Nya budskap.
Det är fotoförbud under konserter på Konserthuset i Göteborg. Så det blir lite märkligt i dessa tider när man är van vid att varenda människa glider runt med en stor digital systemkamera och tar biler av stans alla band. Eller alla som för den delen tar bilder med mobilen.
Men jag trotsade förbudet och tog en bild ändå, i hemlighet. Du ser resultatet här ovanför. Jag tänkte att det måste väl ändå vara själva bandet det är fotoförbud på? Inte stället?
Gjort är gjort, hoppas inte Neeme Järvi kommer sättandes och sticker sin dirigent pinne i ögat på mig som straff. Eller att hela stråksektionen väcker mig på söndag.
Snabb rundup för er som undrar: Igår spelade Hellsongs tillsammans med 60/40 och delar ur Göteborgssymfonikerna på Konserthuset. De körde hårdrockslåtar. I ny tappning.
Det är rätt kluvet det här med Hellsong. Å ena sidan så gör de ju "bara" covers. På en massa hårdrockshitts. Låtar som varenda kotte har hört om och om igen (då gillar jag ändå inte hårdrock). Det är liksom öppet mål.
Å andra sidan är Harriet, Johan och Kalle übermench när det kommer till att förvalta, omarrangera och plocka fram helt nya djup i de här sönderspelade låtarna. De lägger in egna budskap, förpackar om och gör framförallt dängorna till sina egna.
Ta exemplet med Iron Maidens "Running Free". När orden kommer ur Harriets mun blir det, som hon själv säger det, feministisk gubbrock. Och det är ju helt sant, för med Hellsong kommer orden fram, de tar plats. Budskapet blir till viss de ett annat, ett bättre.
När man gör såna covers är allt förlåtet. Hellsongs har tagit låten till sina hjärtan, levt med den, kramat ur, älskat med den och snurrat runt den. Ut kommer samma låt men men i ett helt nytt sammanhang.
Samma sak med kvällens bästa låt "We're Not Gonna Take It". Den låten blir plötsligt en ordentlig kampsång för alla förtryckta kvinnor, en kampsång mot gatuvåld och en kampsång för Burmas munkar. I Hellsongs version, med vackra stråkar och storslagna långsamma cellostycken, en generations låt. En sång att kasta i ansiktet på kvinnomisshandlare, rakt i nyllet på människor som fortsätter sparka på 16-åriga killar när de ligger ner, en sång att med kraft kasta över de människor som slår munkar med käppar och berövar dem deras värde.
We've Got The Right To Choose And
There Ain't No Way We'll Lose It
This Is Our Life, This Is Our Song
We'll Fight The Powers That Be Just
Don't Pick Our Destiny 'cause
You Don't Know Us, You Don't Belong
oh We're Not Gonna Take It
no, We Ain't Gonna Take It
oh We're Not Gonna Take It Anymore
Jag börjar nästa lipa, det är väldigt starkt. Harriets end of the line-röst raspar sönder hela Stenhammarsalen. Nu får det vara nog! Det är tid att se saker som de är, hur överjävliga folk kan vara. Det är hög tid att stå upp och skrika NEJ!
Det är inget som helst tufft i det där. Originalet med Twisted Sister riktade sig till en generation som möjligtvis stod upp för sin rätt att dricka öl och kasta dart på vardagar istället för att gå i skolan. Här blir budskapet något helt annat. Plötsligt får låten en intelligent inramning.
Skönaste killen på scen är han som gömmer sig bakom slagverken. En krullhårig gemytlig man som spelar lite här och där, alltid på exakt rätt ställe och på exakt rätt instrument. Han spelar på slagverk som jag aldrig har sett och än mindre känner till namnet på och han ser ut som han leker sig fram. Svävar lätt runt bland stänger och pukor. Underbart att se och höra!
Även resten av det utbyggda bandet ger ny tyngd och dynamik. Det är ju trots allt roligare att höra live stråkar än synthstråkar.
Jag har sett Hellsongs några gånger förr, här och här.
Sen kan du ju kolla in mitt tvinslag med dem här...och där hittar du också en två exklusiva "musikvideos"...Bara på Musik Enligt Jerry.
Tillsist:
Skall vi ha en tävling?
Hur lång blir kön till Bengans på tisdag när Kent kommer?
1. Två kvarter.
2. "Ända till Röda sten jag lovar!"
3. Större,längre och oändligt mycket plågsammare än livet självt.
Tillsist2:
Pen Expers meddelar att de nu går in i studion och spelar in sin andra skiva.
Jag längtar redan tills att de kommer ut igen.
23 oktober spelar de på Henriksberg...Fel fel av mig: 20 oktober spelar Pen Expers på Henriksberg...
Tillsist3:
2:a Långatan är bra fin ändå...
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
Taggar:
Göteborg,
Hellsongs,
Kent,
Musik,
Pen Expers
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
P.E spelar på Henriksberg på lördag den 20, inget annat. Det är dessutom tydligen sista gången på väldigt länge så passa på att förfasas.
Tack för infon! Jerry sover på spikmatta i en månad som straff (samt ändrar i texten)
Skicka en kommentar