Det blev en skön kväll!

Efter några sömnlösa nätter...jo jag var sjukt nervös inför den här "Jerry fixar klubb själv för första gången, även om det är Allears som står för arrangemanget så håller jag själv i alla trådar och HJÄLP..."....Men vad skall jag säga, succé! 80 betalande och tre supersuper spelningar! Tack tack tack!

Kvällens tema var det något våghalsiga "En skön kväll på Sticky". För om man skall vara ärlig så är inte just skönhet och mysighet något man förknippar med Sticky, det är ju mer party och röj... Men det lyckades! Stolar och bord på dansgolvet, glögg i muggarna, fin fint bildspel av Rockfoto på väggarna och en herrans massa folk. Jag blev så glad för alla som kom!



Först ut var Frida Sundemo. Och det kan man ju säga med en gång, vi som var där såg en stjärna födas. Hon var nervös innan men allt sånt var bortblåst när hon väl satte sig på scen. Närvaro är ordet jag söker. Frida gör små fina melodier, med finurliga harmonier som får mitt hår på armarna att resa sig. Vilken premiärspelning! Faktiskt enda artisten som fick spela extranummer den här kvällen! Och när hon kör "Fallin´" stannade tiden...

Jag vet att Frida kommer spela överallt närsomhelst. För alla som vågar lyssna ordentligt.



Children Come On är normalt fem personer men den här kvällen lämnade de trummor och bas hemma, och körde ett lägereldsset med ukulele och melodica.
Fredrik Coranders sång är större och vackrare än någonsin. Finast är min personliga favorit "Traces and tracks" med speedukulele och fin slinga på melodican... Rys igen. Och all stämsång är bara för vacker.



Sist ut var Lisa Pedersen, med nya låtar och uppbakad av gitarr och kör. Mycket snyggt! Jag stod och tänkte på hur fan det gick till att en så bra artist, så "stor" ville komma och spela på min lilla klubb. Det har jag inte riktigt klurat ut än...



Mot slutet kommer Die for you... Det kan vara den finaste kärleksförklaring som någonsin kommit ut från ett parhögtalare. Så skört, så försiktigt men ändå så bergfast. Den här avskalade kvällen blev låten lätt. När refrängen kommer, musiken stannar upp och så orden:

But I would die for you
If you let me too
Cause I grow with you

Så vackert. Sant. Ärligt. Mina ögon tåras, låt alla som vill dö för någon få lov. För om vi låter oss ge upp våra klichéer kommer stora saker hända.
Det har hänt mig. Jag skulle kunna dö för det. På riktigt.



En stor applåd till Tobias Isaksson från Irene som spelade helt rätt musik hela kvällen. Han bidrog väldigt mycket till den härliga stämningen! Jag gör som Marit Bergman på bilden, lägger mig på knä och tillber the dj...



STORT tack till alla duktiga fotografer på Rockfoto som valt ut sina bästa bilder och som jag fick köra som bildspel på väggen. Vilka bilder!

Jag fick ju ett litet tillfälle att spela några låtar också... då blev det premiär för They Live By Nights helt färska "Endless Summer"... Och det tro fan, vilken låt de har gjort! Supertrummisen Christoffer har tagit steget fram och sjunger, det kommer tankar om disco i Japan och det kommer snygga ljusa refränger. Jag hörde i alla fall en person som direkt efter låten visslade på den. DET är ett bra betyg för en låt!

Jag stängde butiken med Emil Jensens Väck mig inte i morgon... och det kanske är så, för den här kvällen kommer jag komma ihåg. Det var som att hitta hem.
Tack alla som var där och gjorde kvällen till en skön en. Tack till David på Sticky som hjälpte till med glögg, bar bord och vågade tro idéen när jag "sa att det kunde vara roligt med en myskväll på Sticky, och vi kan ju flytta ner djbåset till golvet". Tack Till Tobbe som spelade så bra skivor, tack till Pauline på Rockfoto som trots sjuk stress tog sig tid att samla ihop bilderna från alla fotograferna, tack till Frida för premiärspelningen, Tack Children Come On för att ni dedicerade "Traces and tracks" till mig och tack Lisa Pedersen med crew för allt ni gjorde stora känslor levande.

Väck mig inte i morgon
Denna dagen har varit så lång
Alla stigar jag har prövat
Och jorden har haft sin gång
Nu börjar fötterna domna
Dom har har vandrat sig slut
snart får jag äntligen somna
så vilar jag ut
Väck mig inte i morgon
Låt solen gå upp utan mig
Låt det vara en fin dag
Låt solen gå ner utan mig

Tack.

Tillsist:
Imorgon fredag går vi till Koloni och deras julffest i Gamlestan. Nu skall jag vara ledig!

Tillsist2:


Avdelningen skumma saker kvarglömda på nattvagnen hem...


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

UPPDATERAT: Elva band...och en Arvid.

Ojoj, det var en intensiv helg! I sammandrag innehöll den:

Tolv konserter på tre platser i två kommuner.
Ett metalband, en premiär, ett brandlarm och en besvikelse.
Och så vidare.

Men kul var det!



Först var det fredag och Wonderland-Sebastian fixade julafton på Sticky. Nummer ett: Emmon som hade premiär på sina låtar i gitarrversion. Jag säger "njaaa..". Alltså, jag gillar Emmon väldigt mycket, bra låtar och skön person. Men tyvärr, låtarna funkade inte med gitarr. Det blev mest en rolig grej, en barréackords festival. Det är inte låtar som räcker för att spela på gitarr... Sorry. Men PJ Harvey-covern var grym! Vilken röst!



Next up, Thermostatic. Här ställer sig hela stället på tå och drar ner väggarna! Merde! Ljudet har svält, Louises röst är bättre än någonsin. Mer egen. Allt det här gör att det var det bästa jag sett med bandet och de verkade glada. Det var större än vanligt, svulstigare. I en bra bemärkelse. Som om alla maskinerna fått en injektion anabola.
Sen blir det alltid lite roligt när ett band hälsar på halva publiken, men skit samma , Thermostatic bollade upp och jag trodde att de skulle vara kvällens höjdpunkt...



Nu till de som egentligen är viktigast på hela kvällen: Arvid.



Arvid. Arvid. ARVID!
Snart är du Arvid med hela svenska folket. Vilken debut! Vilka låtar!
Jag rös mig igenom hela spelningen...
En stjärna föddes. Låter larvigt och Idol men här var det på riktigt. Arvid har på allvar alla möjligheter att bli en klassiker. "I dina ögon" är låten som varenda svensk synthakt försökt att göra sedan 85.
Han verkar så nervös, ena handen darrar. Men det är inget som märks på vare sig röst eller rörelser. Allt är så klart, så färdigt. Bara rätt ut i rymden och redo att älskas av hela Sverige.
Jag fick vara med när Arvid stod på scen första gången. Stort.
Fick en skiva och har tjuvlyssnat på de kommande låtarna och det är bara att lägga sig platt. Det är Space Age Baby Jane på svenska, det är slickt och det är väldigt personligt. Så oroligt bra!
Tack Arvid du gjorde minst två personer helt saliga den där kvällen på Sticky. Nu vill vi ha mer mer mer!



Sist kommer Universal Poplab. Ärligt talat så förstod jag inte riktigt hur de skulle lyckas få mig på fötter efter Arvids ångvältsuccé...Men UP är UP och då finns bara ett läge: Framåt!

Så här var det: Början på UPs spelning var bland det bästa jag sett i år! De verkligen spelade skiten ur oss, för varje låt ökade tempot och glädjen. Hans, Christer och Paul tog i för jultomten, alla renar, lucia och hela nyårshelgens fyrverkerier.

Sen hände något, Vampire in you kändes lam. Något var fel. Det svajade... men inget är så sönder att det inte kan fixas. Resten av spelningen var en enda lång uppvisning i synthpop. Bättre än så här blir det inte! De jobbade upp ett flås och sedan höll de oss fast där. En hitparad utan dess like!
Sist fyrar bandet av två innomhusraketer fyllda med silverserpentiner, samtidigt som "I Could Say I´m Sorry" hugger vettet ur oss. Jag hoppar än!

Men det var ändå Arvid som gjorde oss lyckliga när vi gick hem...Silverserpentinerna funkar btw fint som julpynt...

Lördag och nya saker. Jag skulle vara med i juryn i Partillerockens final. Visst, jag hade fördommar om att det skulle vara skrikiga kids som spelade metal... och jo det fanns ett sånt band. Inte ens bra... men jag blev också förvånad. Eller egentligen inte.
Det vinande bandet är en riktig pärla! Bella Boop & the Robbers är jag helt övertygad om kommer spela överallt om ett litet tag, de är snubblande nära att sätta den perfekta poplåten gång på gång. Ge dem lite lite tid så skall ni få se på under! Redan nu är Contact en riktigt fin låt live. Jag glömde att jag satt i Partilles kulturhus och skulle bedöma musik. Bella och Co kommer du höra mer av!

En dålig grej var dock ljudet. Inte så att det var dåligt dåligt, utan det var bara högt. Skärande högt, jag fick fly upp på balkonen några gånger. Diskanten hade kunnat hugga i stål. Jag fick huvudvärk. Inte bra när lokalen är fylld av ungdomar som inte har en tanke på hörselskydd... När jag sedan kollade efter så förstod jag varför det var så mycket diskant. Ljudteknikern stod i sitt bås med vanliga gula kassa öronproppar! Klart som fan att han inte hörde de elaka frekvenserna...
Skäms till arrangörerna säger jag. Vilket jag också sa till dem, vet inte om budskapet gick fram...

Roligt var dock att brandlarmet gick precis under juryöverläggningen, hela lokalen fick utrymmas. Över 300 ungdomar skulle fint slussas ut. Allt gick bra och alla kom både ut och in igen för att ta del av det vinnande bidraget.



Sen var det bara att hasta iväg till Storan och Pikko... och där var det tomt som i en plånbok den 24. Klockan tolv var vi nog tio personer. Märkligt. Men men det var som en bra förfest i lite för stor lokal. Efter ett tag fylldes det på men inte blev det speciellt mycket folk.
Det gjorde egentligen inte så mycket, Pikko var det mest överskattade jag sett. Jag är väldigt besviken. Tänk mer "försöka vara cool" än att verkligen vara cool.
Jag gick innan det var slut...

Kvällen slutade med att taxichaffisen sa att jag var fin.


Tillsist:


Komsi komsi! UPPDATERAT: Rockfoto kommer köra bildspel och visa sina 100 bästa bilder mellan konserterna! Missa inte ett stort stycke nutidsmusikhistoria! Jag är så glad att jag får vara med om detta! (opps tre utropstecken...)

Tillsist2:
Roligt att man kan rösta hur många gånger som helst i Rockbjörnens Myspacepris...
Jag tokklickar just nu på Boat Club! Det bör du också göra!
Jag fick upp deras läge från 17,2 % till 17,9 % på bara en minut.
Sen kan man ju fråga sig vilken status ett sånt pris får? Snabbaste musklickarna vinner typ...

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

A-R-V-I-D

Det kommer mer text senare...men:

Arvid. Arvid. ARVID!
Snart är du Arvid med hela svenska folket. Vilken debut! Vilka låtar!
Jag rös mig igenom hela spelningen...
En stjärna föddes. Låter larvigt och Idol men här var det på riktigt. Arvid har på allvar alla möjligheter att bli en klassiker. "I dina ögon" är låten som varenda svensk synthakt försökt att göra sedan 85.
Jag fick vara med när Arvid stod på scen första gången. Stort.

Tillsist:
Kolla i dagens (lördag) GP, helsida med Frida Sundemo! På onsdag har hon som sagt premiärspelning på Allears klubb på Sticky. Inte missa!
Lisa Pedersen och Children Come On spelar också, jag och Tobbe från Irene spelar skivor. Det kommer bli mys och akustiskt.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Frid, tid eller stämning.

Det här:



...är mer jul än det här:



Enkelt val. Moa gör bästa julvideon. Bäst av hela årets videos!

Tillsist:

Nu tar ni och lyssnar på följande:

Beep Kitty
Förlåt men nu brann min hjärna upp!

Société des Admirateurs
Vi behöver allvar. Lyssna på Nu leder jag paraden. Lyssna noga.

Le Bombe.
Underbart att höra skall ni veta!

Megamoog
En annan julstämning...

Grand Prix 86
Ja, jag är väl sist av alla men FAN vad bra Heatwave är!

Tillsist:
Ikväll går jag till Sticky och Sebastians julkalas.
Arvid, UP, Emmon, Thermostatic, Pikko.
Det kommer bli en kväll att minnas!
Pikko kommer bara köra en låt...men....

...Pikko spelar i morgon också. Då på Storan.

UPPDATERAT:
Av någon anleding som jag inte råder över så kom min fina lista inte med i Punkt SE idag. Men här kommer den:

------------
Saker som du kommer att lyssna på under 2008:

1. Samtidigt Som
Punkpop på svenska är större än allt 2008.

2. Palpitation
Sveriges hemligaste band kommer slå alla med häpnad om det
fortsätter så här.
2008 blir det snabba hjärtas år eller det långsamma hjärtas år.

3. Pats
Har inte ens en Myspace sida...men det är Partik Jensen från
Hospitalle som kör solo, på svenska. En popbomb som exploderar i
slowmotion.

4. Peter Sjöholm
Analoga maskiner och en man med ett stort hjärta. Svårare än så är
det inte när Sveriges nästa synthkung lever ut under 2008.

5. Elenette
Synthprogg om riktiga saker, om viktiga saker och om obehagliga saker.
----------


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Las Vegas...

Caribou utnämnde jag till bästa scenshow i det lilla 2005... och det håller i sig! Det är väldigt snygga videoprojektioner som de spelar upp! Synkat och taktfasta mönster.
Men det slutar där, Caribou är Las Vegas för mig. Som sagt snygga bilder och mönster, duktiga musiker och... Nej, det finns inget mer där. Som en storsalgen show utan bakgrund. Tråkigt och upp över öronen pretto. Faktiskt lite sömnvarning, även om de skramlar på.

Så var det med det, jag orkar inte gå in på mer detaljer den här gången. Jag blir bara trött på alla band som fixas hit som inte är mer spännade än att de är utomlands ifrån. Prova och plocka bort den där videopojjen... precis. Inget finns kvar. Det är helt dött, ingen inlevelse på scen. Det här vara bara en vanlig arbetsdag i musikfabriken.

Tillsist:
Om jag förstår det rätt så håller Vapnet på med en ny skiva. Den väntas komma ut i vår och inspelningarna startade den här veckan. Spännade och efterlängtat!
Jag läser om det i en blogg på nätet. Känner mig som en inkräktare, det är ju trots allt en privat blogg han skriver. Verkligen en dagbok för vännerna. Eller kan en blogg bli privat?
Det är i alla fall roligt att läsa och på mitt nya visitkort skall det så "kändisstalker"...

Tillsist2:
Palpitation har en ny låt. Next stop Tennessee heter den... Vilken låt! Spring och lyssna direkt! Det går bara uppåt uppåt.

Tillsist3:
Några tidiga julklappar för alla som har tid:

Onsdag på Pustervik med Baby Don´t Hurt Yourself. Anders och Fredrik känner vi ju alla till, de brukar fixa klubbar på Storan. Nu ställer de sig på scen och sputar ut charmig synthpop på svenska. Bland annat har de ju skrivit en låt till synthhjälten Peter Sjöholm. Han skrev ju som ni vet en hyllningslåt till just Anders...
Lyssna samtidigt på Peters obehagliga jullåt...

Torsdag på Svanen med Bonnie & Clyde. Äntligen skivsläpp! Läs en intervju med B&C som jag gjorde för hundra år sedan...

Fredag på Sticky. Wonderland fixar med bästa julkalaset: Universal Poplab, Thermostatic och så en premiärspelning av Arvid. Den sistnämde verkar VÄLDIGT intressant. Eller ja alla tre banden är ju övermänskligt bra, men jag går ju igång på nya saker... Han har god smak den där skivbolagsdirektören Sebastian.

Lördag på Storan med Pikko. NU skall jag äntligen få höra det där som alla tjatat om i månader...

Onsdag nästa vecka, 19 december, håller Allears julmys på Sticky. Det hela heter "En skön kväll" och det kan ju te sig en smula märkligt, om man tänker på vilket ställe Sticky är, dvs inte känt för mys precis. Men det ändrar jag på den här onsdagen! Det blir akustiska spelningar av Frida Sundemo (premiär!), Lisa Pedersen kommer med piano bjuda på helt nya låtar och så kommer Children Come On göra en väldigt exklusiv akustisk spelning. Tobbe från Irene kommer spela sköna skivor, och jag kommer nog bjuda på en del härliga poplåtar när Tobbe vill vila.
Kom förbi, känn julen och upplev några riktigt bra spelningar! 20.00 öppnar vi.


Annat som händer:
På fredag har jag en lista i Punkt.se på fem band som jag tror kommer "slå" nästa år. Missa inte den!
På lördag sitter jag i juryn på Partillerocken. Det, mina vänner, skall bli intressant och kul! Det är jag och några till, det ryktas om att det kan vara Emrik bla...

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Nobelpriset i gitarrspel.

He travels around the world in a private jet and he´s got fingers long enough to reach 14 frets He´s got a cooler guitar then I have a silverish Les Paul whit a gig bag He knows the chords that I´ve ain´t ever heard of He´s rich and famus and he´s tall

Så där sjöng skapop bandet Fudge Wax i mitten av nittiotalet. Låten handlar alltså om tjejen som väljer en annan kille eftersom han är bättre på att spela gitarr.
Om killarna i Fudge Wax varit på Heriksberg igår så hade de förmodligen sett killen som låten borde handla om, de hade tappat hakan framför Oscar i Spectroscop. Inte för att han hade en "silverish Les Paul" men hans gitarrspel är det mest konstiga och fantastiska jag någonsin sett. En José González på speed, fingrarna var överallt på gitarren, samtidigt. Ljuden kom fortare och fortare. Ett tag trodde jag att han skulle dra av strängarna med hjälp av enbart friktion.

Om Oscar bara satt sig och spelat gitarr på det där viset, med huvudet djupt bland strängarna hade jag imponerats. Men han nöjde sig inte med det. Killen spelade samtidigt bas med fötterna! Ett sorts stort piano som han i strumplästen lät fötterna snabbt flyga över. Dvs två instrument på samma gång... samtidigt som killen ler och ser helt obesvärad ut!

Jag fattar det inte. Vänner som är betydligt duktigare på gitarr än jag själv fattar det inte. Ingen i lokalen är oberörd inför den här övermänskliga gitarristen. Hur gör människan?!?

Lyssna på bandets låtar, gitarren som låter är alltså live och på riktigt. Makalöst och övernaturligt bra.



Nu är de ju två personer till i bandet, Frida och Janne. Frida känner vi igen från bla Tikkle Me och hennes röst och kvalitéer som låtskrivare vet ju hela världen om. Hon har en helt egen röst och ett eget tilltalssätt, finurliga berättade sånger. Små sagoliknade sånger med klara budskap. Moderna fabler, ibland skrämmande, ofta vassa analyser.

Sen sitter du Janne bakom special special trummor och våra hakor ramlar ner igen. Han spelar så exakt att det nästan blir generande. Pinnarna är på fem ställen samtidigt och han bygger ut det inspelade materialet till en upplevelse.

Med de här tre komponenterna hade Spectroscop lätt kunnat avfärdats som ett "musikhögskoleband". Det är ju så jävla duktiga! Men Oscar, Frida och Janne har lagt till något annat, de gör musik som du inte hör någon annanstans. Det är fragment av stilar, det låter samplat och upphugget. Men när man ser det hela live ser man att allt görs i realtid, här och nu. Som sagt, jag har aldrig sett något liknade. Det är den perfekta korsningen av dansmusik och singersong. En fin kombo konstmusik och popmelodier.



Band två är ett av mina favoriter till årets band 2007. This Is Love är ett enkelt litet band som visar att det inte krävs en massa krångel för att göra berörande musik.

När Annika Forsberg drar igång gitarrintrot till Superwomen vet jag att allt jag tänkte är sant: Det där är typ årets låt! En stor utmärkelse men den där låten har allt man behöver, den är så smart gjord att allt annat bleknar.
En snygg gitarrslinga som gör att man stannar upp, en text som är sorglig med självförtroende och en helhet så perfekt att jag inte riktigt förstår varför den inte finns i varenda mp3spelare.



Nu är This Is Love mer än en låt (ta tillexempel Too Late, som också är en hejdundrade låt), det är också glädje och kamratskap. Jag har sagt det förr, ett bra band behöver alla delarna. Om man i publiken kan se att de där uppe på scen älskar att stå just där, då blir det så mycket bättre. Stefan, Martin, Annika och Philippe utstrålar verkligen glädje.

Jag mår bra efter att sett This Is Love. Riktigt bra.

Synd synd att Klubb Perfekt inte hade fler besökare den här kvällen. Men det är svårt att konkurrera med Timo nere på torget...



Almedal-Adam hoppade in och spelade skivor en stund. Bra skivor!



Bara konstigt...

Tillsist:
I kväll kan man gå till Henriksberg igen och kolla på Sinicess. De delar scen med Texas Terri Bomb...
Så här gick det till när Sinicess spelade på Bengans för ett tag sedan.

På torsdag går vi till Café Stanna och lyssnar på Fantasikrig. Under-täcktet-blipp och dockhustexter.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg