Skiva: Magnus Ekelund & Stålet - Supernova (8/10)

Magnus Ekelund har alltid marscherat. Bestämt och med näven ständigt knuten har han vandrat mot ett okänt mål, tagit den okända kampen mot kända motståndare. Stått liten men stark mot fördomen, att man inte ska tro på sitt, att man inte hoppa på rotvältorna. Har trädet rasat i backen gör man bäst i att låta det ligga. Inte Ekelund, han är framme och hoppar, inte för att resa trädet, mer för att påpeka att det inte är kört bara för att ett träd ligger. Det finns fler träd och de ser man tydligare från en rotvälta.

Twitterpop: Alina Devecerski springer fort i Flytta på dig

Ni vet hur det är, världen blir hårdare för varje dag, speciellt på nätet. På Twitter är tonen ”rå men hjärtlig” kan man snällt uttrycka det. Den här råheten, anonymiteten, skapar nya personligheter, det skapar en känsla av att man måste ta plats någonstans, och det snabbt. Det gäller att formulera målen kvickare än kvickt, 140 tecken är skillnad på framgång eller soptipp.

Liveklipp: Palpitation och Wayward buses

Tom Jerry Boman

Skiva: It's A Bird! It's A Plane! Here Comes The Sun (9/10)

Just när fåglarna släpper taget om jorden står du fastvuxen kvar. Ölands ödestepp, i dina kinder tvekar våren, biter och sliter. Vänder dig till dina enda vänner, hörlurarna. Bland orden som möter trummhinnan vandrar Berggren med Oberst, and the great late ghost of Lykke Li.

Vaggvisor från ödemarken, från tomheten, från naturen. Lika skrämmande och trygga. Silat genom en klassik känsla hur man bygger storhet av litenhet, direkt från platsen du lämnats att känslomässigt dö på.
Tunna pappret , hårda stålet med mörka toner långt över fälten. Varsamt skruvat som Neutral Milk Hotel och i fint utnyttjade av termiken stiger detta alster likt barnsånger mot skyn. Musik som den här görs inte i Sverige. Om någonstans.

Liveklipp: The Mary Onettes med Puzzles på Debaser Medis

Tom Jerry Boman