På videoinspelning med Joel Alme

Jag åkte ner till Nynäshamn och hängde med videoregissören Mats Udd och Joel Alme. En musikvideo till Joels "If you got somebody waiting" skulle spelas in. Så här gick det till:



Jerry Boman

År och dar

Mitt i stora melodifesten på tv lägger jag upp en låt och ett band som med lätthet slår alla bidrag. Här är År & Dar från Underbara Bar i onsdags:



Jerry Boman

Sinnessjuk snygg video!

Åh jag blir så enormt glad över den här videon! Så, så vacker!



Alltså den är så bra! Jag lägger upp den en gång till:



Jerry Boman

Mellandagar

I tisdags tog jag ännu en gång plats i baren på Strand. Den här gången inte för att spela skivor utan för att köra projektioner till Dial M for Murder! Jag var ju så inne i det att jag helt glömde ta bilder, men någon vänlig person tog en bild:



Temat var krig och jag tror att jag lyckades ge publiken något litet extra.

Som ni vet körde jag projektioner på Debaser när Love & Happiness spelade och det var också kul. Så, har du ett band eller spelar du på något sätt, eller har du klubb, och vill ha några bra rörliga bilder så är det bara att höra av sig! Säg till bara!
Kolla in hur mäktigt det såg ut på Debaser:





Hör av dig bara så ser vi vad för roligt vi kan hitta på! I´m free! Epost: jerry@jerryboman.se

Undertiden du tänker på det kan du lyssna på följande riktigt bra band:

fun.
Jag hoppas innerligt att det bara är jag som missat den här utsökta korsningen av Weezer och Beach Boys! Hej sommar!

The Phantom Tollbooth
Neverest Songs

Alla är utomsockens men det är ju bra ändå… in och lyssna!

Jerry Boman

En måndag i stora staden.

EXTRA:
Hägerstens Botaniska här numera en Myspace-sida! In och lyssna! Direkt!

Nu till avdelningen "Bilder jag aldrig trodde jag skulle ta... i hela mitt liv". Överst på den listan bör man finna den här bilden:



Mannen längst bort, ser du vem det är? Ja, det är Orup. Igår spelade han och Johan Kinde (Lustans Lakejer) skivor på Gustav Gelins klubb Lyckliga Måndagar på Tranan... Alla människor med minsta vett och sans inser det helt skruvade i det! De spelade väldigt bra musik! Galet bra musik faktiskt! Saker man inte hör så ofta ute, en smula guilty pleasure-låtar.

Johan Kinde och Orup alltså. Bara sådär, i en bar, en måndag. Ännu ett bevis på att man flyttat till storstan.

Tillsist:
Ikväll, tisdag, spela Dial M for Murder på Strand (bardelen). Jag tycker du ska gå dit, om inte för musiken så kan du väl gå dit för att kolla in det visuella spektakel jag ska bjuda på. Temat är krig.
21.00 börja det hela.

Jerry Boman

Galleri som dog

I lördags var det supermarket på Kulturhuset. Eller Supermarket. En massa konstgallerier från hela Europa ställde ut och det var trevligt på alla sätt, mycket inspirerade grejer.
Galleri Syster från Luleå var på plats. I ett litet hör ställde de ut…musik. Bland annat spelade Akiine som jag berättat om förr.
Jag trotsade snöyra och halka för mitt nya favoritband, Hägerstens Botaniska. Trädgården var lite större än vanligt men annars var det som vanligt, jag blir så berörd av deras musik. Den är så uppgivet sorglig.
(Läs och lyssna här, enda stället du kan höra deras låtar på)

När de spelar låten Som Dom händer något roligt. Låten handlar om just tillställningar som Supermarket, hur alla verkar vara rädda för att inte vara precis som dom andra. Att allt kan tyckas gå ut på att portionera sig och vara samma. Ha rätt märke på kläderna. Samma frisyr. Vara hipp på rätt sätt. Att spela den låten precis där är så otroligt skoj! Från början verkar inte många lyssna men efter ett tag börjar några skruva på sig, de ser besvärade ut. Sedan står de där med brallorna nere. Avslöjade. Konsten avslöjade sig själv.



















Jerry Boman

Stockholm är det nya Göteborg

Helg och gott om tid att lyssna på nya härliga band! Jag gillar verkligen hur ni som läser här bjuder på så fina länkar, stundtals strömmar det in bra musik! Som nu!
Här kommer en tredelad lördagspåse med musik som jag gillar mycket just nu.









Prins Eugen
Någon berättade för mig när jag skulle flytta till Stockholm att jag aldrig mer skulle få upptäcka nya skeva band. Att hela huvudstaden var ett träsk av polerade musiker som inte släppte något i från sig som de inte visste skulle gå direkt in på Tracks.
Som tur var är det inte sant. Lyssna på Prins Eugen. Så in i helvete bra! Näven i luften, punkkänsla med elektroniska microkosmos inslag. Lyssna på "Säkra vägen ner / Ingen saknar en förlorare". Där har du mitt gå ut-anthem för den här veckan!
Med anknytning till Hästpojkens musik numera så är ju Stockholm helt klart det nya Göteborg!

Stereo Arcade
När jag ändå är inne på låter som får en att gå lite snabbare, lite rakare, lite gladare, så kan ni kvasta förbi Stereo Arcades sida och lyssna på stråkpopen i I´m not gonna die tonight. Klass på den!

Sist men inte minst:

Mike Pearl
Vackert.
Enkelt.
Jag blir helt varm.

Jerry Boman

Kollisionsrisken var på riktigt

Det var sommar 2008, det var en gata i Malmö. Några få centimeter över marken stod Karolina Stenström. Ibland satte hon sig ner vid sitt piano. När hon började spela stannade gatan upp och likt en Matrixeffekt verkade farten saknas ner. Vi som var där kände våra andetag och bländades av Karolina. Hon kallade sig Steso Songs.
Sedan blev det sommar 2009, och det var en scen på Landet. Samma saker utspelade sig, allt stannade upp…

Det är vinter 2010 och Steso Songs har precis släppt sin första skiva. Enligt mig ett mästerverk. Platsen är Debaser Slussen och Karolina spelar precis innan Hästpojken.
Inget stannar upp. Många bryr sig inte. Det pratas på i lokalen. Kanske kan det där ha varit den mest olyckade bokningskrocken ever.

Det är så synd om er. Ni som inte lyssnar. För i min värld stannas det upp. Steso Songs musik är en smula ljusare nu, motsägelsefullt med en skiva som heter Now it´s dark. Musiken bygger på krockar, det smäller i min skalle, just när man känner sig säker kommer ett mjukt kast, låten tar en ny riktning. Steso Songs kör ner näven i pianot och får de slumpmässiga skeva tonerna att verka helt självklara. Lyssna på The Od. Inte många som klarar den manövern utan att gå vilse totalt. Fantastsikt.

Karolina är den fjärde dimensionen, ett saligt väsen högt över våra huvuden. Samtidigt nära inpå. Ibland bara det hårda pianot och rösten, ekande tom, distanser från budskapet. Likt en spärrvakt inne på sitt tionde arbetsår stirrar hon rakt fram, verkar utföra musiken på rutin utan känsla. Detta är om man lyssnar snabbt, för i verkligheten är det en sådant fokus och känsla att vi inte riktigt är beredda. Hon behöver liksom inte visa att det är på riktigt, att det här är det viktigaste. Det framgår med all tydlighet i musiken, i varenda låt, varenda berättelse hon berättar. Karolina är en väldigt modig artist. Hon litar till texterna, ljuden och tonerna. Inga visuella kroppsliga överdåd. Ovanligt och helt fantastiskt.

Det är synd om er som inte lyssnade. Ni, kanske skadade av Youtube övertydliga, ständigt närvarande visuella verklighet, som inte ens för en liten stund kan ta er tid att stanna upp.


Alla känner till omgörningen, Hästpojken gick från galenpannapunk till Svensktoppen snabbare än platserna på Carmen eller Kellys fylls en fredag. Jag gillar det, verkligen. Nya skivan växer, många låtar kommer sitta kvar länge länge.
Men jag saknar en sak när Hästpojken spelar live. Jag saknar det oväntade. Det är bra, det är väldigt bra, det är inte det, men allt verkar så regisserat. Jag vet inte, jag är väl Göteborgsskadad, vill ha ett viss mått att idioti på scen. Och när nu några av scenens förgrundgestaler står på scen, ja då saknar jag jävelskapen.

Men nog om det, Hästpojken är ett upp över taket bra band. De nya låtarna, crescendopopen, är smäckstora i levande livet. De rasar på utför kanter, kastar sig mot cellens väggar och är allmänt bråkiga. Hästpojken är förfester som går snett, spårar inte ur men blir förevigt inskrivna i minnet. Hästpojken live är känslan av slut-på-papper-i-skrivaren sent en fredagseftermiddag, när solen hånfullt retar utanför fönstret. Hästpojken live är missade bussar, tappade förstånd och livet som händer i det perifera synfältet. Allt vi jagar min aldrig finner. Det är uppgivet. Hopplöst.

Hästpojken är sant.

Tillsist:
Det här tyckte jag var jävligt bra:



Jerry Boman

En natt, i en korridor, bakom en bar

Igår var det tänkt att jag skulle se Le Fever på Hemma hos Fanny på Pet Sounds Bar. Men sällskapet på ett annat ställe var så trevligt att jag missade hela konserten. Attans… MEN när jag sedan tillslut gick ner i källaren möttes jag av ett glatt band som bara för min skull satte upp en superimproviserad minispelning inne i Pet Sounds loge! Fantastiskt! Och eftersom jag alltid tänker på er kära läsare/tittar här på bloggen så filmade jag ju såklart! En av bandets vänner fick agera kamera två.

Så här kommer det, ett superexklusivt klipp med Le Fever, inspelat igår i en korridor på PSB! Håll i hatten!



Så jävla bra!

Jerry Boman

Att fega ur

Var och kollade på Grand Archives. Myspop med skägg och stämsång. Vackert ibland, sömnigt ibland men på det hela en trevlig upplevelse. Ett tillrättalagt band, retar inte upp en själ. Jag saknar den där riktiga inlevelsen, kan ändå gilla en del låtar, men Grand Archives är likt en amerikansk politiker, lufträtt och passar många.

Ta exemplet med Torn blue foam coch. Det är väldigt nära en riktigt bra låt, men det saknas något. Låten är en vald amerikansk president, men hade passat mera som en valbar president, en som får kämpa. Som om de inte riktigt litar på det enkla, kraften i att ta sin idé hela vägen. Ska man passa många gäller det att safe:a upp. Fega ur.






Nä , ni får helt enkelt lyssna själva, här kommer ett potpurri:



Tillsist:
Facebook är bra till så mycket. Som till exempel att hitta nya band. Så, här kommer dagens "Facebookfynd": Aus Berg!
Lyssnar gör du en bit ner till vänster på deras sida. Let´s Pretend kan man börja med.

Tillsist2:
Ikväll (måndag) klockan 21:00 kan man lyssna på Steso Songs LIVE via Gimme Indie! Bra grej!

Jerry Boman

Iskall video och ny musik

Idag frös jag fötterna av mig i närheten av Nynäshamn tillsammans med den här killen:



Resultatet, bakom kullinserna på Joel Almes video, kommer upp nästa vecka. Hela musikvideosveriges nye älskling Mats Udd var regissör. Goa gubbar båda två!

Undertiden kan ni titta på det här:




Och, undertiden kan man alltid lyssna på:

Kathryn Calder

Glass Cake

Protect Me

(förmodligen är det bara jag själv som tar mig tid att lyssna, men då vill jag inte höra ett enda klagomål på att det inte finns något nytt att lyssna på nuförtiden!)

Jerry Boman

Det nya svenska bandet

Ett finns en låt som de flesta svenska uppfattar som väldigt svensk. En låt som fångat den där flyktiga känslan som vi vill att det här landet ska stå för. Känslan av orörd natur, känslan av sommarnätter i midnattssolen. Den hoppande laxen, myggor i motljus och björkenssus. En låt som får oss att sträcka på ryggen, att bli en vandrade svensk turistbyrå, redo att berätta om allt det där vackra som vi värdesätter. Låten heter Brusa högre lilla å och är skriven av Björn J´son Lindh.

Ett finns en låt som de flesta svenska uppfattar som väldigt svensk. En låt som fångar den där ensliga känslan som bara ett land med endast 23 personer per kvadratkilometer kan ge. Känslan som för mycket flit ger, känslan av vinternätter på ensliga insnöade gårdar ger. Den ylande vargen, ensamlunch på stadshotell och blåa vinternätter när luften står still. En låt som får oss att knipa efter andan. En låt som bärs i hjärtat. Låten heter Vintersaga och är skriven av Ted Ström.

Hägerstens botaniska har fångat in både de här låtarna rätt exakt. Det är en midsommarnattsdröm i minusgrader. Nyårsnätter i evigt ljus och nattdopp. Sylvassa registrerar de världen omkring sig, säger sedan sakerna enkelt. Till tonerna av ett stilla piano och försiktiga gitarrer. Melodier kastar sig ut från höga klippor, svävar enkelt i termikvindarna. Musik för nattbussen, ensambussen, hem. En stel blick ut genom skitiga rutor och staden försvinner bakom. Musik för inträdet i den gråa betongen, när hoppet dog mellan discodörren och spärren. Sånger när allt tog slut. Sånger till en ensam kopp te klockan fyra på morgonen, då det enda kan uppfattas som en glimt är klockan på micron.
Hägerstens botaniska kan mycket väl vara "det nya svenska bandet".


För er som vill ha lite enklare referenser: Säkert på samma efterfest som Raymond & Maria.


(jag vet inte hur mycket ni ser det på bilden men det är alltså en guldfisk som sköter rökmaskinen, en utter som spelar gitarr/sjunger samt en svan som spelar piano/sjunger.)

Hägerstens botaniska har ingen sida på nätet där du kan lyssna, men jag har fått lova att bjuda er på två sånger. Den första är inspirerad av Ruben Östlunds vackra och Guldbaggenominerade film Låt dom andra sköta kärleken. Helt fantastisk.



Jag fixade ihop en liten videobit i all enkelhet.


Låt nummer två är en betraktelse av snittfesterna, hemnet-knarkarna, par med lattehållare på barnvagen och alla andra som jagar det perfekta livet. Bland det bästa jag hört. Någonsin.




En skiva med sju fina låtar finns att få tag på, kontakta sångerskan Sofia Hultin här.

Jerry Boman

Några tecken mer

Nog tänkte du att utmaningen fanns. Att begränsningen gjorde det intressant. Om man kunde säga precis vad man ville säga på 140 tecken, ja då skulle världen öppnas. Vardagen skulle delas med alla, vi skulle komma varandra närmare.
Sedan hände något, alla började prata konstant. De här 140 bokstäverna svämmade över, plötsligt visste alla allt. Eller de trodde att de visste allt, de trodde att de berättat allt. Vardagen blev något man berättade på 140 tecken. Allt annat var old. och gårdag. Istället för att föra människor närmare kom distansen, för vem är det man egentligen lär känna genom dessa flöden. En tillrättalagd person som egentligen inte berättar något.

Erik Halldén har ingen Facebook. Jag gissar att han inte heller använder Twitter. Ändå känner jag Erik väldigt bra tycker jag. Det kanske låter exotiskt 2010, men jag känner Erik via hans sångtexter. Från början var det på engelska men sedan ett tag tillbaka på svenska under namnet Kronprinsen. För även om det är ljug hela tiden, vilken jag starkt misstänker att det inte är, så är sanningen den att Halldén är en stor berättare.



För mig handlar lyrik om att berätta historier precis som de är. Eller precis som man tror att de är. Det svåra sitter i hindret om hur mycket man ska ge ut sig själv och sina vänner. Erik berättar allt. Han letar inte absurditeten, han letar inte efter de där märkliga dagarna som går till historien. Han berättar om…i dag. Eller i går. Eller vilken dag som helst. Jag vill inte använda ordet vanlig, för ingen dag är vanlig.

Kronprinsen är statusuppdateringspop.




Det står några personer bredvid mig när UmiUmi spelar. Blandade kön. Deras gemensamma samtal vill jag inte återge, för det är…nu ska jag säga…riktigt pinsamt. Det tycker, håll i er nu, att UmiUmi aka Anna Berglund "går för långt". Under en kort stund funderar jag på att ge mig in i debatten, man det skulle bara sluta med ilska.

Både i ord och musik får Anna mig att tänka på Edith Södergarn. Något i det svarta, i intensiteten, i detaljerna. Styrkan är genomträngde. "Söder Om Söder" börjar med olycksbådande stråkar och fortsätter med en text om ensamheten. En storslagen text. En gripande text. Ord som utan att döma berättar om tomheten mellan två människor. Söder om söder blir en krigszon, en urblåst skelett av känslor.

Det är bedårande vackert.



Anna Berglund går inte för långt. Hon går precis rätt. Spelar på rätt filer. Uppgivet. Nattens sanningar som de flesta inte vågar tala om. Det är inte skitigt, det är vackert om man som jag har fallenhet för människoöden utanför discobollarna och champagnens ljug.

Det är bedårande vackert.



Tillsist:
Det där var alltså sista Klubb King Kong på Sjöhästen. Men INTE sista Klubb King Kong. De kommer flytta till nytt ställe. Så sitt ner i båten.

Jerry Boman

Legenden är från Norrköping

Jag trivs bäst, onykter. Det är den bästa av alla tillflykter. Jag är inte någon alkoholist, men ibland är bara staden så jävla trist.

Så börjar låten Varulv med Legenden från Norrköping. Rösten spricker, samma uppgivenhet, det-enda-rätta-allt-jag-kan-göra-känsla som i Håkans "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din". Resten fortsätter med samma verklighets prosa, en tjurrusning av småstad träffar mig. Jag ser framför mig anthemkänslor, knutna nävar i luften när Legenden sätter den här låten live.

Det är smutsigt som fan. Torr betongdamms-smuts blåser rakt ut med de spikade trummorna, blodiga armbågar efter nattens språng, alla måste ha benskydd. Legenden är Mad Max i neonljus. Post-svininfluensa pop när solen gick ner. 28 dagar senare. Ensamma kvar tar de vägen via replokalen istället för att går hem, där barndomens krav och tyllgardiner väntar. De äter hellre grus än ostfralla. De är inte tuffa. De bara är.

Tillsist:

Inte missa sista Klubb King Kong på Sjöhästen på lördag!
Alltså, inte sista King Kong, bara sista på det stället.
Umiumi och Kronprinsen visar att svenska är det enda rätta!

Lyssnar på lite nya Kronprisen låtar som kom seglande. Texterna står inte långt i från Vapnets berättande med bitter eftersmak, bitterhet som något positivt. Det tillsynes vackra som är livet är ändå helt dumt i huvudet. Inbäddat fluffiga karibiska rytmer täcks av realtidspoesi.

Umiumi spelar i samma klass, det är verkligheten. Utan censur. Vackert. Vackert. Kolsvart med självförtroende.

Kommer bli en grym kväll! Kom inte om du är pryd.

Jerry Boman

Jag gjorde en video.

Jag är inte bara runt på en massa konserter, jag gör musikvideos också. Här kommer den senaste, Anna Hamilton och låten Walk of shame! Idé, foto samt klippt och skuren av mig. Kolla gärna in hela...



Mer av fantastiska Anna Hamilton hittar du här!

EXTRA!

Ser jag detta sist av alla eller? Är det DEN Henrik Berggren!

Jerry Boman

En ljudsekt som hittar på i stunden

Date. Month. Year.
Så fick vi då äntligen svar på den frågan, hur dd/mm/yyyy vill att deras namn ska uttalas. Frågan ställs av Exploding Heart, kvällens förband. Eller nä, kvällens första band.
Date. Month. Year.
Hela hösten har diverse personer försökt hitta på olika uttal. För Torontobandet har det snackats om, spelats av och dansats till. Av detta märks dock inget när nu bandet tillslut kommer. Debaser Slussen ekar tomt och är svinkallt. Visst, det är snöstorm ute, men hur slö kan man bli?
Och just snön håller på att ta död på hela kvällen, när klockan är närmare halv nio har fortfarande inte kanadensarna kommit fram. Ingen vet var de är, ingen når dem på telefon… Man slutet gott, de dyker upp, efter inte bara en krock utan två, och bränner av en makalöst levande föreställning! Som de liksom ville övertyga världen om att inget kan stoppa dem, även när snön ligger meterdjup och baren tvingas värma ölen i micron för att vi inte frysa fast i glasen.







Vi kan vara med i en sekt. Eller så är det här ljudtanken till 1984, en dans förför oss och gå på det hela. Ett dystopiskt CSS. är mattor av ljud, små lalliga melodier framförda på distade synthar, gitarrer monotona evighets figurer och ett frenetiskt trummande. Marschmusik för 10-talet. Jag tänker på tokspelningen med Matt & Kim på Popadelica i våras, det där trummandet som biter sig fast, låter förprogramerat, med sväng. Ett flyglarm, ett springande folk, en fjärde dimension av musik. För egentligen är det inte låtar de spelar, många bara börjar, fortsätter för att sedan sluta. Ingen struktur. Det låter här och nu, improviserat i sina bästa stunder. Att dyka rakt ner i en musikalisk tanke, där ingen läst manus och inte heller vet hur det slutar. Klarar sig folket? Dör hjälten?

Jag gillade dd/mm/yyyy! Mycket roligare live än inspelat och då är det ändå bra på Myspace! Det smart och det var inga halvmesyrer. Ett trevligt gäng, som trots flera hundra spelningar främst i USA och Canada inte verkar ha tröttnat. Jag kände mig utvald att få stå där.

Ni som bor i Malmö, missa dem INTE på lördag på Debaser! Inte! Inte! Och ni som bor i Berlin skriver upp 8 februari.
(gå in på deras sida och kolla spelschemat, helt galet! De spelar typ varje dag hur länge som helst! Roligast är att de faktiskt har EN dag ledig, men på den dagen står det: "22 feb 2010 Ask us to play, we don´t like days off". Underbart!)

Jag filmade lite också, se förra inlägget.

Som jag skrev tidigare var det ett band till, Exploding Heart. Det perfekta förbandet till dd/mm/yyyy! Inte lika, samma mattor men långsammare. Mycket fin sång, speciellt när både Aesa-Saga Otrsdottir Ardal och Gudmundur Mogensen sjunger samtidigt. Det låter Yvonne, det låter mörker och det låter E-bow. Ett ständigt vibrerade ljud som fyller salen. Mycket ensamt. En replokal inne i en cistern. De där amerikanska runda sakerna högt uppe. Ibland blandas just Yvonne med Christian Kjellvander. En helt märklig combo! Men jag tycker det är bra. Visst, lite långsamt och svävande ibland, men jag vill gå runt i nedsläkta byar på landet med Exploding Heart i öronen. Det är antibilåkarmusik. Och det är alltid uppfriskande.

Om nya klubben Fåglarna var bra? Ja, det var ju typ väldigt bra band så det får man väl säga. Det var ju inte deras fel att det var isande kyla inne på Debaser. Så kallt att det delades ut filtar...

Tillsist:
Sjöhästen försvinner! Ja, det är sant, enligt ord på nätet är det sista gången nu på lördag som fina fina Klubb King Kong lägger till vid Horstull. Klubben kommer så klart överleva, men jag tycker det är synd på Sjöhästen.
Vad är inte bättre då än att "fira" detta med en riktig dunderkväll! På lördag står det två av mina favoritband just nu på scen: Kronprinsen och Umiumi. Den första spelade på min egen klubb förra året och den andra skrev jag om här tex.

Om Kronprisen skrev jag "Det är svårt att ringa in Kronprisen. Ena stunden lofi garderobsbalearic, andra kommersiell vinter med Wham. Ryktet går att vi kan förvänta oss ett mellansnack "i hästväg". "

I båset blir det riktigt fin besök: Honeydrips - Mikael!

Ett råd till Klubb King Kong nu när ni letar nytt ställe: Se till att man kan få nötter i skålar större än fingerborgar…

Jerry Boman

Dagar, månader och år.

Jerry Boman

EXTRA: Lo-Fi-Fnk släpper nytt!

Det är över tre år sedan Boylife kom... så plötsligt rusar de ut en ny video. Mitt i natten. Klockan är runt 02:00.
Här är den, helt ny och härligt färsk: Lo-Fi-Funk med låten Marchin´In!



Du kan ladda ner låten HÄR! Grattis och fritt!

På Spotify hittar du gamla skivan.

Så undrar jag om Maja Gödicke kommer vara med när de spelar live nu också?

Tillsist:
Du missar väl inte banden du bara måste lyssna på just nu? Nästan längst upp i höger hittar du "Just nu enligt Jerry". Garanterat fritt från band som fått pris på galor...

Jerry Boman