Från det yttre till det inre

Och jag undrar vad som händer
i vår del av stan
Vinden håller tal vid en hamburgebar
Den har blåst sig trött
och alla flickor har gått hem
Och du va sötade än dom
men jag slängde bort dig igen
jag slängde bort nån slags vän
-Nu kan du få mig så lätt

Universum är ett monster
men det har sparat dig och mig
jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre
-Bara dårar rusar in

Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen
bakom dig
Försent för edelweiss

Håkan Hellström. Först fick han mig att dansa galen, rasa runt på gator. Hoppa högt. Han gav mig fysiska kicka av aldrig skådat slag, varje spelning var ett svettigt maratonlopp, en storslagen glimt av en framtid där allt var bra. Jag kände mig som Baron von Munchausen, snabbt vinande på en kanonkula genom luften. Livet var en konfettibomb.

Numera är det inte i pappersrika explosionerna som Håkan har sin storhet. Han har kommit längre. När han småspringer in på scen, i stilig kavaj, väst och minimal slips, är det en av landets bästa poeter vi ser. Han behöver inte ljudet av dansgalenskap längre, han har så mycket att berätta. Orden har blivit viktigare med åren. Berättelserna driver handlingen framåt. Då träffar han både gamla som unga.



Om man går igenom några svenska artisters skivor, de som då släppt fler än två. så ser man fort ett mönster. Fösta skivan innehåller nästan undantagslöst historier som jag kan relatera till, vanligt liv. Kärlek, hopp och total misär. Sen händer något, speciellt om artisten blir framgångsrik. Då börjar historierna om livet på vägarna dyka upp. Ingen konstigt egentligen, det är ju den vändningen som livet just har tagit. Något omvälvande har hänt. Men det blir inte mindre tråkigt för det, varför skulle jag vilja lyssna på massa snack om hur det är på vägarna? På turné?

Håkan nuddar vid ämnet ibland, tex i Dom Kommer Kliva På Dig Igen:

En dag ringde en "Klas" från ett skivbolag
Och sa "det kan nog bli nåt av dig"
Och jag läste inte ens kontraktet
Jag fick en tågbiljett och ett hotell på natten
Nu tar jag med mig pengarna hem för själen jag nästan sålde
Jag sitter ensam i parken jag gjorde alltid det bästa för den jag älskade

Men det är ändå inget och det tar inte upp hela låtar. Det är därför Håkan hela tiden går framåt, för att han stannar kvar i det riktiga livet. Han berättar sagor, verkliga eller påhittade, om händelser jag kan relatera till. Fortfarande.



Jag tycker inte Hellström fått den cred han ska ha för sina texter. Jag tycker alla ska ta sina skivor, eller leta på nätet, sätt dig skönt och läs igenom alla texterna. Vilken storslagen poet han är! Att hålla så hög klass, genom alla låtarna, är det inte många som kommer upp i. Frågan är om någon gör det.

Det fanns en tid när jag tänkte att han tappat det, jag saknade den där flygresan som de tidiga konserterna bjöd på. Men det var ju bara jag som inte fattade. Att göra så publiken hoppar vet han precis hur man gör, men att få dem att tänka efter är svårare. Såklart reder han ut det! Det blir en resa på insidan, och jag vet inte riktigt vilket som är bäst, den yttre resan eller den inre.

Håkan Hellström på Gröna Lund är kanske inte den bästa upplevelsen jag haft men jag tar med mig den och lägger mig platt för hans enorma bredd. Det spelar liksom ingen roll att han faktiskt inte får publiken på sin sida totalt. Att han och bandet kommer in för extranummer blir bara en fin gest, för där publiken brukar klappa sig trötta hörs nu bara sprida skurar av inrop. Trist.



Jag längtar också, nyfiket och spänt, på nästa skiva. Jag undrar vilka fantastiska poplyriska onlines som vi kommer få oss till skänks då!

Tillsist:


Ulrika Windolf hittar man bakom basen i Guldgossen. Men hon sitter också inne på några av de bästa låtarna jag hört! Herregud, vilken hemlighet! Jag har lyssnat sönder Myspacesidan. Det är mycket vackra små sånger, otroligt fina.

Vad vill man ha mer än dockhuspop av bästa sort när september lägger staden i nattsäck? Lyssna på Iam just a heart med The Loveable Tulips och du får precis allt du önskat. Pia och Pernilla bjuder på pianovärme och visksång. Hela vägen från Hornstull.
29 september på Landet.

Alltså:

Ulrika Windolf
The Loveable Tulips

In och förförs!

Tillsist2:
Ibland får jag till det:

Boris & The Jeltsins på Strand... inte illa för en fyra år gammal lite pocketkamera.

Jerry Boman