Jag är en ny människa....igen!

Det var nog 2000. Jag satte mig, själv, i bilen en vardag efter jobbet och körde hela vägen från de mörka skogarna i Småland till ljuset i Malmö. Det var nämligen byggdens söner som blivigt stora och fått plats på Stor torget.
The Ark slog mig till marken den gången. Fast samtidigt flög jag. Ola Salo var världens sexigaste kille och jag var kär. Med endast en handfull låtar var The Ark reda att ta över hela mig. De förändrade verkligen något i mig då.
Den ensamma resan hem i den mörka natten gick med ett stort leende på läpparna.

Det är 2005. Jag har satt mig på tåget från Göteborg till Malmö. Den södra staden har fått nya söner och de är ännu större än förut. Platsen är den samma, det stora torget.
The Ark slår mig till marken den här gången med! Jag svävar! Fast Ola inte lockar lika mycket längre är han den sexigaste killen jag vet. Antalet låtar har utökats och nu mer än någonsin fattar jag.
The Ark har ändrat hela mitt liv och gör det varje gång.

Skall jag vara ärlig trodde jag faktiskt inte bandet skulle hålla så här länge men låtarna fortsätter att komma. De verkar inte finnas något slut på de där bombastiska, glittriga tonerna.
Poparmen åker upp i luften och det är eufori (jag gillar inte det ordet men här funkar det) utan blås. I alla fall fram till sista låten, Calleth you, cometh I, då det bli förstärkning av bland andra Stefan Sporsén. Ni vet han som lirar med allas vår Håkan.
Skönt är också att se Jepson. Han har tonat ner sina poseringar och på köpet blivigt en gitarrist av guds nåde. Kom igen! Hur gick det där till ? Mannen, myten och DJ Påskhare blev i ett sving stor. Härligt!

“It takes a fool to remain sane” är bland de finaste låtarna jag vet.

And if you think I´m corny
then it will not make me sorry
it´s your right to laugh at me
and in turn, that´s my oppurtunity
to feel brave

Så där förklarar man vad allt, ALLT, handlar om. Låt alla vara. Jag tror jag hade glömt det en stund. Ola påminde mig igår igen. Tack.

Efter konserten blir det kramkalas med de andra som var med. Fast det verkar som de inte riktigt förstår. Kanske för att de fegat och stått långt bak. Glam och nybarrock skall ju såklart upplevas in närheten av scenkanten!

Nu längtar jag hem så jag än en gång kan frossa i Arks skivor. Resan hem i morgon kommer att gå som en dans.

Jerry Boman