Bakom en röd vägg i Haninge

Klockan är runt halv elva på lördagsnatten när jag går ut ur Gula Villan i Haninge för att kissa. På den stora altanen är det fullt med folk, stämningen glöder. Jag går ner för trappan, bort en bit och bakom ett litet rött trähus. Jag gör det jag ska och tänker sedan gå in. Något får mig att dröja kvar...

När jag står där infinner sig ett stort lugn. Ser bort mot horisonten, solen håller på och gå ner. Det är vackert i Haninge. Hade jag liksom inte tippat på. Fördomen sa stora gråa hus. På avstånd hör jag Cosy Den 5 år festivalen fortsätta inne i det gula huset. Men jag står kvar där bakom knuten på det röda lilla huset.
Jag har alldeles för få likadana stunder. Det är liv och det är lugn just i den stunden, allt i ett. Känner mig väldigt bortskämd. Att jag kan välja. Att jag har det som jag har det. Att jag hittat just det här livet att leva, att jag hittar rätt i alla val, i alla nätter.

Just där, just då var allt precis som det skulle. Tack ni som gör så att jag känner så här, ni vet nog vilka ni är. Jag tackar er allt för sällan.
Ofta för att jag är för blyg, jag vill ju egentligen bara krama om er allihop. Ni ger mig allt. Jag kommer alltid vara med er där, ni kanske känner igen mig och jag känner igen er. Det känns fint. Jag är inte dryg, bara en väldigt blyg kille som gillar musik.

Helgen börjar på fredagen:



John's Candy
Äntligen fick jag då se det här kalasbandet. Missade deras släppkalas med ett hårstrå tidigare i år, men nu står de på scen i Kungsträdgården och ja, det är stort och märkligt.
Om vi låsas att den stora scen istället är en mindre scen, det är lågt i tak och det är, låt säga blått bakljus. Då hade John´s Candy slagit dig till marken, det är lättkastade beats som förvandlas på vägen mot dig och blir blytunga när de väl träffar.
Nu är det alltså en stor scen, småregn i luften och sittade publik. Kunde varit helt värdelöst om vi inte hade och göra med bandet som kämpar mest i hela världen. Kolla in snubben till höger, David heter han och är en duracellkanin på speed. Hoppar och ner från sen, svänger runt sin egen axel och börjar om. Allt inom tio sekunder. Kastar sig ner och lyckas få igång publiken, han springer runt oss och tillslut hänger några på i en evighets runda bland bänkarna. Stort artisteri!
Musiken är självsäker, dans och pop. Alla som någon gång hängt på mina klubbar har hört Amusing Using You, låten som får T.A.T.U att förpassas till gungstolen, 90-talets dansgolv 3.0, och till skillnad från många andra i samma genre, så är John´s Candy långt från tvspelens dansmattor. Det är snyggare, varmare melodier.
Kristin är skrikmonoton på ett alldeles underbart sätt och längst där bak står killen med ciggen, ständigt denna cigg, Eric Rosén. Och han känner ni igen från alla möjliga mediepryttlar.
Sammantaget gör detta ett band som harvar på och som allt för få verkar bry sig om. Synd för er!



Lissi Dancefloor Disaster
Nästa studsboll kommer strax där efter i form av de två J:a: Josefin Lindh och Johan Tilli. Det är samma dansvänlighet men faktiskt ett snäpp roligare, för här hittar man väldigt bra texter, viktiga texter. All bra musik har två lager, ett som är ytligt och som gör att man direkt efter 20 sekunder fullkomligt gått ner sig med bandet. Sedan hittar man lager två, den djupare viktiga delen som berättar saker. LDD har de här lagren. Likt Blanda funktionen i Photoshop är skarven mellan dessa två osynlig, och gör att man inte tröttnar. Jag hittar ständigt nya saker i LDDs musik.
Du som inte hört dem förut, åk till Uppsala den 21 augusti och lyssna. Eller lyssna på Myspace. Lyssna noga.
När du gjort det tar du med dig musiken i lurarna och sätter dig på närmaste cykel. Håll i hatten för du kommer känna dig som Gud när du farm fram! Egentligen borde LDD vara förbjudet att spelas i fordon, man kör för snabbt och för snävt i kurvorna.



Efter den fenomenala uppvisningen i det bästa electroindie bjuder på idag tog jag mig till Debaser Slussen och Allsången... Åh herre jävlar vilken rolig kväll det blev! Så galen stämning, skrikallsången till Oasis "Don't look back in anger" var bland det värsta jag hört. Då menar jag i helt positiv bemärkelse!





Stor förvåning när Pontus från Sidechild visar sig vara en av de hemliga gästerna! Med hjälp av bandet, stora delar från Weeping Willows, svänger han till med en fenomenal version av deras "Noting like love". Om inte ni vaknade då och fattar hur bra den låten är kommer ni aldrig vakna! Efter det sätter han en mycket fin The Wannadies-cover, You and Me Song. Vi i publiken sjunger med så halsarna blöder.
Svårast under kvällen var Band of Horses "Is there a ghost", men va fan, vi försökte ta höga toner. Gud ska veta att vi försökte!
Annars blir det en stor bukett blommor till mysgossen Magnus Carlson, speciellt när han lyckas med Blur:s "Parklife". Enastående!
Nästa fredag är det dags igen, släpp prettoindiestolpen och kom in i matchen om du inte redan gjort det. Galet roligt!



Att åka till Haninge är lätt som en plätt... om pendeltåget går. Nu gick inte det och då blev det en massa tunnelbana och en svinvarm buss i 45 minuter.
Men allt glöms direkt bort när jag sätter mig på bänken utan för det gula huset, kolla på bilden ovan så ser du varför. Gott liv!

Jag ser Jyoti Mishra, han som är White Town, och det är ju bra som vanligt. Jag ser Vit Päls:


Ser Suburban Kids With Biblical Names:


Ser Cats on Fire:


Alla fyra gamla bekantskaper, jag har svårt för det där, jag vill ju hitta något som är nytt för mig. Som vanligt sviker aldrig ett Cosy Den arrangemang, så låt mig presentera denna veckas musikaliska kärlek:



Allo, Darlin'
Jag blir så glad, det är idel leenden och handklapp. Ord och texter fångas på vollyboll utan studs. Popkulturella supersöta fikon sprutar ut över rummet och vi alla kan inte hålla tillbaka glädjen. Elizabeth ler, Will bakom basen ler, Michael vid trummerna ler och... nä förresten gitarristen ler inte men han är stencool så det får gå. Musiken ramlar in på musikalklassiker, på Dana Dragomir solon och pubgalenskap. Det är liksom allt på en gång, förpackat i de snyggaste melodierna du hört.
Allo, Darlin' är din perfekta gladfylla, med vänner som har laddat ner varenda serie, hört varenda låt värd att höra. Det kan liknas vid Jens Lekmans finurlighet med nutidsbetraktelserna, skillnaden är att här saknas totalt det nordiska vemodet. Herre jävlar, jag ler än!



Sist men absolut inte minst, ett stort tack till Mattias som fixat allt det här (ja, han har haft lite hjälp som tur är). Du är en sann hjälte Mattias.

Nu ser jag fram emot ytterligare fem galna/glada/nyfikna/smakfulla och intressanta år med Cosy Den. Minst fem år till!

Tillsist:
Gött att inte få ett enda fylle-sms från Småland. Se där, det gick ju alldeles utmärkt utan mig.

Tillsist2:
Missa inte Hej Stockholm! på söndag - Nu med hela tre brunetter i djbåset!
(alla har Facebook så här har du länken dit)

Den 9 augusti bjuder jag in er alla till nyrenoverade Nada bar på Åsögatan för en öppen inflyttningsfest! Man kan säga att det blir ett firande av att jag nu mera är 08:a! Det blir en hemvändarkväll fast åt andra hållet så att säga.
Gratis och fritt!

Jag kan väldigt stolt presentera hela TVÅ liveakter denna söndag samt tre underbart bra dj:s!
Det öppnar 20:00 och första liveset är redan 21. (detta pga att man inte får spela live efter 22)

21:00
Stefan Randström
Kvällen börjar med en stor mega premiär! Ni känner igen honom från punkpopkanonerna Den Stora Sömnen som nyligen släppte dubbel debutskiva där Thorsten Flinck läser bandets texter! Ni känner också igen honom från uppviglarna i The High Heeld Honeys. Nu går mannen som personifierar ränstenssöder Stefan Randström solo gör här sitt första livesoloframträdande någonsin! Inte missa för allt guld någonsin! "Jag var där"-varning på den!

http://www.myspace.com/stefanrandstrom

Guldgossen
Från Linköping kommer en av Sveriges mest uppmärksammade artister just nu, rör det inte låtstölder så rör tvframträdanden i Nyhetsmorgon eller långvariga diskussioner om det är rätt att sjunga "cp" i en låt. Ja, du känner igen mönstret från Håkans debut. Musiken lyfter upp dig, den får dig att sväva. Samtidigt är det en uppmaning till alla att inte ta skit, att tro på drömmar och leva här och nu! Pop ska beröra och nog fan berör det här!
Jag tycker så här: kom och lyssna. Jag är övertygad om att du kommer ta detta guldpatinerade charmtroll till kille till ditt hjärta. Nästa gång du ser honom i Stockholm så kan jag garantera att det inte blir på ett sådan intimt ställe som Nada. Unikt tillfälle med andra ord. "Jag var där"-varning på den också!

http://www.myspace.com/guldgossen

DJ:s:

Pauline Benthede (Rockfoto)
Överjävlig fotograf som nyss flyttade hem till Stockholm igen med bachelorexamen i fotografi från Högskolan För Fotografi i Göteborg.
Om jag gissar rätt så kan det bli allt från Dolly till NY Dolls i högtalarna. Bra smak!

Anna Flytström (fd Djungeltrumman GBG, fd City GBG numera Aftonbladet/Sofies Mode)
Skrev om musik/nöje innan du fick dina första mjölktänder. Har varit med i fler musikvideos än SMK-Frej. Jag gissar på att det kommer bli en del låtar från skäggiga män med gitarr när Anna spelar. Bra smak även här!


UPPDATERING:
Åsa Hjalmarsson
DJ Urö, Mattrissan, Indie-Jan-Åsa. Körde i vintras Klubb 031 med mig på Knast. Stockholms popdrottning med stark dragning åt både hav, Evert Taube och Götelaborg! Jag kan lova att det blir minst en Håkan-låt! Precis som de andra: Bra smak!

Med andra ord, det kommer bli en smakfull blandning från söders TRE bästa brunetter som du inte vill missa en sekund av!
Jag kommer ta över båset då och då för att bjuda på det bästa från internet. Musiken du inte visste att du gillade!

Jag ser gärna att ALLA jag inte känner i Stockholm kommer och blandar sig med ALLA jag känner.

Jerry Boman