Grönaste klubben i stan.

Trots att gårdagens kväll var lågliv tog jag en sväng till Pustervik och premiären på Mint Condition. Grönt på många sätt med andra ord.

Sammanfattning:
Galet mycket folk! (jag älskar när det går bra för min vänner så jag är tokglad nu!!!)
Märklig musik! (Tobbe... Toto alltså? Gubbsväng blir aldrig mitt sväng.)
Bra musik! (eller var det egentligen framtiden vi hörde?)
Det enda jag saknade på klubben igår var Nils sax! (Jag vet det är ett rykte men jag tycker det låter som något roligt, att lira lite live sax till musik! Kom igen Nils!)

Bye Bye Bicycle räddar som vanligt min kväll. Med ett aldrig sinade gung (ja, det är någon form av rastagung gömt i deras musik...) och sin pophejochhå mentalitet. Nu och då blandas, sandstränder och gator, bullar och sten.
Det finns många band som hela tiden säger att "ja, men vi lyssnar på olika saker i bandet och det hörs" när det inte hörs ett skit. i BBB hörs det, det är som om det är väldigt demokratiskt. Alltså, på några ställen låter det som Joy Division flyttat till Jamaica! Ja ni fattar, det är märkligt. Märkligt bra!

Om det fortsätter såhär så kan Mint bli klubben som en gång för alla stänger dörren upp till Jazzhuset på torsdagar. Jag kan ju tycka att det borde bli en förändring snart, och det vi mötte igår kan ha varit början. En Minttablett är ju trots allt godare än en Svan...

Jag smet hem långt innan det var slut, jag var egentligen helt off igår. Men som vanligt räddar jordens bästa person mig på sitt eget sätt.

Tillsist:
Tack för alla snälla ord vänner, jag behöver dem nu. Tack ni som sänder brev och kommenterar, ni är min respirator just nu. Min hjärtlungmaskin. Min finfylla. Mina vänner.

Tillsist2:
Jag fick ett annat brev också, från The Social Service. Och det kan man ju säga, om alla som sänder ebrev är lika bra som dem så skall jag bli en epostserver i morgon!

Annars:
Bästa videon just nu!



Manderville har förstått.
Btw, den där reploken känner jag igen...

Jerry Boman