Premiär för nya Vapnetlåten "Plötsligt händer det inte"! Jag träffade Vapnet i studion, det hela sändes i lokala Nyhetsmorgon kvart över nio idag. Här kan du se inslaget. Trevliga killar och premiärlyssning på nya låten! Det nya Vapnet låter Malmö på nittiotalet, skiner som en sol och det ekar Eggstone. Fint!
Och ja, Stefan är DEN Stefan som är Agent Simple. För er som är ännu mer snurriga så är det alltså inte DEN Martin som är i bild som är DEN Martin som sjunger i Vapnet. Solklart eller hur?
Jag blir så glad av att se alla människor i Berg 211 den här kvällen. Koloni, som denna kväll slog sig samman med "vänder sig om", har länge varit en favorit i Göteborg för mig. Alltid intressanta saker, ibland mystiskt, ibland inte min smak men alltid intressant. Tyvärr har det ibland varit glest i raderna, men den här kvällen blir det fullt. Alltså, fatta, fullt inne i berget! Det finns bara en förklaring på det: Koloni och "vänder sig om" har fått upp ögonen på folk. De visar att det finns en annan stad, en bättre stad. En stad utan påklistrade leenden och creediga fester. Det finns framför allt något bättre än en skitnödig invigning av filmfestivalen...
Jag börjar med det bästa direkt: Le Bombe. Har lyssnat ett tag på nätet nu och blev sprudlande glad när jag så att vi skulle få fin besök från Malmö. Le Bomb är Maja Karlsson och utforskar landskapet kring pop/electro/spokenword med nyfikenhet och öppet hjärta.
Jag blir så glad. Det är dansant, smart och väldigt bra texter. Det finns inget mer att önska, Familjen få se upp! Tvspelsrytmerna förstärker de viktiga budskapen, ibland är det Edit Piaf i modern kostym, ibland svart men spröd hiphop från kreativa rum. Så ramlar det snyggt över till barnsånger för vuxna i "Klagosång", dansgalenskap i "Hitten" och ordförvrängning i "Vokalerna".
Men det som gör det hela viktigt är budskapet. Det berättar om ett utanförskap som de flesta sneluggar bara kan fantisera om. Nu blir det liksom lite fjuttigt att stå och sjunga om att man är en outcast, att inte en kotte förstår en. Le Bombe diktar inte, det är på riktigt. För om man tänker efter, vem kan mer beskriva en hemlös vardag en en person som är just hemlös?
Malmö framstår mer och mer som paradiset på jorden, stan spottar ur sig de mest intressanta artisterna, de mest intressanta uttrycken och de mest spännande människorna. Göteborg blir faktiskt lite tråkigare, är det enda vi kan komma fram med år punkpop. Eller gråmålad bombastisk pop. Malmös, och resten av Skåne också för den delen, är ett glädjepiller. En färgglad frukost där gårdagen är glömd. Alla får ta plats och får säga sitt.
Kvällen i berget var mer än Le Bombe. Jag lyckades inte höra nämna Maja Karlssons och Sara Hallströms poesi, det var helt enkelt för mycket folk. Men tydligen var det galet bra.
Däremot fick jag utstå, ja jag säger utstå för det var inte roligt, Eyes Like Saucers. Jeff Knochs spelar på en tramporgel... ja, det är ungefär det som händer. I längden blir det väldigt enformigt. Bara för att man lyckats hitta en märkligt instrument betyder det inte att man fångar publiken. Fler än jag börjar prata högt för att sedan gå. Respektlöst, ja visst men vad skall man göra när musiken monotont vaggar en en till söms.
Pamela & Anna gjorde nog väldigt bra ifrån sig med sin poesi/teater. Tyvärr fick vi i publiken aldrig en chans att höra det, ljudet växlade mellan mummel och rundgång... Gay Against You skulle vara den stora finalen. Lite bra var det allt, men inget jag kommer spara. Fick känslan av von oben, Joe och Lachlann uppenbarar sig på samma sätt som TTA. Tittar ner, klär sig i "en hygglig kille" och gör musik att dansa till. Men jag hittar ingen själ. Ingen energi.
På det hela taget så var det en bra kväll, och tack till den stackars killen i garderoben för att han tillslut hittade min jacka. Just då kändes det tråkigt men allt löste ju sig och jag kunde gå hem i regnet med Le Bomb i öronen.
Och när ni ändå är igång på nätet lyssnar ni på Kanske Älskling. Bitterhet kan vara vackert som i " Salem Al Fakir".
Sen kan ni vara lagliga individer och ladda ner körsångsgalenskap i Black Kids EP här. Den är bra. Inte lika bra som "I'm Not Gonna Teach Your Boyfriend How To Dance With You" men man kan ju inte uppfinna hjulet varje dag.
Tilsist3: Så trodde jag då att lördagens aktivitet var spikad, My Darling YOU!s släppkalas på Röda Sten. Men så ploppade den här upp: Goto80 är ju ändå kul.
Nu är jag väl lite part i målet numera men Kontiki är ju ett så bra ställe att hänga på. Det liksom omsluter en som en varm kram Den pissiga vintern försvinner och värmen slår emot mig när jag går in, bambugalenskapen känns som det enda valet just nu.
För runt en månad sedan åkte jag ut till Patille för att agera jurymedlem i Partillerocken. Som jag sa då, förväntningarna var inte så höga eftersom jag egentligen inte gillar tävlingar. Speciellt inte inom musik. Men så kom det då upp ett band på scen som raserade allt det där. Bandet med det konstigaste namnet sedan…ja jag vet inte vad. För det är ju så att man fastnar på det där namnet, Bella Boop & The Robbers.
Men skit i det just nu, det är ju musiken jag är här för. Kontikis minimala scen och minimala utrymme framför scen passar perfekt. De tjugotalet i får lyssna på ett band som i sina stunder är väldigt väldigt bra. Contact är fortvarade en otroligt bra låt. Även några av de andra låtarna är sköna mjuka popmoln. Vi vaggas in i föreställningen att livet bara kommer utspela sig i flick/pojkrummet. Att välden där utanför får vänta, ingen är klar att möta tråkigheter. Naiv Super. Extra super. Det är så oförstört.
Även London, som den här kvällen byter namn till Berlin, är skön. Visst, det är mesigt som fan men det är ju precis det skall vara. Den här mesigheten har en hel hög med band försökt återskapa, men att klistra på den funkar inte riktigt. Jag säger nu inte att Bella Boop och resten är mesar, det är deras musik som prickar precis rätt bara.
I will move to somthing new And everything will be true
Ja, jo det kan man ju drömma om…jag vill också ha deras ögon!
Tillsist:
Swedish for beginners har smällt ihop en fin fin video. Med nya videon för ögonen, deras låtar i öronen (This city is not for me, Happy Factory, Special offer m.m) och minnet av spelningen på Sticky så förstår jag inte varför de inte blir bokade till varenda festival som finns?! Jag lovar, ni kommer bli så lyckliga framför scen folk! Jag beskrev Johan Signert live så här: ”den perfekta hybriden Håkan Hellström och David Bowie!” Bara en sån sak!
Tillsist2: Ikväll går vi in i grottan igen, Koloni gräver tillsammans med ”vänder sig om” fram det bästa. Just nu ser jag fram emot Le Bombe.
Tillsist3: GLÖM INTE: Japp, jag är numera med klubb. Som ett kärleksbarn typ. Mer info här. Kom kom kom!
Tillsist4: Vapnets nya är anorlunda. Bra som i annorlunda. Större, mer organisk. Och riktigt riktigt bra! 13 februari kommer den ut. Hela skivan något senare. (Tack Stefan för att du rättade mina slintande fingrar ang er singels släppdatum.)
Så här gick det till när Tilde Hjelm spelade för oss i Nyhetsmorgon Göteborg Väst idag på morgonen. Vackert och vi förlorade oss en stund.
Det jag inte hinner berätta i tv är att man såklart skall kasta sig på en vagn och åka till Röda Sten på lördag. My darling YOU! har släppkalas och spelar i det fyrkantigahuset. Inte missa!
Jag har tjatat om den där låten, jag har spelat den för er som som besökt ställen där jag spelat skivor och jag har lyssnat på den i min Ipod...ofta. Nu är det dax för er att upptäcka Endless Summer med They Live By Night. Hoppa in på deras Myspace och häpnas över vad som kan hända när tre personer som vägrar fastna i givna spår går vidare. Underbar pop, storslagen pop. Och framför allt: jävligt visselvänligt!
Tillsist: STOR PREMIÄR FÖR KLUBB SANDVIKEN! 2 februari blir det klubbpremiär för mig och min flickvän på Kontiki! På premiärkvällen är det väldigt roligt att kunna presentera Dauerwelle på scen och Karin som DJ! 40 kronor och fritt innan 21.00. Boka in kvällen redan nu, det kommer bli grymt! Mer info kommer inom några dagar... Här är lite mer info!
