För en hjälte här och nu

Ralle hoppar upp på scen och kör en cover av sin älskade Uggla, och mycket passade Vittring, tillsammans med Samtidigt Som:

Allting som jag vill kan jag göra a, a, a, a, allt,

allting som jag vill kan jag göra, a, a, a, a, allt,

när flytet är i luften, då är lyckan varje dag,

om man är positiv som fan så går allting bra.

Jag lipade! Och skrek. Och lipade. Och skrek. Perfekta låten till Ralle!

Att hylla en levande, verksam person är stort. Att hylla en person som lever och verkar bland indieband är ännu större, om det är något som de flesta inte märker så är det just dessa eldsjälar som helt själv kan dra runt en hel musikstad. Alla bara räknar med att de här personerna ska fixa allt och helst ska allt vara gratis. Ofta är det också just gratis vilket betyder att eldsjälen förutom all tid också får lägga ner alla sina pengar. Bara för att denne brinner likt en magnesiumfackla i ett bensinfat.

Jag vet inte riktigt när jag träffade Rasmus Krage Hansén första gången, det känns som han alltid varit där. Jag har väl seglat förbi honom utan att känna honom lika länge som jag bott i Göteborg. Han körde klubbar, han släppte skivor och han var överallt. Spelade han inte refrängmaraton på Jazzhuset så spelade han den senaste Almedallåten under Kortedalatorg eller så bevisade han sin kärlek för schlager på Styrbord Babord. (det där sista kanske man inte ska ta upp men det var så jävla fint!)

Eller vänta nu, han KÖR klubbar, han SLÄPPER skivor och han ÄR överallt. Ralle brinner mer än någonsin.

Och det är där det finna kommer in, att då hylla honom med en stor brakfest samtidigt som han är som mest är väldigt väldigt fint. Elin Hedman och Love Laos satte stenen i rullning och styrde upp hela kvällen, ”För Rasmus i tiden”.

Det hela blev en klassfest på Underjorden, en uppvisning i vänlighet och gott humör. Det blev den bästa av de bästa kvällarna, Samtidigt Som gjorde sin sista spelning, Almedal gjorde sin bästa spelning och Makthaverskan bevisade verkligen att framtiden ligger i deras händer!

Allsången under Samtidigt Som låt Erik & Francisco spräckte mina öron, Almedal var som sagt bättre än någonsin, hatkärlekslåten till Halmstad, Picassoparken, gick så snabbt att jag nästan föll omkull och när Makthaverskan ger oss fingret är det så jävla bra att det inte går att förklara!

En bit in på kvällen, det är förmodligen när Samtidigt Som spelar, ser jag Ralle sitta högt uppe på scen, strax under den gigantiska bilden på honom som pryder väggen. Han är inte riktigt sig själv där uppe. Mannen som gav energi ett ansikte, han sitter nu ner och är helt stilla. Han tittar ner på scen, där ett av ”hans” band ger allt och publiken älskar det. Jag vet inte, men han ser helt tagen ut. Kanske funderar han på hur det blev så här, att allt allt slit faktiskt är värt något. Att alla förlorade pengar egentligen inte betyder ett skit. Har vänner roligt är det värt allt. Men jag har ingen aning om vad han tänker där han sitter. Bara att det är väldigt vackert.

Jag önskar nu att Rasmus fortsätter med sitt livsverk, att helt huvudstupa och egentligen helt idiotiskt, fixar klubbar och ger ut skivor. Vi behöver folk som dig! Världen behöver fan folk som dig! Jag har sagt det förr och säger det igen, Rasmus du är en förebild för så många många människor. Du är en förebild för mig. Jag kommer aldrig nog kunna tacka dig för allt. Jag vet att du ibland funderar på att skita i allt och bara lägga ner. Nästa gång du gör det, när på dygnet det än må vara, ring mig och jag ska ge dig minst tio anledningar till varför du måste fortsätta. När som helst.

Tillsist:

Stort stort tack till framför allt Elin Hedman och Love Laos denna kväll! Herregud, jag är skyldig er en! Eller hundra!

Tillsist2:

Jag visste att Anna Hedman gillar Per Gessle…men att hon skulle göra det finaste man kan göra som dj med just Gessle trodde jag faktiskt inte. Hon lirade låtar med anknytning till allas vår älskade PG under hela sitt djset! Så jävla bra!

På halssmycket som hon visar upp står det såklart PER GESSLE!

Tillsist3:

Just det ja, kvällen började mycket tidigare, på Andra lång. En för mig helt okänd bloggläsare hörde av sig via Facebook och vi samlades på gatan där alla kan allas namn. Sjukt trevliga personer! Tack alla som vågar göra såna saker! Världen blev lite bättre!

Vilken jävla fredag!

Jerry Boman