajén på Underjorden.
-Är det OK om vi väntar lite så det kommer lite mer folk. De sitter och kollar på CL finalen och säger att de kommer efter den?
Va fan svarar man på det? Klart man inte vill vara elak och strunta i folk, men samtidigt är det lite respektlöst. För vi är ett gäng som väntat väldigt länge!

Tillslut,när den avart inom mänskligt beteende som kallas fotboll är avslutad, kör Erik igång.
-Ha inte några förväntningar.
Men än en gång bevisar Halldén att han borde vara på alla ställen med scen! Med en grön "sex-stycken-för-niohundra-spänn" ukulele berättar han fina fina historier. Inte lika mycket ironi som Jens, lite mer svärta. Även om han själv kallar sig popens svar på Stefan och Krister.
I Saltsjö Duvönäs 01 börjar vi spontanvissla och Erik tackar. Det är så trevligt att jag önskar att han satt i mitt kök varje morgon och spelade, det skulle göra livet lite lättare.
Allt detta kommer till med bara en grön ukelele och en röst som bilvit ännu bättre sen förra sommaren.
-Ha inte några förväntningar.



Både Erik, Jens Lekman och Suburban Kids har en sak gemensamt. De inspireras. När de berättar sina små historier inspireras de av livet. När de uppträder inspireras de av publiken.
Men mest inspireras de nog av Don.
Don Lennon.
Med presentation som "Musikens svar på Seinfeld" pluggar han in sin gitarr och börjar.
Jag är såld direkt, visst det är en sak att höra det hemma men att se det live...Wohow!
Han är svinrolig och skriver låtar som det vore av eld. Det brinner av iver att berätta, utan att bli någon rasspig gammal gubbe. Sångerna är vassa men ärliga om alla små saker som sker. Vi får följa med ner i en källare i Boston och en skum konsert. Han ger en känga till nya artister som bara pratar om sig själv i "My Debut Album" och ger oss kompad standup i "What SNL Stands For" (Saturday Night Live).
De svänger!
Jens sitter i publiken och ser ut att mysa.
Till och med när gitarren lägger av finner han sig och gör om låten live så den passar till den trilskandes sladden.
Jag frågar mig verkligen, precis som Irene-Bobby, va fan Don gör långt ute i Gamlestan. Han skall ju vara inne i stan! Alla skall lyssna och kolla!
Sist kommer genrens utveckling. I "Dance Music" blir han en levande sampler och låter allt i munnen bli ljud. Uppfriskande!

Som tur är för dig och mig får du en chans till att se Don nära dig. På lördag är det dax igen på Pustervik. Irene lirar också så det är ju upplagt för en helkväll i den bra musikens tecken. Irene som sitter och klämmer på helt galet bra låtar, nu har vi chansen att höra dem!

Tillsist:
Kolla in kommentarerna i förra inlägget här på bloggen! Verkligen underhållande!

Jerry Boman

Datorhuvuden, skogar och stenhårda grejer.

4 kommentarer



Måndagen den 15 maj på Pustervik börjar väldigt fint. I entrén får man välja en skiva att ta med sig hem. Det ligger en bunt i en liten låda.
Jag vill ha en blandskiva från Koloni. Men man måste välja omslag och alla är lika fina så det blir så svårt så svårt. Men jag blir på väldigt bra humör där vid lådan. Det ligger så mycket kärlek bakom de här blandskivorna, både i innehållet och i omslaget. Tack.

Blandningen av människor vid baren är väldigt rolig. Här trängs "Skosnöre-popers" med "Praktiska-ryggsäckar" och "Cyborger". Det kanske är det här samarbetet mellan Cosy Den och Koloni som lockar alla grupperna. Bara trevligt!
Lineupen denna kväll kanske ger cyborgerna lite mer än de andra till att börja med, först ut är Robot Cowboy.
Jag vet inte ja. Musiken är rent kass. Verkligen, idiotmusik från staterna. Killen är från Amerika men pluggar i Göteborg. Lite Devo, lite surf och mycket trams.
Det som gör det någorlunda kul att kolla på är att han har en Imac på huvudet. Och sidekicken har en datorskärm i guld på skallen.
Visst det är jätteroligt, jätteroligt killar. På typ ett dagis.
Nä men allvarigt talat, musiken var så kass att jag inte kan ta sånt här till mig.
Jag drar ut kontakten och loggar ur. Zawapp.

Torka lite svamp.
Åk ut till ett enslig torp i Smålands mörka skogar.
Glöm allt vad du lärt dig om tid. Käka det som naturen ger.
Då kommer du låta som Lava.
Gruppen är från Göteborg och kallar sig experimentella. Det är synd för det skämmer nog en del. För det är riktigt bra drömmusik! Hansson & Karlsson mitt i naturen på en annan planet.
Låtarna tror jag var tre till antalet, riktigt långa var de iallafall. Och så gick de in i varandra så det var lite svårt att ha koll på, men det gjorde för en gångs skull faktiskt inte ett skit! Jag stod där med ett fånigt leende och bara njöt.
Allt var slowmotion och det var fortfarande ljust ute.

Efter de här höjdarna och lågmärkena och diverse tekniskt strul så blev det Ulrikas tur. Jag har längtat länge länge!
Compute är mitt nya Robot. jag har sagt det förr, men nu märker jag att jag gillar det nya bättre än det gamla. Det är smartare texter, inte så mycket nörderier utan stenhårda grejer som fan är på riktigt!
Dans och bas trängs med snygga melodier. Och så Ulrikas röst, jag kan inte sluta tjata om den, den är helt underbar! Penetrerar skottsäkra ytor av mig, och borde användas av NASA som förstärkning på rymdraketer. Att det sedan är bra text blir bara ännu bättre.
Mot slutet kommer den, den utlovade Brainpoolcover ! Jag ser Mattias på andra sidan scen explodera i ett lyckorus, precis som han förmodligen ser mig också göra. "Some Days Are Made For Smoking" är väldigt lyckad i Computes version! Hon har gjort om den och ändå behållit Kask och pojkarnas naiva upplysningspop. Tack för smarta covers!
Nu kommer jag starta namnlistor som säger "Spela in Some Days Are Made For Smoking NU, Ulrika!" Och ring Janne Kask, för den duetten hade gått till historien!

Efter det är jag tvungen att gå, så det blir det sista jag ser och hör.

På det hela taget var det en väldigt bra kväll, jag ser fram emot fler samarbeten mellan Cosy Den och Koloni, man har så mycket att lära och det vidgar ens vyer. Jag, precis som många andra, behöver få lite mer konstmusik kastat i nyllet.

Nu sitter jag i standby-mode inför onsdagen i Gamlestan. Don Lennon får starthjälp av ingen mindre än min favvo Eric Halldén! Ibland är saker för bra för att vara sanna!


Tillsist:
Jag hittade Jorden slängd på Hisingen.



Jorden kastad bredvid en återvinningstation.
Det är tänkvärt.
Jorden kan vi inte återvinna när den är förbrukad, vänner.
Tänk på det när du kör bil, kastar papper och krossar glas i parker!

Jerry Boman

Typ Robot.

0 kommentarer



På måndag är det stor baluns på Pustervik, eller ja man kan kanske kalla det minifestival. Den har kallats "typ Robot" fast det spelar inte så stor roll vad den heter, spelar gör i allafall Robotnicka, Robot Cowboy, Compute och Lava.

Jag drog iväg några frågor till min favvo-elektronika-pop-drottning Ulrika Mild aka Compute. Och nyss hemkommen från Tyskland och spelningar med Jens Lekman svarade hon såhär:

Senaste skivan upplever jag som lite mörkare än det andra du släppt. Stämmer det tycker du eller pratar jag bara strunt?


Nä, det är inte bara strunt.. Ville ha in mer tyngd och bas i musiken, det är nog det suget som gjort att den låter lite mörkare.

Hur har det gått i England, du har ju spelat en del där?

Den respons jag har fått där har varit positiv, men jag har inte direkt sprungit benen av mig därborta. Ska försöka styra upp några spelningar där nu i sommar, hoppas det blir av.

Vad händer framåt. Spelningar, skivor, låtar, sammarbeten?


Det har varit en hel del samarbeten nu på sistone, det är kul att hoppa in på andras grejer, blir ofta ganska stor skillnad mot det jag gör på egen hand. Däremot har jag inte haft så mycket tid över att göra egen musik vilket såklart känns lite ångestframkallande. Men i sommar ska jag ha semester för första gången på en herrans massa år, jag har höga förväntningar på nya produktioner.

På måndag är det Pustervik som gäller, vad kan vi vänta oss?

Jag tar med mig minst en person till, förhoppningsvis två om Renée hinner färdigt med sin tenta eller ej idag (söndag) och hinner köra ett rep. Ska försöka repa in en Brainpoolcover, det vet mina kompanjoner inte om än, men jag tror det blir en glad överaskning för dom.

Sista, och viktigaste, frågan: Vad skall man ha för kläder på sig på måndag?


Eftersom det är en måndag behövs alla små bäckar av glädje för att få oss att glömma att en ny vecka just inletts. Jag röstar för att du plockar fram det finaste du kan tänka dig ur garderoben.


Måndag gäller alltså, Cosy den och Koloni har fixat och vi står ju såklart på led utanför eftersom båda har gängen har erkänt god smak. Och Compute har varit super förr.

Han till vänster bör stanna upp.

1 kommentarer



Som sagt: det är en väldigt god tanke. Att sätta ihop två klubbar under samma kväll. Det borde om inte annat få människor från olika musikaliska kulturer att mötas. Pop möter Synth.
Tyvärr verkar vi alla vara väldigt inne på vårt skrå. Pop dansar och Synth dansar i varsin del av världen. Vi blir vid vår läst.
När Klubb Populär och Synthklubben delar på Storan, uppe och nere, möts vi mest på toaletten. Den ligger på gränsen mellan de två världarna och alla måste ju gå dit för eller senare. I lukten och röran runt porslinsgrejjerna kan vi äntligen mötas. Pop och Synth på samma ställe. Kissa förenar.


Jag kan ta det på en gång. Så jag får ut det. Så ingen därute tvekar längre.
Jag tycker Disco Digitale gör bra musik. Det är inte i Thermostatic klass, men de spelar på samma planhalva i alla fall.
Disco Digitale gör charmig datorpop som jag vill dansa till. Står i min lägenhet och drömmer mig bort till stora scener med mig nedanför. Jag hoppar och svänger med armarna i den där drömmen. Ovanför mig står ett coolt band och spelar Nintendo-nydisco.
Detta är alltså bara en dröm. Saker som jag fantiserar ihop när jag hör DDs skiva.
I verkligheten är bandet inte alls lika bra.
Visst, man skall bedöma saker efter deras musik men en konsert är mer än musiken.

Jag vet att man få göra som man vill, att det är roligt när man blir överraskad av att bandet inte alls var så som man trodde.
Men.
DD på scen är en väldigt konstig upplevelse. Vi har en salt, sval snubbe som står längst bak och verkar sköta det datoriserade. Han sjunger också med robotröst ibland. Körar och förstärker med den datoriserade.
På höger sida, sett från publiken, står en tjej som sjunger bra. Men tyvärr får hon ta alldeles för lite plats.
För till vänster står en snubbe som ramlat ner från Chalmes spexet. Det vevas med armarna och hoppas runt på scen mest likt ett pass på Friskis. Ett klädbyte hinner han också med. Phu.

Den där killen till vänster förstör mer än han tillför. Tjejen till höger verkar mest rädd för honom, hon sneglar hela tiden mot hans håll som för att kolla så hon inte gör fel.
För killen till vänster är han som bestämmer, det märker man. Om jag får tycka vad jag vill och det får jag ju göra här, så tycker jag att han skall lugna ner sig några takter. Försök att se sval ut. Det är musiken värld!

Så bara för att göra det klart igen coh så att ingen tvekar. Jag säger det igen. Jag gillar Disco Digitale. På skiva. Och i mina drömmkonserter.



Band ett denna kväll är My Observer.
Det framträdandet innehöll lite för mycket dansmusik för att jag skulle bli glad. Faktiskt innehöll det mest grymtade folk i publiken. Roligt när folk låter som grottmäniskor!
MO harvar runt i trakterna till tung dansmusik. Lite delar av rajv, lite lysande stavar i mörkret och lite Docklands på 1990-talet.
Killen på gitarr är i allfall rätt skön, han kryddar till den annars rätt smaklösa musiken med sköna ljud.
Skojigast och det som får mest uppmärksamhet är när datorn som gör det fina bildspelet (alla band borde kolla på My Observer och lära sig hur man gör sin musik snygg visuellt!) brakar sönder. Vi får se alla upptänkliga felmeddelanden och muspekare som far runt som en gren i storm. Riktigt underhållande och det drar ner en del applåder! Aldrig har en blåskärm känts så rolig!
Mest tycker jag synd om dem för att där bildspelet/videoinstalationen var riktigt snygg!

Resten av kvällen innehåller mest dans, dans och dans. Den söta dansar så fint och jag blir tvungen att dricka vatten för att orka med.
Det är riktigt bra musik som spelas och alltid lika roligt att dra iväg näven i luften och skrika sig hes i Hidden Cameras ”Ban Marriage”! Eller idiotdansa till den nya tidens poppärla från Timo ”Fear No darkness, promised child".

Nu tar Klubb Populär sommaruppehåll, Anders skall väl hänga på Tjörn eller nått, och jag kommer längta efter återkomsten. Det är sagt att det sker i slutet av augusti.
Då bestämmer vi det va? Vi hänger på låset i augusti eller hur?

Tillsist:
Jag tycker synd om Peter 5jöholm. Den historia om den trasiga digitalportan som tog sönder din karatelåt är så tråkig. Jag vill väldig gärna höra mer av dina låtar och det vill alla andra också! Hoppas du får ihop den!

Jerry Boman