Pop, pop, puff...Borta!

”-Det är vi som är Salta Katten och vi kommer från Laholm med omnejd”
Platsen är nya klubben "Thursday Im In Love" på Respekt och det är snubblande nära buskis när Salty Pirates från Halmstad/Göteborg ställer sig på scen.
Men piraterna reder ut det hela och jag kan gärna stå ut med lite buskis om den serveras av människor som gör bra pop. Jävla bra pop.

”Sjung-a-med” -texter och ett evigt sökande efter den perfekta ”la-la-la-laaa” refrängen premieras. Redan i inledningslåten, I lost my virginity to the voice of Per Gessle, är bandet uppe på tå.
Jag vet det är en recensions klyscha men här är det på riktigt, frontlinjen är verkligen uppe på tå. Ser egentligen skitlöjligt ut men….villjan är stor och det lönar sig.
Det är naivt , frustrerat och skönt avslappnat med ett ”gött” blås. Vi är tillbaka i popsånger från runt -94. Tyvärr är det lite ojämt, kanske beror det på för lite material eller jag vet inte. Men det kommer nog att ta sig! Piraterna är här för att stanna!
Oj jag känner att det här inte blev så bra skrivet… Vad jag vill ha sagt är att det var verkligt bra. Inga metaforer, bara popmusik som går sönder framför oss. Hur fasiken förklarar man det?
Pop-pop-puff-borta.
Hur de tre personer som satte sig på golvet framför scen tänkte förstår jag inte…..



Jag undrar om Ola Salo, när han skrev ” Clamour for glamour”, kunde föreställa sig den i munnarna på ett killgäng på väg hem från krogen 04.55 en torsdag?

Claim to fame,
Clamour for glamour!!!
Oh padeo oh pa padeo!!!
Claim to fame,
Clamour for glamour!!!

Glam i fotbollshuligan-version! Stor humor!

Ikväll blir det Matti Alkberg på Pustervik.
Killen har ju ändå gjort den första punkskivan där barn är med i tacklistan!

Ses där!

Jerry Boman

Ett "Aaaa-aa" betyder så mycket.

I somras så stod två av mina favoritartister på samma scen, The Hidden Cameras och Jens Lekman. Joel Gibbs ljusa röst blandades fint med Jens mjuka, mörka toner. Det var som himmeln besökte mig då.
Jag funderade på om det möjligtvis kunde finnas någon som slängde ner dessa två män i sin mixer och lät ny musik komma ut. Kanske kryddade med Beach Boys och Magnetic Fields.
Jag kom inte på någon som gjort det, men tyckte det var synd för det kunde blivit bra.

Nu har tydligen någon hört mina böner! Han kallar sig Pet Politics, men på dagarna så kan man ropa på honom med namnet Magnus Larsson.
Fantastiskt vackra poplåtar med "Aaaaa" körer från skyarna ovanför Göteborg.
Den första minuten på låten "The ghost Mary and her friends" är ren orgasm i mina öron. Herregud hur gick det till, Pet Politics har tagit över hela min mp3 spelare! Jag måste ha mer mer mer!

Lite låtar och annat hittar du på Pet Politics Fin hemsida.

Annars är det inte mycket med musiken just nu... En svacka typ. Men nu är hösten här och då tar jag nya tag.
Klart man vill krypa in i ett svart hål när det regnar utanför, så länge det spelas bra musik.

Jerry Boman

Jag är en ny människa....igen!

Det var nog 2000. Jag satte mig, själv, i bilen en vardag efter jobbet och körde hela vägen från de mörka skogarna i Småland till ljuset i Malmö. Det var nämligen byggdens söner som blivigt stora och fått plats på Stor torget.
The Ark slog mig till marken den gången. Fast samtidigt flög jag. Ola Salo var världens sexigaste kille och jag var kär. Med endast en handfull låtar var The Ark reda att ta över hela mig. De förändrade verkligen något i mig då.
Den ensamma resan hem i den mörka natten gick med ett stort leende på läpparna.

Det är 2005. Jag har satt mig på tåget från Göteborg till Malmö. Den södra staden har fått nya söner och de är ännu större än förut. Platsen är den samma, det stora torget.
The Ark slår mig till marken den här gången med! Jag svävar! Fast Ola inte lockar lika mycket längre är han den sexigaste killen jag vet. Antalet låtar har utökats och nu mer än någonsin fattar jag.
The Ark har ändrat hela mitt liv och gör det varje gång.

Skall jag vara ärlig trodde jag faktiskt inte bandet skulle hålla så här länge men låtarna fortsätter att komma. De verkar inte finnas något slut på de där bombastiska, glittriga tonerna.
Poparmen åker upp i luften och det är eufori (jag gillar inte det ordet men här funkar det) utan blås. I alla fall fram till sista låten, Calleth you, cometh I, då det bli förstärkning av bland andra Stefan Sporsén. Ni vet han som lirar med allas vår Håkan.
Skönt är också att se Jepson. Han har tonat ner sina poseringar och på köpet blivigt en gitarrist av guds nåde. Kom igen! Hur gick det där till ? Mannen, myten och DJ Påskhare blev i ett sving stor. Härligt!

“It takes a fool to remain sane” är bland de finaste låtarna jag vet.

And if you think I´m corny
then it will not make me sorry
it´s your right to laugh at me
and in turn, that´s my oppurtunity
to feel brave

Så där förklarar man vad allt, ALLT, handlar om. Låt alla vara. Jag tror jag hade glömt det en stund. Ola påminde mig igår igen. Tack.

Efter konserten blir det kramkalas med de andra som var med. Fast det verkar som de inte riktigt förstår. Kanske för att de fegat och stått långt bak. Glam och nybarrock skall ju såklart upplevas in närheten av scenkanten!

Nu längtar jag hem så jag än en gång kan frossa i Arks skivor. Resan hem i morgon kommer att gå som en dans.

Jerry Boman

Dans, glädje och rosevin!

Det creddiga nöjestidningen har "smygläsing" vid Järntorget. Lokalen är fylld av killar i rakade skallar och tjejer med "helt rätt läppglans". På väggarna hänger tavlor med bilder på hundar.
Jag är rädd för hundar.
Jag är rädd för flickor med läppglans.
Jag är livrädd för killar med rakad skalle.
Men ändå står jag där. Hemstad skall spela och såna stora händelser får man bara inte missa.

Det finns en lång lång historia om hur Hemstad blev till. Jag vill höra den och lyckas samla killarna i bandet i en trång korridor bakom scenen på Respekt. Logen är proppfull med "andra" människor så där kan vi inte vara. Det är inte helt lätt att fösa ihop alla på ett och samma ställe.
Vi sätter oss ner utanför spritförrådet. Men eftersom vi alla är snälla killar så låter vi det vara, även om dörren är olåst.
Efter att några "konstflickor" stökat runt där vi sitter och samlat ihop sina svart/vita bilder och några lysrör så kan sagan om Hemstad berättas. Orgelfantomen Christian Magnusson börjar.

- Skall jag ta den långa versionen? Ok... Hemstad bildades 2002 tror jag det var...........

Ja historien är verkligen lång lång. Man kan sammanfatta det så här:

Först fanns Gypsies On Holiday i Kungälv. Några av medlemmarna gillade varandra så mycket att de stannade kvar extra länge i replokalen och spelade lite ihop. Det är alltså 2002 vi snackar om här.
Christian hittar en orgel hos Returvaruhuset i Stenungsund. Hans farmor sköter om stället så Christian kan efter en kort stund lämna lokalen 50 kronor fattigare och en orgel rikare.
Orgeln flyttas till ett kallt och fuktigt torp och blir ostämd. Man bestämmer sig för att flytta från torpet.
En hemastudio fixas samman och EPn "Det brinner i knutarna" spelas in och släpps på egna bolaget "Minipenis records". Christians "juveler" får bli logotyp.
Hemstad består vid det här laget av John Kärrbrink, Christian Magnusson , och Viktor Sultan. Stefan Strömberg (numera "Agent Simple-Stefan") är med och spelar live.
Skivan släpps på Elektriska midsommarfesten 2004 och säljer.... så där.


Vid den tidpunkten görs det numera klassiska "Pizzagiget" på Kungälvs pub & pizzeria. Det är en formidabel succé. Det går så bra att en kille vid namn **** (jag suddar ut hans namn får det är lite pinsamt ändå) får gå hem med en kvinnlig A-lagare vid namn *** som är 45 och stammis på pizzerian.

Christian: - **** gick på toaletten och när han kom ut hade alla gått hem. Kvar var bara ***. Killen hittar inte sina nycklar och börjar då limma på A-lagaren för att på så sätt få någonstans att sova.
John: - När de väl kom hem så låg tydligen A-lagarens man och sov i sovrummet...
Alla: - VAD HÄNDE SEN DÅ!
John: - Nu får vi nog fortsätta med sagan om Hemstad istället va ?
Alla: - NEJ!


Tillbaka till storyn. Inför en spelning på Sticky Fingers hösten 2004 värvas ca 6 nya medlemmar. Giget går så där, enligt bandmedlemmarna.

John: - Det var de sämsta spelning vi gjort!
Jonas Algården: - Äh den nyligen i Vänersborg var sämre.
John: - Nej där var vi bra men publiken dåliga. På Sticky var fan vi dåliga.
Christian: - Vi hade tolv minuter och ville så mycket. Vi låg mycket på golvet och så.

Efter det går det bättre och bättre med en spelning på Uppåt framåt och en på Storan.
Så landar vi i nutid. Bandet består numera av:
Christian Magnusson - Orgel
Emanuel Hallongren -Trummor
Karl Ander - Gitarr
Viktor Sultan - Gitarr
David Chocron - Trumpet
Jonas Algården - Sång och tamburin
John Kärrbrink - Sång och tamburin
Antonio Hallongren - Bas
(Jag tror det är alla. Det är väldigt mycket folk och inte helt lätta få kläm på vilka som är med och inte.)

Tänk nu på att det här var den korta versionen av sagan, svaret jag fick var minst dubbelt så långt. Sällan har en så kort bandhistoria varit så svår att berätta.



Hopp till Respekt och "smygläsningsfesten". Det är inte en lätt uppgift bandet har när de ställer sig på scen.
Men det blir en hel del glada miner när det hela eskalerar genom låten "Kasserntorgets charkdisco". John och Jonas tamburiner bildar en mur av glädje och oförvrängd framåtanda. Det här är soundtracket till den bästa dagen i ditt liv!
Det är ingen sång utan bandet talar genom Christians orgel. Emanuel Hallongren trummar på som en soldat för sitt land.

John: - Orgeln är vårt viktigaste instrument. Helt klart. Den är vår röst, vårt allt.
Jonas: -Jag tycker tamburinen är viktig....
David: -På plats två kommer iallfall trumpeten.

Frågan är ändå om Hemstad är på riktigt. Lyssnar man på dem så börjar tanken komma upp. När man ser dem så blir man lite undrande. Och träffar man dem så tror man sig veta helt säkert, det här är bara ploj och ett skämt. Ett slag i magen på alla som försöker.

John: - Vi är allvarliga, fast vi vill att alla skall ha skoj. Vi tänkte först bara vara skojiga och ha en dansshow till gigen. Men vi skippade det. Vi vill att alla skall ta oss på allvar men ändå ha skoj. Det skall vara dans, glädje och rosevin!
Jonas: - På Storan, när vi spelade innan Jeans Team, så blev det lite dans i publiken. Det var härligt att se! Hemstad är indiedans!
Christian: - Vi vill vara ett soundtrack till Göteborg! Till staden!
John: - Man skall i allafall se oss som seriösa. Det är viktigt!

Emanuel visar upp ett papper som på något sätt skall bevisa att Hemstad är seriösa.
Inför varje spelning så skriver Christian ner en lista på saker som är viktiga att tänka på. Varje medlem får var sitt ex. Där står bland annat:

"De flesta medlemmar måste vara snälla mot varandra så resan blir så trevlig som möjligt"
"Ren skjorta och rena kalsonger medtages att användas på resan hem."

Om detta bevisar någonting överhuvudtaget vet jag inte. Förmodligen inte.


Att vara runt tio personer i ett band ställer krav på disciplin när det gäller repandet. Alla verkar ha väldigt olika liv och olika dygnsrytm.
Christian: - Det brukar börja med att tre-fyra personer dyker upp i replokalen runt tre. Vi börjar dricka lite öl och kanske lirar lite. Efter några timmar, när vi är rätt fulla, så kommer de andra in. De har då jobbat hela dagen och inte ätit något. Så de är sura. Så börjar de dricka i fatt. Sen blidas bra musik!

Själva processen att skriva låtar beskriver Christian med att han "trycker på de vita tangenterna". Sen kommer det bara. Melodierna. Orgelns röst. Även om det låter spontant så ligger det en hel del jobb bakom varje låt. Mycket fixas i replokalen och alla hjälper till. Det är hela organismen som skall stå bakom varje låt och bidra på sitt sätt.
John: - Att repa med det här bandet är verkligen skitskoj. Jag skulle bli nöjd om vi bara gjorde det. Det vill säga om vi inte hade några gig.


Vi det här laget börjar intervjun spåra ur en del. Några i bandet verkar mer än måttligt fulla. Det sista vettiga som sägs handlar om att en cd-r kommer ut i höst. "Hemstad för nybörjare" skall den heta. Och så finns planerna om att växa ännu mer. Kanske bli så stora så bandet kan delas upp i två delar.
Christian: -Jag skulle gärna se att vi spelade både däruppe och där nere på Sticky samtidigt. Det vore coolt, Hemstad gånger två liksom!

Rosevinet är slut och någon har krossat ett glas. Jag säger hej då och går ut i lokalen igen. Där spelas det tråkig "storstads-klubb-musik". Flickorna med läppglans och killarna med rakade skallar dansar.
Själv tänker jag bara på att det här var en förbannat bra dag i mitt liv och jag är helt övertygad om att sagan om Hemstad bara har börjat.

Jerry Boman

Lita på Simon!

Ikväll bränner det till i Göteborg.
Vid Järntorget på Respekt.
En nöjestidning har någon form av förhandstitt i deras blad och samtidigt skall Hemstad spela.
Om jag vill vara tuff kan jag ju självklart säga saker som: Jag skiter väll i er tidning.
Men jag är inte tuff alls. Brukar läsa lite i den där tidningen ibland. Eller kolla på bilderna.
Men jag är såpass tuff att jag skriker: Kom och kolla på Hemstad med mig! Du kommer aldrig ångra dig!

I morgon kan du komma till Centralstationen och vinka av när jag åker till Malmö. Även denna gång blir det första klass. Tack SJ för era fantastiskt roligt satta priser på tågsäten! 1 klass är billigare än 2 klass! Visst, man får räkna med att sitta bland massa slips gubbar men det är gratis frukt.
I Skånes pärla skall jag nog faktiskt försöka se Håkan. Han skall tydligen vara på bettet igen. Och övertala mina polare att vi skall se South Ambulance. Hoppas de förstår.
För er som är kvar i stan kan jag rekommendera Thermostatic på Storan på lördag. Klubb Populär har premiär med tre Wonderland records band.

Nu blir det genast lite svårare här på bloggen. Hur förhåller man sig till en bra skiva fast men känner de som gjort den? Jag menar, ingen kommer ju att tro mig när jag säger att They Live By Nights nya EP är tokbra. Jag är ju "tjenis och hej" med sångaren och de andra. Så lyssna själv helt enkelt när den kommer ut den 14 september. Smakprov finns här
Simon i Silverbullit skall tydligen har uttryckt sin förälskelse i TLBN.
Om ni inte litar på mig, så lita i allafall på Simon för böveln!

Jerry Boman
-som tycker att den som satte svarta strån på min toaborste skall skall ha Nobelprisiet-

Rockfiol på en ö.

Har tagit det lite lugnt i några dagar, vilade upp mig lite efter Indieboda. Många intryck som måste smältas.
Det blev ön med muren som fick ett besök. Visby var fint men lite brat-ish på sina ställen. Folket bakom diskarna såg ut som 40+ surfers. Tragiskt.
Tur man inte var där typ vecka 29.

Hur som helst innehöll även "semestern" en del musik. Det var Polenvecka i Visby och det innebär en del kultur, skumma maträtter och spelmanslag från landet i söder. Jag gick förbi en konsert i Almedalen (japp det är där politikerna brukar hålla till) och fick se ett folk´n´roll band. Rena vansinnet och jag förstod inte ett ord om vad de sa men jävligt roligt!
Bandet heter Orkiestra Dni Naszych och är Polens största folkrock band. De har lirat i 15 år och gör 180 konserter per år som resulterat i en bunt skivor.

I Almedelen den här kvällen hängde typ 100 personer.... De var lite synd för bandet är underhållande.
En låt tror jag handlade om grisar.
Nästa om deras hemstad.
Så körde de en toksnabb cover på "Om jag var en rik man" från "Spelman på taket".
I den senare låten kliver bandets store stjärna fram och dominerar. Han heter Michał Jelonek och spelar fiol som du aldrig hört det förut! Det är iallafall första gången jag ser någon som behandlar fiolen som en elgitarr, första gången jag ser någon headbanga och lira fiol samtidigt! Publiken är med på noterna och börjar ställa sig upp. Det är så självaste ringmuren bågnar! Killen är galet skicklig och vickar på höfterna bättre än Elvis. Skönt att någon tog fiolen ur finrummet en gång för alla!
De andra i bandet är rätt bleka om man säger så. Ett Nordman som boffat lim.

Resten av "Polen i Visby" såg jag inte mycket av. Fast de tre självlysande rosa renarna i parken var sköna. De var tydligen arrangemangets logotyp. Bättre än att se tre rosa elefanter i allafall...
Såg en poster med några som kallade sig "Hårdraukarna". Det är humor.

Över till något helt annat. På torsdag klockan 20.30 smäller det: Hemstad spelar på Respekt vid Järntorget! Det var ju på tiden!
Hoppas ingen i baren kastar nötter på dem. Det där stället har ju skämt ut sig förr med sin totala brist på god smak.
Du kommer ju såklart hänga med mig dit! Okej!?

Då ses vi där!

Jerry Boman