Min nya familj.

Jag hatar julfester. Både privata och jobbets.
Det är så ”gulligt” och fejkad ”myspys” stämning. Alla måste vara glada och mjuka.
Värst är nog släktens julfester. Då är det allt det ovanstående plus skrikiga, julhajpade barn med för mycket spring i benen. Som tur är har jag lyckats hålla mig borta från släkthappenings i flera år nu.

Det bästa med att vara helt fristående är att man faktiskt kan byta släkt. Japp det är var man och kvinnas rättighet.
Jag byter till Woody West familjen. Pronto!
På Pustervik igår höll min nya familj julfest. Det var innerligt trevligt. Det till och med luktade gott. Alla var äkta glada och jag blev helt varm. Som att komma hem och svepas in i en fin, mjuk filt.



Vid runt några minuter i tolv kom så mannen med hatten.
Lars Bygdén.
Känslan av ”hemma” blev ännu starkare.
Lars har en återhållsam intensitet, han berättar sina historier som en farfar borde göra det på en julfest. Man kan inte undgå att dras med.
Nu är kanske Lars historier lite svartare än farfars, men poängen är den samma. Att få folk att lyssna.
En man, en hatt och en gitarr.
Efter ett tag smyger ”kusinerna” Piano och Bas fram ur mörkret.
Då blir scenen en värmande brasa. Det är rogivande, även om man vet att det när som helst kan ta eld.
Och Herr Bygdén tar eld ibland. Om man lyssnar noga. Då brinner det riktigt ordentligt. Värmer upp hela huset, det hade nog räckt för att få fin temperatur i Folkets hus också.

Nästa år får jag inte glömma att skicka ett julkort till Woody West familjen. Nu är det för sent.
Men jag kommer att köpa ett medlemskort i alla fall.
Då har jag äntligen fått min alldeles egna, fina familj.
Vars julfester jag längtar till redan nu.

För er som vill snylta in lite på julfest stämningen så spelar Lars Bygdén på Storan idag, söndag.

Tillsist:
Det var ju inte utan att man blev avundsjuk på tjejen som vann ett livstids ”gratis inträde på Woody”-kort i lördags. Det enda i sitt slag.
Hon vann det på lotteri.
För som alla perfekta julfester har man lotterier.
Med vinster som värmer. Med vinster från hjärtat.
De ni, Liseberg!

Jerry Boman