Irene är hemma.

klicka för större bild

Det är bara Bobby a.k.a Tobias Isakasson som kommer undan med att mitt i en låt viskande prata/sjunga: Baby I miss you, wereever you are.
Ingen annan hade fixat det. Eller ens kommit på tanken att försöka.

Efter att jag numera sett den Bohuslänska stenkusten fler gånger än jag behöver, är
det skönt att få lite riktig västkust framför ögonen.
Apelviken och Varberg visar upp sig i bästa gåbort kostym, det är en sagolikt vacker sommarkväll.

Utslängd mitt i viken, fast på land, ligger Majas vid havet. Det är hit man skall gå om man skall få sig en behövlig dos pop mitt i sommaren.
Eller spela en runda rundpingis.

Efter pingpongrunda 46 ställde sig Irene från Göteborg på scen. Och när ett band som skall döpa sin skiva till Apple Bay skall spela i Apelviken tänker inte jag missa en sekund. Det är bara för många rätt.
Tillsaken hör att bland annat sångare Bobby från början kommer från Varberg. Så det här kanske man kunde kalla den stora hemvändar kvällen.



Första låt ut är Little Things (That Tear Us Apart).
En enkel poplåt. Precis som alla andra Irenes låtar.
Jag älskar hela ballunsen!
Det är lite handklapp, lite blås, lite koklockor,lite gitarr och så Bobbys enormt sköna sång. Tänk Suburban Kids med Brian Wilson. Eller kanske mer tvärt om.
Inget verkar utstuderat eller "cred jagerier".
Som om hela bandet var skickliga skyttar och verkligen kunde skjuta coolt från höften men ändå träffa helt rätt varje gång.

Mest liv i luckan blir det när singellåten, kom ut i början av året, Baby I love your way spritter fram. Säga vad man vill men den står ut en del från det andra. En virvelvind över sanddyner och surfbrädor.
En hyllning till de där ändlösa somrarna och de i teorin ändlösa sommarförälskelserna.

Jag har sett Irene växa upp, från de första muntliga stegen, via debuten på Pustervik och nu till den saltstänkta spelningen i Varberg.
Och som tur är blir det bättre för varje gång, det blir mer på riktigt och klart framför mina ögon.
Emmaboda, snälla festival, starta nu! För då skall alla som är där krypa/gå/springa och se Irene. Det kommer bli det bästa, näst efter kylskåpskall öl, under den varma småländska solen.

Tillsist:


För er som bor där bland klipporna, så här skall det se ut när man skall ner och bada.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Irene, varberg, Göteborg, musik