Rapport från ett credzoo

Jag undrar verkligen hur det gick till. Kanske handlade det om pengar. Eller om människors eviga sökande efter att hamna i en kontext. Eller bara den enkla driften att få sig lite sprit gratis då och då.
Hur det än var så gick det på ett kick, plötsligt låg det bästa stället på Magasinsgatan.
Det var då 2004 och det gick så snabbt att många var de som bara såg tåget åka förbi. Plötsligt var det så lätt så lätt att känna gemenskapen, häng bara här så är du helt rätt. Ingen kan komma åt dig, ingen kan sätta sig på dig. Allt blev plötsligt enkelt. För vem vill inte vara rätt?

Som topping på glassen så började "tidningen" skriva också. Den där viktiga blaskan som verkligen lyckats med att koka bort det lilla uns av "tänk själv" som fanns kvar i Göteborgs horder av utefolk.
De hade succé planer den här gången med. Kanske var det bara så att skribenten fick lite gratis sprit och några unga människor att hänga med. Eller var det sanningen han skrev?



Nu är det 2006 och allt gick så snabbt. Tåget har gått och kvar är bara en iskall perrong. Visst , fortfarande bokas det in rätt hyfsade band, men i ärlighetens namn så får de inte så stora möjligheter att visa vad de kan. Det blir ju lätt så när scenen är ett bord. Det skulle vara bättre att servera den goda maten där.

Det är ju synd det här, för det är väldigt fint därinne. Maten är faktiskt supergod, om man nu är inne på det.
Den här lördagen är det annars som vanligt i den gröna baren, folk sitter lite stelt och väntar. I baren jobbar två toklynniga slynglar, som ena stunden är "jättetrevliga" och andra "suracitroner". Sluta lägg värderingar i vad folk beställer tack!
Den lille i bandet som gillar New Order är flink när han plockar glas (han är trevlig hela tiden) och ibland fylls stället med så mycket rök att ingen ser det de helst vill se, dvs sin nästipp.
Varför sprang vi benen av sig för det här?

Kanske är det så att den gröna baren på Magasinsgatan tog död på sig själv. Om man verkligen hänger med alla de rätta så dör man rätt fort, för de rätta byts ut eller letar hela tiden efter nya ställen.
Det är synd för maten är ju god och har man bara vänner med sig så kan det kanske eventuellt vara trevligt också.


Tillsist:
Familjen Hanberg från Östersund börjar ta över allt just nu. Bror Martin sjunger ju vackert i både Vapnet (ny skiva den 19 och på Pustervik den 27) och Sibiria (som spelade fint på Storan för ett tag sedan). Nu kommer syster Julia med svalka och mjuka folkpop toner i Penny Century. Väldigt vackert! Alla myser på en vårvarm vallmoäng, med kvittrande fåglar och lätta moln.
Fick tips om Penny Century i kommentarerna här på bloggen och det är ju alltid trevligt när det tipsas om något bra! Kör på med det alla därute, dansa iväg ett e-brev till mig om du hör något bra! Eller om du kanske till och med är en del av något bra.
Skriv, skriv, skriv: jerry.boman@tv4.se


Jerry Boman