Fyra nyanser av brunt

Jag brukar dela in musik i färger. I mitt huvud. Det har ingen poäng, det finns egentligen ingen logik, det bara blir så. Jag tänker ofta på vilken färg olika musik är, synth är tex svart. Det är väldigt fördomsfullt så jag skäms efter att jag tänkt det. Samtidigt hjälper det mig att hitta saker som talar mot att synth just är svart när jag kollar på en konsert, om det blir lite mer pop så går färgen över i lila. Vidare är pop grönt, singer/song är helt klart gult och rock är rött. Sedan har vi den bruna färgen, en blandning av gult och rött, ibland med inslag av grönt. Brunt står i mitt huvud för country. När klubbarna Last Waltz & Woody Central ställer till med fest på Mosebacke så blir det hela Fyra Nyanser Av Brunt. Enkelt.




















Veckan började på Tranan, djkusinerna Gustav Gelin och Jonas Markbäck spelade väldigt bra grejer på Gustavs Lyckliga Måndagar och saltad mandel är mycket godare än nötter. Det finaste var hur Tranan fixat till lokalen! Förmodligen åker allt det vackra ut nu när julen är slut, men jag röstar för att man för evigt inför något liknade! Plötsligt var stället mysigt på riktigt! Alla vet ju att det mest liknar ett parkeringsgarage därnere annars men traditionen förbjuder många att säga något.

Tisdag:
Det är en kort promenad från mitt hem till Mosebacke torg. Om det är normalt väder. Vid minus 18 grader känns vägen endless. Kan inte komma ihåg när jag senaste var ute i så kallt väder, kan ha varit när jag inför Converse steg ut ur ett flygplan i Luleå bara för att upptäcka köldsmockan av minus 20 grader…

Inne på Mosebacke är det varmt, det är härlig stämning. Jag skulle säga moget men det är det inte, det är förmodligen min bild av Göteborgspubliken som hänger kvar. Nåväl, skit samma, det är väldigt trevligt.

Först fram är en kille vid namn Indy. Han är från Amerika men verkar vara någon form av "killen-som-håller-i-det-hela". Jag känner igen honom men kan inte placera honom! Han har i allafall med sig en fin svart ukelele och drar i väg några härliga låtar, mer folk kommer upp på scen och snart har en hel kör bildats. Bland annat sjunger Frida Öhrn
som man känner igen från Oh Laura (ni vet, Saablåten…) De kör låt på låt, fina grejer alltsammans men jag får problem. Eftersom det här inte alls är min planhalva, country, så vet jag inget om vilka sånger det är. Förmodligen hade jag väl gillat det ännu mer om jag haft kolla på läget. Men det har jag inte. Alla är verkligen bra, och då spelar det egentligen ingen roll vilka låtar som spelas.



Några jag dock har mer koll på är EPs Trailer Park. Jag har lyssnat sönder deras nya skiva The Black Heart EP! Fina fina melodier, långsamma svepande sånger och Eriks röst passar bättre och bättre ju äldre han blir. ETP är den ensamma hunden som söker en husse. Det ensamma djuret som du kastat ut från bilen, som du stängt dörren för. Men stora ögon försöker det komma tillbaka, men dimman är för tät. Trots värmen smyger sig vinter in. Jag ryser flera gånger.

Alexander Durefelt har en låt som griper tag i mig direkt, Heavy Heart. Den låter som en gammal dänga, en riktig hit. Av den gamla skolan. En låt som gitarrelever nu och för evigt vill lära sig. Den här kvällen gör han texten mer rättvisa än den inspelade versionen, Alexander kramar ur sig själv för att vi ska höra alla detaler. Han vill att vi ska tro honom. Det gör vi, det hela är väldigt vackert.

Upp med fler folk på scen, och plötsligt står Love Antell där. Det blir en countrycover till, och nä, jag vet inte vem Woody Guthrie är. Förlåt mig mina synder, men jag hycklar i alla fall inte.

Sist upp på scenen är Per Persson… Ja, han från Perssons Pack. Han är väl bra och fin på alla sätt men det är inget jag skulle satt under en konsertkväll. Tydligen tycker flera samma, folk börjar röra sig mot baren. Många säger att just Perssons Pack inspirerat dem, men de var ändå bra på 90-talet så kanske är det bara så att tiden sprang ifrån Per? Även om just Packet släppt nytt nyss, med bla just Love på gitarr, så känns det inte speciellt… upplyftande. Unga människor som är lite småsura är bra, äldre människor som är lite småsura är inte fullt lika bra.

Oj, nu kanske jag blev äldre och småsur...

Jerry Boman

PP på P-vik

Nu kommer saker och ting i fel ordning här, 2009 är slut och jag har stängt igen påsen med listan på 00-talets bästa låtar men på årets näst sista dag bjöd Alexander Gustafsson aka Portrait Painter(s) på ett riktigt fint akustiskt set:





Jerry Boman

100 låtar enligt Jerry

Ni började redan i september med att räkna ner, ni på Nollnolltalet.se, och ni som skrev listorna började förmodligen månader innan dess. Det var orättvist, det hela var ju inte riktigt över. Ni missade till exempel Universal Zoo. Men det kanske bara speglar den känslan som vi alla får när det kommer till listor: Det var bättre förr. Det är svårt att leva i nuet, att upptäcka att en låt är tokbra redan från början. Hur ska man veta att man tycker Dagens Bästa Låt är bra om några månader?

Att lista 100 låtar som var bra under 00-talet är lika genialiskt som puckat. Jag har gjort ett ärligt försök, andra kanske lyckas bättre. Jag har rankat de tio bästa och resterande 90 har ingen inbördes ordning. Det går bara inte. Hur ska jag jämföra Indieland av Hatis Romans med Welle:Erdballs - Starfighter F-104G?
Här är i alla fall min lista, hoppas ni hittar något kul och kanske hittar ni något nytt. Jag har förmodligen missat och glömt en jävla massa låtar, men när allt kommer kring, vem sitter på facit?







Som ni ser, det är mycket Göteborg under 00-talet. Och det är så, de senaste tio åren har ägts av Göteborg. Jag tycker vi ändar på det nu, jag vänder kappan efter vinden och spår att 10-talet kommer ägas av Stockholms musikscen! Är ni med mig?!

Skit i det nu, håll i hatten så åker vi! Här kommer:

00-talets bästa låtar enligt Jerry

1. Shoreline - Broder Daniel
Det är en sommardag 2001. Regnet kommer från sidan och Göteborgskalset är i full gång. Hela staden svämmar över av närorternas bananer som dricker öl på träbänkar i tält. På det stora hela en väldigt sorglig syn.
På en av Hedens grusplaner står dock ett vitt tält som jag gillar. Därinne trängs runt 100 personer för att titta på Broder Daniel. Det är den första spelningen på mycket länge. Scenen är tio centimerer hög och det hela kommer bli väldigt intimt. Fukten rinner ner för väggarna. Folk är tysta, nästan andäktiga, när de välkända låtarna radas upp.

Så blir det plötsligt paus. De ser nervösa ut, borta är det självklara avslappade attiyd som präglat den spelningen. Sedan händer det som ingen i tältet förväntat sig: De spelar en ny låt. Alltså, en helt ny låt.
Jag kan lova dig, det blev till en början helt tyst i det där tältet. Helt tyst. Vi hade alla lyssnat sönder 90-talets bästa skiva, Broder Daniel Forever, och väl i realiteten gett upp allt hopp om en ny skiva.
De spelar en ny låt.
Efter de inledande raderna och publikens tystnad kommer skriken. Vi gapar rakt ut.
De spelar en ny låt!!!

Senare på hösten, 30 november en torsdag, spelar Broder Daniel låten i Sen Kväll med Luuk och jag tar tillfället att erkänna en sak här, jag var en av dem som la ut låten på nätet. Jag och en kompis (han får vara anonym här, han har numera en familj att tänka på) fick ut den där låten på någon server. Och som den laddades ner, flera tusen nedladdningar på bara några timmar. Vi fixade sedan till ljudet på filen och la ut den igen, och den versionen spelar jag fortfarande ute.

Aldrig har en låt låt gjort så starkt intryck på mig. Så direkt.
Läs de inledande raderna. Sakta.

Ever since i was eight or nine
i've been standing on the shoreline
For whole my life i've been waiting
for something lasting

Där mina vänner, har ni den bästa början på den bästa låten under hela 00-talet. Shoreline.

2. Känn ingen sorg för mig Göteborg - Håkan Hellström
3. En vän med en bil - Håkan Hellström
4. Ramlar - Håkan Hellström
5. Nu kan du få mig så lätt - Håkan Hellström

Det är lätt att glömma låtordningen på skivor, speciellt nu när allt är filer. Jag sörjer inte skivorna, de hade sin tid och nu gäller annat. Så därför är det här intressant: fyra av 00-talets fem bästa låtar ligger på samma skiva och de ligger i precis den här ordningen.
Det här kan mycket väl vara den bästa början på ett album. Någonsin. Starten på Håkan Hellströms karriär och på skivan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" ligger i de där låtarna, fyra låtar som tillsammans smular söder allt annat. Var för sig är de fantastiska, men i den ordningen blir de oförglömliga. De enskilda beståndsdelarna lyfter i varandras sällskap. Jag brukar ofta göra det som andra dj:s skyr, spela flera låtar med samma artist. I bland i rad. De gånger jag spelat de här låtarna, i just den här ordningen, har golvet exploderat. Kläder har kastas, folk skriker rakt ut och det slutar i ett enda stort kramkalas. Bättre betyg kan inte fyra låtar få.

6. Erik & Francisco - Samtidigt Som
Den vackraste låten om riktig vänskap jag hört! Jag hoppas själv att någon gång få förmånen att bli vän med någon på det sättet. Och så säger folk att killar inte har några riktiga känslor!

7. The Panda song - Universal Zoo
Sen höst 2009 och Kristian Anttila uppfinner, tillsammans med sin flickvän, både sig själv och den nya svenska popen! Bra med artister som tar fram politiken igen, och som inte gapar om skattesänkningar och annat oviktigt.
Så, alla ni som började göra dessa listor under hösten, den här pärlan missade ni TOTALT!

8. Black Cab - Jens Lekman
Det är svårt att minnas en värld utan Jens nu, killen som en gång fyllde Pustervik på mindre än 12 timmar för en "hemlig" spelning, killen som gav gatorna i Gamlestan liv den där magiska natten och killen som erövrat en hel planet.
Jag tror vi har att göra med en av landets största artister men som ändå lyckas hålla fötterna på jorden. En riktigt storslagen person.

9. Calleth You Cometh I - The Ark
Jag har svårt att ta in att den här låten är gjord under min livstid, den är så klassisk och stor att jag förmodligen vill höra den när jag dör.

10. Sorgliga sånger - Johan Rothstein
Jag sitter i en biosalong och eftertexterna till Killinggängets "Fyra nyanser av brunt" har precis tagit slut. Ut ur högtalaren rullar den här låten och det är ett genidrag. Lyssna på texten, en rostagg rakt i sidan på alla ledsna gitarrkillar som försöker plocka poäng.
Johan är förövrigt på gång med nya sånger, jag väntar med spänning!

Det var de tio bästa, här kommer 90 låtar till som gjorde mitt 00-tal. Det går bara inte att ordna dem, de är alla på plats 11!


Baton Rouge - The Kid
Maple Leaves -Jens Lekman
Young Folks - Peter, Bjorn And John
Turn 27 - Niccokick
Borttagen:Reno Dakota - The Magnetic Fields
Har du glömt dreijer? - Dapony Bros
Tell No One About Tonight - Le Sport
Det snurrar i min skalle - Familjen
Kalla mig - Vapnet
Christian Olsson - Sibiria
Hurt - Johnny Cash

Det är tidig julaftonsmorgon och jag står i fikarummet på en tv-redaktion. Allt är lugnt och ur automaten bubblar varm choklad. Känner att julefriden börjar infinna sig, jag gillar att jobba den där speciella morgonen. Solen har precis börjat stiga upp, utanför ligger Göteborg stilla.
Jag tar min mugg och går mot redaktionen. Redan på håll hör jag gitarren. Blir en smula förvånad även fast jag vet att programledaren som jag delar det här tidiga arbetspasset med spelar gitarr, rätt duktigt också.

Jag blir stående i dörren. Där sitter han, mitt manuspapper, datorer och tvslipsar. Han har ryggen mot mig, böjer sig långt ner över gitarren och sjunger sakta.

I hurt myself today To see if I still feel I focus on the pain The only thing that's real

Killen som spelar den har precis gjort slut med sin flickvän. De var ett par i sju år. Nu sjunger han , på julaftons morgon, ut hela sin själ. Jag har varken innan eller efter den morgonen hört honom uttrycka känslor på det sättet. Han är inte sådan. Men med en svart gitarr i hand, och med Johnny Cashs tolkning av Hurt, så berättar han allt.
Jag vet att killen mår väldigt mycket bättre nu.

Uniform - The Pipettes
Lips Are Unhappy - Lucky Soul
Now she sleeps in a box in the good soil of Denmark - David and the Citizens
Samson - Regina Spektor
You're The Storm - The Cardigans
Cut me - Her majesty
Fell no darkness promised child - Timo Räisänen
Bara dårar rusar in - Håkan Hellström med Göteborgs symfonier
Och jag grät mig till sömns efter alla dar - Säkert
Indieland - Hatis Romans

En låt som blev början på en riktigt fin vänskap, som blev två galna klubbkvällar på Knast med "Klubb 031 - The number of the beast" och jag är så lycklig över att någon gjort!. Jag tycker fortfarande att Åsa Hjalmarsson sätter pricken på så mycket med den där låten!

Son of St Jacobs - Little Big Adventure
German Boy - Makthaverskan
Endless summer - They Live By Night
Global fußball OK - Tyskarna från Lund
Adios Amigos - Marit Bergman och Cecilia Nordlund
Seven nation army - The white stripes
Stjärnfallet - Markus Krunegård
Psalm Noll Noll - Jonathan Johansson
High drama - Laakso
Mörkret - Kavalleriet

De började med att skicka en helt anonym skiva hem till mig, jag gissade och gissade men kunde för mitt liv inte komma på vem som stod bakom. Var det Almedal-Adam? När sanningen tillslut kom fram så var det Christoffer (They live by night) och Robin (ex-They live by night) som smält ner hela 00-talets Göteborg i en näve glimrade popsånger! Då är de ändå från Jönköping!

Och alla platserna - Almedal
Krokusvägen- Almedal
Goodnight, Goodnight - Hot hot heat
Oh My God - Ida Maria
Äppelöga - Anna Järvinen
En eftermiddag - David Urwitz
The Anthem - Elmo
Those Dancing Days-Those Dancing Days
Pokerkväll i Vårby Gård - Florence Valentin
Stállu - Magnus Ekelund

Magnus Ekelund kallade sig först Elmo och gjorde så jag dansade mig svettig under otaliga kvällar på Klubb Populär. Sedan började han sjunga på svenska (även om låtens titel faktiskt är samiska) och fan tro det, det är nästa ännu bättre. Magnus med bandet Stålet kommer stort under 2010!

Little Things (That Tear Us Apart) - Irene
Bulevarden - Anna Järvinen
When you were mine - Casiotone for the Painfully Alone
Vad ska jag med ett foto på dig? - Björns vänner
I could say im sorry - Universal Poplab
To be gone - Anna Ternheim
The great late cassiopeia - The Essex Green
It Takes a Fool to Remain Sane - The Ark
Miljonär - Jumper
Slangbacken - Carl Carlsson

Carl sjunger normalt i Svart och gjorde "lite danslåtar på skoj". Varje gång jag spelar Slangbacken ute så börjar folk dansa, det är ett sånt jävla sväng i denna långa låt att det inte går att stå still. Ge oss mer Carl!

Jag hoppas - Ulf Sturesson
Heart Shut Down - The april tears
Black kneehighs - Hellogoodbye
Tell me now! - Lola Barbershop
Pack your bags - Blanka
Sthlm kallar - Bruket
Her Hairagami Set - The Brunetts
I lost my colorvision - Burning hearts
The smell of an artist - Cats on fire
Life is a peannut - Bonnie & Clyde

Deras spelning på Join our Club är en av 00-talets bästa! Fanny & Rille är Göteborgs nya musiknav!

Traces and tracks - Children come on
The skin of my yell country teeth - Clap your hands say Yeah
Skrik om du brinner - Cobra Carlie
Lyckans underlat -Detektivbyrån
Dance with me - Compute
Mellan nätter & begär - The Crashlanders
Death do not - Disco Langsam
Ibland - Djuret
Starfighter F-104G - Welle:Erdball
Hjärta Göteborg (dansmix) - Kapten Hurricane

Kanske lite elakt att ta med en remix på det här aviga bandet. De kan ju så mycket mer, speciellt Christians texter förtjänar en extra titt. Smaka på den här briljanta raden:

Hej har du saknat mig ditt helvete?

Kärlek och diss i samma mening. Klockrent!

Cul de sac - Don´t Be Kate!
Jag tror jag heter Daniel ikväll - Johan Borgert & Holy madre
Beat Box - The Jessica Fletchers
100 Degrees - Shout out louds
Som på TV - Den stora sömnen
Catherine - Fibi Frap
Dance with your shadow - The Fine arts showcase
Svenska fåglar - Fontainebleau
Dreams come true girl - Cass McCombs
Back off - JuniAndrea

Andrea gjorde den här låten under ett Popkollo-läger. Och trots sin ungdom är det en helt galen låt! Fortsätter hon så här så ser framtiden ljus ut för svensk pop utomlands!

Mental day notes - Foul
Oh, Rebecca - Fred Astereo
Ingen plats för framtid - Fulmakten
Svensken - Hajen
Lingering regret - Hammarin & Robin
Iám mine - Hang on th box
I Thought You Said Summer Is Going to Take the Pain Away - Hello Saferide
What is the infuense - Hell on wheels
Josie - Halo Gordie
Gillar Gillar inte - Guldgossen

Det snackas om melodistölder när det snackas om Guldgossen. Hela tiden. Jag skiter verkligen i det, för ni vet ju alla hur 00-talet började, att alla snackade om hur den där Håkan snodde texter och låtar från alla.


Gott nytt år vänner, nu kommer 10-talet!


Jerry Boman

"Gillar ni mat?"

Okej, jag kanske inte är någon stjärna på att prata med folk i en studio, egentligen kan jag tycka att intervjuer med band i de flesta fall är helt meningslösa. Ibland får man till det, när saker och ting stämmer. Jag vill ju egentligen bara att de ska spela.

Tidigt i morse var Hästpojken med i TV4s Nyhetsmorgon. Adam och Martin tog plats vid bordet. Det som sedan följde kan jag knappt titta på, de visar bara på hur innehållslöst och ytligt Nyhetsmorgon är. Varför finns såna här program? Räcker det inte med att bandet får spela?

Kolla nu på klippet:



Adam och Martin gör sitt bästa, de är bra. Martins "-Nä"-svar på vad de gillar bäst med musiken; om det är att bli intervjuade; är redan en klassiker! Stor humor! Den kom från hjärtat och de två PK-stiffa programledarna fattar inte att de är bortdribblade. Som att leva i en värld utan internet och med bara två kanaler. Och vad är grejen med att programledare så fort de snackar med artister ska lägga till en lite släpig röst, de tror att man är cool då, vill de att artistens coolhet ska smitta av sig? Eller är de starsuckers på riktigt?

Det hela påminner om den numera legendariska intervjun med Nordpolen-Pelle i samma program, där slår idiotin en rakt i nyllet. Och jag älskar Pelle för det han gör där!



Nä, in och kolla på The Tram Sessions istället, ingen mat, inget snack, bara musik. Tack.

Jerry Boman

Sveriges bästa liveband

-Vi går in från det hållet.
Vakten, denna kväll lite extra påpälsad, ser helt neutral ut. Inga tendenser till skoj och skämt här inte.
Jag ser mig omkring, det är tomt, ingen kö bara ett rött snöre som nerisat svänger i vinden. Vi är tidiga.
Vakt: Alltså, ni får gå bort och gå in där.
Han beter sig som en robot. Pekar bort på trottoaren, bort mot början av det röda snöret. Felet vi gör är alltså att vi går direkt fram till dörren, vi går inte in i den köfålla som ställts upp. Det känns verkligen märkligt, det finns alltså ingen kö men vi ska ändå in i en fålla.
Jag: Men, det finns ju ingen kö, och det är rätt kallt.
Försöker le, så snällt ja kan. Lägger huvudet på sne.
Vakt: Jaja, okej då. Leg på er.
Jag tar upp mitt körkort, siffrorna säger född 1974. För att komma in får man inte vara född senare än 1991.
Vakten granskar kortet noga. Jag tycker mig se att munnen rör sig. Ja, den rör sig faktiskt. Han räknar tyst för sig själv. Han räknar ut hur gammal jag är. Då måste munnen röra på sig, så tankarna är riktiga. Så slutar munnen röra på sig, ögonbrynen närmar sig varandra och pannan veckas. Han rör på munnen igen. Kanske räknar han också på fingrarna, en hand är i fickan i allafall. Tillslut verkar han dock komma fram till en slutsats, han ger tillbaka kortet med en svag grymtning.
Jag: Tack så mycket. Ha en bra kväll!
Vakt: Hypfff, grymt, grymt.


Jag står längst fram och jag är så jävla glad. Hela världen försvinner. Jag hoppar upp och ner, näven i luften och det kan hända att jag skriker. Svetten rinner och jag är så lycklig så lycklig. På scen står Dapony Bros… *nålen slits av skivan, skratch*

Du står på håll och studerar detta, funderar över min smak. Du är avvaktande. Kanske anser du dig vara en smula bättre och ha mer finkänsliga musikspröt. Du har precis taggat dig, det blev en tribal. Kollar man snabbt liknar den Gudfadern-loggan. Sårskorpan sitter kvar. Du har köpt en HTC till dig själv i julklapp, din flickvän fick ett gymkort. Du känner dig stolt och tuff, att du äger världen.

Dapony Bros är bandet som inte finns. Frågan är om de någonsin fanns, är inte bara allt på skoj? Är vi en del av ett enda stort bedrägeri? Är vi då scambaiters? Men Dapony finns verkligen, om än väldigt sällan, och sanningen är att de är Sveriges bästa live band. För i den hänsynslösheten till genretänket hittar de här underhållarna något riktigt. Lyssnar man på texterna är de inte sällan mörka, de sjungs om saknad och melankoli. Om frustration och längtan. Och så blandar de plötslig in Ice Ice Baby...

Nu spänner du musklerna, Kos -09 tishan smiter åt och du skakar på huvudet. I din ficka vibrerar telefonen och man kan svagt höra vocoderversionen av "Man ska ha husvagn, unz unz unz RMX by Pist-Kalle". Du fiskar up den ur dina rymliga fickor, trycker hört på grönknapp och svarar: "Kungen!"

Dapony är så levande som ett band kan vara, de står aldrig still. Jag menar inte bara fysiskt utan musikaliskt. Man vet egentligen aldrig vad man kommer att få. En gång splade de med en sambaorkester, en annan gång var ett påhittat eurodiskoband förband och den här gången slutar de hela konserten med "Total eclipse of your heart" som välter över i tokmäktig "O helga natt"…

Nu till det som gör den här spelningen så fantastisk, tänk på vad jag skrivit här innan. Det hela utspelar sig alltså på Sticky Fingers Top floor. Det är stor humor! För även om det är femte året som Dapony gör en juldags spelning här så blir det ett stort skämt, och de som skämtas med fattar förmodligen inte ett skit! Det kastas pärlor för svin, det sprids färgpaljetter för blinda och det är underbart att se! Förvirringen total!

Det blir en smula skoj här, för nu tar jag alltså på mig rollen som smakdomare, jag dömer på plats och ställe ut Top Floors publik som en skara Partille-lallare som köper sina kläder på Dressman. Tänk om vi bara kunde mötas. Förenas i glädje. Gå upp i stunden, klistra på våra bästa Fellowship of the Sun-leenden och bara vara! Dapony är precis det, man får bara låta sig ryckas med, det finns inte så mycket att tänka på, bara att de faktiskt är Sveriges bästa liveband. Och Sticky Fingers är jordens sämsta ställe.

- Vi går in från det hållet.

Tillsist:
Jag är som ni vet i Göteborg över nyår och festen börjar redan den 30 december, det vill säga en dag innan själva dagen med stort D. Pustervik är platsen och på scen står Bye Bye Bicycle och Portrait Painters. En hemlig artist blir det också, och den hemliga artisten är jättebra! Det kommer bli en helkväll! Inte missa!

Ledtråd: Den hemliga artisten brukar ha väst och åka spårvagn.

Tillsist2:
På tal om spårvagnar: Nu spelar Dom kallar oss mods på The Tram Sessions! Titta gärna på hela klippet och lyssna noga på kvinnan i högtalaren i slutet...
Det finns numera hela 50 klipp på Tram Sessions. Fatta, FEMTIO klipp på band/artister som åker spårvagn och spelar musik! Galet ändå! Och jag är en smula stolt.

Fick höra att något radioprogram, de kan ha varit Morgonpasset i P3, pratade om The Tram Sessions. Att vi var ett exempel på att tven och musikvideor är döda. Jag är gärna med och tar död på tven!


Jerry Boman

Jul, ge upp!

Nu är jag väldigt trött på allt vad bjällerklang, jul och ordet "Christmas" i låtar heter. Två söndagar i december har Hej Stockholm! kastat julglitter i form av julmusik på Nada, och det känns som man är en överkokt sojajulskinka i huvudet. När man sätter sig in i ämnet julmusik så inser man snabbt att det finns en herrans massa skit. Kanske 90 procent av all världens jullåtar är ren dynga, alternativt så sönderspelade att personer helt utan takt och ton ändå kan sjunga med i dem. Låtar som är inpräntade i vårt dna, lika utslitna som julkrönikan på ämnet "stress".MEN det finns en del julsångsguldkorn:

The Surfaris – A Surfer's Christmas List
Lyssna på en del av de låtarna jag spelade (Spotify)









Över jul och nyår gäller Göteborg och här finns en del saker att göra:
25 dec: Dapony Bros på Sticky. Johannes Vidén och Jonas Schwartz på Pustervik.
26 dec: Spelar jag Rock Band och dricker Galliano i Änggården.
Sen har Kontiki bartömning mellan den 27 till den 29 dec.
30 dec: Bye Bye Bicycle + Portrait Painters på Pustervik.
På nyår går alla till Riorio och firar att hela 00-talet rinner bort med Luxery. THE EMBASSY och DOROTEA spelar och det är ju konstigt bara det!

(Är du kvar i Stockholm tycker jag du ska gå till Landet den 30 december. Tada Tátà, de Montevert samt The Andersen Tapes gillar jag INTE att jag missar! Cosy Den håller klassen hela vägen.)

Tillsist: Fan vad jag gillar det här! Ny video och ny låt med Hufvudstaden.

Tillsist2: På tal om juldagen och Dapony Bros, ni som inte sett videon förr kolla speciellt vid 02:38 och framåt...

Tillsist3:
BRA skiva någon glömt i djbåset på Nada!

Jerry Boman