Mina förväntningar var uppe över taken. Aldrig bra. Men så händer det som bara en bunt sköna ”dudes” och en ”dudess” från San Francisco kan frambringa, de slår förväntningarna! Att förklara Still Flyin' är att bortförklara alla Stockholms creddclowner. Nu stod vi där en liten skara på Send in the clowns och totalt föll för denna grupp undersköna människor på scen, som tar det här med att spela FÖR en publik väldigt avslappnat. Ingen av stans såkallade ”finsmakare av musik” var på plats, dock en hel hög personer som jag tycker förtjänar långt mycket mer respekt för sin fina smak.
Still Flyin' är allt som ni är rädda för. De drar dåliga vitsar, de blandar musikstilar som ni blandar drinkar och sist men inte minst, vi känner oss alla med i bandet. Det kanske är där som storheten ligger, det finns ingen barriär upp på scen. Jag har aldrig känt mig så nära att bara ta steget upp på scen och hjälpa till. (Anledningen till att jag inte gör det, vi är trots allt på Debaser Slussen och deras beryktade vakter är inom synhåll).
Det blandas friskt på scen, pop, soul, ska, göttiga saxsolon varvas med riot grrrl-körer. I kören ser man stundtals Love is all-Josephine (som har årets finaste tröja, stickad blå med stor vit katt). Det hela påminner om härliga spontana jamsessions, fast med struktur.
Jag blir så glad! Våren kom till Stockholm för en stund! Still Flyin' har oss, vi lyder, de får oss att sitta på huk, hoppa, dansa och sjunga med.
Så nu är det såhär: Ni som inte var där, jag litar inte ett smack på er längre. Jag/vi vet något som inte ni vet. Vi vet att musik är glädje.
Låten i videon överst är cover på:
Förband var The Mankind. Ibland väldigt bra synthpop, disco med falsettsång. Jag sände live och det kan ni kolla på här:
Tillsist:
Fredag Södra Teatern. Exklusivt och små hemligt tror jag. Marina and the Diamonds. Så nu vet du det.
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar