Göteborgs pojkar.

Vi står där i regnet. Supportar stadens barn. Gamla som unga.
Vi vill att det skall gå bra för dem. De har ju växt upp i skuggan av den "stora staden", det har vi fått lära oss genom media.
Göteborg kommer alltid att vara den där "lilla-stora"-staden på västkusten.
Här segrar snus över cigarrer. Här arbetar vi och låter inte papper på banken göra jobbet.
I städer som denna sluter vi upp bakom våra döttrar och söner, även om det regnar och blåser. Och våra döttrar och söner ställer upp för oss.

I går tog jag båten till piren. Det regnade småspik och blåste rakt genom mitt huvud. Men på piren värmde Timo med sitt fantastiska band. Det är alltid roligt att se ett band som verkligen verkar skita i om det är fem personer eller två tusen personer på plats. Det blir show ändå.
I publiken såg man hela stegen av folk. Från pandagirls till föräldrar. Och ja, även de "äldre" lyssnade. Intresserat. Det var ju byggdes son som spelade. Då ställer man upp och ger "ta me fan" killen en chans. Det är vackert.

Tidigare i veckan tjuvlyssnade jag på Håkan. Jo det kanske kan jämställas med att ladda ner Mp3 eller något men jag tror det handlade om att de andra artisterna i paketet kändes trötta.
Håkan var ju såklart bra. Helt fantastik. Även på andra sidan kanalen.
När det nästan är slut så händer något som jag länge kommer bära med mig. Något som länge kommer symbolisera Göteborg för mig.
Lunkandes i sakta mak kommer en av stadens spårvagnsförare. En äldre man runt 50 som stolt bär upp Spårvägens illasittade uniform.
Han slår sig ner bredvid alla oss som sitter längs den slingrade blåa ormen.
Han skall såklart lyssna på stadens son. "Ta me fan" ge killen en chans. Även om de så bara är i pausen mellan två slitande pass längst fram i förarcellen.

Redan innan han satt sig ser jag att han ler. Från första stund när han hör Hellström genom träden.
Jag tror den där gubben kan identifiera sig med Håkan. Han känner "Om den där killen, från Göteborg, kan lyckas så kan jag det med. Jag kan lyckas i det jag är bra på".
Efter tio minuter går spårvagnsföraren iväg igen. Nu med ett extra stort leende på läpparna. Och vet i tusan inte om han sträcker lite extra på ryggen.

Håkan och Timo ger ansikte åt oss alla. De visar att det går om man bara vill.
Spårvagnsförare eller inte. Cigarrer eller snus.
Vi kan alla lyckas.
Du kan lyckas.

(Mer saker du kan se på Kalaset hittar du längre ner)

Jerry Boman

Bastu-SM och det andra.

Okej jag tror egentligen inte på Kalaset. Det är en styggelse. Ont ont ont.
Men jag kollade igenom programmet och hittade ändå en del saker som man kan kolla på.
Gratis är ju ändå godast. Även på en regnig och blåsig asfaltspir.

5 augusti
Frihamnspiren

18.30 Lola Barbershop, Göteborg
Anglosaxisk poponani. Hade en liten hype för något år sedan men försvann…Nu är de här igen!

19.15 David Frilund
Fint och vackert med David och flickvän. ”The citizen's” får stanna hemma. Efter premiärspelningen på Citysound förra året har det bara gått uppåt.

20.15 Frida Hyvönen
Piano är den nya gitarren. Glasögon den nya baskern.


21.00 Timo Räisänen, Göteborg
”Ledsen-kille-med-gitarr-de-luxe” Expositionen i Hultsfreds teaterlada har lämnat spår i mig…Så var det då

22.00 Sambassadeur, Göteborg
Lite mer folk än på Parklife-festivalen i helgen och allt blir dunder. Småkakspop med smak av mycket socker.På Parklife

Kungstorget
22.30 Morten Abel
Norges svar på Per Gessle. Tolka det hur ni vill….


6 augusti
Frihamnen

22.00 The Junior
Jag tycker inte om band som säger ”Vi låter som The Cure” men låt gå för den här gången. Daniel Gillbert lirar numer före sitt gamla band….

22.55 Broder Daniel
Kommer Henrik vara full?
Är det sista spelningen?
Teo är tillbaka!
En fantastisk kväll kommer det att bli!
Aåååå yeah yeah yeah !


7 Augusti
Kungstorget

19.15 Till minne av Totta.
Hedra och gläds med äldre människor.

Frihamnen
19.15 Navid Mordini, Kapen röd m.fl
Spokenword/Rap/Hiphop/Regge-typ på svenska. Ny skiva på gång.

8 Augusti
Kungstorget

20.00 Bo Sundström
Bara för att han retat upp Danska kungahuset….

Frihamnen
22.10 Candelmass.
Messiah har nedstiget från himmelen och doommetal är som vanligt igen.


9 augusti
Kungstorget

19.30 Laleh
Vi bör gråta över att hon flyttade från Göteborg men vara glada för att hon kommer hit igen. Svenska/Engelska-Cornelis/Kajsa Grytt.

Frihamnen
21.45 Dungen
Folkpop. Det finns folk som kan lyssna sönder ”Du E För Fin För Mig”. Uppgifter som ni bör förstå räcker för ett besök.


10 augusti
Frihamnen

18.30 Dog Almighty, Borås
Rock-ska från Borås, som enligt utsago spelar live ”hela tiden”. Som ett annat dansband…

19.15 Johonossi, Göteborg
Ja, jag försökte mig på en liknelse med stulna gitarrer efter Pustervik, men fick till svar att allt var köpt och betalt. Spetz-taggtråds-rock. Svar på tal

21.30 Junip, Göteborg
”José González:s band” får man inte kalla dem för. Men likt är det. Nu med trummor.


11 augusti
Frihamnspiren

20.40 The Plan, Göteborg
Det var så längesen vi sågs, jag saknar panflöjtens befriare!

21.30 El Perro del Mar, Göteborg
Svår som krossade speglar men gör vacker musik.

22.10 Jens Lekman, Göteborg
Kortedalas starke man som gör väldens viktigaste sånger helt själv.


13 augusti
Frihamnspiren

22.55 Mustasch
Innebär det här att det blir mindre öl och skitiga glas på Klaras på lördag kväll? Riff-rock. Punkt.

Sedan finns ju en massa andra saker som….man helt klart kan missa och åka till Emmaboda-indieträsk istället.
Fast Bastu-SM lockar ju lite nu när hösten nästan är här….

Jerry Boman

Ett tält med kärlek.

Resan är lång. Från norr till söder. Genom hela Stockholm. Till Söder. Förbi söder. Byte till buss. När vi tillslut är framme vid Gullmarsplan är jag övertygad om att vi kommit till minst Norrköping. Någon skriker ”Hammarby!” när vi går ut genom de pysande dörrarna. Det är säkert helt rätt.
En liten promenad genom betong och förbi Sveriges fulaste sporthall och vi är framme vid en väderkvarn… I vakten sitter Niccokick- Andreas och släpper in oss. Fast vinflaskorna får vi lämna i gräset utanför.
Området är inte stort men väldigt funktionellt. En veranda med två jätte tält och stolar så det räcker till alla. I ena tälthörnet hittar man scenen som är ungefär 7 centimeter hög. En bar som säljer öl i plastflaska och goda falafel. (Vad är plural på falafel?) Bakom tältet rusar tunellbanan förbi, fulla med helt vanliga människor. Som förmodligen är på väg till helt vanliga fester med helt vanlig musik.
Då känner man sig utvald. Att få höra bra musik.

Det första vi hör den här kvällen är Andrev Berglund, kompad av den lille Speedmarket Avenue- Isak (även kärleksfullt kallad ”Lilla sheriffen”). Det är bra fast ändå inte. Lite tråkigt. Roligare blir det när bror Källs förklarar att det är deras mosters man som en gång tiden lärt Andrev spela gitarr. Även om Andrev själv inte kommer ihåg just den perioden i sitt liv.
Vi får tag i några stolar och sätter oss mitt på verandan. Det visar sig vara en helt utmärkt plats att avnjuta Mixtapes And Cellmates. Deras drömska pop passar fint till en kall i handen och en stol under rumpan. Låtarna byggs upp som ett Lupo som sträcker sig lite för högt. Det svajar ibland men på det hela är det vackert.



I publiken sitter en liten rädd kille. Han ser jäkligt rädd ut i sin pullover. Om man skall ropa på honom så får man ropa Erik Halldén. Den lilla rädda killen gör hur som helst något av den bästa musiken du kan lyssna på just nu. När han väl tar plats på scen, fortfarande med ett ängsligt uttryck i ansiktet, får han hjälp av sin keyboardist att stämma gitarren. Jag tycker det är lite sött på någotvis.
Erik gör angelägna låtar. Det låter lite hillbilly ibland, det är fint. Strå i mungipan och Jens Lekman i kulisserna. Lofi pop.
Jag är kär! Jag blir helt betagen av den här musiken. Den lille rädde killen sjunger om sin mamma kommunisten, Kurt Cobain och om Ektorp. Det är helt rakt in i själen.
Jag stod faktiskt och övervägde om jag skulle ge killen en kram under spelningen, men jag väntade till efteråt.
Tack Erik för att du vågar. Du ser rädd ut. Man sätt dig alltid på en scen. Vi kommer hålla dig under armarna. Du kan inte misslyckas eller ramla. Tack.



Efter den smygande urladdingen blir det en svår uppgift för Agent Simple tänkte jag. Men han gör det med den äran. Killen som gav en sång till Jordbromotet. Det är lite mer tempo nu. Lite som Suburban kids. Fast utan Ba ba ba:andet. Att sjunga så glada sånger, med ledsam text, så sorgset kräver sin man. Det är en snurrig beskrivning jag vet men lyssna på början av I Wouldn´t know så fattar du. Handklapp går alltid hem.



Tältet i kvarnens skugga är nu fyllt med folk, förmodligen för att det spöregnar över Stockholm. Fast jag tror mer på Sambassadeurs uppenbarelse på scen. Nästa Göteborgsband som faktiskt trängt sig in i huvudstadens cred djungel. Det är mjuk pop med trummaskin och alla lirar sträng instrument. Ser väldigt…väldigt…speciellt ut. Men det gör inget, det är bra bra bra.

I programmet stod det ”22.25 Överraskning”. Indiepubiken brukar tycka sånt är löjligt. Stadsfest-ish. Men den här kvällen blir det fullt ställ under duken, för överraskningen består av Hell on wells! Lika otippat som att nummer 84 blir kung Keno! Yeah! Äldre folk gör också bra pop!

Efter det händer väldigt många saker väldigt fort.
En kul stockholmare i vårt gäng blir utkastad.
Det börjar vräka ner.
Jag gör bassisten Speedmarket lite brydd när jag konfronterar sångaren Isak om han verkligen "Är en liten jäkel i replokalen".
Det regnar in i mina guldskor.
Efter det är vi trötta och drar oss hem genom den mörka stan.
Som av en slump träffar vi på den utkastade själen på pendeltåget mot Sollentuna.
Vi lägger en olåst cykel runt en pinne.
Efter dunder-stark-tabasco-natta-mat och avtrillade från stolar går jag och lägger mig.

I huvudet spelar fortfarande den lille rädde killen.
Jag har sett och hört något stort.
Erik Halldén.

Jerry Boman

Vackert och skrämmande.

Har precis kommit in på Stockholms central.
Det är en vacker stad det här. Speciellt på sommaren. Jo, jag tycker det. Himmelen är helt lila och solen går ner i skogen eller något annat långt borta. Det säger i alla fall inte plums som på västkusten. Men det är vackert på ett annat sätt som ni vet. Man vet när man skall gå hem.

Men det är en skrämmande stad. Blir helt livrädd när man åker överbroarna sista biten. Jag är verkligen en toklantis när jag är här. Hittar knappt på centralen.
Står fel i rulltrappan. Är vilse på en sekund. Blev lite rädd för en kvinna som satt på golvet.
Det är bättre med Faktum-Hasse i Nordstan. Han känns trygg ändå.
Spännande och safe.

Länge höll jag reda på hur många gånger jag åkt tunnelbana i Stockholm. Det var bara typ förra året jag kom över 20 gånger. Då hade jag alltid några stämplingar kvar på remsorna jag köpte när jag var här. Nu har jag slutat räkna, men jag är nog ändå inte över 30 än.
I morgon bör det bli n resa till festivalen och en hem.
Spännande och skrämmande.

Nu blir det hemmabyggd pizza hos syskonen Källs. Vi har FF hos deras föräldrar. Sprit, 6 liter vin och pizza. Kan bli en bra kväll.

Idag är det någon slags raggar träff i stan. Och de har säkert inte åkt tunnelbana alls. Ha!

Just det ja, maten slutar man ju såklart med en cigg. Musik enligt Jerry står ju som ni vet för feströkandet.

Jerry Boman

På lördag blir världen lite bättre.

I min hand håller jag just nu en samlingsskiva som kommer bli en klassiker. Årets viktigaste platta. Nått man berättar för småpopparna om några år.
”-Ja men ser du, jag fick den direkt ur Mattias hand”.
Tindrande småpopögon.

Det jag pratar om är samlingsskivan som indepop-lägenhets-Gud Mattias satt samman. Ni vet han som fixar galet bra konserter hemma i sin lägenhet i Bergsjön. Jag har skrivit det förr men skriver det igen: Tack Mattias för att du finns och gör det du gör! Jag kanske inte har samma intensitet som 20+ kidzen i din lägenhet, men jag njuter varje minut jag är där.

Skivan då? Ja den innehåller 19 spår, var av de flesta är helt unika för just den här lilla utgåvan. Skönt att höra att så många faktiskt bryr sig, att till och med spela in speciella versioner av låtar bara för Mattias.
Man hittar skramliga liveversioner. Inspelade på plats i den berömda lägenheten. Sibiria med en vacker gråtlåt, Surburban Kids with biblical names (med Mattias själv på tamburin!) funk:ar loss, Springfacory (som tydligen tog sönder högtalaren) och så en 24 minuter lång monolog/dikt av Mats Jonsson. Man hittar också låtar av Cats on Fire med en akustisk pärla, favoriterna Las Palmas på engelska, Matti Alkberg och så snälla Padington DC aka Calle Olsson.
Man hittar också embryot till Thehelpmeplease. Som vanligt vackert, spröt och ödmjuk. Jag kan sitta och räkna upp hela skivan… Det här är den viktigaste skivan sedan soundtracket till "Välkommen till festen" !

Att den här skivan finns är lika viktigt som luft.
Att konserterna fortsätter i Bergsjön är lika viktigt som vatten.
På lördag är det dags igen (Tyvärr utan mig den här gången, även Stockholm bjuder på fin musik i helgen.)

På lördag släpps skivan.
På lördag blir världen lite bättre.
Vem hade anat att det skulle ske i en lägenhet i Bergsjön, Göteborg?


U2? Nej, de är inte med på skivan, de är inte tillräckligt bra….

Jerry Boman

Mardrömmen

Med anledning av mitt förra inlägg kanske jag skall rekommendera er att springa till biografen och titta på It's all gone Pete Tong Ibizagenerationens ” 24 Hour Party People”, eller för dig som har det minsta musik intresse.
Fast att kalla filmen "komisk" är ändå att ta i. Den är tragisk fast fin. Som ett vackert one-night-stand. Tragiskt men fint.

Man börjar ju ändå tänka om….Kanske. Undrar vad som är värst, att förlora ögonen eller öronen? Är man döv kan man ju klara sig hyffsat själv… fast…

På lördag är det Stockholm som gäller! Minifestivalen Parklife i närheten av Gullmarsplan. (jag hittar lika bra i Stockholm som i New York dvs inte alls….)
Är ni i närheten så kom förbi!

Såklart ser jag fram emot Agent Simple och Mixtapes & Cellmates.

Jerry Boman