Det smakar jord och luktar regn.
Över fälten dansar dimänglarna och lockar männen till skogs. De springer och kommer aldrig hem igen. Ryktet går att de var Skogen som tog dem.
Det finns riktiga arbeten på tegelbruket, skitiga men rejäla arbeten för en karl.
Pengarna hämtar ut på fredagen, i ett brunt kuvert. Och man kan handla i en lanthandel som har nästan allt.
Kaffe eller cykeldäck.
Hårtbröd eller vantar.
De flesta har knapp varit utanför Hemorten, någon har en kusin i Stan som kommer på besök kring jul.
När han kommer har samtalet pågått i veckor, utanför lanthandeln, på den smala vägen som går ner till bruket och på åkrarna. De säger att Han bor i ett hus med balkong i Stan. Att Han jobbar bakom ett skrivbord.
Cykel är det vanligaste transportmedlet samtidigt som sonen till brukspatron nyss köp sig en Impala 59. Den är röd och de breda däcken pressar undan småsten lätt.
Och dimänglarna dansar undan när han kommer farande. Upplöses i intet och tar mystiken med sig. Susar genom samhället med framtiden i baksätet.
Kan man var nostalgisk över något man med all säkerhet inte upplevt? Kan man med musik beskriva saker som man är för ung för att sett?
Detektivbyrån försöker flytta mina tankar till en helt annan tid, en tid ingen av oss upplevt men som vi innerst inne skulle vilja vara i.
Det skulle kunna vara ljudspåret till en film om Hemorten. Om allt det där som aldrig hände men som alla trodde hände. Den totala Stillsamheten.
Mjuka organiska drömljud från en orgel, metalliska xylofoner och ett artigt dragspel.
De ger sig in i dansen med John Bauer. Seglar med skogsrån och fän i en vårforsande flod av toner. Förbi grönmossa och svarta träd.
Detektivbyrån kommer från Värmland men hänger nu i Göteborg. Anders, Jon och Martin bildade bandet 2005 och har redan hunnit med runt 30 spelningar, bland annat i Emmaboda, Tyskland och på diverse stora festivaler.
Tredje tisdagen i rad som jag är på Kellys så håller bandet kalas för sin nya EP "Hemvägen".
Det är andäktigt tyst när Detektivbyrån spelar, för trots avsaknaden av ord så säger de en massa saker. Jag tror inte någon som var på plats blev oberörd, man vaggas inåt i sina tankar. Om att det kanske var lite bättre förr. Innan fakeshower med armviftande sing-a-long artister. Innan asfalten kom till byn.
Men nu är ju det som Detektivbyrån gör inget nytt. Hansson & Karlsson, som med sin orgel jazz/rock svängde till det rejält på 60-talet, och nyare exempel är Sagor & Swing.
Men det är inte precis samma ändå,trots samma ljudbild och samma drömska uppenbarelse. Detektivbyrån har plockat in lite nya instrument t.e.x en sax. Japp, en klippande sax får under en låt agera taktpinne. Riktigt bra!
Dragspelet gör också sitt till det mer analoga ljudet. Något lite närmare skogen än de andra.
Det är något svenskt över Detektivbyrån. Något som vi vill förknippa med Sverige. Det där lite mystiska, naturälskande sättet som vi hade en gång för längesedan på landet. När det var okej att bara skrota runt.
Som för alltid är borta.
Tiden när det smakade jord och luktade regn.
Tillsist:
Ang gästen på Baddaren:
Hemlig och en cool älskling.
Men lyd mitt råd broder, gå dit ikväll!
Annars kommer du känna sorg...
Jerry Boman
Andra bloggar om: Detektivbyrån, Baddaren, kellys, Göteborg, Musik
