Underverket i hittepå-land

Det är något märkligt med Kåken. En påhittad värld, där kändisskap och backstage är heta samtalsämnen. Där rocken går ner över knät och väskan kostar fyra tusen. Glasögonen är svarta, håret hårt och bartendern gör svepande rörelser som för att överbevisa mig om att här är det minsann service hela vägen. Kåken är konsumenten som vill vara utövaren. Som vill dra in stålarna, dra ut med polarna och vara copy på den senaste webb-bannern.

Sen kommer det andra kvällar, när stället byter skepnad. Igår var en sådan kväll. Trevligt rakt igenom, fast det kändes som vi var en ö. Jag fick stå tillsvars för den här texten. Det är okej. Vi snackade hamster och bollar också.

Älska dem du känner. Mycket.

När man är ute ofta lär man känna folk. På ett eller annat sätt lär man känna folk. Även om det är Pustervik, Storan, Henriksberg, Debaser, Petsoundsbar, Lilla Hotellbaren, Landet eller Gula Villan så lär man känna folk. Och folk man känner kan man inte förhålla sig neutralt till. Det är lättare att älska sönder ett band som man inte känner. Sen blir det en smula märkligt.  Låter konstigt det där inser jag nu, att man inte kan älska dem man känner. Vem ska man älska då? Fast alla kan nog hålla med om att det kan bli konstig stämning om du ber din polare om autografen. Eller så är det precis det vi ska göra, vara glada för att våra vänner är så jävla bra att vi vill ha deras autograf, som ett framtida dokument på den tid som en gång var.
En sak är bra med att lära känna mer och mer människor, det som man själv kallar sitt vardagsrum, det stället, de platserna är samtidigt vardagsrum åt en massa andra trevliga människor. Med andra ord, man är hemma.

Mot främlingsrädsla 2 oktober

Ni kanske undrar vad jag blev av, eller så gör ni det inte. Vilket som, följande har hänt och kommer hända:

Mer om det längre ner.

Indian på vift i korridoren



Den är känd och frukad i hela landet, Stockholmskorridoren. Utrymmet mellan scen och publik som bara finns i vår stad. Ett avvaktande, en distans och huvuden som nickar. Det är aldrig fel på applåderna här i stan. Riktiga, mustiga och rejäla. Nästan så man kan tro att alla jobbar med fysiska arbeten, kraftiga underarmar piskar handkrämshänder mot varandra. Har man riktigt tur blir det en och annan busvissling. För att kompensera den där korridoren. Kommer man utifrån och ser, samt hör, det här måste det verka helt bisarrt. Här betalar folk och sen står de bara där. Tur då att det finns artister som inte låter sig nedslås. Som kör på, ger oss allt vi egentligen vill ha men är för rädda för att visa.

Wilmer Hellström vs Håkan X

Min klockradio kan bara spela mellanregister, förmodligen för att jag ska bli så irriterad det bara går och vakna. Idag gillade jag dock att det spelades Wilmer X...eller vänta nu! Det var visst Håkans River En Vacker Dröm!

Efter ett tips från min vän tillika Wilmer X-nörden/kännaren Bernhard så klippte jag snabbt ihop följande mix:

Jerry.egg on Aviary.

Ja, vad säger vi om det där? Wilmer X med låten Bakom År 2000 och Håkan Hellström med River En Vacker Dröm. Lika eller inte?
Jerry Boman

Tre saker du inte hört

Ni är snälla. Kommer fram och tackar. För all ny musik ni hittar via mina rader, videoklipp och ljusnuttar. Det är roligt. För även om det såklart är enormt kul att berätta om Håkan, Säkert! och alla andra etablerade artister så är det bland de verkligt nya artisterna som jag mår bäst. Att surfa på något helt nytt, att uppslukas av nya toner som man aldrig hört förr. Att ränna in i ett Myspaceband som har 8 vänner. Det kan minna om något annat man hört och det är något bra. Musiker inspireras och inspirerar. Så kommer det alltid vara.
Nog om det nu, efter hoppet hittar du tre saker du förmodligen inte hört tidigare. Och några bonusgrejer. Samt en sak du knappt sett.