Cresendomästarna

Det blev ytterligare en sådan där kväll, en kväll när man undrar vad folk gör istället. Vad det egentligen är människor vill ha? Aha, hade inte "rätt" gubbe skrivit om Sunset Rubdown? Var du inte lite nyfiken ändå? Jag förstår inte hur du tänker.

Träffar Woody-Kim i trappan, han säger att han är väldigt glad att just jag är på Pustervik just den här kvällen. Jag blir ju såklart glad, fast ändå tänker jag att han kanske menar "Vilken tur att någon kommer överhuvudtaget". Det var inte annat än att jag tyckte lite synd om Kim för det är inte så värst mycket folk på plats när folket från Canada drar igång.

Men som de drar igång, här finner jag cresendomästarna! Flytta dig till en skog, gå gå gå och så öppnar sig den där perfekta gläntan. Solen står högt, naturen är på din sida den här dagen och du rusar ut. Allt är dit och alla andras på samma gång. Det surrar fort. Ut ur skogen strömmar mer människor och ni förenas i en stor dans. En lycklig stund av himmelsk pop, där nästa sekund alltid tar dig framåt uppåt.

Varenda låt är extranummer, fyrverkeriet slutar aldrig. Slingriga låtar, ibland kommer Robin Hood galoperade, tar dig på en resa med vind i håret. Stråhatten flyger av samtidigt som gitarrsisten ställer sig vid "extratrumman". Ju, det blir dubbelpukor och så börjar flickan vid synthen spela på en minicymbal. Ja, ni fattar, det bara ökar hela kvällen!

Sen får jag inte glömma Spencer Krug...japp det är han i Wolf Parade. Här sitter en kille och flyger fram över pianot, han röst pendlar högt och lågt. Ivrigt och angeläget berättar han skruvade historier, rösten blandar glam med mylla. Diamanter med potatis. Och samtidigt håller han distansen och ler. Han skiner, älskar att vara där med oss. Vi älskar honom tillbaka.

Nä, jag kan inte riktigt förstå hur det fungerar när det är typ 30 pers på Sunset Rubdown och runt 20 pers på The Brunetts tidigare i år. Jag kommer aldrig förstå.

När jag sedan går hem så kommer jag på var jag sett/hört/kände igen Camilla Wynne Ingr... Pony up. Lyssa på dem du också...

Tillsist:
Jag hoppar fast jag sitter ner, snart är det lördag och då spelar Yvonne! Pallar du inte åka till Stockholm för det så har ju Bonnie & Clyde släppfest på Henriksberg.
Och på fredag är det Picknifestival! Med sol!
Så spelar ju Navid på Musikens hus med eminenta Vit päls från Malmö! Och sen och sen och sen...

Tillsist2:
Det här var tråkig läsning från Fox Machine:

ATTENTION!!
Somebody stole our guitars from the backstage room at Uppåt Framåt, Göteborg, on Thursday night May 15th.

One black US Fender Stratocaster with white pickguard, serial no. 927196,

One black 1982 Gibson Les Paul Custom with three humbucker pick-ups and golden tuners, serial no. 82312667,

One sunburst Hagström HJ-600 in a brown Gibson Jumbo case and

One cream coloured Fenix jazzbass.

If you have noticed someone carrying or trying to sell one of these guitars, please get in touch with us immediately. We issue a reward to the finder or anyone who contributes to the recovery of these instruments. Call ****-******** or ****-****** Thanks! Fox Machine

Jag suddade telefonnumren men om du vet något hör av dig till bandet tycker jag! De har ju Myspace tex. Om du inte kan komma i kontakt med dem så dra iväg ett brev till mig så hör jag av mig till dem.
Stjäla instrument är lågt! Jävligt lågt!

Tilsist3:
Fick ett konstigt brev om att Hemstad bytt namn till Thailand... sänt sent sent söndag natt, så det kan lika gärna vara ett PR-trick.

Tillsist4:
Jag missade sista Klubb Populär i lördags ja... jag skyller på att jag inte vet hur många öl man skall dricka på en fredag...

Jerry Boman

Vad hände?

Jag har egentligen ingen aning om vad som hände. Kanske var det så att jag hade en övertro på att Jens Lekman inte kunde göra en oengagerad konsert. Det har ju aldrig hänt förr. Men på något sätt lyckas han den här kvällen i Hammarkullen få det hela att framstå som ett reklamjippo. En stor artist som ställer sig på en billig scen för att kränga plattor och autografer.

Jag vill inte tro att det är så, eller jag vet att det inte förhåller sig på det där sättet. För även om det här var den sämsta konsert jag sett med Lekman så visade han nu att lägsta nivån överstiger de allra flesta. Men den där helt upplyftande känslan som jag fick på Nef i höstas är borta, jag kommer på mig själv med att tänka på annat.

Sen kommer den "Hemliga gästen" in, José Gonzales, men inte ens då händer något speciellt. José verkar mest blyg och osäker. Allt är i fel takt och helt ur kurs.
Det blir en märklig känsla att se det hela falla sönder så totalt. Det som räddar halvtimmen är som vanligt Rösten. Det går inte att komma undan, Jans har en helt underbar röst. Som vanligt. Kanske hade det varit bäst om han just den här kvällen bara sjungit acapella.

Fan, jag känner mig elak nu, men det där var inte något kul. Inte alls.

Ännu tråkigare blir det när jag i efterhand får redan på att Jens senare på kvällen spelat i solnedgången...

Jerry Boman

Under tiden.

Jerry Boman

Nyhetsmorgon delux.

Torsdag och Nyhetsmorgon. Så här såg det hela ut:

Del 1


Del 2


Del 3 med lite tips inför helgen. Lapparna är tillbaka!


Japp, det var det sista ni såg av mig i tv på rätt lång tid. Det lokala Nyhetsmorgon läggs ner imorgon... men vem vet, jag kanske återuppstår på nätet!
Hursomhelst, bloggen finns ju alltid kvar, det är ju den jag gillar bäst. Även om det varit grymt roligt med alla band i studion!

Med andra ord, allt är precis som vanligt för er som inte kollar på tv.

Tillsist:
Snart släpper jag programmet till Indiedagis!

Jerry Boman

Med dåliga sidans dåliga sidor

Jag verkligen hatar att bli skriven på näsan. Alltså, att någon så uppenbart skall göra "det rätta" och så skall alla springa åt det hållet och tycka "fan va bra att någon sätter saker och ting på ända!". Herregud, tänk lite! Bunny Rabbit är inte det minsta provokativ, bara effektsökande och ja jo, smart. Hon Vill provocera, men missar hela planeten. Skall man ta över världen så ska man fan inte göra det genom att kopiera den dåliga sidans dåliga sidor.



Men vi tar det från början.
Jag hade fått lite förhands info angående Taggarna Ut. Att dem skulle jag nog gilla.... Allt stämde! Här hittar man fyra personer som omdefinierar musiken, som tar tillbaka den samma glädjen att få hänga med varandra och lira. Helt oberoende av vem som kan mycket och vem som kan lite mindre.

Taggarna Ut är trevlig oipunk och ett popmoln som charmar. De är en vindpust som kommer slita av dit hår, ett tillstånd av storm mitt i stiltjen. Taggarna Ut är din bästa dröm hur det kunde vara, när allt är smörstekt naivt, en hal motorväg med fart och säkerhet.

Här pratar vi skyltmusik, det står ut och informerar. Snackar om en bättre tanke än den förra, allt i en dynamisk rörelse. Stå up. För det är mellan låtarna som det är ännu bättre, jag kan inte riktigt avgöra om jag är på en helt briljant teaterföreställning eller om de bara är fyra tokhärliga människor på scen. Spelar ingen som helst roll. Jag ler hela vägen hem.



Parkins/Anker/Kallerdahl (finns ingen Myspace....) är från stora landet i väster (USA), det lite mindre landet i väster (Danmark) och så från Sverige. De gör improviserade stycken, samplar sig själva helt analogt och försätter mig i ett drömliknade tillstånd. Jag har aldrig hört något liknade!



En av de svåraste sakerna som finns är att försöka hitta på ett nytt språk, att tala utan att använda ord som redans finns. Lindha Kallerdahl leker med sin röst och jag är helt betagen, förstår överhuvudtaget inte hur människan gör. Det bubblar ut ljud och låsasspråk ut hennes mun, hon är totalt frånkopplade allt inlärt. Ovanpå detta spelar Andrea Parkins dragspel som du aldrig hört det förr! Att bara använda belgen till kompressor, det vill säga att ta ljud från det ljud som uppstår när luft passerar, är så vackert. På vänsterkanten hittar man Lotte Anker som med hjälp av bla en saxofon bygger melankolin. Jojken goes 2000-tal! Riktigt riktigt bra!



En kvinnlig vän sa till mig en gång: "Jag skall knulla runt hur mycket jag vill, bete mig som ett svin mot killarna, för jag vill att det skall vara jämlikt". Jag sa att det var det dummaste jag hört och hon kontrade med att jag var pryd och ville att kvinnor skulle stå vid spisen...

Det jag ville säga var att om man vill skapa jämnlikhet (jag inser nu att jag skriver inlägg två den här veckan inom samma område... men skit samma det är viktigt) så är det urbota dumt att använda samma metod som det man vill bekämpa. Det ger ju bara "de dumma" rätt, de ser ju bara handlingen, de kommer altid se handlingen, och kanske inte tanken bakom.

De bästa uttrycken är de som inte skriver oss på näsan, de som bara ÄR. Det är ju inte så att alla måste ha en etikett: Hej Hej Vi Är Ett Band/Artist Som Jobbar För Jämlikhet". Det bästa är bara när man genom sina handlingen suddar ut gränserna så att ingen tänker på att de fanns. Sen kan man som åskådare känna sig lite smart när man kommer på det hela...

Jag trodde Bunny Rabbit var smart. Fel. Hon använder precis det uttryck som hon verkar vilja bekämpa. Okej, säg det bara: Jerry är pryd. Det handlar inte om det. Jag vill bara att artister skall vara lite smarta, inte bara gå på den enkla vägen. I det här fallet är det så enkelt att ett rätt på Keno framstår svårt: Bunny Rabbit rappar hårt om sex och kön, hon har dockor på scen och pratar om ett barn... Det är för uppenbart att hon vill provocera och därmed faller hela slottet rakt ner i vallgraven.

Jag ser eller hör ingen humor, det finns ingen självdistans. Bunny Rabbit gör det här för att hon VET att det provocerar att göra den här musiken som tjej.

Går bort.


Bra med folk för att vara tisdag!

Tillsist:

Bara jag som tycker det är hysteriskt kul?

Tillsist2:
Hade helt glömt hur fint Göteborg vid vattnet är på natten, med Joy Division i öronen och platt fin cykelväg längs med älven. Underbart!

Tillsist3:
Lyssna 49 sekunder in i Människor utan gränsers låt "Tjejer som aldrig dör"....
Hahahaha, underbart ni sköna människor! Ni har fattat väldigt mycket! Egentligen allt.

Jerry Boman

Sandviken 3.0

Klubb Sandviken flyttade i lördags in på Kontiki för tredje gången. Riktigt trevligt var det, bästa gången! Skönt folk, bra stämning och det är det som räknas.
Gäst-DJ var Julia Granberg från GP/Attityd och hon sopade fan banan med oss andra! Vilka låtar hon radade upp! Skönt när alla inte spelar samma hela tiden.

Sen hade vi Nancy Star som spelade, och ja vad skall man säga. Killen är faktiskt ett geni. Så fantastiska låtar, det är näven upp i luften varje gång. Ni andra får ursäkta, men Martin sammanfattar allt som Klubb Sandviken står för. Det var en stor ära att han spelade hos oss.

Vad gäller min egen insatts i båset så var det den roligaste kvällen på hundra år! Att "battla" mot någon med så god smak var det bästa jag gjort! Den söta slutar aldrig att förvåna! Om jag får säga det själv fick vi till några riktigt sköna musiktimmar.

Här följer en liten lista på vad jag spelade (ej kronologisk ordning):

Vargpakten - You Are The Generation That Bought More Shoes And You Get What You Deserve (Johnny Boy cover)
All girls summer fun band - Video game heart
Bella - Crystal tears (Joy electric Remix)
Galsvegas - Daddys gone
Carl Carlsson - Att döda en katt med två ton bly
Legoparty - Karaoke
Pine*am - Mackrerel Sky
Människor utan gränser - Hisingens billigaste
Nina Natri - Lover united
Symforniorkestern - Höstdöden
Håkan Hellström - Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Justice - D.A.N.C.E
Yvonne - Feel it
Thermostatic - The Box
Grand Prix 86 - Heatweave
Matt & Kim - Grand
T.A.T.U - Not gonna get it
C´mon - Backslick
Miss Mini & The Mysticals - Je suis supercool
Tubeway - Ingenting
Svart - Elin
Fibi Frap - Catherine
Napal på Östermalm - Hets
Sha Na Na Na - Sonic Surf City
Pulp - Disco 2000

Typ något sådant, ett urval. Dock spelade den söta den bästa låten: John´s Candy och låten Amusing Using You. Ojoj, den får man inte ut ur huvudet på hundra år!

Tack alla som kom och tack även ni som inte var där, ni var i våra tankar och vi i era.


Skönt i solen.


Julia spelade galet bra grejjer!

Tillsist:
Nu är det fixat och klart: Jag skall se Yvonne i Stockholm 7 juni! Det blir en härlig helg: snabbt upp med tåg, in på klubben, sova på ett hotell utan fönster och åka hem med världens långsammaste tåg. Men fatta! Yvonne! Galet!

Jerry Boman