Det svartaste svart
Det är någon timme senare som jag hittar honom, stående halvt skymd bakom en gardin på Storans "terrass". Han ser lite vilsen ut men ändå med världen i sin hand. Säger att han väntar på någon. Fingrar på mobilen för att kolla tiden och platsen igen. Allt stämmer. Ändå tar han plats där i hörnet igen, skymmer sig och blickar ut över folkmassan som passerar.
Killen i hörnet bakom gardinen är Adam Joleby, sångare i Almedal. Händelsen gör att jag numera gillar Almedal ännu mer. För vem kan ana att den där killen just har avslutat en av årets bästa spelningar, förmodligen det bästa jag någonsin sett på Storans största scen (jag räknar då även in Jens Lekman här, men även han ligger i lä). Det är så sympatiskt att han bara står där, le lite snett och undra om jag verkligen gillade spelningen.
Jo tack, jag gillade spelningen! Mycket!
Nu skall vi ta och reda ut några saker med en gång, för tydligen verkar inte vissa i stan fatta riktigt allt. Almedal är inget hyllningsband. De är inte ett simpelt "klipp och klistra" band. De gillar Håkan och Håkan gillar dem. Men numera lever Almedal sig högst egna liv, de har skapat sitt eget universum.
Visst, första EPen var en hyllning till Håkan, en skiva helt riktad till Hellström. Men sedan har det hänt mycket. Almedal på Storan är mer Broder Daniel än Håkan Hellström. Jaha, va fan nu då säger ni, det låter ju inte alls som BD. Nä, inte ett skit faktiskt men om man lyssnar på texterna är det mycket närmare Henrik än någonsin. Det är upprepningar, banka in budskapet, och det är enormt mycket frustration. Det sistnämda verkar många blanda ihop med eufori men det är helt fel.
Almedal 22 mars på Storan är det svartaste jag någonsin hört. Gömt där bakom den glödande solen finns natten, sagan om killen som vräker sitt hjärta framför oss. Det är väldigt vackert och enormt. Adam är den sköraste människan i stan, han och Love (och resten av bandet) sätter fingret på allt det där vi andra glömt. För vad handlar hela skiten om egentligen? Vi är ju alla bara rädda katter med känslorna i en sliten påse.
Det är flykten från och tvekan inför, när tiden tycks stå still. Allt kommer i fatt en. Någon jävel har satt ett gumiband runt fötterna och trots att man springer det snabbaste man kan slungas man hänsynslöst tillbaka. Rakt i nyllet på nuet. Almedal springer, jag har sagt det förr, de står för flykten, rörelsen. Men precis som i alla onda sagor slutar det med att man är kvar i hörnet och gardinen sveper framför en.
Jag har aldrig sett Håkan stå och trycka i ett hörn, inte ens för många år sedan. Han gled mer majestätiskt runt. När nu Adam står där är det sanningen jag ser. Almedal är sin musik, sina texter och sitt framträdande. Ibland kanske de döljer det lite snyggt med en näve fulöl men där på Storan kom den fina sanningen fram.
Om man nu tycker att några personers personligheter kan vara kopior eller hyllningsband så föreslår jag att man ringer FBI direkt. För om så skulle vara fallet är den här planeten full av den riktiga Elvis och det vill nog amerikanarna höra mer om.
Tillsist:
Vilket lag! Vilken kväll! Inte missa Klubb Sandviken 5 april!
(tips, kolla noga i Nöjesguiden som kommer ut på fredag...)
Jerry Boman
Gammeldans
Ja, jo jag tog en sväng förbi Svanen i torsdags.
Alltså, jag känner mig både ung och gammal där. Att jag känner mig äldre har ju sina förklaringar och är lätt att förstå. Men jag känner mig ändå hemma där. Det är lugnt på något sätt, alla är trevliga att det är skön stämning.
Det som dock gör att jag känner mig som en femtonåring på en 30 års klubb är musiken. Kvällens band alltså... Slitna tongångar och slita människor. Var fanns energin, var fan fans galenskapen och uppfinningarna? Det är som att stiga rak in på en fest för sina morbröder och mostrar. Förlåt, men det var jättetråkigt. Sökt och introvert. Jag slår vad om att ni gillar vinyl mer än cd? Att ni tycker mjölken är så dyr nuförtiden och att grannarna måste sluta skramla med den där nya punken?
För övrigt gillar jag inte namnet heller. Sonjagon. Låter som en utgången sås från Kina. En turistsjukdom från myggor på en avlägsen ö i Indonesien. Ett skavsår som aldrig blir bra.
När jag tänkte att man kunde ta en sväng till Svanen var det med tanken att där får man i all fall dansa. Det har varit klent med det på sistone, men på Svanen är det ju bra grejjer och roliga folk bakom skivspelarna. Folk dansar.
Bruce Springsteen.
Japp, de spelade Bruce. Det kan aldrig bli bra. Det finns inte på kartan vänner. Är jag femton och ni tretio eller vad är det frågan om? Förmodligen är det väl något man skall gilla som en motvikt till allt annat, men Bruce är bara en man med gitarr. En dålig patetisk man med gitarr som inte någon bör bry sig om. Tyvärr.
Det märkliga här är att man tror att killar Tobbe och Nils (Mint Condition) skall raspa iväg Bruce låtar och att de på stora golvet skall stå för det nya härliga. Men det är precis tvärt om, Mints pojkarna spelar långt mycket mer intressant/dansant musik än de inne i salongen. Märkligt. Eller kanske inte.
Handlar det om att de yngre vill vara äldre och vi äldre vill vara yngre?
"Ingen blir nöjd"-garanti typ. Jag fattar inte vad som händer.
Tillsist:
It´s a Trap skriver: "Sincerely Yours has a new 7" "The queen's corner" out from Swedish artist Joel Alme aka Carl Reinholdtzon Belfrages from Gravitation Records act Spring in Paris"
Joel A.K.A Carl? Jag fattar inget. Men det är en lockande tanke att Joel är Carl, det skulle förklara den enorma hyllningskör som Carl brassar på åt Joels håll.
Eller är det bara så att på håll ser just dylika hyllningar ut just som egotrippar?
Nåväl, nu är ryktet ute: Joel är Carl och Carl är Joel.
Tillsist2:
Ni vet vart ni går ikväll va?
Annars!!! Kommer bli överjävligt bra!
Jerry Boman
Taggar:
Almedal,
Göteborg,
Mint Condition,
Musik,
Svanen
The shape of pop to come
Almedal står normal för spinget i benen, för alla känslorna och för rörelsen framåt. Adam, Love med band är det molnlätta ångloket som inte kör över oss, utan mer slår till oss lätt men bestämt. Uppmärksamheten bygger på explosion efter explosion. Egentligen ett rätt enkelt koncept.
När nu Adam och Love (fint uppbackade av endast en trumpet) slår sig ner på skivbutiken Bengans scen är det ett nytt band vi ser. Ett band som i mina ögon växer. För det är svårare att hålla publiken på sin sida med bara små toner och fokuserade texter. Almedal växte sig riktigt stora igår, de gick från "plojband", inte i bemärkelsen att de skojjade utan mer framtoningen, till att vara något riktigt viktigt. Håret reste sig i nacken.
Almedal har sprungit om Håkan, om de någonsin var efter honom. De har tagit musiken dit den skulle, inte som Håkan in i rock-gubb-vis-landet utan håller kvar musiken i rörelsen. De vräker ut sina känslor, upprepar orden tills vi inte längre kan värja oss. Det är vackert och vågat. Litar på ordens kraft.
Igår var det inte spring i benen, det var rörelsen framåt men det var alla känslorna. Och det var väldigt vackert. Igår var det närheten, trycket i hjärtat och hela frustrationen. Galet bra!
Nu längtar jag om än mer tills Storan på lördag, då får man se det där andra Almedal. Det där bandet som är målbrottet, cykeln nerför soldränkta berg, som är luften i min lunga och som kommer sätta en ny standard. Det kommer bli fullt, var så säker! Populär har slagit sig ihop med EDGE? och jag tror allt kommer hända.
Så, alla går till Storan på lördag och firar Almedals nya skiva. Tack Luxury-Rasmus för att du har så god smak!
Lång kö till skivsigneringen...
...och många skivor att skriva på.
Tillsist:
Kusowsky gästade mig i studion idag, så här gick det till:
Missa dem inte på Henriksberg imorgon.
Jerry Boman
En kille och tre killar.
Kusowsky direkt i Nyhetsmorgon Göteborg Väst i morgon. 09.15 i TV4. Inte missa!
Det blir en fin fin akustisk version av Johnny om allt går som det ska.
Tillsist:
Jag blir bara så så så glad när jag ser den här videon:
They Live By Night är tillbaka och det är sån glädje! Videon är fan i mig perfekt! Och vilken låt!
Tillsist2:
Kolla förra inlägget för att se vad ni skall göra under påsken, sen kan ni ju veta några saker till:
Torsdag:
Koloni på Galleri Oro. Det kommer bli ett jävla oväsen...
Söndag:
HolyLisaHoly gör det enda rätta på vilodagen: spelar på Jord.
Jerry Boman
Taggar:
Göteborg,
Kusowsky,
Musik,
Nyhetsmorgon,
They Live By Night
Från och med nu och 5 dagar framåt
Jaha, den där killen fick jag träffa på jobbet idag. Vad gjorde du?
Nåväl.
På onsdag kollar alla in Pinto på Kontiki. Mer med Pinto här och här.
Eller så går du till Bengans och lyssnar på Almedal. (jag pallar inte länka till alla artiklar jag skrivet om Almedal, sök i rutan längt upp till vänster...)
På torsdag lyssnar du till Kusowsky när de spelar live i Nyhetsmorgon Göteborg Väst klockan 09:15.
På fredag går vi i grupp till Klubb Existens och lyssnar på samma Kusowsky fast på en riktig scen.
Och på lördag smäller det! Almedal släpper sitt efterlängtade debutalbum och Klubb Populär och EDGE? går samman för en kväll och firar det på Storan. Det, mina vänner, kan bli årets fest. Satan i gatan.
Tillsist:
Håkan kommer alltså att sitta i Nyhetsmorgon Lördag på...ehum lördag och snacka med Lasse Bengtsson. Hellström kommer även spela en låt eller två... Mellan 09.00 och 11.30 i TV4 på lördag alltså. Då kan man oxå se det där vi spelade in idag: Håkans kärleksförklaring till Göteborg.
Jerry Boman
Taggar:
Almedal,
EDGE,
Göteborg,
Håkan Hellström,
Klubb Existens,
Klubb Populär,
Kontiki,
Kusoesky,
Lasse Bengtsson,
Musik,
Pinto
Göteborg scenester?
Nu finns det en intervju med mig på It´s a trap. Det är ju trevligt men jag är ändå lite tveksam till uttrycket "Göteborg scenester". Är inte det nedsättande? Nu hävdar Avi att han inte menar något illa, och det får man ju tro på. Men jag är ändå lite skakig. Inte vad jag behöver just nu.
It´s a Trap har fokus på just Göteborg en tid framöver så kolla in där ofta om ni är intresserade, och det är ni ju. Märkligt ändå, en snubbe strax söder om Seattle har mer koll på musiken i vår stad än den stora tidningen på Polhemsplatsen. Fast de har ju å andra sidan koll på hur Springsteen bor när han är här, och sånt är viktigt. Eller inte.
Om någon undrar, nej jag är inte en fena på engelska. TLBN-Joel fick hjälpa till med översättningen... och det är då man förstår varför vissa sjunger på engelska. Det ser ju bättre ut och man framstår ju väldigt världsvan när man ser sina egna ord på engelska. Speciellt när svaren innehåller ord som jag knappt själv förstår...
Tillsist:
Jag vill åka genom en biltvätt. Sittandes på utsidan.
Det vore bra för min hjärna.
Tillsist2:
Den stora tidningen har dock en fin blogg av/med Julia Granberg.
Mer sånt för fan!
Tillsist3:
Satte Itunes på random och upp flyger "Känn ingen sorg för mig Göteborg"! Man får inte glömma att det ändå är en makalöst bra låt!
Listan som programmet spelade upp var:
Känn ingen sorg för mig Göteborg - Håkan Hellström
Little things (that tear us apart) - Irene
Friday night a the drive-in-bingo - Jens Lekman
New city love - Jonas Game
Ingenting, ingenting... ingenting!!! - Kristian Anttila
Av drygt 1600 låtar så kom dessa upp helt slumpmässigt! Kan bli en bra dag det här ändå.
Jerry Boman
Taggar:
Göteborg,
Its a trap,
Musik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)