Stor scen eller liten scen.
Kulturkalaset har missat en viktig fråga: Skall vi ha kalas för folket eller av folket?
Som det ser ut nu är det för folket och det är väl trevligt i sig. Att någon fixar med kalas.
Men när inte folket är med på noterna så blir det ett tomt skal. Kultur kan bara komma underifrån tyvärr. I alla fall om den skall vara bra kultur.
För nästan precis ett år sedan såg jag Detektivbyrån på Kellys. Att säga att det var mycket folk är att överdriva...nu är läget ett annat. Allt har gått fort fort för pojkarna från Värmland (ja, jag vet de bor i Göteborg nu). Alla har tagit deras instrumentala skogsromantiska analoga elektroniska pop till sina hjärtan. Vart de än spelar charmar de brallorna av alla. Anders Flanders har gjort dragspelandet hippt, Martin Molin har gjort xylofon till ett soloinstrument och Jon Nils Emanuel Ekström har gjort saxen till en del av rytmik sektionen. (just saxen var den här gången utbytt mot en stor häcksax...större scen större sax typ)
Det är faktiskt roligt att se att just allt det här här gjort bandet bättre! Ja, det är ju inte världens drag den här blåsiga kvällen men det hade väl ingen väntat sig. Jag menar, det är lite elakt att sätta de här tre på en jättescen mitt på förkvällen... och det är väl där som det brister. DB skall man uppleva nära. Deras musik verkar inte trivas där långt uppe på den stora scen, även om de rent musikaliskt och "framförandemässigt" är hur bra som helt, så klickar inte den där kicken in.
Jag önskar att den här Kulturfestivalen tänkt lite, hade de bara funnits lite mer mindre scen så hade många band kommit mer till sin rätt. Stort är inte alltid bra. Jag vill ha trängsel och DB på samma nivå som publiken. Jag tror mig veta att DB också hade tyckt att det var var bättre.
Kolla in förra inlägget för lite rörliga bilder från spelningen...
Närmare var det då på iDEAL och Konsthallens Warm up på torsdagskvällen. Det hela utspelar sig på Götaplatsen, bakom den gigantiskascenen uppe på terassen. Lite platser att sitta på, massa ballonger och så Surplus People på scen.
SP är tre personer som gör helt underbar musik, det är som att släppa på alla fördämningar. Som alla världens makter samtidigt fyrat av sina gevär, fast de var laddade med vattenballonger. Det är dansant javisst, det är också avigt på en gång. Magdalena Ågren skriker som vanligt i sin megafon, Petra Kiiskinen gör snygga ljud och slingor på sin orgel och Helena Engarås lirar bas som ingen annan.
Jag blir på så otroligt bra humör varje gång jag ser SP! Det liksom förlöser en massa positiv energi bara genom att finnas.
Jag har hört folk tala illa om SP. Det förstår jag mig inte på. För det finns inget illa att tala om, det är nog bara det att de här tre genierna är lite framför oss. Och kommer altid att vara. Det är bara att suga i sig och vara jäkligt glad att man får vara på plats och i närheten när musiken drabbar.
Och just här på terassen, bakom den stora officiella scenen, hittar man det riktiga Göteborg. Det där som även det här kalaset missat, det där som susar runt i staden utan att någon riktigt vet vem som håller i trådarna. Jag vet inte om det skulle gå att få in mer av det här under kalasets stora svenneparaply. Det kanske är lika bra att det får hålla till där bakom scenen...men se nu till att gå dit ikväll!
Klockan 17.00 börjar det och ikväll spelar fantastiska Wildbirds & Peacedrums. Fan ta dig om du missar det!
Själv åker jag mot Dalsland och Kräftskivefestivalen....
Tillsist:
Missa INTE Lisa Pedersen på Lilla Bommen klockan 12.00 på Lördag, missa inte heller Navid på samma scen klockan 19.00. Och missa inte heller Irene på Kungstorget klockan 16.30 på söndag...
Tillsist2:
Joserusåatt, det är bra tryck när kockar lagar mat inför publik på Kungstorget.
Kocken säger: -Någon i publiken som vill smaka?
Två av tre i publiken reser på sig....och går!
Jo du.
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Taggar:
Detektivbyrån,
Göteborg,
Kulturkalaset,
Lisa Pedersen,
Musik,
Surpluspeople
I väntan på...
Jag slänger upp en liten film från Detektivbyråns spelning på Kulturkalaset här i Göteborg igår.
Låten heter Lyckans Undulat. Något att lyssna och se på medan ni väntar på mina små tankar om spelningen...
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Låten heter Lyckans Undulat. Något att lyssna och se på medan ni väntar på mina små tankar om spelningen...
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Taggar:
Detektivbyrån,
Göteborg,
Kulturkalaset,
Musik
Det där nya som skulle vara så bra.
Det har ju sina fördelar att jobba mitt inne i stan. Man kan ju till exempel glida ner på torget och lyssna på lite lättsmält sommar pop när man känner för en paus.
Kulturkalaset är igång och genast fylls gatorna av svettiga gubbar i linnekavajer och tanter i pudelhår. Ingen öl på torget i år och det håller upp klassen en del...
Jag blir imponerad av musiker och band som kan lira mer än en kategori musik. Många verkar fastna i den sortens musik de började spela och funkar inte det så struntar de i allihopa och lägger ner. Eller så går det bra och så fastnar de i sin genre för evigt.
The Cain and Beesh Band består av killar från metalbandet Painfied och de spelar lägereldsmusik. Ja, nu höjde ni på ett och annat ögonbryn, stenhårda killar som plötsligt är mjuka som uppblött toapapper från Lambi. Det sjungs om tvserier, sol och jag allt som hör det slappa livet till. Det är enkel musik. Lite lalllallaaaa här och lite schacklllalla där. Över det hela lägger man bongotrummor.
Nu skall man nog inte ta det på för stort allvar, det här med att stenhårde Cain sitter och sjunger om att surfa, sol och stränder . Det är en ploj det hela (tror jag)...men nu till det märkliga. De gör det hela förbannat bra! Många skulle hugga av sig ett öra för att drämma iväg lika bra låtar som Cain och killarna. "Waikiki" är en hit idag, igår och i morgon.
Bandet skämtar och får med sig publiken, Cain ler mest hela tiden som att det här är det roligaste han gjort. Och kanske är det det. Finns inget att förlora och allt verkar vara en enda lång solnedgång.
Om man ser på det krast så är TCABB ett väldigt bra Kulturkalas band, folk klappar med och det blir mysig stämning på torget. Det är ingen musik man måste lyssna noga till, man behöver inte ta ställning. Ett "gött" band helt enkelt.
Men sen är det ju inte på allvar och jag skulle aldrig köpa skivan. Men det är bra att lyssna på och de gör snygga låtar. Jag hör mer creediga band som är betydligt sämre...
Så håna mig, men jag gillar TCABB! Jag kommer bära med mig dem långt in i vinterns mörka månad.
Så här skrev jag när jag såg dem på Jord för ett tag sedan.
Nu återstår att se om det här "nya" kalaset är så mycket bättre än "det gamla". Jag har mina tvivel... Det är fortfarande för mycket svenne, det är fortfarande dålig smak över lag och det är fortfarande 95% stolpskott som spelar på de olika scenerna. Hallå! Göteborgaren kan ju få för sig att det är så här stans kulturliv ser ut!
Jag röstar fortfarande för att Koloni och Christian skulle får hålla i hela klabbet. Då, först då, skulle jag ta ut en semestervecka för att kolla in allt.
Tillsist:
Kvart över nio ikväll ses vi på torget och lyssnar på Maud Lindström. DET däremot är väldigt viktigt musik och saker att ta ställning till. Bra bra.
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Taggar:
Göteborg,
Kulturkalaset,
Maud Lindström,
Musik,
Painfield,
The Cain and Beesh Band
Saker att lyssna på.
Då var semestern slut för det här året och jag tycker det är lite skönt, för det betyder att hösten är här. Och med den följer re:öppnandet av en herrans massa klubbar och tokmånga konserter.
Kolla den här veckan bara:
Måndag:
Kolonis varannan måndagsklubb på Kafé Publik, den här veckan med besök från , Australien. Guy Blackman. Han levererar finstämda berättelser och gästas av Jens Lekman...alltså, Jens skall spela skivor i kväll men hoppar in och sjunger med Guy ibland. Kan bli hur fint som helst!
Tisdag:
Ja, samme Guy och samme Jens drar till Varberg och fin fina stället Majas vid havet... Förlåt Koloni och Kafé Publik, men den spelningen kan få en ännu vackrare inramning.
Här hemma i GBG spelar världens bästa Maud Lindström på Kungstorget klockan 21.15. Det bör alla med skev könssyn gå och lyssna på. Viktig musik på riktigt.
Och är det Detektivbyrån Martin som spelar med i bandet?
Onsdag:
Fullsmockat med bra saker hela dagen, hur skall vi hinna äta?!
Först blir det Detektivbyrån 16.00 på Lilla Bommen, sen Ida Maria på samma plats klockan 18.00 och så slutar det med Augustifamiljen klockan 22...Ja, jo jag ser att det är luckor så man kan äta men man måste ju landa lite efter varje konsert också...
Jag hoppas på:
...att Detektivbyrån kör en hel timme. Inte många band klarar det med DB fixar det.
...att IdaMaria gästas av Timo i "OhMyGod". Årets minuter på Emmaboda och Hultsfred...
...att Augustifamiljen gästas av...ja det spelar egentligen ingen roll av vem, för när det står någon annan vid micken kan bandet koncentrera sig på det som de är bäst på, att sprida glädje genom sina instrument. Kan vi hoppas på Håkan igen?
Torsdag:
David Urwitz är en trevlig kille och gör bra låtar. Bara det att han har publikrekordet på Lisebergs lilla scen OCH att han bor på stans vackraste berg gör att alla skall sluta upp framför scen. 18.00 på Lilla Bommen är du och du på plats.
Senare på kvällen blir det mörker av Pen Expers på Pustervik. Att säga att det kommer att bli bättre än i Malmö är som att säga "luft är bra för lungorna". Alexander är en av landets bästa och kanske mest skrämmande frontpersoner.
21.00 på Pustervik kommer han och de andra sätta nivån för hösten.
Fredag:
Först och främst: Kräftskivefestivalen! Jag tänker åka rakt ut i skogen (har någon varit i Rådanefors?), har ingen aning vad som väntar mer än att det är en fin fin lineup. Då gör det inget att jag inte äter kräftor...jag vet att det kommer bli en märklig och underbar helg.
För er som är kvar i stan:
Äkta Kärlek
Lilla Bommen Fredag 17.10. Förlåt "Gul och Blå-Frida", Äkta Kärlek gör det hela med mer finnes och mer svart humor.
Glockenspiel
Kungstorget Fredag 17.15. Tydligen skall bandet spela "avskalat", undrar om det ärmenas utan el det? Hursom kan det bli väldigt fint, de kommer ju charma alla goa gubbar och tanter med låten Gothenburg Mon Amour...även om jag mer gillar Upon a Star mer. Fin musik kommer spridas över nejden.
Lördag:
Lisa Pedersen
Lilla Bommen Lördag 12.00. Lisa spelar både på Kräftfestivalen och på Kulturkalaset. Inte mer än rätt! Hon skall spela överallt! Och sen är det ju trevligt att hon har vettiga åsikter.
Navid Modiri och Gudarna
Lilla Bommen Lilla Bommen Lördag 19.00. Ja alltså, den där Navid fortsätter imponera på mig. I höst kan du se honom på Filmkrönikan, bara sådär. Eller det där lät ju dumt, "bara sådär", killen har mer talang än alla Majorna tillsammans. Och texterna går fram till gammal som ung, känner en kille på fyra år som brukar sjunga med när skivan snurrar...
Och bandet är ju också bra bra bra.
Söndag:
Ingen vila här inte, kalaset fortsätter även under söndagen.
Irene
Kungstorget 16:35...Jo du, nu smäller det! Räkna med allsång under nya låten By Your Side! Måshud på armarna och glada tillrop.
David Andreas
Kungstorget 17.25. Alltså, "YesNo" är en jävligt bra gubbrocklåt ...frågan är bara nu om de andra låtarna har hoppat upp några snäpp sedan jag hörde dem på Bengans lilla scen.
Ja, det var nog det jag hade att säga den här dagen...
Tillsist:
För något år sedan såg jag Gisela på Pustervik. Tyvärr skrev jag lite konstigt om henne då, det blev en del missförstånd och jag utryckte mig klantigt. Jag ber än en gång om ursäkt om det hela sårade någon, jag gillade ju musiken men lyckades inte beskriva det.
Nåväl, nu lyssnar jag på Giselas helt underbara nya låtar! Lyssna på Creating Monsters och lyssna på hennes nya projekt Loguine.
Det är skrämmande musik, jag tänker inte ha det här i öronen när jag går hem om nätterna i höst. Men just Creating Monsters är väldigt fin, och svart. Likt en natt när man bara vill att det skall fortsätta regna, att det skall sippra in vatten i skorna och att skuggorna skall förfölja en. Likt en natt när man vill vara liten men ändå känna sig stolt.
Sen kan ni ju ta och lyssna på Cake On Cake om ni inte gjort det...Sea Microphone räddar din dag, jag lovar.
Tillsist2:
Jesuskristus! Jag såg just nu att Klubb Populär kommer tillbaka! Phu, det gick rykten på stan om att det var slut för evigt...Tur att det inte var sant!
Första lördagen blir 8 september och då kommer Gustav Kjellvander med sitt Fine Arts Showcase . Humm skall han spela Rough Bunnies låtar? Jag tror det och det kommer bli så bra så bra! Lyssna på hans version av Dance With Your Shadow så fattar du vad jag menar...
Förmodligen kommer Andres och de andra spela grymma låtar att dansa till mellan livemusiken. Precis som vanligt.
Jag sa ju att det var bra med höst!
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Tony Wilson är död.
Mannen som bland annat grundade Factory Records, som startade legendariska klubben the Haçienda och mannen som sajnade Joy Division och Happy Mondays har gått ifrån oss.
Tony skapade helt nya förutsättningar för skivbolag och för musiken i slutet av sjutiotalet och början av åttiotalet. Han lät banden äga musiken och så delade man på vinsten från ev skivförsäljning och konserter.
Wilson skapade också historia i tv, hans program ”So It Goes” var det första ställe som spelade punk. Tony var också där när Sex Pistols höll sin första konsert.
Läs mer om Tony här.
Sov gott, Tony och tack för allt du gjorde. Du kommer alltid inspirera mig.
Och du, hälsa Ian Curtis om du springer på honom bland molnen.
Nu finns inget annat än att se om 24 Hour Party People.
Jerry Boman
Taggar:
Tony Wilson
Tjejerna är bäst som vanligt.
Parklifefestivalen i Stockholm har blivit en sommartradition för mig, tredje året för festivalen och jag har varit där alla gånger. Det säger jag inte för att skryta på något sätt utan för att hedra och hylla arrangörerna. De fixar finkvällar år efter år, så fina att jag känner mig tvungen att åka från Göteborg till huvudstaden för att inte missa något.
I år hade festivalen flyttat, från "södra Söder" och Skanskvarn till Midsommarkransen. Årets plats var väldigt märklig, samtidigt väldigt fascinerande. Stället heter Grekiska Tavernan men verkar inte ha varit någon restaurang på flera år, allt är nedslitet och växterna har tagit över. Att gå runt på stället, som betår av flera olika "plan" och avsattser utomhus, är som att stega runt ett nerlagt sommarland. Man förstår att det en gång kan ha varit mysigt att sitta här och käka grekiskt men nu...nja...
Fast stället har sin charm! Och det passar helt utmärkt till att ha små musikfestivaler på!
Nå, nu var det ju ingen byggndasminnes resa jag gjorde utan en musikresa.
Det första jag såg var Everyday Sensations.
Jag vet inte, det finns för många likadana band. Även om ES är duktiga och så, snackar lite löst med kompisar i publiken och flirtar med 80-talet så får de inte mig att skrika "Hurra!". Kanske jag börjar tröttna på alla de där snubbarna som tror att man blir skön bara för att man skriver engelska texter i still med "det snackas om oss på stan". Till det spelar man smått handklappsvänigt backtrack och lirar gitarr och bas live. Sen drar de till med alla stadsbandens viktigaste ord: Hustak.
Alla de här självuppfyllande profetissorna, eller som man vill skall vara självuppfyllande profetissor, börjar bli tråkiga. Jag vill inte höra mer om folk som springer på stan, har sin livspeak just här just nu och som bara är "storstad".
Men som sagt, ES gör det rätt bra, lite över medel kanske, men inget jag skulle skippa gymnastiken för.
Jag skulle inte heller missa något endaste tråkigt skolämne för Choir of young believers. Eller inte för att se dem live i allafall.
Jag trodde på allvar att klockan stannat, att tiden på något sätt sträcktes ut i det oändliga. Att varje ton, varje minut var sirap.
Okej, det vi har är två snubbar från Danmark, en på gitarr och en på piano. Han på gitarr sjunger högt, lite fint och plockar på gitarren. Han på piano spelar lite ibland och sjunger ibland.
Det är allt.
Ja jo, det var väl fint och så men inte en endaste låt kändes på riktigt. Det var stora ord utan innehåll. Man kan sjunga utan innehåll, men då skall man inte förpacka det i prettopaket och försöka tro att vi skall gå på det.
Theoretical Girl heter egentligen Amy, kommer från England är egentligen ett helt band. Men allt det där gör inget när hon drar igång sin 60tals elektro-punk. Från första järnfilspånet i cdskivans trummaskinen är jag såld! Stenhårda ljud och en svängig vass gitarr blandas med Amys underbara röst, en röst som både är dömande och vackert inbjudande.
Red Mist är låten du kommer dansa till i höst, låten du kommer sätta som standard för hur det skall låta. Den närmaste framtiden är redan här. The Boy I Left Behind kommer du gråta till om du tänker efter, och Another Fight kommer du känna igen dig i. Du kommer helt enkelt hitta ljud till dygnets alla timmar via TG.
Musiken är stålsvarvens svar till betongen, den fria viljans rop till instängdheten och allt är en stor jävla näve i luften! Amy blir inropad igen efter avslutat set (för övigit enda bandet jag ser som blir det...), och för första gången på väldigt länge får man ett riktigt extra nummer. Amy säger nämligen att hon bara har sju låtar med sig och får då helt enkelt köra en låt om igen! Det är annat det än förbestämda extranummer... Extra låten blir Red Mist igen och om den var bra först gången sitter den ännu bättre gång två. Amy drar lite extra i strängarna, som för att verkligen bevisa för oss att det här är det bästa då får just nu!
Nu ger jag alla konsertarrangörer i Göteborg en orden: Boka eller dö! (ta det inte så bokstavligt men ja...ni hajjar)
Lyssna på Amy när hon spelar akustiskt här.
Mycket folk, du ser Mikael vid den blå pilen...
The Honeydrips aka Mikael Carlsons skiva heter "Hera comes the Future". Det enda hans fantastiska musik visar är hur fort min framtid kommer, jag känner att den framtid som han förutspådde med den där skivtitlen redan är här...kanske är den redan passerad. Och det är ju så med stor pop, den skall försvinna framför inne i öronen. Vara förbrukad samtidigt som den är här, aldrig återupprepas och bara vara ett minne i runt en vecka. Just det gör The Honeydrips.
Men just den här kvällen gör Mikael inget stort intryck på mig, det kan ha att göra med att ljudet på hans mic låter skit. Eller att det går en propp mitt i toppen. Eller bara det faktum att jag inte riktigt hann landa efter Theoretical Girl.
Inget ont om Mikael, det finns inget ont att säga, men den här kvällen i Midsommarkransen var nog inte hans. Jag vet ju att det är svinbra alltihop, även om framtiden redan är här.
Tror det var Joel som sa att The Concretes liknade en sekt på backstagen på Hultsfred. Och det där har ju man känt när man sett dem på scen. Bra musik men lite frånvänt på något vis, inåt mot sig själva.
Nu verkar det som bandet splitras upp och då händer det saker med medlemmarna. Taken By Trees har ni hört talas om, sångerska Victoria Bergman hoppade av och skapade eget. Och genast blev hon mer sympatisk i intervjuer.
Nu är det Maria Eriksson som kör själv, då blir namnet Santa Maria. Nu har ju visserligen just Maria haft andra grejer bredvid TC innan, alla minns hennes och hennes man Jaris Heikki, bra på alla sätt men även där var själva grejen lite inåtvänd och elitistisk.
Nu är det alltså annat läge, Maria är mjuk och närvarande med Santa Maria och hennes låtar är varenda en smått fantastiska popstycken. Varenda låt har det där lilla extra som gör att man gillar det, en ny ackordföljd, några nya toner eller helt enkelt en text som mest gå ut på "lalllaaaalllaaaa". Jag gillar det!
Till sin hjälp har hon ett band, där basisten är den mest lysande stjärnan. Han behandlar basen som ett instrument och gör snygga saker. Han sjunger även i falsett och skapar ett eget universum i bandet. Men allt sitter ihop och skapar en enhet som inte många kommer slå. Det är varmt, eget och en sagolik känsla för pop.
Ibland kommer Marias "Contretesblick" fram, den där tomma blicken som stirrar på inget alls men samtidigt allt på en gång. Men den här gången är det bara för att understryka något i texten, eller plocka fram lite extra känslor i oss. Det känns skönt, för förr kunde jag vara lite rädd för den där blicken.
Efter det går jag hem, Boat Club fick klara sig själva.
Tack ni som fixar så fint på Parklife! Jag kan nästa lova att jag kommer tillbaka till festivalen nästa år igen!
En fin sak är att det är så blandat folk. I Midsommarkransen den här kvällen hittar man både 20-åringarna, 30-åringarna, de på smällen och den som varit på smällen för något år sedan. Skönt.
Varför tycker jag då att, som rubriken säger, tjejerna är bäst? Helt enkelt för att de vågar mer, gör bättre musik och inte verkar vara så rädda för vad folk skall tycka. Det har inget med kön att göra men just den här kvällen slumade det sig så att de bästa var just tjejer.
Några bilder från Parklife:
En iakttagelse av skillnader mellan Stockholm och Göteborg: Rökning är fortfarande coolt (eller inte) och utbrett bland Stockholms konsertbesökare. I det ljuset var det inte mer än rätt att det hängde "nödcigg" i träden...
Det här kan vara den finaste och samtidigt den märkligaste artist logen jag sett...Roligt!
Finaste backdroppen! Tapeter och frigolit.
Tillsist:
För er som har ögonen med er när ni slirar runt i Göteborg, ni har nog på mer än ett ställe sett tagen "MOFO". Speciellt vanlig är den på spårvagnens fönster...
Nu har någon tröttnat på hemlighetsmakeriet. Och jag kan bara falla in i frågeställningen: Vem är Mofo? Vet någon? Är det flera? Är det en person eller en förkortning?
Jerry Boman
-som fortfarande inte kommit på vilken låt som Welle samplat...läs inlägget från Emmaboda så kan du se om du kan hjälpa mig...-
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)