Hultsfred tappade alla bollar

24 år hann de med, Hultsfredsfestivalen, innan det var dags att bomma igen. En vecka kvar till 25 års jubileet och bara 5000 biljetter sålda...

Nä, jag sörjer inte, Hultsfred slutade fatta vad det handlar om. De trodde på allvar att folk i Sverige är dumma i huvudet. De trodde att landets musikjournalister är dumma i huvudet och de trodde att branschfolk är dumma i huvudet. Egentligen trodde de nog bara på sig själva. Försöken att rädda det sjunkande skeppet tog sig allt mer desperata uttryck, det gick så långt att man inte ens såg när man hade något bra framför ögonen. När man faktiskt byggt upp en festival som både tog vara på de nya små banden och som hade kraft och bra kontakter så de kunde få hit de riktigt stora banden. Band som gav besökarna minnen för livet, som fick gamla som unga att starta egna festivaler, starta band eller bara upptäcka helt ny musik. Allt tillsammans. Hultsfred såg inte heller att de genom många års erfarenhet byggde upp en unik relation till de tusentals musikjournalisterna, stora som små, som varje år jobbade på festivalen. Ja, vi jobbade där Hultsfred, även om ni på senare år inte såg att vi gav er legitimitet, ni såg oss bara som jobbiga rackare som ville in gratis.

Kanske började det där, när man fick för sig att backstage skulle bli ett sponsorjippo i stället för en plats där journalister, bransch och artister kunde mötas och nya idéer födas. Ett slags realtids seminarium för folk med musik som yrke. När det försvann, när man började bråka med journalisterna och brancshen, då försvann också gratisreklamen och vitsorden tämligen direkt. Och den där surheten spred sig bland krönikorna, tvinslagen och radiodokumentärerna. Publiken lyssnade och tänkte efter. "Kanske är det inte bara jag, här i mitt lilla tält, som börjar tycka att det är något unket med den här festivalen? Kanske är det inte bara jag som tycker att de är osunt med fler mobilerbjudanden än secondhandskivor på en musikfestival?" Det hela satte igång en gigantisk snöboll som växte sig större och större, publiken svek, festivalen fick panik och hittade på att alla ändå var där för festen och sket i musiken. Ett av de dummaste påhitten i svensk musikhistoria skulle jag vilja påstå. Det skrevs ännu mer om fiaskot-Hultsfredsfestivalen och sedan gick det inte att stoppa.

I natt så kom då beskedet, Hultsfreds festivalen ställer in och ansöker om konkurs. Punkt. Finito. Ajö.
Visst, de har haft en jävla massa bra grejer men tyvärr tror jag att det mest är det kassa som folk kommer minnas som det ser ut nu.

Ni hade hela bollen i er hand, nä ni hade hela bollhavet. Tyvärr blev ni giriga och fick fett på händerna. Då tappar man bollarna.

PS Att man fortsätter på den inslagna linjen, en festival som är lite hejsan-hoppsan-åh-va-kul, med att kalla det för "kastar in handduken" säger bara mig att man inte tar det hela på allvar. En festival som länge var ett mångmiljon företag skriver inte att man kastar in handduken. Speciellt inte när femtusen pers riskerar att inte få tillbaka sina biljettpengar. Gör man det, ja, då ska man skämmas! DS

Jerry Boman

Bookmark and Share

1 kommentar:

Eric sa...

Mycket handlade dock om festen på Hultsfred, det var en bra fest varje år! Musiken stog dock i fokus, framförallt bredden på musiken. Det var på ängen som punkare och poppare möttes och samtalen började alltid med; -Vad ska du se då?
Enligt mig gick allt fel när de kickade ut JP Bordahl, tog in någon gammal hultsfredsräv och lyckades inte längre göra de grymma bokningarna ála Bordahl, jag tänker på mina första två Hultsfred, 2005 & 2006, och åren innan det som jag följde på Z-TV, kolla bara 2004; Kris Kristoferson spelar på Hawaii, fullt med folk i åldrarna 16-40+ som sjunger med i den gamle countryrävens låtar, sådana bokningar gjordes inte efter Bordahl, och det var just dem bokningarna i kombination med nytt och hett (t.ex. Gnarls Barkley, Pampas 2006)som var Hultsfred för mig.

Dem hade alla chanser i världen att vända skeppet, kolla på Siesta eller Peace & Love, nya unga festivaler som lyckats bli större och större varje år på rekord kort tid! Båda dessa festivaler har fattat att de måste ha de nya och heta och drömbokniningarna som chockar, kolla på P&L i år, John Fogerty och Jay-Z som headlines, precis som JP hade gjort det. Rockparty borde skämmas för sina otroligt korkade val efter 2006.