Kulturkalaset har missat en viktig fråga: Skall vi ha kalas för folket eller av folket?
Som det ser ut nu är det för folket och det är väl trevligt i sig. Att någon fixar med kalas.
Men när inte folket är med på noterna så blir det ett tomt skal. Kultur kan bara komma underifrån tyvärr. I alla fall om den skall vara bra kultur.
För nästan precis ett år sedan såg jag Detektivbyrån på Kellys. Att säga att det var mycket folk är att överdriva...nu är läget ett annat. Allt har gått fort fort för pojkarna från Värmland (ja, jag vet de bor i Göteborg nu). Alla har tagit deras instrumentala skogsromantiska analoga elektroniska pop till sina hjärtan. Vart de än spelar charmar de brallorna av alla. Anders Flanders har gjort dragspelandet hippt, Martin Molin har gjort xylofon till ett soloinstrument och Jon Nils Emanuel Ekström har gjort saxen till en del av rytmik sektionen. (just saxen var den här gången utbytt mot en stor häcksax...större scen större sax typ)
Det är faktiskt roligt att se att just allt det här här gjort bandet bättre! Ja, det är ju inte världens drag den här blåsiga kvällen men det hade väl ingen väntat sig. Jag menar, det är lite elakt att sätta de här tre på en jättescen mitt på förkvällen... och det är väl där som det brister. DB skall man uppleva nära. Deras musik verkar inte trivas där långt uppe på den stora scen, även om de rent musikaliskt och "framförandemässigt" är hur bra som helt, så klickar inte den där kicken in.
Jag önskar att den här Kulturfestivalen tänkt lite, hade de bara funnits lite mer mindre scen så hade många band kommit mer till sin rätt. Stort är inte alltid bra. Jag vill ha trängsel och DB på samma nivå som publiken. Jag tror mig veta att DB också hade tyckt att det var var bättre.
Kolla in förra inlägget för lite rörliga bilder från spelningen...
Närmare var det då på iDEAL och Konsthallens Warm up på torsdagskvällen. Det hela utspelar sig på Götaplatsen, bakom den gigantiskascenen uppe på terassen. Lite platser att sitta på, massa ballonger och så Surplus People på scen.
SP är tre personer som gör helt underbar musik, det är som att släppa på alla fördämningar. Som alla världens makter samtidigt fyrat av sina gevär, fast de var laddade med vattenballonger. Det är dansant javisst, det är också avigt på en gång. Magdalena Ågren skriker som vanligt i sin megafon, Petra Kiiskinen gör snygga ljud och slingor på sin orgel och Helena Engarås lirar bas som ingen annan.
Jag blir på så otroligt bra humör varje gång jag ser SP! Det liksom förlöser en massa positiv energi bara genom att finnas.
Jag har hört folk tala illa om SP. Det förstår jag mig inte på. För det finns inget illa att tala om, det är nog bara det att de här tre genierna är lite framför oss. Och kommer altid att vara. Det är bara att suga i sig och vara jäkligt glad att man får vara på plats och i närheten när musiken drabbar.
Och just här på terassen, bakom den stora officiella scenen, hittar man det riktiga Göteborg. Det där som även det här kalaset missat, det där som susar runt i staden utan att någon riktigt vet vem som håller i trådarna. Jag vet inte om det skulle gå att få in mer av det här under kalasets stora svenneparaply. Det kanske är lika bra att det får hålla till där bakom scenen...men se nu till att gå dit ikväll!
Klockan 17.00 börjar det och ikväll spelar fantastiska Wildbirds & Peacedrums. Fan ta dig om du missar det!
Själv åker jag mot Dalsland och Kräftskivefestivalen....
Tillsist:
Missa INTE Lisa Pedersen på Lilla Bommen klockan 12.00 på Lördag, missa inte heller Navid på samma scen klockan 19.00. Och missa inte heller Irene på Kungstorget klockan 16.30 på söndag...
Tillsist2:
Joserusåatt, det är bra tryck när kockar lagar mat inför publik på Kungstorget.
Kocken säger: -Någon i publiken som vill smaka?
Två av tre i publiken reser på sig....och går!
Jo du.
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar