Musik enligt Jerry

I morgon smäller det. Då fyller Håkan Hellström 10 år som artist och släpper skivan "2 steg från paradise". På dagen exakt tio år sedan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" släpptes och livet aldrig blev sig likt. Som vi under tio år har dansat, hoppat, lipat och känt att den där Håkan talat precis till oss. Jag håller faktiskt hans dubbelkonserter i Lisebergshallen som mina topp ett. Dela första plats. Han fick alla på fötter, känslan som var där inne de två dagarna har ingen någonsin lyckats återskapa. Inte ens Håkan själv när han i somras rev av hela debutskivan på Way Out West, och gav oss en försmak av det nya när han premiärspelade "River en vacker dröm"... och när vi ändå är inne på den låten, det har seglat upp en debatt på internet (vi kan kalla det en Facebookfreakout) om det är så bra att Håkan röker i videon, på skivomslaget och i Gaffa. Till och med GP har yttrat sig i denna superviktiga fråga.

Efter midnatt (samma dag som det är tio år sedan) kommer jag släppa min syn på hela "Hellströmgate" här på bloggen. Ni ser en sneakpeak här till till vänster... jag har ingen aning om hur jag ska förklara det, ni får helt enkelt hålla er tilltåls.

Gustaf och hårda kaniner

Jag fastnar ibland med saker som är totalt oviktiga. Grejer som inte för mig framåt, inte någon annan heller för den delen. En vän sa en gång att allt handlar om att fokusera. Kanske menade han att få tunnelseende. Att snöa in. Jag är kass på det. Gör tre saker samtidigt och tror att mängden räknas i den eviga kulramen. Även då jag vet att ett brev med ett frimärke oftast är roligare än de med många. Att en enstaka öl smakar bättre än vin, öl och sprit på samma kväll.

Därför koncentrerar jag dagen på klubb King Kong på Södra Bar. Ställer in siktet på Raketen!, kvällens enda band med hedern i behåll. Sätter skygglappar på omvärlden och låter konfettin falla över Nick Martin. Killen som gjort den svepande klassikern ”That The Hell Is He Talking About?”. Killen som blandar dova replokalsljud med ljusa diskantknivar.

Viktiga texter och en liten bar

Ställen går i cykler. Ibland är jag på Strand flera dagar i rad, andra tider är det Medis och nu kommer ett Lilla Hotellbaren race. På torsdag är det Almost Famous igen. Tyvärr lägger de till det otroligt osexiga ”musikförlagens showcaseclub”… Vad gör ett musikförlag? Varför låter showcase så jävla tråkigt? Kalla det för vad det är, ett jävla bra ställe att upptäcka ny bra musik! Jag bjuder på den.

Lilla hotellbaren var alltså platsen för Anna Ihlis. I sommras spelade hon på Jazzhuset i Göteborg i samband med Way Out West och vi på The Tram Sessions spelade in henne när hon åkte spårvagn. Ni som lyssnat nog när jag spelat skivor ute å det senaste har fått höra hennes klappiga Dance.

Ett slappt gummiband i motljus

2 kommentarer

(Eftersom SVTs inbädding av klipp inte funkar så bra blir det till att länka istället. Längst ner hittar du länken till Håkans nya video. Så väntar vi på att videon kommer ut på Youtube...)

Det är en historisk dag i kungariket och demokratin Sverige. En viktig dag, som kommer sätta agendan i lång tid framöver. Resultatet kommer diskuteras på baren, på tunnelbanan, på en spårvagn ut mot Saltholmen, i en vilsen natttaxi runt Möllan, på Kosmos i Östersund och i Facebookkommentarer.

Håkan Hellström har släppt en ny video. Till dunderlåten River En Vacker Dröm.

Jag tog mig en rejäl titt.

Nu börjar samtalet

Ett stort tack till alla som i lördags kom till Debaser Medis och min aktion Alla ÄR Välkomna. När jag gick upp på scen för att hälsa välkomna och fick hela publiken, vi var väl runt 800 pers då, att skrika ”Alla är välkomna!” så kände jag att vårt land ändå kanske är rätt bra ändå. Men samtidigt är vi bara 800 personer, det finns 20 personer som har betydligt mer makt än oss. De 20 behöver inte skrika, de kommer sprida sitt budskap ändå. För dem är inte alla välkomna.

Det är det här vi måste snacka om, vi måste berätta för alla och hela tiden att alla är välkommen. Då, och endast då, kommer vi får mer makt än de 20 som sitter med makten i sina händer. Låt samtalet börja.

Stort tack och kram till alla musiker, alla djs, all publik, Debasers personal, vakterna, polisen, pojkarna och flickorna, de fulla, de nyktra, Stockholmare, Göteborgare, Malmöiter, Smålänningar, Gotlänningar, flickvänner, pojkvänner, familjer, kusiner, bröder, systrar och alla andra som kom förbi. Tack till Alex Bengtsson från Expo som berätta för oss varför SD har fel. Du fick fart på samtalet vill jag lova!

Störst tack till Pelle Höök och Emelie Bååth. Utan er hade det inte gått. Inte ens i närheten.

Efter hoppet kommer det bilder.