På okänd mark och mår gott.



Det är när man besöker konserter man egentligen aldrig skulle satt sin fot på som man växer. När man får se en annan värld, en värld som innehåller helt andra människor än den värld man är van vid. Fredag kväll blev det Front 242 på Trädgårn… ja, Jerry gick på bodysynth. Tror jag att det heter för jag har fan inte den minsta aning, hade på sin höjd hört namnet på bandet.

Att jag som total novis inom den här genren skall säga om det var bra eller dåligt blir löjligt, jag vet bara att jag faktiskt blev positivt överraskad! I sina stunder så var de här nära 50 år gamla Belgarna riktigt bra! Det som överraskade mig var melodierna, för mitt i all effektiv dansmusik, hård metalskrikade dansmusik hittade jag melodier. Små finurliga saker som kom fram live, växte runt mig och omslöt mig. Nu är ju inte Front 242 kända för sina melodier tror jag, men jag gillade vad jag hörde. Det här var lugnt en av de bästa synthkonserter jag varit på! Man känner enorm skillnad i klass mot mycket annat.



En annan fin sak var att dessa, som sagt, rätt gamla snubbar inte försökte spela unga. De gjorde vad de var bästa på och inget mer. De spelade inte spelat ”Kolla vi är 21!” utan tog det lugnt. Inte så att de stod still men de verkade vara rätt softa med sin situation.

Bäst blev det i stora hitten (japp, man kan snabb läsa på, tex på Wikipedia) Headhunter, mäktig allsång och en väldigt bra låt faktiskt! Speciellt live! Billiga texttrick ja visst, men bra ändå! Just texterna är väl inte något man egentligen skall bry sig om med det här bandet, jag hoppas inte det i alla fall.

Det fanns lite grejjer jag inte gillade: på slutet kom det in en tjej och dansade magdans… Kiviks Marknad ringde och ville ha tillbaka sin dåliga smak typ. Märkligt och väldigt löjligt!

Oöverträffat roligt att bandet hade ”bekväma skor”. Passade inte alls med resten av kläderna men ja, det är väll ok, de har ändå hoppat runt på scener i Europa i typ över 20 år. Då är man förtjänt av bekväma skor.

Nåväl, på det hela taget var det en rolig upplevelse. Jag rekommenderar nu alla synthare i stan att komma med till tex Mint Condition, Svanen eller en fredag på Pustervik. Jag tror ni också skulle växa och må bra! Vi är trots allt samma folk!


Roligt att Trädgårn ALLTID misslyckas med ljus och rök... Antingen såg det ut så här eller var det ingen rök alls. Skärp er!


Svart är det nya... eh svart?

Nu går jag till Styrbord Barbord och dansar till Indiehits!

Jerry Boman

5 kommentarer:

Stormstereo sa...

Coooolt! Jag ska se dem i morgon lördag. Det var många, många år sedan sist.

Anonym sa...

Förbrödring och försystring mellan indien och synthen är alltid välkommen. Bra uppmaning att gå på varandras konserter. Jag håller med om att det ger ofta både otippade och inspirerande upplevelser.

/Karin

Anonym sa...

Kanonkonsert! Det var väl 20 år sen man lyssnade lite mer aktivt på Front men det faktum att jag aldrig fick se dom när det begav sig gjorde mig sugen när jag såg att de skulle komma till stan. Tillsammans med några andra medelålders gentlemen förvandlandes vi till små studsbollar och tog igen 20 år på 90 minuter :)

Anki sa...

Alltid intressant att få respons det man gör, smaken är ju som baken... ;)
Ha en fortsatt trevlig kväll!
MVH Anki, den magdansande tjejen

Andreas sa...

Visst var det oväntat bra? Jag gick utan att ha några förkunskaper alls och tog det som en (jäkligt dyr) afterwork, och blev positivt överraskad. Att sen titta på alla människor som såg ut som Matrix-statister var bara en bonus.