Vad är Filmfestivalens invigningsfest? Trevligt, javisst. Musikfest, nä inte va? Men egentligen gör det inget, jag hade en svinbra kväll även om förkylningen satt i. Det är galet vad mycket trevligt folk det finns i den här stan! Och det är sällskapet som gör festen.
Jag såg sista låten med José, sista låten med Kleerup, typ hela Cesars, missade Ram Di Dam (varför i herransnamn fick de spela martinétidigt?) lite Looptroop Rockers, lite Dunger, en del Midaircondo... Men det viktiga var ändå Ida Redig.
Någon säger att de inte har det så lätt, singer/songwriters. Det är helt sant, om man gå på myten om hur det skall funka. Att det räcker med en snubbe (jo 98% är nog fan män), en gitarr och sen lite låtar som egentligen inte säger ett dugg. Då tror de flesta att det duger, och eftersom publiken ofta är så Indoktrinerad i att det skall vara så att de gillar det på ren reflex.
Ida Redig är inte sån. Ida är ljuset, uppåt vinden, där alla vänder sig inåt går hon ut. Ger oss lätthet. Det är tradition på nya sätt. Lyssna på Alone och ta in hela historien, känn arvet men känn framförallt framtiden. För den där låten betyder något och är förslagen nog att inte berätta det rakt ut. Det är en intim låt, samtidigt inbjudande. Det är Ida men det är också du och det är jag. Precis som riktigt bra stora låtar är.
Resten är i samma klass, jag blir som vanlig paralyserad av Idas musik. Inget mer med det, men det är inte svårt för singer/songwriters. Det är bara svårt för de som är kassa.
Nackdelen med att spela i foajen och inför publik som inte bryr sig ett skit... Bra jobbat gubbe.
Btw, varför är inte Trädgårn så där superfin alla kvällar?! Riktigt snyggt inrett, roligt med klass.
Tillsist:
Först sov jag 10 timmar torsdag till fredag. Sen sov jag typ 10 timmar till på fredagen. Det är bra att sova, förkylningar går över då.
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar