Galet mycket på agendan just nu! Förbereder till exempel en grej till på torsdag. Vet inte riktigt om jag vet vad jag gett mig in på, men The Tram Sessions blir kul att prata om. Tyvärr blir det lite lidande här. Men snart blir det andra bullar, jag lovar.
Men en del musikroligt hinns med ändå, i lördags blev det efter härligt solhäng ,med diverse Magnus Uggla-band medlemmar, tunnelbana till Popdakar. Jag har varit där förut och gillat det, men nu hade något hade hänt. Hela festivalen kändes ängslig, som om man inte litade på sig själv.
Kollade först in Friday Bridge. Precis som vanligt gillar jag dem inspelade i min Ipod, men live händer något. Likt en avslagen läsk står de där framför mig och bara...är. Som om de spelade någon annans låtar för pengar eller öl. Var för inlevelsen? Det är ju så bra på Myspace! Jag kommer nog aldrig få kläm på dem live...
Parker Lewis har höjts till skyarna av vänner till mig, jag har inte fattat ett skit. Här kommer en pojke och låter man, låter bredbent man. Helt galet bredbent man. Nästan så man kände cowboystövlarna komma krypande... Som riktigt ordentlig topping började han sjunga om hjältar. Jesus.
Åh, jag gillar inte att skriva så där nedlåtande om artister, men det var ingen bra början. Verkligen inte. Men det finns säker massa som gillar de där två banden. Med det lilla stycket har jag helgarderat mig från repressalier. Praktiskt.
Jag börjar känna mig som en riktig stalker. För nu är det nog tvåsiffrigt antal gånger jag sett Emmon. Jag gillar det! Verkligen. Den här gången var de fler på scen och det var skoj. Det fina är att Emma Nylén fullständigt skiter i om hon får spela tidigt på kvällen i ett vitt tält aka inte så mycket party i publiken, hon gör aldrig en dålig show. Och det är finslipat och finjusterat. Ändå känns varje låt ny. Jag tröttnar nog aldrig, för Emmon är och förblir en av landets coolaste personer. Och den som gör dansen till ett måste... Det är bara det att den här förkvällen skulle inte ens Le Galaxie fått mig att dansa.
Dansen kommer dock när Modernaire hugger in med elcellon distad på elva. Små delar bitpop bandas alltså med en cello i silver, detta tillsammans med röstresurser utanför normala registret, vi snackar skogsvårl och grottreverb, blir detta den förlösande stund jag behöver. Det är stompigt dansant, vänligt samtidigt lömskt. Denna kväll är det bara en sångerska mot normalt två men det gör inget. För när såg man senast en person spela både trummor och gitarr senast? Nä precis, typ aldrig.
Modernaire är grovhackad plåtpop, din spelkonsol lider av strömspikar. Orden fastsatta på lustgasdriven spikpistol, skjuter allt som rör sig. Ibland kommer bokstäverna så fort att de omöjligt går att uppfatta, ibland långsamt likt tjockan en höstdag runt hamnen.
Efter den glädjen lyssnar jag lite på Send In The Clowns-crew som spelar bra grejer från en balkong. Hade jag fått spela låtar från en balkong långt upp i luften hade jag nog förmodligen dött av hybris... Men Sandra Bergman och Erik Dellgren är sköna typer så det händer inte. DJ-sveriges snyggaste lurar ser jag att de som vanligt har med sig i alla fall.
Tar underjordståget till stan, hittar en bra klubb med namnet Last Waltz och sjunger mig hes till Elvis "Devil in disguise" ... En väldigt bra dag får jag säga!
Annars lyssnar jag just nu på:
Fredrik Carlsson - Ctrl-Alt-Del My Heart (They Live By Night rmx)
Jens Lekmans mixtape (som du hittar på Jens hemsida)
Skriet (Isak Sundström från Pascal gör mörker tillsammans med Jacob Frössén som har gjort en film om Olle)
Portrait Painter - Ny singel och underbara Sätila på Myspace!
Tillsist:
På lördag blir det Yvonne! Och förhoppningsvis stans bästa band i Slottskogen...
UPPDTERAT: They Live By Night spelar utomhus på Magasinsgatan klockan 19:00 på lördag!
Jerry Boman
2 kommentarer:
Att inte tycka om Parker Lewis är som att inte tycka om kärlek..
Anonym: Det där tar jag som ett "Välkommen till storstan din idiot" inlägg...
Skicka en kommentar